Festive Friends

Dan' före dopparedan' - and I'm not really feeling it.

Att julafton startar om ett par timmar har nästan gått mig förbi. Beror det på plusgraderna? Att jag jobbar hela morgondagen? Eller att Samuel Adams Winter Lager inte finns på det lokala Systembolaget i år? Oavsett orsak tipsar köket om en hastig uppesittardrink för den som inte hittat stämningen eller bara känner sig sjuk stressad så här i slutfixet.

Becherovka är bittern som smakar pepparkaka. Mitt första möte med den tjeckiska kultdrycken, när jag var ungefär 20 år, var en total katastrof som jag inte tänker gå in närmare på. Men nu är allt förlåtet och med Festive Friends parar vi ihop Becherovka med en lika del ägglikör. Summan blir ett slags eggnog-på-låtsas som är liten och söt, krämig och kryddig - och smakar mycket jul. Precis vad som behövs just nu.
Nu går jag och drar täcket över huvudet och hoppas på att vakna i den värsta Disneypastisch av holiday spirit. Vare sig känslan infinner sig eller ej så vill jag önska dig som läser detta en utomordentligt härlig julhelg.

Festive Friends

4 cl Becherovka
4 cl Advocaat
1½ tsk sirap
2 stänk Angostura Bitters

Skaka med is och sila upp i ett kylt cocktailglas.

(Eget recept.)

Tiki Holiday Countdown: The Gloegg

Sist ut i årets Tiki Holiday Countdown är min egen mash-up av tikifeeling och traditionellt nordligt julfirande. Vanlig glögg var utgångspunkten. Eller snarare: Hur skulle glögg smaka om glögg var en tikidrink? Och ur den frågeställningen föds The Gloegg.

Tanken är alltså inte att efterapa riktig glögg. Ingen ska dricka drinken och tänka Mmm, iskall skakad glögg... Det är en romdrink som står på egna ben, även om den råkar ha en fot på valfri söderhavsö och den andra stadigt förankrad i det svenska vardagsrummet.

Vi har våra julkryddor, men det ska till något mer för att skruva till drinken. Något som blir den felande länken mellan tiki och svenssonjul. Tranbär, någon?

Tranbär förknippas gärna med ljus sprit och allra mest vodkadrinkar. För att passa in i en djup bas av mörk rom kommer vi använda torkade bär och koka en syrup. Tranbären får fint sällskap av bittra pomeransskal som ger lite schysst klös. Så fram med kastrullerna!

Tranbär- och pomenranssyrup

2 dl vatten

2 dl socker

1 dl torkade tranbär

4 torkade pomeransskal

Hacka tranbären grovt och blanda med övriga ingredienser i en kastrull. Koka upp under omrörning tills sockret löst sig. Låt svalna under lock och ställ i kylskåp över natten. Sila genom en finmaskig sil. Tryck lätt på massan med en sked för att få ut så mycket vätska som möjligt. Häll upp lagen i en ren glasburk och förvara i kylskåp i ca 2 veckor.

Det var den jobbiga biten. Härifrån är den tjusigt röda drinken är barnlek att göra. Den ska inte ens garneras. Och på det eleganta sättet markeras fjärde advent och slutet på Tiki Holiday Countdown för den här gången.

The Gloegg

6 cl Flor de Caña 4 Year
2½ cl tranbär- och pomeranssyrup
2 cl portvin
2 cl limejuice
2 cl vit grapefruktjuice
1 tsk kanelsyrup
1 tsk pimento dram
3 stänk Peychaud's Bitters

Skaka allt med krossad is och dubbelsila ner i ett kylt cocktailglas. 

(Eget recept.)

Tiki Holiday Countdown: Turkey Legs

Vi är på banan igen! Och den som påstår att det var tredje advent för flera dagar sedan får en smäll.

Dom senaste Holiday Countdown-drinkarna har handlat mycket om rom, men alldeles för lite om tiki. Med Turkey Legs gör vi om och gör rätt. Här hittar man bara två centiliter rom och ändå är glaset fullt av tikiestetik. Den mustiga Cruzan Black Strap, kryddpepparlikör och några rejäla stänk aromatiska bitters gör Turkey Legs till en djup och intensiv longdrink packad med smaker som hör säsongen till. Och det behöver i varje fall jag som inte riktigt känner att det är julafton om mindre än en vecka.
Ingredienserna kan verka lite obskyra, men det kompenserar Turkey Legs med att vara en drink som är simpel i uppbyggnad. Det behövs inte mer utrustning än ett glas och en lång sked att röra med. Dessutom är måtten enkla och kan blandas som en större sats om man har många gäster.
Angående kopplingen till kalkoner: Jag har ingen aning.

Turkey Legs

4  cl brandy
3 cl pimento dram
2 cl Cruzan Black Strap
2 cl limejuice
2 cl honungslag
4 stänk Peychaud's Bitters

Blanda allt utom bitters i ett collinsglas. Fyll upp med krossad is och rör om kraftigt tills frost bildats utanpå glaset. Toppa med Peychaud's Bitters och garnera med mynta.

(Recept från New York Times Cooking.)

Saffron Sour

Söndagens cocktail för vår Tiki Holiday Countdown blev inte av. Det är inte så att den helt uteblir, men den är lite försenad. Jag önskar jag kunde skylla på julstress och storslagna paketinslagningar som upptar all tid, men faktum är att det bara handlar om dålig planering. Och med den klena ursäkten skakar vi upp en julparfymerad bitterdrink som pausmusik!

Saffranssyrup

1 dl socker

1 dl vatten

en nypa saffran

Koka upp samtliga ingredienser under omrörning tills sockret löst sig. Ta bort från värmen och låt svalna under lock. Låt sockerlagen dra i kylskåp under natten. Sila och häll upp i en ren glasburk. Förvara kallt i ca 2 veckor.

Saffron Sour

6 cl Fernet Branca
3 cl saffranssyrup
3 cl limejuice
2 cl äggvita

Skaka första allt utan is för att bygga upp ett skum och sedan som vanligt med is. Dubbelsila ner i ett kylt cocktailglas.

(Recept från Imbibe Unfiltered.)

Tiki Holiday Countdown: Captain's Black Snowball

Det finns mycket som talar emot Captain's Black Snowball. Namnet är gräsligt, receptet känns inte så lite sponsrat av Captain Morgan och hela groggen är ju en estetisk katastrof. Men om vi ruckar på våra pretentioner för ett ögonblick, och kan tänka oss att blanda något som bara är enkelt och folkligt, så kommer vi att upptäcka att det faktiskt inte är så illa... Det är till och med ganska gott.

Tanken att blanda rom med julmust är egentligen inte vildare än att dricka en Cuba Libre. Men att toppa det med en rejäl klick grädde...? Saffransgrädden har säkert inte tillkommit genom noggranna mixologiska avvägningar, utan snarare för att visa att det är jul all over the place. Ändå blir inte slutresultatet desperat, utan smakar riktigt fint när grädden börjat sjunka ner i drinken.

Saffransgrädden kräver inget eget recept. Tillsätt bara önskad mängd saffran i vispgrädde. Sockra lätt, vispa löst och ha en fortsatt trevlig andra advent.

Captain's Black Snowball

4-6 cl Captain Morgan Black Spiced

Julmust

Saffransgrädde

Blanda rom med iskuber i ett dubbelt rocksglas. Fyll upp med julmust och toppa med ett lager saffransgrädde.

(Recept från Romrom.)

Tiki Holiday Countdown: Advent Grog

Kära hypotetiska läsare, nu är den här. Startskottet för julracet 2014 har nyss smällt av och precis som förra året kommer det för varje advent att söndagsbloggas om romdrinkar med julstämning. Vilket inte är särskilt svårt med tanke på vilka smaksättningar vi vanligtvis använder med rom. Hur många gånger har jag inte försökt beskriva en tikidrink med ...smakar lite jul?

Men vi börjar lite anspråkslöst. Det är trots allt bara november i ett par timmar till. Advent Grog är egentligen inget spännande alls. Det är en grogg. Det är en varm daiquiri. Det är hot buttered rum utan smör. Men att du inte går upp i brygga av förvåning betyder inte att drinken smakar trist och det fina med den lilla hetingen är att den kan bli precis vad som helst.

Skribenten bakom receptet på Serious Eats föreslår en blandning av Gosling's och Appleton V/X som grund. En lite konstig (men helt okej) mix av två närbesläktade romsorter, men så är den inte heller något måste. Jag vill påstå sex centiliter av vilken favoritrom som helst blir bäst i din adventsgrogg. Och vill man ha mer än bara en god rom i hett sällskap kan drinken modifieras med vilka kryddor, syrups eller likörer man än önskar. 

Advent Grog

3 cl Gosling's Black Seal

3 cl Appleton Estate V/X

3 cl limejuice

1½ cl dubbelmättad råsockerlag

6 cl kokande vatten

1 kanelstång

Blanda rom, limejuice och råsockerlag i en förvärmd mugg och slå över kokande vatten. Sänk ner kanelstången i drinken.

(Recept från Serious Eats.)

Pumpkin Gets a Snakebite

Medan vissa av oss (inga namn) redan hunnit julpynta sina fönster med häpnadsväckande smaklöshet firas i detta nu thanksgiving på en annan sida av Atlanten. Mest förknippas högtiden med kalkon, tranbärssås och sötpotatis, men thanksgiving är också sluttampen på den långa amerikanska pumpasäsongen. Och det tänker köket anamma för att bromsa upp julnojan en aning.

Receptet på Pumpkin Gets a Snakebite skulle kunna bli precis hur långt som helst. Inte för att drinken är krånglig att blanda eller att det är svårt att göra syrup av pumpa, utan för att pumpan måste vara krämig och slät som barnmat. Nu har jag hört ryktesvägar att flera stora livsmedelskedjor i Sverige säljer pumpapuré på burk, men jag har aldrig sett någon. 

Det är betydligt fler etapper mellan en knubbig pumpa och färdigt mos än man tror, och det kräver både tid och utrymme. Men istället för att återge steg för steg tänker jag bara länka till den här illustrerade manualen från Serious Eats som var mig väldigt behjälplig i detta.

När purécirkusen väl är över är det dags att koka pumpasyrup. Eller låt oss kalla det Pumpkin Spice Syrup, för den är tungt smaksatt med kryddorna som är norm tillsammans med pumpa i diverse bakverk. Av den syrup som inte används som drinkingrediens får jag en känsla av att den är väldigt trevlig i varm choklad.

Pumpkin Spice Syrup

2 dl vatten

2 dl socker

3 msk pumpapuré

1 tsk färsk riven ingefära

½ tsk vaniljextrakt

½ tsk nymalen muskotnöt

1 krm malda kryddnejlikor

Rör socker och vatten under uppvärmning och sänk temperaturen när sockret löst upp sig. Tillsätt kryddorna och pumpapurén och sjud i 15 minuter. Låt svalna under lock. Sila blandningen genom ostduk (alt. kaffefilter) och släng kladdet som blir över. Häll lagen i en ren glasflaska och förvara i kylskåp i cirka 3 veckor. 

Den färdiga drinken är ett härligt möte mellan den hemtreliga kryddmixen och lite mer utmanande sydamerikanska smaker. Men den är inte uppkäftig på något vis, utan len och söt och passar som en after dinner. Och Kahlúa?! Ja, jag insisterar. Den där minimala hinten av kaffe knyter faktiskt ihop hela drinken och ger ett värdigt avslut på hösten.

Pumpkin Gets a Snakebite

6 cl reposado tequila

2½ cl pumpkin spice syrup

½ tsk Kahlúa

3 stänk Amargo Chuncho Bitters

en strimma apelsinskal

Rör allt (utom apelsinskalet) med is och sila över iskuber i ett whiskyglas. Sänk ner apelsinskalet i drinken. 

(Eget recept.)

The Norma Jennings (alt. #TwinPeaks2016 Cocktail)

Den 6:e oktober 2014 bekräftade David Lynch att en tredje säsong av Twin Peaks är redo för inspelning och antas vara färdig om två år. Det borde varit höstens största ballyhoo vid sidan av riksdagsvalet, men nyheten försvann in i bruset och snackisen uteblev. Därför bjuder köket på en drink för att påminna om att vi, efter ett 25-årigt glapp, faktiskt får en fortsättning på världens bästa tv-serie.
För ett antal år sedan, när jag såg alla avsnitt för tredje eller fjärde gången, var jag inställd på att baka The Original Twin Peaks Cherry Pie och hittade ett tillförlitligt recept på något slags samlarkort (exakt nr. 7 av 76). Tyvärr tycker jag att bakning är roligare i teorin än i praktiken och kakan rann ut i sanden. Men drömmen om den ikoniska pajen finns kvar och förkroppsligas här som en körsbärstung cocktail uppkallad efter kvinnan bakom Double R Diner. Cherry Heering har den givna huvudrollen i drinken medan resten fångar upp dom dunkla miljöerna som omger Twin Peaks.
Servera The Norma Jennings med en damn fine cup of coffee.

The Norma Jennings

6 cl rye whiskey
3 cl Cherry Heering
2 cl citronjuice
2 cl lönnsirap
1 stänk Angostura Bitters
1 stänk Bittercube Cherry Bark Vanilla Bitters

Skaka med is och dubbelsila ner i ett kylt cocktailglas. Garnera med maraschinokörsbär.

(Eget recept.)

The Nevermore

Hey goth kids! Det är allhelgoween igen och köket bjuder på en beckmörk cocktail som hyllning till alla bleksminkade tonåringars favoritpippi; korpen som sade aldrig mer. Edgar Allan Poe fick uppleva stor berömmelse när Korpen först publicerades, men frågan är om han inte hade kastat den i papperskorgen om någon förutspått att den 150 år senare skulle vara ett emofenomen där den svarta fågeln överskuggar författaren själv i en lång rad kortfilmer, seriefigurer, t-shirts och nyckelringar. 

Ja, dikten är oerhört fin och utmärkande för Poe som poet i sin musikalitet och förtvivlade atmosfär. Men Poe var ingen one-hit-wonder. Noveller som Flaskposten och Ligeia (ytterst subjektiva förslag) är också intensiva läsupplevelser som blandar skönhet med groteskerier och får ett hotfullt svart moln att sväva över ens huvud långt efter man lagt ifrån sig boken. 

Uppskatta Korpen, men passa gärna på att ta in lite mer av utbudet för att uppskatta Edgar Allan Poe. Det ska erkännas att undertecknad själv inte fattade detta förrän vid 25 års ålder. För en relativt färsk översättning rekommenderas Vertigos behändiga lilla pocket Rummet, virveln och den döda flickan. 12 noveller och dikter, men ingen korp.

Ändå är det Korpen som kliché som ligger till grund för allhelgonahelgens cocktail med nattsvarta färger och gin för att det ska verka lite kusligt londondimmigt. Edgar Allan Poe var i och för sig amerikan, men han kändes liksom brittisk, eller hur? 

Jag måste ställa mig neutralt till min egen drink. Opal Nera är Sambucca som färgats väldigt mörklila av fläderbär. Det betyder att The Nevermore smakar mycket lakrits och lakrits är fortfarande någonting jag har svårt att tycka om. Men det är min huvudvärk. För alla som gillar lakrits vet jag att det funkar ihop med viol eftersom att det finns halstabletter som bygger på samma kombination och därför måste det här vara en god drink. Eh. Ja.

Nej, det är inte subtilt någonstans. Men i utförande passar drinken in i helgens tongångar och ska helst greppas mellan svartmålade naglar. Dessutom har Edgar namnsdag idag. Skål Edgar!

The Nevermore

4 cl gin

2 cl Opal Nera

2 Crème de Violette

2 cl citronjuice

Skaka med is och dubbelsila ner i ett kylt martiniglas.

(Eget recept.)

Corsair Cocktail

När en cocktail ska göras från grunden är det lätt att måla in sig i ett geografiskt hörn. Dels för att det är en kul lek med klyschor, men det är också framgångsrikt sätt att få en drink att kännas logisk. 

Därför borde Corsair Cocktail vara ett totalt kaos. Här finns rom från Guyana, en amaro från Italien och rabarber från någon svensk rabatt. Zucca (en till souvenir från Sardinien) är förresten gjord på just rabarber, men kinesiska sådana, och rommen är speciellt blandad för att passa skotska (!) smaklökar. Och vi toppar denna röra med lite left-overs från förra inläggets tikidrink.

Men alltså, vilken drink... Vilken helhet. Vilken upplevelse. Jag hävdar blygsamt att det är en av dom bästa cocktails som skapats i det här köket. Och det, mer eller mindre, helt freestyle. 

Zucca påminner om Punt e Mes. Den är mörk och rökig med mycket bitterhet och matchar den brända och annars lite trista karaktären hos budgetrommen O.V.D. (Old Vatted Demerara). Frisk citrus, sötsyrlig rabarber och varma kryddor bubblar under den hårda ytan. Överlag lutar vi åt det bittra hållet igen, men det märks främst i eftersmaken och är viktigt som krona på verket. 

Efter den här drinken finns det inga rabarber kvar i frysen, så det lär inte bli några fler Corsair Cocktail förrän i vår. Och det är faktiskt för jävligt.

Corsair Cocktail

4 cl O.V.D.

4 cl Zucca

2 cl citronjuice

2 cl rabarbersyrup

1 cl apelsinjuice

1 cl Donn's Spices #2

Skaka allt med is och dubbelsila ner i ett kylt cocktailglas. Garnera med citronskal.

(Eget recept.)

Nui Nui

Nu har vi badat höga fizziga drinkar ett tag och vår efterlängtade hemkomst till bambuväggarna och iskrossaren bör självklart firas med någonting helt ultratiki istället. Särskilt som dessa bambuväggar snart är på väg in i förrådet för vintervila. 

Nui Nui är en riktig rombomb och en typisk Don the Beachcomber-skapelse. Ingredienserna är många, men blygsamt tilltagna. Lägg märke till hur övriga komponenter inte ens tillsammans mäter upp till mängden rom. Det var så Donn Beach skapade sina komplexa lager av smaker som la grunden för en hel skola tropiska drinkar: Små noggrant uträknade detaljer tar fram det bästa ur rommen istället för att begrava den under någon enorm fruktsmoothie.

Originalreceptet kräver, som många andra tikidrinkar, Virgin Island rum. Det finns inte på bolaget och är svårt att hitta alls i Europa. Men gråt inte. Rom från Amerikanska Jungfruöarna var (och är fortfarande) helt enkelt ett substitut för den torra kubanska rommen Donn Beach aldrig på lagligt vis kunde bjuda sin gäster på efter handelsblockaden mellan USA och Kuba. Det är alltså kubanskt det borde vara. Eller varför inte Flor de Caña från Nicaragua som är kick-ass på området?

Jag har nämnt det någon gång förr, men vi tar det igen: Donn's Spices #2 innebär en del vaniljsyrup och en del pimento dram. Den kraftiga Nui Nui kräver alltså lite kökspyssel, men det ska en bra tikidrink göra. Belöningen är en djup och kryddig romdrink som ska serveras ur ett collinsglas, men jag har ju saknat mina tikimuggar så mycket...

Nui Nui

6 cl kubansk guldrom

1½ cl limejuice

1½ cl apelsinjuice

1 cl kanelsyrup

1 cl Donn's Spices #2

1 stänk Angostura Bitters

en redig strimma apelsinskal (ca 15x2 cm)

Mixa alla ingredienser (utom apelsinskalet så klart) med drygt 1½ dl krossad is på hög hastighet i fem sekunder. Häll upp osilat i ett collinsglas och fyll eventuellt upp med mer is. Sänk ner apelsinskalet i drinken och låt en bit hänga över glasets kant. 

(Recept från Sippin' Safari, Jeff Berry, 2007.)

Quickie #3

Yes, it's true. Efter påtryckningar från allmänheten (du vet vem du är) finns undertecknad nu på Instagram: kafkalatte

Bologna Highball

Jag spenderade nyligen en vecka på Sardinien och gjorde saker som en turist gör i Italien; till exempel storkna på ost och salsiccia innan middag och prova beska drycker. Vi vet nu att amaro inte är ett kärleksord på latin, utan betyder bitter på italienska och sammanfattar ett brett spektrum smutsbruna likörer som smakar konstigt och kantigt. Så Jägermeister, Gammel dansk och Unicum faller visserligen under samma rubrik, men det är i Italien det stora utbudet finns. Många är obskyra och etiketterna är allt annat än stilrena.

Den som följer Kitchen Shamanism kanske minns mina första stapplande steg med Punt e Mes och Fernet Branca. Sedan dess har jag blivit vuxen och förstått att livet behöver vara lite bittert. En av souvenirerna jag tog med mig hem från ön var en flaska Amaro Montenegro. Den härstammar inte det minsta från Sardinien utan tillverkas i Bologna. Här är det bittra inslaget ganska tillbakadraget och ger rum för torkade apelsinskal och kryddor som uppfattas lite jul-ish. Amaro Montenegro gör sig bäst med bara en massa is, men passar också i en tämligen enkel highball där den lätta karaktären inte försvinner.
Med mycket fokus på apelsin, utan att innehålla ett uns juice, är Bologna Highball är en snäll drink med låg alkoholhalt och faktiskt så o-bitter att jag var tvungen att stänka i lite extra strävhet. Dessutom blev det den sista drinken på Granny's Gästgifveri, för nu har vi äntligen fått komma hem igen!

Bologna Highball

¼ apelsin, skuren i mindre bitar
6 cl Amaro Montenegro
2 cl orgeat
1 stänk Angostura Orange Bitters
12 cl ginger ale

Varva apelsin med iskuber i ett highballglas och bygg på med Amaro Montenegro, orgeat och bitters. Fyll upp med ginger ale och rör om hastigt.

(Eget recept.)

Bermuda Triangle Buck

Vi inleder det här inlägget med att ursäkta för två saker: Det allmänt tröga flödet på Kitchen Shamanism och ökningen av höga och kolsyrade drinkar. Det har sin enkla förklaring i att vi fortfarande inte kunnat flytta hem igen efter röret som sprang läck i badrummet. Det är inte så att vi på något vis har det dåligt på vår tillfälliga adress, men det är inte mitt kök, inte mina glas och inte min is. Syrups och infusioner får vänta tills vi kommer hem, och när det är dags för en drink blir det något som kräver få förberedelser. Eller inga alls.

Bermuda Triangle Buck är en sån drink. Nu är den inte en buck i ordets rätta bemärkelse, men det var liksom vad som lät käckast. Den här drinken handlar bara om plommon och root beer i kombination. Tonerna i Bermudas nationalrom Gosling's Black Seal påminner redan om just root beer och bidrar mest med styrka i kompotten istället för att sticka ut. Så även utan alkohol är detta säkert en förträfflig mocktail.

Välj ett stort och mycket moget plommon för det ska lysa igenom och du får en snabb romdrink som placerar sig någonstans mellan klassiska groggar som Cuba Libre och Dark 'n Stormy, men med en överraskande fruktig karaktär. 

Bermuda Triangle Buck

1 stort urkärnat plommon

6 cl Gosling's Black Seal

2 cl limejuice

2 cl sockerlag

2 stänk grapefruit bitters

6 cl root beer

Muddla plommonet... nej, gör total slarvsylta av plommonet i en shaker. Fyll på med rom, limejuice, sockerlag och bitters. Skaka med is och dubbelsila över iskuber i ett collinsglas. Toppa med root beer och rör om hastigt. Garnera med mynta.

(Eget recept.)

Carolina Cooler

Jag har en begagnad t-shirt. Eller jag har väldigt många, men just den här är liksom Thee Vintage T-shirt. Jag tror jag köpte den 2005. Trycket är blekt och tyget så mjukt och urtvättat att det nästan är genomskinligt. For peach's sake... you're gonna love South Carolina, lyder texten ovanför ett par biffiga persikor. Tröjan ligger sedan en tid i garderobsmörkret och väntar på nya xs-dagar, men den dykte upp i huvudet när jag försökte komma på något att göra av en konstig majswhiskey.
Mellow Corn smakar till viss del som man väntar sig av en amerikansk whiskey, men är torrare än bourbon och snällare än rye och har en ljus profil som är sjukt len för en sprit på 50 procents alkoholhalt. Den är helt okej att sippa solo och du kommer bli påmind om att du dricker en majsprodukt för nog fan finns det en touch av popcorn här. Men det är sin enkelhet som Mellow Corn vinner mest på och gör den till en utmärkt longdrinkbas.
Åter till frukten. Min likör från italienska Pallini smakar mycket persika och ganska lite socker. Hittar du en sötare persikolikör kanske du ska dra ner på sockerlagen eller utesluta den helt. Trots det långa formatet ska Carolina Cooler kännas rustik. Fruktsmakerna spelar fint mot ingefäran som ger lite strävhet och hindrar drinken från att bli översötad. Whiskeybasen ligger i bakgrunden och befäster den lantliga känslan. Har du redan en hammock, ett lapptäcke och en banjo är det bara den här drinken som fattas.

Carolina Cooler

5 cl Mellow Corn
4 cl persikolikör
2 cl citronjuice
2 cl apelsinjuice
1½ cl sockerlag
2 stänk Regan's No. 6
6 cl ginger beer

Skaka allt utom ginger beer med is och sila över iskuber i ett collinsglas. Toppa med med kyld ginger beer och garnera med en citronklyfta.

(Eget recept.)

Country Road

Hej! Nej. Bloggen har inte gått och dött. Men som vi alla vet blir det inte alltid som man tänkt sig. En vattenläcka och en spontanrenovering av badrummet fick oss att fly lägenheten i panik och bli inneboende hos Granny. Lägg till några detaljer såsom utlandsvistelser, en valrörelse och megaförkylning och summan blir att tiden och kraften varit knapp för att blanda drinkar.

Och vår bourbon tog slut.

När jag trodde att valet stod mellan att vänta på en beställningsvara eller sänka mig till en halvflaska Jim Beam's visar det sig att Systembolaget har en helt färsk bourbon på hyllsortimentet. John Medley's är inte bara en nyhet - den är också sjukt billig utan att tappa kvalitet. Smaken är förvånansvärt mild och en slags baklängesupplevelse. Den liksom klöser till först i eftersmaken. Detta gör att whiskeyn kanske mer lämpar sig som ensam avec mer än drinkingrediens, men en enkel old fashioned-variant klarar den gott.
Det drar mot höst och man vill ha något som smakar därefter. Apfelkorn (som inte heter Apfelkorn längre, men ändå...) utgör sötman i stället för vanligt socker i den här versionen av en klassiker. En old fashioned kanske man helst blandar direkt i glaset, men då blir Country Road så likörkompakt att man gör den en tjänst om man spär ut ingredienserna i rörglas först och låter bourbon bli huvudsmaken.
Säsongstemat följer fint upp äppeltonerna jag tycker redan finns i John Medley's bourbon. Och med en hint av vanilj och kanel... you hear where this is goin'. Men alla älskar en god äppelpaj!

Country Road

6 cl bourbon

3 cl Apfelkorn

2 stänk Angostura Bitters

1 stänk Bittercube Cherry Bark Vanilla Bitters

1 strimma citronskal

1 strimma apelsinskal

1 kanelstång.

Rör bourbon, Apfelkorn och bitters med is och sila över iskuber i ett whiskyglas. Kläm oljorna ur fruktskalen över drinken och sänk ner dom i glaset tillsammans med kanelstången. 

(Eget recept.)

Dead Man's Colada

Det är ett dilemma. Ibland blir jag sugen på en Piña Colada men jag tycker inte att det är en särskilt god drink. Den har precis rätt smaker för mig och jag har testat olika ingredienser med olika proportioner, men det är alltid något som får drinken att skära sig illa och bara bli en oharmonisk soppa. 

Kan man göra en Piña Colada som är allt annat än en Piña Colada? Ja, namnet betyder ju ungefär silad ananas, och så länge ananasen består (och den är silad) borde det ju vara en slags Colada. Eller hur?

Dessutom var jag på cowboyhumör och ville ha lite south of the border-feeling i drinken. Och ay caramba! Det här blev ju succé. Den påminner om en klassisk Piña Colada i utförande men har ingenting att göra med den blaskiga mjölk-och-Malibu-mixen en är van vid. Här finns djup, balans, mogna smaker och en lite uppkäftig karaktär. 

Den brända garneringen får du till genom att strö råsocker över en ananasskiva och gå lös med brûléebrännare. Sockret blir hårt och sitter ganska löst på frukten, så ta det varsamt när du skär ett snitt i skivan för att skorpan inte ska lossna. Trä den försiktigt på glaset, sök Ennio Morricone på Spotify och börja sippa Dead Man's Colada.

Don Miguel Rojo, I wanna talk to you.

Dead Man's Colada

6 cl reposado tequila
8 cl ananasjuice
2 cl Kahlúa
2 cl limejuice
2 cl kaffegrädde
1½ cl råsockerlag
2 stänk Aztec Chocolate Bitters

Skaka med is och sila över krossad is i ett dubbelt rocksglas. Garnera med en bränd ananasskiva.

(Eget recept.)