Bitter Mai Tai

För drygt ett år sedan raljerade jag om Mai Tai-variationer och hur en Mai Tai inte ska vara. Och jag har inte ändrat mig i frågan. Mai Tai fortfarande en helig ko av rom, limejuice, orgeat, orange Curaçao och sockerlag. Alla drinkar som innehåller mer eller mindre än detta är... andra drinkar. Det här inlägget handlar mer om vad en Mai Tai ska heta. 

En enorm highball med lite rom begravd under apelsinjuice, Amaretto, multivitamindryck och grenadine har tappat alla kopplingar till originalet och ska för guds skull inte kallas Mai Tai. En drink som tydligt baserar sig på Trader Vic's gamla recept men har någon genomtänkt ingrediens extra eller utbytt är inte heller en Mai Tai - men det blir liksom legitimt att behålla namnet tillsammans med ett förklarande prefix. Ett försiktigt tillskott av fruktjuice kanske blir en Papaya Mai Tai och en drink med annan rom än det standardiserade jamaicansk/agricole-duon kan vara en Haitian Mai Tai. Och använder du blå curaçao blir det såklart en Blå Mai Tai, men snälla, gör det inte.
En Bitter Mai Tai är ett spännande sätt att dricka Campari och ett modernt sätt att dricka en Mai Tai-spinoff. Smakerna hoppar visserligen utanför tikiramen, men man känner att det är en klassiker i botten. Och vi får ha överseende med att den bryter mot grundregeln: En Mai Tai ska aldrig vara röd. Eller grisskär i mitt fall (min senaste orgeat fick en onormalt hög mandelhalt och jag kommer inte använda stavmixern igen).

Bitter Mai Tai

6 cl Campari
4 cl limejuice
3 cl Smith & Cross
3 cl orgeat
2 cl orange Curaçao

Skaka med is och sila över krossad is i ett dubbelt rocksglas. Garnera med mynta.

(Recept från Punch.)

Jungle Bird

En spännande grej med tikidrinkar, utöver deras ofta komplexa lager av smaker, är berättelserna dom bär på. Dom blandades efter hemliga recept i exotiska barer och restauranger för ett exklusivt klientel - åtminstone i tikikulturens barndom. Jungle Bird serverades på The Aviery Bar på Kuala Lumpur Hilton, men har i tikimått mätt en kort historia då den fortfarande befinner sig i lägre medelåldern och dateras till någon gång i slutet av 70-talet. Då var hajpen redan död och begraven, men det tror du inte när du väl börjat sippa.

Jag föll för namnet, för själva receptet skrämde mig lite. Så mycket ananas. Men det finns en avvikande ingrediens här också. Campari är en sällsynt komponent i tikidrinkar, men här gör den någonting med ananasjuicen och lägger till en strävhet som förminskar ananasens lite väl stora kostym utan att den tappar sin fina tropiska känsla. Nog för att det nästan var 80-tal när Jungle Bird kom till, men den skulle lika gärna kunna trollats fram av Don the Beachcomber nästan 50 år tidigare. Det är en drink med brett register - från ett murrigt mörker av jamaicansk rom till ljusa syrliga toner. Lyxig och ruff på samma gång, och så är den sjukt snygg också.

Åh, ananas, jag hatälskar dig så mycket.

Jungle Bird

6 cl mörk jamaicansk rom
3 cl Campari
2 cl limejuice
2 cl sockerlag
14 cl ananasjuice

Skaka alla ingredienser med is och häll upp osilat i ett dubbelt rocksglas. Garnera med mynta och tropiska frukter. 

Foi Na Cruz

Okej. Det är långfredag och det här är långfredagens långsökta drink. Men jag ska göra mitt bästa för att förklara hur det gick till...
Att göra en drink utifrån påskens sanna innebörd faller sig inte självklart när man är skapligt ateistiskt lagd. Det enklaste är att bara hälla upp ett glas rött, alternativt ta ett fotbad och dricka vattnet efteråt, men eftersom att jag trots allt diggar Jesus och tycker han är skönlitteraturens första superhjälte borde han ändå förtjäna något lite spexigare.
Nu kommer det krystade: Foi Na Cruz betyder, grovt översatt, det hände på korset på portugisiska (det har Nick Cave lärt mig) och the original långfredagen var ingen vacker syn (det har Mel Gibson lärt mig). Cachaça kommer från Brasilien och där talar man portugisiska, eller hur? Basspriten matchar namnet. Men Kristus var aldrig i Brasilien, så vi fyller på med några väldigt röda ingredienser som kanske kan illustrera det som utspelade på Golgata. Tanken var god, men när drinken är skakad drar den mer åt grisrosa än blodrött - såvida den korsfäste i fråga inte var någon nersupen mafioso som faktiskt hade utspädd Campari i ådrorna.

Det har också, för att svära i kyrkan, varit ett mindre helvete att få den här drinken balanserad. Den blev antingen för söt, för bitter eller för Caipirinha gone insane. I slutändan lutar den fortfarande åt det söta hållet, men cachaçans eldighet och den nästan stickiga beskan från Campari bidrar med ett vuxet motstånd. Ha inte för bråttom när du dricker den - den är en sån där drink som blir bäst av att få stå i 10 minuter och verkligen bli iskall. Jag är nöjd över att ha parat ihop cachaça och Campari (och vanilj!), även om det slutar med att min "bibliska" drink helt saknar koppling till böckernas bok.

Foi Na Cruz

4 cl cachaça
5 cl blodapelsinjuice
3 cl citronjuice
2 cl demerararom
2 cl Campari
2 cl vaniljsyrup

Skaka samtliga ingredienser med is och sila upp i ett dubbelt rocksglas. Använd en vaniljstång som drinkpinne. 

(Eget recept.)