Hell on the French Riviera

Mon Dieu.

Efter att ha spenderat ett drygt år med bocka av namn på listan över måste-ha-flaskor har jag kommit fram till en av dom mest esoteriska dryckerna hittills. En kanske känner igen grön Chartreuse från sin farmors barvagn. Ni vet, den där dunderstarka gräsfärgade likören gjord i ett franskt kloster på 130 (!) ingredienser som är så superhemliga att bara två munkar åt gången får känna till den exakta tillverkningen. Ja, det är störtlöjligt exklusivt, men så får man också betala för traditionen. Bara en halvflaska kostar 300 spänn på bolaget och med en sån centiliterkostnad vill man inte slarva bort sin Chartreuse i misslyckade blandningar. Jag var tvungen att ha en klar bild av vad jag ville med den här drinken. 

Det hade jag. Det skulle inte blir en stilren straight up, utan en kul och lång beachdrink där söderhavet möter den europeiska kontinenten. Och det är en tvåstegsdrink, så man måste börja med att göra...

Citronmelissyrup

1 dl socker

1 dl vatten

1 dl citronmelissblad, hårt packade

Värm socker och vatten i en kastrull utan att det kokar och rör om tills sockret löst sig. Hacka citronmelissen och rör ner i den varma lagen. Stöt bladen lätt med en sked mot kastrullens insida. Låt svalna under lock. Sila lagen genom en finmaskig sil och häll upp i en ren glasburk. Förvara i kylskåp.

Med citronmeliss, Chartreuse och en jordig rhum agricole är det ingen överraskning att det är en översvämning av örter i drinken. Det rundas av med frisk citrus och fyllig druvjuice innan kryddväxterna rikoschetterar och lämnar en lättare lakritsfinish som till och med jag tycker är behaglig. Hell on the French Riviera balanserar mellan kaos och ordning. Den lyckas vara tung och uppfriskande på samma gång, fruktig och krispig, förförisk och svekfull, färgstark och... ni fattar. Se bara till att den är ordentligt iskall. 

Hell on the French Riviera

4 cl Clément VSOP

3 cl citronjuice

2 cl grön Chartreuse

2 cl citronmelissyrup

10 cl druvjuice

Skaka med is och sila över krossad is en ett hurricaneglas. Garnera med ananas och vindruvor. 

(Eget recept.)

Superhero of BMX

Det här är en tribut till långa sorglösa sommarkvällar och min första cykel, även om det låter illa att tillägna barndomen en drink, för du vet... alkohol. Målet var att fånga hur sommaren kändes när man var liten. Barfota med gräsfläckar på knäna genom en värld som var ljus och ljum och kvällarna verkade oändliga. Den känslan. Och drinken skulle smaka som en solig trädgård. En filt på gräsmattan, en iskall tillbringare och saft ur plastmuggar.
Utöver alla rabarber minns jag att mina sommarlov smakade mycket fläder. Och med så här nära till midsommar är det dags att röra om i allas favoritnubbe. Det är ingen direkt överraskning hur den färdigblandade Superhero of BMX smakar. Allt är fläderblommor och äppelträd. På väg hem genom den sena solnedgången på en väldigt liten cykel och med havsvatten i håret. Enkelt, lättdrucket och läskigt nostalgiskt.
Jag vet inte vad Freud skulle säga om den här drinken, men vi gillar den.

Superhero of BMX

6 cl Hallands Fläder
2 cl St Germain
2 cl citronjuice
12 cl grumlig äppeljuice

Blanda samtliga ingredienser med iskuber i ett highballglas och rör om ordentligt. Garnera med citron och citronmeliss.

(Eget recept.)

The Substandard

Nej, det är inte jag som ställer såna här i kylen - det är min sambo. Det är ingenting att skämmas över för han gör väldigt goda Strawberry Daiquiris på dom (och det säger jag inte bara för husfridens skull), men själv har jag rätt svårt att begripa mig på behovet av pre-mixers. Eller jag kan förstå, även om jag inte skulle komma på tanken själv, att man kanske vill ta en genväg till drinkar där inköpslistan blir överväldigande, men cocktails som Margarita, Whiskey Sour, Hurricane och dom där andra som det finns färdiga blandningar för är ju enkla basdrinkar på tre fyra ingredienser. Typ sprit, lime eller citron och socker. Komplicerat? Inte särskilt.
På tal om ingredienser: innehållsförteckningen på pre-mixern i vårt kylskåp listar 13 sådana, varav en "kan ha negativ effekt på barns beteende och koncentration". Det tvivlar jag på att en riktig jordgubbe har (men så bör ju barn i och för sig inte dricka daiquiris över huvud taget). En ganska kemikaliefri jordgubbsdaiquiri innehåller blott fyra komponenter, exklusive is, och ingen av dom är varken kostsam eller svårtillgänglig. Vill du ha en boost i jordgubbssmaken? Använd fler jordgubbar i så fall, tänker jag. Eller är det så att ingenting är fel förrän man blir upptäckt? Den diskussionen får du ta ihop med din värdighet. Jag ville i alla fall, eftersom att vi hittills har haft ett slags soppa-på-spik-tema under januari, sno lite av den här röda mixen och använda den till någonting den inte var avsedd för. För att hålla lågvattenmärket på plats fyllde jag på med vodka och Galliano - fler ingredienser som får den klassiska cocktailnörden att lyfta näsan i vädret.
Vad smakar drinken? Som att dricka en gräddtårta ungefär. Perfekt till barnkalaset om du skippar vodkan och ersätter Galliano med... vaniljglass?  Den är söt som stryk, men räddas av en lätt citronsmak och blir faktiskt en riktig god longdrink att ta till när man är på ett inte helt seriöst humör. För du älskar barnsliga drinkar egentligen. Du vet att du gör det.

The Substandard

5 citronmelissblad
3 cl Strawberry Daiquiri Mix
4 cl vodka
2 cl Galliano
1½ cl citronjuice
Cream Soda

Muddla citronmelissen med Strawberry Daiquiri Mix i en shaker. Fyll på med is och tillsätt vodka, citronjuice och Galliano. Skaka och sila ner över krossad is i ett collinsglas. Toppa med en generös skvätt Cream Soda och garnera med citronmeliss.

(Eget recept.)