Aussie Beachcomber AKA Australian Mai Tai

G'day mates!

Ni vet hur det är. Det finns bara EN Mai Tai. Och det finns exakt hur många som helst. Och det var typ förra sommaren som jag satt och scrollade igenom Mai Tai-recept på Wikibooks och hittade Aussie Beachcomber AKA Australian Mai Tai. Alltid med ett AKA så jag vet inte den kallas Aussie Beachcomber ibland och Australian Mai Tai ibland eller om Aussie Beachcomber AKA Australian Mai Tai faktiskt är drinkens namn. Vad som är australienskt med den är också oklart. Någon bakgrund går inte riktigt att hitta. (Och men en snabbsökning i ett annat fönster så ser den ut att ha försvunnit från Wikibooks också...)

Den här drinken ser ut som ett skämt på papper. Det är kryddad rom och det är MYCKET socker och en klick agavesirap på allt, men när allt kommer kring är den inte bara drickbar - den är god på riktigt! Och inte fan vet jag hur det går till, men på något vis påminner den faktiskt om en Mai Tai.

Aussie Beachcomber AKA Australian Mai Tai

6 cl kryddad rom

3 cl Cointreau

3 cl orgeat

1½ cl limejuice

2 kvistar mynta

1 barsked agavesirap

Skaka med iskuber och sila över krossad is i ett dubbelt rocksglas. 

(Recept från Wikibooks.)

Death at the Savoy

Vi kör igång direkt med det där som är viktigast vid varje årsskifte... Årets album 2016:

2. A Moon Shaped Pool - Radiohead

2. Bottomless Pit - Death Grips

2. Jumping the Shark - Alex Cameron

...och Frank Ocean, PJ Harvey, Yung Lean, Nicolas Jaar, Beyoncé, Nick Cave and the Bad Seeds, Chance the Rapper, Swans och, för guds skull, en livebox md Kate Bush! Med flera! 2016 var ett bra år och det är så många som trängs på andraplatsen att det känns omöjligt att lyfta fram en förstapristagare. 

Och här är min nyårsdrink: Death at the Savoy. Inte alls min skola av cocktails, men mina egna försök gick så käpprätt åt skogen i år att jag var tvungen att hitta nåot nytt i sista sekunden. Receptet kommer via Cocktail Virgin Slut från ett cocktailspecial från Food & Wine och beskrivs som en hybrid mellan Corpse Reviver #2 och Death in the Afternoon. Och det är inget fel med den här, ska ni veta. Lätt, elegant och lite bubblig, som en nyårsdrink ska vara, och är ytterligare ett bevis på att gin och triple sec kan kombineras in i oändlighet även om jag mest blandar en White Lady. 

Tack för allt, inklusive nyckelbensbrott och  två månaders sjukskrivning, 2016! Skål och välkommen 2017!

Death at the Savoy

absint

3 cl gin

3 cl Cointreau

2 cl citronjuice

4 cl torrt mousserande vin

Skölj ett kylt cocktailglas med absint. Skaka gin, Ciontreau och citronjuice med is och sila ner i det sköljda glaset. Toppa med mousserande vin och arnera med ett citronskal.

(Recept från Food & Wine.)

MxMo CVIII: Swizzles // Singapore Express

It's Mixology Monday again and the theme for April is Swizzles. I like it! Mr. Frederic Yarm, of the Cocktail Virgin Slut blog, is hosting the event, so head over there and read the announcement post before bringing out your baton lélé (or barspoon or whatever gets your drink really cold).

I like swizzles and I like making them for Mixology Monday because, erhm, the Swedish language doesn't really have a good verb for this mixing technique. Not to repeat myself too much from last month's event, I opted for a rumless swizzle this time. 

I have a love-hate relationship with the Singapore Sling (the 70's formula). It centainly has a nice combination of flavors but, in my opinion, it all just drowns in all that pineapple juice. And, man, that drink is huge.

The Singapore Express is a Singapore Sling (sans the soda water), but it's tighter, scaled down and, of course, swizzled. With drastically less pineapple juice and higher ABV gin it stays rich in taste as the ice slowly melts. I also cut back on the Cherry Heering a bit, which I feel is a little too prominent in the Singapore Sling
And no, I don't own a true Martinique wooden swizzle stick or even a fake one. But I do have a few of those metal straw spoon thingies that comes cheap beginner's shaker sets and, guess what, they are great for swizzling!

Singapore Express

1 oz. navy strength gin

¾ oz. lime juice
¾ oz. pineapple juice
¼ oz. Cherry Heering
¼ oz. Bénédictine
¼ oz. Cointreau
tsp. grenadine
dash Angostura Bitters

Combine in a tall glass packed with crushed ice and swizzle until glass is frosty. Garnish with pineapple.

MxMo XCVII: I'll Take Manhattan! // The Crystalline Manhattan

I had so much fun participating in Mixology Monday the last time and I really want to do it again. This month's theme is "I'll Take Manhattan!" and the event is hosted by Frederic of the Cocktail Virgin Slut blog. I was really late to read his announcement post, since I just came back home from, well, Manhattan. This was all made in a rush.

Unaged American whiskeys only recently hit the shelves in Sweden, so when I found myself with a bottle of white dog at 62.5% ABV I was not sure what to do with it. Can it make a Manhattan? One that is not only white, but almost completely transparent, and yet it is a whiskey drink?

For the The Crystalline Manhattan I stayed away from all brown ingredients. Cointreau was added for sweetness, and also a splash of water for extra dilution, which I thought was needed to make the drink smoother. I chose to omit the standard maraschino cherry garnish as the syrup would ruin its clear appearance. 

Okay, in the end, it does not look, smell or taste like the real thing, so let us say this one is a Manhattan in a more spiritual way. In the mouth, it starts off quite fiery, followed by sweeter malt, orange and floral notes, and leaves with a dry peppery finish. 

As for the vermouth, I have heard so many good words about Dolin Blanc and it's a shame that it's not available over here, which is why I use Martini Bianco instead. I bet that Cocchi Americano could make a nice substitute, but The Yellowish Manhattan just doesn't sound that classy.

The Crystalline Manhattan

1½ oz. Buffalo Trace White Dog Mash #1

¾ oz. Martini Bianco
½ oz. water
¼ oz. Cointreau
2 dashes Bitter Bastards Crystal Bitters
orange peel twist

Stir everything (except orange peel) with ice and strain into a chilled martini glass. Express orange peel oils onto the drink. Discard peel.

Between the Sheets

Alla hjärtans dag är över oss och jag bryr mig inte så mycket. Har aldrig gjort. Men å andra sidan: Om det finns en ursäkt att göra en drink så gör jag en drink.

Med sitt "förföriska" namn kan man tro att Between the Sheets hör hemma i det lyxsexiga 80-talet, men drinken är en klassiker sprungen ur förbudstiden och smakar därefter - elegant, rent och dekadent.

Förenklat handlar den om en Sidecar med en shot rom och drinken kan även kallas Maiden's Prayer om man känner sig pryd. Men det är under sitt sanna namn och med sin sin höga alkoholhalt som den här otippade rom-och-konjak-kombon påminner om att den amerikanska moralen inte var på topp under 20-talet.

Between the Sheets är en utomordentligt trevlig smuttdrink, men den är också en lurifax. Den relativt stora mängden Cointreau sätter en härligt söt apelsintouch och gör drinken så silkeslen att man lätt glömmer hur stark den egentligen är. Detta är ett särdrag hos förbudstidsdrinkar - man skulle få mycket effekt för dom dyra pengar man tvingades punga fram med för att få något att dricka. Ha den historien i bakhuvudet så du inte totalförstör din Alla hjärtans dagkväll.

Måtten av citronjuice i drinken varierar beroende på var man läser receptet. En centiliter mot tre av varje är i alla fall en proportion som passar mig. 

Between the Sheets

3 cl konjak

3 cl vit rom

3 cl Cointreau

1 cl citronjuice

Skaka med is och sila upp i ett kylt martiniglas. Garnera med citronskal.

Singapore Sling

Singapore Sling är en av dom där drinkarna som har återuppfunnit sig själv gång på gång på gång. Det begav sig på Raffles Hotel i Singapore för ungefär hundra och troligtvis hette drinken bara Gin Sling i barndomen. Sedan dess har det gått ett helt sekel av olika recept och inget är det andra likt. Tidiga artiklar kan beskriva en vanlig Collins med körsbärsbrandy och recept från 80-talet återger en alltigenom onaturlig blandning på sour mix och grenadine. 

Hur försäkrar man sig om att man blandar en äkta Singapore Sling? Egentligen är det lite omöjligt. Talespersoner från Raffles Hotel har till och med erkänt att det inte finns något autentiskt originalrecept kvar. Inkarnationen som serveras på hotellet idag har däremot hållit sig stadig sedan 70-talet och med cirka 40 år på nacken kan man nog enas om att det är så en Singapore Sling bör smaka, även om den är en kraftig modifiering av tidigare upplagor. Och det är faktiskt en riktigt bra drink.

Gin är underrepresenterat i tropiska drinkar och blir i sin torrhet ett fint bryt i en sån här fruktig historia. 70-talsreceptet har ett rejält påslag ananas, men det känns dumt att dränka sin Singapore Sling i juice. Det är inga skräplikörer som används och att inte låta dom lysa igenom är slöseri med pengar. Det är cocktailförfattaren Ted Haighs förbättring vi blandar här. Den innehåller lite mer gin och Cherry Heering, och betydligt mindre ananasjuice, men uppsättningen ingredienser ska vara densamma som på Raffles Hotel.

Singapore Sling

6 cl gin

6 cl ananasjuice

2½ cl limejuice

2 cl Cherry Heering

1 cl Cointreau

1 cl Bénédictine

1 cl grenadine

1 stänk Angostura Bitters

3 cl sodavatten

Skaka alla ingredienser, utom sodavattnet, med is och sila över iskuber i ett highballglas. Toppa med sodavatten. Singapore Sling garneras traditionellt med med ananas och ett rött cocktailbär.