Rio Tonga

Oi, amigos! Nu blev det ett långt avbrott igen och jag tänker inte ens försöka komma med en förklaring. Det börjar bli pinsamt.

I skrivande stund är jag jag en och en halv vecka in i en ny omgång av Whole30 och precis som förra gången är alkohol uteslutet genom hela månaden. Till och med i matlagning. Men under sommaren har jag bunkrat några drinkar att posta här tills dieten är över för den här gången. 

Rio Tonga kommer från den lätt slumrande bloggen Colonel Tiki och är en sån där drink som jag velat blanda i flera år, men haft lite svårt att ha alla ingredienser hemma samtidigt. Men en helg i juli hände det och nu har jag en ny favorit bland cachaçadrinkar.
Rio Tonga är ganska perfekt faktiskt. Den är stor och räcker länge, utan att vara för stark eller för utspädd. Egentligen är den ganska låg i alkoholhalt, men den tappar inte komplexitet för det. Grapefrukten ger friskhet (utan lime!) och kryddorna ger ett outgrundligt djup. Selleribitters? Ja, det ser malplacerat ut på papper, men väl i drinken har det aldrig känts mer självklart.

Rio Tonga

4½ cl cachaça
4½ cl vit grapefruktjuice
1½ cl ananasjuice
1½ cl kanelsyrup
1½ tsk spices #2
2 stänk Angostura Bitters
1 stänk Celery Bitters
4 droppar Pernod

Mixa med 2 dl krossad is på hög hastighet i 5 sekunder. Häll upp osilat i ett hurricaneglas.

(Recept från Colonel Tiki.)

Kelimutu

Bataviaarrak är inte så jävla gott. Det har jag sagt förut. En eller två centliter ger en intressant accent till en drink, men i större mängd tycker jag alltid det smakar lite unket. 

Men det kanske är en sak att öva på. Har någon verkligen blivit kär i tequila, rhum agricole eller Fernet Branca på första försöket? Så när jag såg Kelimutu på Cocktail Virgin Slut-bloggen tänkte jag att den kanske kunde få mig att omvärdera arrak.
För egentligen är drinken från Boston en en frisk och fräsch daiquiri på ingredienser jag uppskattar. Och det finns en viss funky svårplacerad smak i den, men det är just det här friska och fräscha som väger upp det och resultatet blir... jävla gott faktiskt. Så jo, ja kan nog tänka mig att ge arrak en ärlig chans nu.
Sedan jag köpte min arrak har Faciles lilla flaska bytt både namn och, tack och lov, utseende. Nu heter den Ostindia 1733 Arrak och har ett mindre Comic Sans-igt typsnitt och inte samma nyans som Donald Trumps underlagskräm.

Kelimutu

4½ cl Bataviaarrak
2½ cl limejuice
1½ cl passionfruktsyrup
1½ tsk kanelsyrup
1 stänk Angostura Bitters

Skaka med is och sila ner i ett kylt cocktailglas.

(Recept från Cocktail Virgin Slut.)

Tiki Holiday Countdown: Kalikimaka Cocktail

Tredje advent redan? Det är ju vansinnigt. 

Precis som Krampus Swizzle häromsistens är Kalikimaka Cocktail ett sånt där recept från bloggosfären som jag haft på min att-göra-lista flera jular som som prioriterats bort för att jag har varit lite skeptisk.

Tiki Lounge Talk är kul som kuriosablogg, men det är inte platsen att surfa till för lockande drinkar (eller en snygg layout). Och med så mycket kryddad rom och kanelsyrup trodde jag att Kalikimaka Cocktail skulle vara på tok för söt och äpplepajig. Ack, så fel jag hade. Visst smakar den krydda och äpple, men på ett mycket mer balanserat och sofistikerat sätt än man väntar sig.
Äpplejuice är faktiskt den rekommenderade nödlösningen. Egentligen ska man använda mulled cider - alltså ciderversionen av glögg, typ. Men jag föreställer mig att det resulterar i för mycket av allt. Välj istället en inte så söt äppeljuice av sån där grumlig lyxig karaktär och detta blir en riktig toppendrink. Jag lovar. Mele kalikimaka!


Kalikimaka Cocktail

4 cl Sailor Jerry Spiced Rum
2 cl The Kraken Black Spiced Rum
6 cl äppeljuice
2 cl kanelsyrup
1 cl limejuice
1 stänk Angostura Bitters

Skaka med is och sila ner i ett martiniglas (ett stort martiniglas). Garnera med en kanelstång.

(Recept från Tiki Lounge Talk.)

Zombie Punch

- En Zombie, tack.

- Fyra eller sexa?

Den diskussionen ska du inte behöva ta. Tikidrinkarnas mest mytomspunna grogg får gärna vara uppe och nosa på en tolva.
Det finns tusentals upplagor av Zombie. Så många att att Zombie mest blivit ett samlingsnamn för stora drinkar med många ingredienser och skyhög alkoholhalt. Donn Beachs lyckades hålla sitt originalrecept hemligt i drygt ett halvt sekel och drinken blev en visklek. Ursprungsdrinken försökte plagieras och plagiaten plagierades. Det är klart det spårar ur med åren.
I Sippin' Safari har Jeff Berry mer eller mindre doktorerat på ämnet och i ett recept från 1934 heter drinken närmare bestämt Zombie Punch och antas vara den tidigaste inkarnationen av monstret.
Jag älskar den här drinken, men jag blir inte klok på den. Det är så mycket rom och så försiktiga modifieringar. Ändå märks den stora mängden alkohol mest i huvudet. Den är robust och komplex, så klar, men också orimligt len och glider ner kanske för enkelt. Den har en typisk Beachcomber-karaktär. Rommen står i centrum (duh!) med en välbalanserad syra och varma kryddor i bakgrunden. Ett praktexempel på gamle Donns genialitet.

Zombie Punch

4½ cl Appleton V/X
4½ cl kubansk guldrom
3 cl Lemon Hart 151
2½ cl limejuice
1½ cl falernum
1½ cl Don's Mix
1 tsk grenadine
6 droppar Pernod
1 stänk Angostura Bitters

Mixa med 2 dl krossad i på hög hastighet i fem sekunder. Häll upp osilat i ett långsmalt glas. Fyll upp med iskuber (jag kör krossad is hela vägen). Garnera med en kvist mynta.

(Recept från Sippin' Safari, Jeff Berry, 2007.)

MxMo CII: Spooky Sips // Freudstein

Mixology Monday is back with a theme that really warms an old goth's heart: Spooky Sips! Let this month's host, JFL of the great Rated R Cocktails blog, explain what a spooky sip might be in his announcement post. For myself, I prefer creepy in theory over brain hemorrhage shots and, as an exploitation cinema junkie, how could I not make a Zombie drawing inspiration from the good times when zombies actually were living dead drones and not rabid disease carriers or whatever they are today? (Sorry 28 Days Later, you were the best in 2002, but you simply killed the genre.)

Before drinking, let's head back to the turn of the millenium. At the age of 16 I rented a videotape labeled House by the Cemetary (1981). I had already seen direction Lucio Fulci's The Beyond, which I found oddly haunting and poetic in all its graphic ugliness and I still consider it a masterpiece of its subgenre (that is Italian produced zombie films of the early 80's), but watching hus House by the Cemetary was a life-changing event. That's when I learned that flaws are sometimes an important part of a cinematic experience. 

The front of the VHS cover had absolutely zero to do with the story, and movie itself contained, among its dubious highlights, an over-the-top bat-slashing scene, a church organ porno soundtrack and the most annoying poorly dubbed little brat ever recorded in subcultural history - all along the usual strained acting and an completely incoherent plot.

But House by the Cemetary is also thoroughly bleak and creepy, and builds up a nightmarish atmosphere. Lucio Fulci clearly had visions, but not the resources to put them together properly. You have to accept these films for what they are, as well as love them for what they could have been.

I'm drifting away. Back to the booze.

Even though House by the Cemetary isn't technically a zombie flick, I namned this Zombie-esque drink after its antagonist Dr. Freudstein. I started out with the easy-to-make mid-century version of the Beachcomber's Zombie and ended up with a 10+ ingredients drink (it only happened) less fruity, but with more warm spices fitting to the season.

Of course, we need to put something Italian into the mix to honour Lucio Fulci, Ruggero Deaodato, Dario Argento and those other maestros of their own niches. Cynar works wonders with these rich spices, but only in a pinch for the earthy flavor - I wouldn't want a bitter Zombie.

For additional screams (and I swear, this too only happened) everything is topped with tiki friendly Horror Infused Bitters from Horror in Clay, who also makes some cool Lovecraftian mugs and barware. 

There is a lot going on in the Freudstein. The flavors are deep and the alcohol content is high. Approach with caution and have a proper meal before drinking. 

That's all for now, children. See you next Halloween when we make a cocktail out of Cannibal Holocaust. 

Freudstein

1 oz. gold Cuban rum

1 oz. Demerara rum

1 oz. Lemon Hart 151

1 oz. Don's Mix*

1 oz. lime juice

¼ oz. Cynar
¼ oz. ginger syrup
¼ oz. pimento dram
¼ oz. simple sugar syrup
6 drops Pernod
tsp. grenadine
dash Horror Infused Fiendishly Tropical Bitters

Shake with crushed ice and pour unstrained into a tall glass. Add more ice to fill and garnish with a  rosary.

(*Don's Mix: 1 part cinnamon syrup to 2 parts white grapefruit juice.)

MxMo XCIX: Ice, Ice, Baby // Gunroom Swizzle

Mixology Monday is upon us again and this time it's about ice in all shapes and sizes. The event is hosted by the Muse of Doom and the Feu de Vie blog. Head over there to read the announcement post. Also, thanks to Frederic of Cocktail Virgin Slut for keeping the monthly cocktail party going. So here's my contribution, without Navy Grog style cones or fancy sculptures - just some accidentally large pieces of ice.

Being only a hobbyist, I make drinks for myself, my partner and some occasional guests, and I am perfectly happy with using inexpensive hand-cranked ice crushers for that purpose. However, they tend to break every half year or so. The last one "lost a tooth" a few weeks ago, resulting in poorly cracked ice that actually looked really nice and rustic, especially in flared glasses.
And with primitive ice comes a primitive drink. The Gunroom Swizzle is based on the classic 151 Swizzle. I'm not sure if Renbjer & Magnusson's Gunroom Navy Rum is available outside of Scandinavia, though. It's an intense 65% ABV blend of Caribbean rums, reminiscent of a higher proof Smith & Cross. It's a mouthful of firecackers, yet somehow pleasant in all its roughness. And it makes great cocktails.
Despite the lower proof, the Gunroom Swizzle has more modifiers than its 151 ancestor. This makes the drink more refreshing and smoother (although the burn is still there). The coconut sugar also brings some caramel notes that the rum is lacking.
And oh, THE ICE...! Use regular finely crushed ice for swizzling, then fill up with the larger pieces. It will look great.

Gunroom Swizzle

1½ oz. Gunroom Navy Rum
½ oz. lime juice
½ oz. white grapefruit juice
½ oz. cinnamon syrup
¼ oz. coconut sugar syrup
6 drops Pernod
1 dash Angostura Bitters
freshly grated nutmeg

Combine everything (except nutmeg) in a tall, flared glass filled ¾ with crushed ice. Swizzle until frost appears on the outside of the glass. Fill with coarsely cracked ice and powder with nutmeg to taste. Garnish with a cinnamon stick.

Winter's Wallbanger

Ah, clementiner... Finns det någon frukt som symboliserar vintern bättre?
Det började med en enkel idé för ett par veckor sedan: Vår älskade småcitrus skulle vara grunden i en mer säsongsbetonad upplaga av min favoritsnabbis - Harvey Wallbanger. Lätt? Nja, tyvärr inte.
Det är nästan genant att en så banal tanke krävde så många misslyckanden. Hela tiden blev det fel. Jag vägrade använda vodka, men rommen överskuggade alltid faktumet att det var clementinjuice som användes och resultatet smakade som vilken apelsinhistoria som helst. Clementinens opålitliga balans mellan sött och surt ställde också till problem.
Jag har tappat räkningen på alla gånger jag räddats av grapefrukt, men så blev det även i fallet med Winter's Wallbanger. I kylskåpet stod en slatt Don's Mix sedan vi gjorde Donga Punch och grape-och-kanel-blandningen gav precis den extra värmen och stinget jag ville ha i drinken.
En rom från Barbados gör sig utmärkt till denna tikifierade variant av en klassiker och lurar i bakgrunden istället för att dominera drinken. Plantation Barbados är lagom spritig utan att tappa karaktären. Dessutom är den en av Systembolagets billigaste romsorter. Och det kan vi ju bara tacka för i fattiga januari.

Winter's Wallbanger

4 cl Plantation Barbados
8 cl silad clementinjuice
1½ cl Galliano
1½ cl Don's Mix
1 cl limejuice
1 stänk Angostura Bitters

Blanda med krossad is i ett collinsglas. Rör om ordentligt tills frost bildats på glasets utsida. Garnera med en kumquat.

(Eget recept.)

Donga Punch

Helgerna är bakom oss och någon måste ta hand om resterna. Till exempel jätteladdningen med kanelsyrup som min sambo använde till julfesten med arbetskamraterna. 

Jag bläddrade igenom Jeff Berrys böcker för inspiration och hittade Don the Beachcomber-originalet Donga Punch i Sippin' Safari. Bara tre ingredienser, men en är så där superhemlig. Don's Mix, liksom...?

Längre ner på samma sida avslöjas att Don's Mix är inte mer komplicerat än två delar grapefruktjuice och en del - just det - kanelsyrup. Författaren säger också åt oss att sluta garva; Donga är zulu för gully in a field. Jag trodde gully var någon sorts mås och tyckte det var ännu roligare tills jag läste att det betyder ungefär dike. Då blev det bara konstigt.

Men jag var glatt överraskad av drinken. En lagrad rom från Martinique spelade fint med grape-och-kanel-mixen, och med enkla mått och hastig blandning kändes Donga Punch som en Mai Tai to go. Receptet säger inget om garnering, men en liten bukett mynta tycker jag väl passar in i bilden.

Donga Punch

6 cl mörk rhum argicole
6 Don's Mix
3 cl limejuice

Skaka med krossad is och häll upp i ett långsmalt glas. 

(Recept från Sippin' Safari, Jeff Berry, 2007.)

Tiki Holiday Countdown: Advent Grog

Kära hypotetiska läsare, nu är den här. Startskottet för julracet 2014 har nyss smällt av och precis som förra året kommer det för varje advent att söndagsbloggas om romdrinkar med julstämning. Vilket inte är särskilt svårt med tanke på vilka smaksättningar vi vanligtvis använder med rom. Hur många gånger har jag inte försökt beskriva en tikidrink med ...smakar lite jul?

Men vi börjar lite anspråkslöst. Det är trots allt bara november i ett par timmar till. Advent Grog är egentligen inget spännande alls. Det är en grogg. Det är en varm daiquiri. Det är hot buttered rum utan smör. Men att du inte går upp i brygga av förvåning betyder inte att drinken smakar trist och det fina med den lilla hetingen är att den kan bli precis vad som helst.

Skribenten bakom receptet på Serious Eats föreslår en blandning av Gosling's och Appleton V/X som grund. En lite konstig (men helt okej) mix av två närbesläktade romsorter, men så är den inte heller något måste. Jag vill påstå sex centiliter av vilken favoritrom som helst blir bäst i din adventsgrogg. Och vill man ha mer än bara en god rom i hett sällskap kan drinken modifieras med vilka kryddor, syrups eller likörer man än önskar. 

Advent Grog

3 cl Gosling's Black Seal

3 cl Appleton Estate V/X

3 cl limejuice

1½ cl dubbelmättad råsockerlag

6 cl kokande vatten

1 kanelstång

Blanda rom, limejuice och råsockerlag i en förvärmd mugg och slå över kokande vatten. Sänk ner kanelstången i drinken.

(Recept från Serious Eats.)

Nui Nui

Nu har vi badat höga fizziga drinkar ett tag och vår efterlängtade hemkomst till bambuväggarna och iskrossaren bör självklart firas med någonting helt ultratiki istället. Särskilt som dessa bambuväggar snart är på väg in i förrådet för vintervila. 

Nui Nui är en riktig rombomb och en typisk Don the Beachcomber-skapelse. Ingredienserna är många, men blygsamt tilltagna. Lägg märke till hur övriga komponenter inte ens tillsammans mäter upp till mängden rom. Det var så Donn Beach skapade sina komplexa lager av smaker som la grunden för en hel skola tropiska drinkar: Små noggrant uträknade detaljer tar fram det bästa ur rommen istället för att begrava den under någon enorm fruktsmoothie.

Originalreceptet kräver, som många andra tikidrinkar, Virgin Island rum. Det finns inte på bolaget och är svårt att hitta alls i Europa. Men gråt inte. Rom från Amerikanska Jungfruöarna var (och är fortfarande) helt enkelt ett substitut för den torra kubanska rommen Donn Beach aldrig på lagligt vis kunde bjuda sin gäster på efter handelsblockaden mellan USA och Kuba. Det är alltså kubanskt det borde vara. Eller varför inte Flor de Caña från Nicaragua som är kick-ass på området?

Jag har nämnt det någon gång förr, men vi tar det igen: Donn's Spices #2 innebär en del vaniljsyrup och en del pimento dram. Den kraftiga Nui Nui kräver alltså lite kökspyssel, men det ska en bra tikidrink göra. Belöningen är en djup och kryddig romdrink som ska serveras ur ett collinsglas, men jag har ju saknat mina tikimuggar så mycket...

Nui Nui

6 cl kubansk guldrom

1½ cl limejuice

1½ cl apelsinjuice

1 cl kanelsyrup

1 cl Donn's Spices #2

1 stänk Angostura Bitters

en redig strimma apelsinskal (ca 15x2 cm)

Mixa alla ingredienser (utom apelsinskalet så klart) med drygt 1½ dl krossad is på hög hastighet i fem sekunder. Häll upp osilat i ett collinsglas och fyll eventuellt upp med mer is. Sänk ner apelsinskalet i drinken och låt en bit hänga över glasets kant. 

(Recept från Sippin' Safari, Jeff Berry, 2007.)

Fruktstund: Grapefrukt

Idag den 25:e februari, nådens år, är Grapefruktens dag. Ja, det är sant och det är inget jag hittat på själv. Grapefruktens dag är en av våra mycket viktiga matdagar vid sidan av Grynkorvens dag 17/10 och den lite mer suggestiva Måltidens dag 18/10 (det är alltså dagen då man äter en måltid).
Denna dunderklump bland citrusfrukter står, trots sin storlek, fortfarande i skuggan av limen och citronen som basingrediens och får sällan spela huvudroll i en drink till skillnad från apelsinen. Vad är problemet? Varför hanteras inte grapefrukten som en "riktig frukt"? Antagligen för dess avvikande beteende: den är besk. Någon nedärvd fördom säger att en frukt som ser ut som en apelsin bara inte ska smaka så.
Men strävheten ger grapefrukten en fördel. En klassisk cocktail bygger ju, vid sidan av spritbasen, på fördelningen mellan sött, syrligt och bittert - precis dom smaker vi hittar i en grapefrukt. En skvätt grapefruktjuice kan därför helt ensam rädda en drink som råkat bli lite obalanserad.
Fruktköttets färg spänner från vit till djupt röd. Den vita varianten är eftertraktad som drinkingrediens men kan vara knepig att hitta även när grapefrukten är i så kallad säsong. Färgen i sig påverkar dock inte smaken som snarare avgörs av fruktens mognadsgrad. Vilken färg och sort man än väljer ska man vara medveten om att det egentligen aldrig är säsong för grapefrukt på våra breddgrader. Frukterna vi köper kommer ofta från USA eller med lite tur från medelhavsområdet. Man kan säga att det är just nu man köper dom minst miljövådliga grapefrukterna. Men just idag, och några andra dagar, är det det helt okej att unna sig en stor frukt som gör små underverk.

Gantt's Caipirissima

¼ grapefrukt, skuren i mindre delar
3 cl kanelsyrup
6 cl rhum agricole (Clement VSOP)

Muddla grapefrukt med kanelsyrup i ett dubbelt rocksglas. Fyll upp med krossad is. Tillsätt rom och rör om.

(Recept från Colonel Tiki.)

Tiki Holiday Countdown: Caffè Mojito

  1:a advent och nu är det allvar. Julen börjar här.

 Som stående söndagsinslag under december kommer Kitchen Shamanism presentera en juldrink med tikifeeling. Eftersom att säsongen bara ligger i startgroparna tänkte jag vara lite återhållsam och börja med en cocktail som inte skriker GOD JUL men som ändå ger en hint om vad som ska komma. 

  En mojito är kanske för folklig för att vara tiki, men genom att att byta ut ljus rom mot en mörk och tillsätta kaffe och lite glögg blir smakerna mustiga och spännande samtidigt som man känner sig trygg med den välbekanta basen av mynta och lime.

   Redo för julracet 2013? On your marks...

Caffè Mojito

5-7 myntablad

1  lime

1½ tsk rårörsocker

4 cl mörk rom

3 cl kall espresso

en skvätt chili- och chokladglögg

Skär limen i mindre bitar och muddla i glaset tillsammans med socker, mynta och rom. Fyll till häften med krossad is och häll över espresson. Fyll upp med mer is och toppa med en rejäl skvätt glögg. Garnera med mynta och en kanelstång. 

(Recept från A Mountain of Crushed Ice.)

Moodboard: Lumberjack

  Gud, vad jag är sen. Den här vinjetten skulle jag kommit igång med för längesen. Men det fanns ett jätteproblem: jag kunde inte hitta någon lämplig titel till den. Jag har googlat och slagit i ordböcker, jag har krystat och hyperventilerat men inget bra kom fram. 

 Ett moodboard är ju ett sånt där inspirationscollage som är lite stökigt, men som man tittar på och ändå tänker "Aha! Jag fattar!". Och ett moodboard blev det till slut. På det här uppslaget skulle bild, ord, tid, plats, färg och smak klippas och klistras ihop till något gott att dricka.

  Det var i oktober som jag började spåna kring detta och jag letade efter ett passande hösttema. Lumberjack kändes som en bra första rubrik. Jag bildsökte och hittade den här småsexiga propagandaplanschen. Som disclaimer kan sägas att jag inte förespråkar krigföring av något slag och jag tycker för guds skull inte att man ska hugga ner en massa träd i onödan, men visst finns det något romantiskt i denna skogsröjartradition? Glöm parodiska motorsågsgalningar i helskägg och flanelljackor. Dom tyngsta yxorna begravdes visserligen under 1900-talets senare hälft, det är den gamla tidens kroppsarbetande skogshuggare som ligger till inspiration här.
  Drinkarna på temat skulle vara lite ruffa och förmedla en känsla av skog och träd. Något att avnjuta i en sliten rutig skjorta. Lönnsirap och äpple var självklara smaker. Så ta den här helgen, blanda någon av drinkarna och kräma ut det sista ur hösten innan vi startar julracet 2013!




Woodpecker

2 dl torr äppelcider
4 cl Captain Morgan Spiced Gold
en skvätt lönnsirap
socker 
kanel

Värm upp cidern i kastrull utan att den kokar. Frosta ett värmetåligt glas med socker och kanel. Blanda rom och lönnsirap i glaset och slå över cidern.

(Eget recept.)

Cook's Sour

6 cl bourbon
4 cl apelsinjuice
4 cl honungslag (1:1)
2½ cl äppelcidervinäger

Skaka alla ingredienser med is och sila över iskuber i ett rocksglas. (Upphovsmannen säger att man ska garnera med äppelskivor, men jag föreslår en klase rönnbär om säsongen tillåter.)

(Recept från Rated R Cocktails.)