Dead Man's Colada

Det är ett dilemma. Ibland blir jag sugen på en Piña Colada men jag tycker inte att det är en särskilt god drink. Den har precis rätt smaker för mig och jag har testat olika ingredienser med olika proportioner, men det är alltid något som får drinken att skära sig illa och bara bli en oharmonisk soppa. 

Kan man göra en Piña Colada som är allt annat än en Piña Colada? Ja, namnet betyder ju ungefär silad ananas, och så länge ananasen består (och den är silad) borde det ju vara en slags Colada. Eller hur?

Dessutom var jag på cowboyhumör och ville ha lite south of the border-feeling i drinken. Och ay caramba! Det här blev ju succé. Den påminner om en klassisk Piña Colada i utförande men har ingenting att göra med den blaskiga mjölk-och-Malibu-mixen en är van vid. Här finns djup, balans, mogna smaker och en lite uppkäftig karaktär. 

Den brända garneringen får du till genom att strö råsocker över en ananasskiva och gå lös med brûléebrännare. Sockret blir hårt och sitter ganska löst på frukten, så ta det varsamt när du skär ett snitt i skivan för att skorpan inte ska lossna. Trä den försiktigt på glaset, sök Ennio Morricone på Spotify och börja sippa Dead Man's Colada.

Don Miguel Rojo, I wanna talk to you.

Dead Man's Colada

6 cl reposado tequila
8 cl ananasjuice
2 cl Kahlúa
2 cl limejuice
2 cl kaffegrädde
1½ cl råsockerlag
2 stänk Aztec Chocolate Bitters

Skaka med is och sila över krossad is i ett dubbelt rocksglas. Garnera med en bränd ananasskiva.

(Eget recept.)