Swamp Zombie

På hösten brukar vår balkong mer eller mindre svämma över av mynta som vi inte vet vad vi ska göra med innan frosten kommer. Mojitos är bara goda till en viss gräns. 

Missväxtens år 2017 var detta dock inget probem. En alltigenom grå sommar och det där det där enorma skymmande trädet, som hyresvärden vägrar ta ner, var ingen bra kombination för dom stackars myntaplantorna som tillslut även blev angripna av löss. Salvia och citronverbena har vi däremot haft ett extremt överskott av,

Swamp Zombie hamnade på min att-blanda-lista förra sommaren, men glömdes bort när jag bröt nyckelbenet. Och när det för någon månad sedan äntligen dags att prova den fick jag verkligen leta efter dom sista friska myntabladen på växterna. Det är en vit zombie som jag hittade på Kindred Cocktails och ska härstamma från Hale Ka'a Tiki Lounge. Efter lite förvirrad googling upptäcker man att Hale Ka'a Tiki Lounge är en hemmabar i ett garage i San Diego.

Jag tycker att Swamp Zombie är jätterolig. Eftersom att jag älskar crass to class-tänket så gillar jag att man använder Midori så skamlöst och kreativt. Och den smakar faktiskt riktigt bra om man gillar cachaça. 

Var det sista sucken från utomhussäsongen? Nja, en drink har inte bloggats ut än och då har jag något viktigt att berätta...

Swamp Zombie

4½ cl cachaça

4½ ljus rom

2½ cl Midori

1½ cl falernum

1½ cl vit grapefruktjuice

1½ cl limejuice

1 cl sockerlag

1 stänk Angostura bitters

6 droppar Pernod

blad från 2 kvistar mynta

Mixa med 12 cl krossad is på hög hastighet i 10 sekunder. Häll upp osilat i ett högt glas och garnera med mynta.

(Recept från Kindred Cocktails.)

Tiki Holiday Countdown: Krampus Swizzle

Gruß vom Krampus! På årets andra advent blickar vi åt julens mindre gulliga delar och blandar en drink som är djävulsk rakt igenom.

Krampus Swizzle kommer från Colonel Tikis blogg, som tyvärr varit slumrande sedan 2012, och har inspireratss av en sorts tysk getdemon som kommer och spöar upp ungar i juletid. Det är inte den juldrink du väntar dig. Den är lika mörk och rå som myten om Krampus.
Det är egentligen vansinne av mig att göra en sån här drink eftersom jag har problem med lakrits. Det har visserligen blivit mycket mer tolerant på området, men den här drinken smakar BARA lakrits. Och den är stor och stark. Alltså stark över zombienivå.
För mig var Krampus Swizzle roligare att göra än att dricka. Lakritsälskare hittar säkert fina nyanser i den, men jag känner bara en smak jag har svårt för. En stark 10 i bisarrpoäng får den ändå. Och man blir full av den.

Krampus Swizzle

6 cl Gosling's Black Seal 151
3 cl Opal Nera
1½ cl absint
1½ cl ananasjuice
1½ cl falernum
1 cl sockerlag
1 stänk Fee Brothers Old Fashion Bitters

Packa ett highballglas hårt med krossad is. Fyll på med ingredienserna och rör om kraftigt tills glaset är frostigt.

(Recept från Colonel Tiki's Drinks.)

Zombie (1956)

 - En Zombie ska inte vara lila, sa jag min mor som hade blivit serverad en purpurfärgad longdrink i Budapest.
Jag tar tillbaka det påståendet. Vem bestämmer om en Zombie ska vara rakt igenom rombrun eller regnbågsfärgad? Inte jag i alla fall. Om en drink överlever generationer utan att någon egentligen vet hur man blandar den - vad finns det då för regler att följa?
För att göra historien ännu mer förvirrad nöjde sig inte upphovsmannen med en Zombie. Många av Donn Beachs recept var under konstant utveckling och Zombie var inget undantag. Det hade gått 22 år mellan Zombie Punch och 1956-versionen och man tänka sig att den genomgick många fler förändringar under tiden.
Receptet från -56 innehåller något mindre rom och mer fruktjuice och söta ingredienser. Trots detta upplever jag den blandade drinken strävare och lite bitskare än 30-talsupplagan. Den har fortfarande en Beachcombertypisk romblandning som grundbult, men det som var kryddigt i den tidiga drinken har blivit bittert i den senare.
Därmed inte sagt att det skulle vara en sämre drink. Det är bara en ganska annan drink. Ungefär som Zombiesar är i allmänhet.

Zombie (1956)

3½ cl kubansk guldrom
3 cl mörk jamaicansk rom
3 cl Lemon Hart 151
4½ cl ananasjuice
2½ cl limejuice
2½ cl maraschino
1½ cl vit grapefruktjuice
1½ tsk falernum
¼ tsk grenadine
2 stänk Angostura Bitters
6 droppar Pernod

Mixa med en handfull krossad is på hög hastighet i fem sekunder. Häll upp i ett långsmalt glas och fyll upp med iskuber. Garnera med en kvist mynta.

(Recept från Sippin' Safari, Jeff Berry, 2007.)

Zombie Punch

- En Zombie, tack.

- Fyra eller sexa?

Den diskussionen ska du inte behöva ta. Tikidrinkarnas mest mytomspunna grogg får gärna vara uppe och nosa på en tolva.
Det finns tusentals upplagor av Zombie. Så många att att Zombie mest blivit ett samlingsnamn för stora drinkar med många ingredienser och skyhög alkoholhalt. Donn Beachs lyckades hålla sitt originalrecept hemligt i drygt ett halvt sekel och drinken blev en visklek. Ursprungsdrinken försökte plagieras och plagiaten plagierades. Det är klart det spårar ur med åren.
I Sippin' Safari har Jeff Berry mer eller mindre doktorerat på ämnet och i ett recept från 1934 heter drinken närmare bestämt Zombie Punch och antas vara den tidigaste inkarnationen av monstret.
Jag älskar den här drinken, men jag blir inte klok på den. Det är så mycket rom och så försiktiga modifieringar. Ändå märks den stora mängden alkohol mest i huvudet. Den är robust och komplex, så klar, men också orimligt len och glider ner kanske för enkelt. Den har en typisk Beachcomber-karaktär. Rommen står i centrum (duh!) med en välbalanserad syra och varma kryddor i bakgrunden. Ett praktexempel på gamle Donns genialitet.

Zombie Punch

4½ cl Appleton V/X
4½ cl kubansk guldrom
3 cl Lemon Hart 151
2½ cl limejuice
1½ cl falernum
1½ cl Don's Mix
1 tsk grenadine
6 droppar Pernod
1 stänk Angostura Bitters

Mixa med 2 dl krossad i på hög hastighet i fem sekunder. Häll upp osilat i ett långsmalt glas. Fyll upp med iskuber (jag kör krossad is hela vägen). Garnera med en kvist mynta.

(Recept från Sippin' Safari, Jeff Berry, 2007.)

Hang an Ornament

Det är dags den första av flera spin-offs på våran Tiki Holiday Countdown, för jag har ett för stort antal drinkidéer jag vill förverkliga under den korta veckan fram till julafton. Hang an Ornament är en säsongstvist på Corn 'n Oil och låt oss börja med den känsliga frågan här...

Captain Morgan?! Men Kraken då??!!!!11, frågar sig kännaren när det kommer till valet av en svart kryddad rom. Kraken är grym, men jag har den inte hemma och trots kaptenens tveksamma rykte är Captain Morgan Black Spiced överraskande god. Och den hör hemma i just den här drinken eftersom att profilen ligger närmare Cruzan Black Strap - som används i en äkta Corn 'n Oil - än vad Kraken gör. 

Idén om cranberry falernum kommer från excellenta Feu de Vie och precis som The Muse of Doom kommer jag inte återge något särskilt recept, utan låta dig, min hypotetiska läsare, använda din egen bästa falernum. Men vilket recept du än startar med så lär du komma till en punkt där du behöver sockerlag - och den byter du ut mot tranbärssyrup. Tänk på att sötman varierar beroende på vilket falernumrecept du utgår ifrån, eller om du använder köpt eller hemlagad tranbärssyrup, och mängden limejuice i drinken måste justeras därefter.

Hang an Ornament

6 cl Captain Morgan Black Spiced
2 cl cranberry falernum
1 cl limejuice
2 stänk Dr. Heather Duncan's Christmas Bitters

Bygg drinken i ett tumblerglas fylld med krossad is och rör om.

(Eget recept.)

Astro Aku Aku

Astro Aku Aku är en sån där drink jag längtat efter att få prova, men inte haft dom rätta ingredienserna. Problemet var inte några obskyra bitters eller en budgetspräckande rom, utan helt enkelt att jag inte kunde hitta aprikosnektar någonstans. Det fanns visserligen aprikos i en massa blandade fruktdrycker, men jag skulle ha en som smakade aprikos och ingenting annat. Det såg helt kört ut men plötsligt, från ingenstans, stod ett gäng tyska 1,5-liters tetror av no-name-märke i butiken där jag köper cigg på lunchrasten.

En procent av den här stora efterlängtade förpackningen gick åt till en Astro Aku Aku. Så fungerar det i tiki. Man kan behöva lägga ner både tid och kraft på att finna eller själv tillverka en ingrediens som man egentligen behöver ytterst lite av. 

Är det värt det? Absolut. I detta fall gör den lilla skvätten aprikosnektar underverk i en modern tikidrink. Receptet är Jeff Berrys eget och bygger upp en fantastisk longdrink. Aprikos och falernum ligger i bakgrunden, medan papaya och frän Lemon Hart är mest framträdande. Den smakar extra fint ur en maoimugg.

Astro Aku Aku

4½ cl kubansk guldrom

3 cl Lemon Hart 151

4½ cl limejuice

3 cl papayanektar

2 cl sockerlag

1½ cl falernum

1½ cl aprikosnektar

1 stänk Angostura Bitters

Mixa med 1½ dl krossad is i 10 sekunder. Häll upp osilat i en tikimugg fylld med iskuber.

(Recept från Beachbum Berry Remixed, Jeff Berry, 2010.)

Cobra's Fang

Det finns en mängd olika recept på Cobra's Fang på nätet och i böcker. Några är enklare än andra, men för göra det lite tuffare har jag valt ett från Phoebe Beachs kokbok Hawaiian Tropical Rum Drinks & Cuisine by Don the Beachcomber återgivet på The Webtender Wiki. Utmaningen ligger inte i att Donn Beachs änka skrev väldigt tvivelaktiga böcker, utan för användningen av fassionola - en populär drinkingrediens under mellankrigstiden som idag är mer eller mindre utdöd.
På Tiki Central finns en nio sidor lång tråd som avhandlar hur fassionola smakar eller tros ha smakat. Man är överens om att fassionola var ungefär en blandfruktsyrup av exotisk karaktär med körsbär och apelsin som utstickande smaker. Som alternativ har bland annat föreslagits koncentrerad Hawaiian Punch eller Pat O'Brien's Hurricane-mix. Men i många recept har fassionola bara ersatts med passionsfruktsyrup, vilket borde betyda att även passionfrukt var en bärande smak.
Baserat på alla antaganden, föreslagna substitut samt en hög överblivna körsbär gjorde jag en syrup kanske matchar den obskyra fruktpunchen.

Fake fassionola

1 dl vatten
1 dl socker
4 strimmor apelsinskal, ca 1x4 cm
¾ dl urkärnade körsbär
¼ dl passionsfruktkött

Värm upp vatten och socker under omrörning i en kastrull och lyft från värmen när det kokat upp. Rör omedelbart ner övriga ingredienser och låt stå under lock i 3 timmar. Sila genom en finmaskig sil och tryck lätt med en sked på fruktmassan för att få ut så mycket vätska som möjligt. Släng frukten. Förvara lagen i glasburk. Klarar ca 2 veckor i kylskåp.

Sen har vi en drink att göra också. Och det räcker inte med att vi använder låtsasfassionola - det här kan vara en låtsas-Cobra's Fang också. Allt lutar åt det. För det första har den alldeles för lite rom för att vara en riktig Beachcomber-longdrink och smakprofilen är - om än saftig - väldigt enkel. Kanske höll Donn sina recept så hemliga att till och med den äkta makan fick gissa sig till ingredienserna. Vem vet vad A dash of selected herbs betyder? Vi chansar på att hon syftar på ett par droppar Pernod. Men det är ju bara nörderier. Den här fruktiga svalkaren gjorde faktiskt succé här hemma vem som än ligger bakom den.

Cobra's Fang

1½ cl mörk jamaicansk rom
1½ cl Lemon Hart 151
1½ cl limejuice
1½ cl apelsinjuice
1½ cl falernum
2 tsk fassionola
1 barsked grenadine
1 stänk Angostura Bitters
4 droppar Pernod

Mixa på hög hastighet med 1¾ dl krossad is i 5 sekunder och häll upp osilat i ett långsmalt glas. 

(Recept från The Webtender Wiki.)

Lolong

I likhet med fjolårets Lonesome George bjuder köket på en ytterligare en hyllningsdrink till en kolossal reptil. Lolong var den största saltvattenskrokodil fångats och visats upp på zoo. Han var över sex meter lång och vägde drygt ett ton. 100 man krävdes för att få bjässen i land och föra honom till sitt nya "hem" på Bunawa Ecopark i Filippinerna. Sedan går rösterna isär om vad som hände: Ena sidan säger att förhållandena i djurparken var undermåliga medan andra hävdar att Lolong helt enkelt fick för mycket kärlek. Efter knappt ett och ett halvt år inhägnad avled Lolong av lunginflammation den 10:e februari 2013. Han blev uppskattningsvis cirka 50 år gammal.

Now, that's a sad story. Jag vet. Men jag vill ju bara, på det enda sätt jag känner till, hedra minnet av ett fantastiskt djur! 

Och utan att bagatellisera någonting vill jag gå rakt på en fantastisk frukt istället. En sweetie är något mindre än Lolong, men ändå en dunderklump i sitt släkte. Bland sina citruskompisar är den som en blandning av pomelo och grapefrukt - eller bara som en grapefrukt, fast utan det bittra. Tekniskt sett borde säsongen i Sverige vara över för dessa, men jag ser dom fortfarande ibland i fruktdiskarna. 

Sweetien lever upp till sitt namn. För den ÄR söt. När jag provsmakade en sweetie för första gången var jag otroligt oimponerad och förstod inte alls poängen med en citrusfrukt som saknar syra. Den kändes unken. Men det var långt innan jag blandade mina första drinkar. I glaset blir den smakrik och fyllig om den får skjuts av en surare familjemedlem. 

Med falernum och en ovanligt robust ljus rom blir det här en lite halvtiki longdrink för den som älskar konstiga frukter. 

Skål för Lolong!

Lolong

6 cl Tiki Lovers White Rum

6 cl sweetiejuice

3 cl limejuice

2 passionsfruktsyrup

1 cl falernum

Blanda alla ingredienser med krossad is i ett highballglas. Rör om kraftigt tills glaset blivit frostigt. Garnera med passionsfrukt och limeskal.

(Eget recept.)

Sombre Reptile

Snabbdrinkar, som improviserats i desperation för att det är ont om tid eller för att jag behöver göra mig av med något som riskerar att förfaras, hamnar sällan på bloggen. Men i det här fallet blev det så bra att jag måste ge drinken ett namn och skriva några rader om den. Sombre Reptile kom till när det var bråttom till en kräftskiva och jag hade en ledsen grapefrukt som var på väg att halvruttna. 

För ett tag sen köpte jag en flaska Wray & Nephew White Overproof  för att jag läst att den ska vara en flitig utsugare av smaker i egna inläggningar och särskilt lämplig att göra falernum på. Annars fattade jag inte riktigt vad jag skulle göra med den, för det är inte en jättetrevlig upplevelse att skruva av korken på Jamaicas populäraste vita rom. Den är knappast en sipprom och absolut ingen sniffrom. Den luktar skarpt och märkligt. Smaken är dock bättre. På hela 63 procents alkoholhalt finns det naturligtvis en redig bränna, men också fina distinkta vaniljtoner. 

Wray & Nephew visar vara utmärkt att mixa med grapefrukt. Övriga ingredienser tillsätts med diskreta mått för att ge karaktär utan att kväva vaniljtonerna och alkoholbrännan jämnas ut till att vara värmande istället för svidande. Ser drinken futtig ut? Med en så stark rom räcker två små centiliter lång väg. Och så känns det sofistikerat att servera den som en enkel on the rocks-cocktail.

Sombre Reptile

2 cl Wray & Nephew White Overproof

2 cl grapefruktjuice

1 tsk limejuice

1 tsk falernum

1 tsk orgeat

Skaka hastigt med is och dubbelsila över iskuber i ett whiskyglas.

(Eget recept.)

Q.B. Cooler

Q.B. Cooler kunde blivit en av alla tikidrinkar som följde Donn Beach ner i graven om det inte varit för att den spelade en viktig roll i dramat om vem som var upphovsman till Mai Tai. Q.B. står för Quiet Birdmen som var namnet på det hemliga sällskap för pilotveteraner från första världskriget som drinken ursprungligen tillverkades åt innan den hamnade på Don the Beachcomber's drinkmeny. Att där också serverades en Mai Tai Swizzle är egentligen en pettitess - enligt dispyterna som uppstod ska det varit smakprofilen från Q.B. Cooler som Trader Vic "stal" och blandade sin Mai Tai som vi känner den idag. 

Vi kommer aldrig få veta hela sanningen kring Mai Tai, men efter att ha sippat på en Q.B. Cooler låter inte berättelsen orimlig, för nog fan smakar den nästan som Trader Vic's Mai Tai. Hur det är möjligt är däremot helt förnuftsvidrigt. Dom enda ingredienserna drinkarna har gemensamt är lime och rom, och det är inte ens samma rom!
Ändå talar vi inte om ett alternativ till Mai Tai. Q.B. Cooler är kryddigare och även om den är väl gömd i drinken så finns där en lätt apelsinsmak. Den bygger också på Donn Beachs karaktäristiska mix av multipla romsorter och är betydligt krångligare att göra, men om man har energin att mäta upp Q.B. Coolers digra innehållsförteckningen blir man belönad med riktigt fin tikihistoria att insupa. Bokstavligen insupa.

Q.B. Cooler

3 cl jamaicansk guldrom
3 cl vit kubansk rom
1½ cl demerararom
3 cl apelsinjuice
3 cl sodavatten
1½ cl honungslag
1½ cl limejuice
1 cl falernum
2 stänk Angostura Bitters
½ tsk ingefärssyrup

Mixa samtliga ingredienser på hög hastighet (ja, inklusive sodavattnet) med en dryg deciliter krossad is i fem sekunder. Häll över osilat i en tikimugg och fyll eventuellt upp med ytterligare krossad is. Garnera med mynta.

Corn 'n Oil

Okej, vi har trampat runt i svenska rabatter lite för länge nu. Let's take this shit to Bahamas.
Corn 'n Oil är enkel att slänga ihop när du väl gjort dig besväret att få tag i huvudingredienserna. Motivet bakom namnet är lika mycket höljt i dunkel som drinkens ursprung. Den antas uppstått på Barbados, men ingen verkar veta när, och förlitar sig starkt på Cruzan Black Strap som är en kolsvart rom från amerikanska Jungfuöarna och dessutom den enda i sitt slag när det gäller att vara tydlig i melassen. Om man talar om bränt socker och kola för att beskriva djupet i en mörk rom så är det snarare en kopp riktigt kompakt espresso man associerar till när man provar Cruzan Black Strap. Så tung är den. Ingen rom från Cruzan finns för närvarande hos Systembolaget. 

Den andra nyckeln i Corn 'n Oil är den karibiska smaksättaren falernum. Recepten brukar specifikt rekommendera John D. Taylor's Velvet Falernum. Den kan beställas på bolaget till ett överpris jag inte tänker betala. Därför använder jag min hemlagade falernum även här (och det kan du också göra).
Både falernum och Cruzan Black Strap är kraftpaket som det sunda förnuftet säger att man ska använda i små mängder för att fördjupa en cocktail, men i Corn 'n Oil är dom hela drinken. Härifrån varierar recepten. Några menar att det ska vara tre delar falernum (!) mot en del rom, andra säger precis tvärtom och jag lägger mig någonstans mittemellan. Alla enas dock om att lite lime behövs för att lätta upp smakprofilen något.
Första sippen är lätt chockerande. Det är verkligen mörka smaker. Men eftersom att det är en drink som byggs direkt i glaset kan den behöva kyla ner sig en stund, och därefter blir den riktigt behaglig. Den påminner om rom och cola, fast på ett kryddigt vis, och jag undrar om det var ungefär så här Cuba Libre smakade innan det fanns Coca-Cola på Kuba. Färgen är kanske lite lik gammal motorolja, så halva namnet går ändå att förklara, men majsen...?

Corn 'n Oil

6 cl Cruzan Black Strap

3 cl falernum

2 cl limejuice

2 stänk Angostura Bitters

Blanda samtliga ingredienser med krossad is i ett rymligt whiskyglas och rör om ordentligt. Garnera med en limeklyfta.

Tiki Holiday Countdown: The Bum Rudder

  Det är 4:e och sista advent och vi är nästan i mål. Den avslutande drinken i vår söndagsserie är ännu en varm och välgörande sådan med stora julsmaker. The Bum Rudder är en skapelse från Colonel Tiki och kan ses som en Turning Torso-upplaga av Hot Buttered Rum. Originalreceptet följdes av en kod för extrapriser på B.G. Reynolds' Syrups som saluför flera av ingredienserna. Inget ont sagt om sådana helfabrikat, men det mesta kan man ju faktiskt koka ihop själv och så även till denna drink.
   Men vad i hela världen är då Don's Spices #2? Jo, enligt legenden var ingredienserna Donn Beachs restauranger så hemliga att dom blott stod numrerade i baren för att minimera spridning av företagsshemligheter. Idag är det dock skaplig känt att man får till en Spices #2 genom att blanda lika delar vaniljsyrup och Pimento dram.
  The Bum Rudder kräver alltså lite förberedelser. Men julstök är pyssligt och tar tid, så varför göra undantag för dryckerna om det blir ett fint resultat? Det är svårt att misslyckas med den här och man får flera välbekanta julsmaker koncentrerade i en enda het cocktail. Japp, inklusive kokosfettet.

The Bum Rudder

5 cl mörk rom (Gosling's Black Seal i detta fall)
1½ cl falernum
1½ cl kanelsyrup
1½ cl Don's Spices #2
1 tsk kokosfett
1 stänk Angostura Bitters
12 cl het äppelcider

Värm upp äppelcidern utan att den kokar. Blanda övriga ingredienser i mugg eller värmetåligt glas. Slå över den varma cidern och garnera med apelsinskal och en kanelstång.

Captain's Blood

  Men hej! Ursäkta avbrottet. Jag gjorde en avstickare till New York för att fira några jämna år. Redan innan resan bokades hade jag siktet inställt på att få fira min 30-årsdag på en amerikansk tikibar och jag valde ut Otto's Shrunken Head i East Village. Otto's var ett mörk, kaotiskt och helt opretentiöst surfhäng värt ett återbesök. Dom mumsiga tikidrinkarna kostar tio dollar styck och för $5 extra får du ta med muggen hem. Jag skulle vilja förflytta hela stället till min lilla hemkommun så att jag också kan dela en volcano bowl med mina kollegor efter jobbet. Jag har så stark tillbakalängtan till New York nu att vi redan planerar en ny resa till våren, så tipsa mig gärna om andra exotiska hak där!

  Men om vi skulle ta vid där vi slutade då... Det var dags att blanda något på falernum. Falernum är ju gärna en av ett dussin andra ingredienser i ett recept och därför tycker jag att Captain's Blood är en trevlig liten sjörövarcocktail med sina fem enkla komponenter. Den är syrlig och lätt kryddig, men framför allt är den stark, så smutta lugnt! 

Captain's Blood

6 cl mörk rom 

4 cl limejuice

1 cl falernum

1 tsk socker

1 stänk Angostura Bitter

Skaka samtliga ingredienser med is och sila upp i ett kylt cocktailglas. Garnera med citronskal.

DIY: Falernum

  Falerum är en tätort i Åtvidabergs kommun med drygt 200 bosatta. Falernum är någonting helt annat som dyker upp med hög frekvens i både gamla och nya tikidrinkrecept. Men vad ääär det för någonting konstigt? Och var får man tag i det?

  Falernum är en mycket söt och stabbig vätska av karibiskt ursprung vars smak kretsar kring lime, kryddnejlika och gärna ingefära. Meningarna går isär huruvida falernum är en syrup eller en likör. Den görs med eller utan alkohol och en bra alkoholhaltig falernum kan mycket riktigt avnjutas on the rocks, men i dom allra flesta fall används den i drinkar och då oftast i lite mer avancerade sådana.

 Klarar jag mig utan falernum?, undrar du. Mja. Man klarar sig utan rätt mycket, men då bör man ockå stå över många fina drinkar. Eftersom att falernum oftast förekommer i ganska liten mängd i förövrigt långa ingredienslistor ligger det nära till hands att tro att det är någonting man bara kan tänka bort. Men falernum ger den slutgiltiga exotifieringen på din tikidrink och är minst lika viktig som ett stänk bitter i klassiska cocktails.

  Här i Sverige går falernum, producerat av tyska Bitter Truth, att beställa på Systembolaget och kan bara hämtas ut i Stockholm. Men varför gå den vägen? Det är ingen större konst att göra sin egen falernum. Visst, det blir lite pyssel och pill för stunden, men det är ju faktiskt halva nöjet med att blanda tropiska drinkar. Nu finns det egentligen inget allmänrådande recept på falernum. Det som återges här är mest en utgångspunkt för egen experimentlusta så länge kärnan av lime och nejlika består. 

Dag 1

Zest från åtta limefrukter

3 dl ljus rom (vodka eller renat funkar också)

20 kryddnejlikor

1/2 dl skivad ingefära

(Här finns utrymme att sätta personlig prägel på sin falernum. Jag valde den här gången att slänga i två stjärnanis och en bit vaniljstång. En skvätt mörk rom, några kaffebönor eller kryddpeppar kan vara andra förslag.)

Blanda alla ingredienser i en ren glasburk. Låt dra i ett dygn och skaka burken när du har vägarna förbi.

Dag 2

4 dl sockerlag

1 dl limejuice (eller 3/4 dl limejuice och 1/4 dl citronjuice)

Knappt ½ tsk mandelarom

Filtrera blandningen från burken genom kaffefilter och filtrera sedan en gång till för en så klar vätska som möjligt. Tillsätt sockerlag, juice och mandelarom. Häll upp i en steriliserad glasflaska och ruska om ordentligt. Förvara i kylskåp 1-2 månader.

And there you have it! Din egen falernum! Om du varit receptet bokstavstrogen så har du nästan en liter färdig falernum att använda. Jag själv gör aldrig så stora mängder längre eftersom att den hinner bli dålig innan flaskan är tom. Minska (eller öka) måtten utifrån hur mycket falernum du tror kommer att gå i just ditt hushåll. Nästa gång vi ses ska vi blanda någonting på ditt hantverk också.