Smorgasbord Sour

Jag älskar att göra midsommardrinkar. Somrigt och svenskt är ledorden, och det är kanske enda gången på året jag lägger större vikt på att det ska vara just svenskt. 

Och så blir det inte svenskt i alla fall. Snarare blir det mix av danskt, franskt och lite tyskt. Men själva smakerna är dom som finns på ett traditionellt svennigt midsommarbord. 

Det är inte en gurkbitters eller dillakvavit som är som är oddballs i Smorgasbord Sour - det är senapen. Jag har velat försöka mig på senap i drinkar ett tag, men inte kommit dit tidigare. Det kryllar inte av inspiration. Men i dom få recept jag hittar används senapen i väldigt försiktig mängd.

Smargasbord Sour smakar dill och gurka. Senapen är närvarande som ett fränt stick i näsan och det är där jag vill ha den istället för att ta över hela drinken.

Och med det vill jag säga GLAD MIDSOMMAR till vem som nu läser bloggar längre. Jag ska jobba, så ta gärna en nubbe för mig också.

Smorgasbord Sour

5 cl Aalborg Dild Akvavit

2½ cl citronjuice

2½ cl sockerlag

2 cl äggvita

½ barsked dijonsenap

1 stänk Bitter Truth Cucumber Bitters

Skaka först utan is för att bygga upp ett skum. Tillsätt iskuber och skaka igen. Dubbelsila ner i ett kylt cocktailglas. Garnera med en dillkvist.

(Eget recept.)

Drive-Thru Martini

Den där baconvodkan som jag efter mycket detektivarbete köpte i New York för nästan tre år sen börjar lida mot sitt slut. Mycket av den har av naturliga skäl gått ner i Bloody Marys eller visats upp som gimmick för gäster, men nä, jag har inte lyckats blanda något seriöst på den. Och med så här lite kvar i flaskan är det kanske dags att sänka ambitionsnivån. För blandar man egentligen något seriöst alls på något som smakar bacon?

Fridry Martini har blivit ett begrepp här hemma. Det innbär helt enkelt att vi dricker en draja innan fredagsmiddagen. Men ibland har vi slut på gin, ibland på vermouth och ibland båda två, och ofta blir vår Fridry Martini varken särskilt dry eller ens en Martini. Drive-Thru Martini uppkom vid ett sånt tillfälle. Och ja, då vi hade slut på oliver också.

Sen var det det här med seriöst... Här är en innan-maten-drink som lika gärna kunde vara förrätten. Den smakar bacon, chili, salt och peppar - och om det är bra eller dåligt blir inte så viktigt längre. Det upplevelsen och samtalsämnet som betyder något.

Drive-Thru Martini

5 cl Bakon Vodka
1 cl De Kuyper Spicy Chili
1 stänk Bitter Tears Ms. Piggy Bitters
en cornichon

Rör vodka, likör och bitters med is och sila upp i ett kylt martiniglas. Sänk ner en cornichon i drinken.

(Eget recept.)

Scrambled Fabergé

Som en påsktradition på den här bloggen brukar jag till långfredagen göra en cocktail men en långsökt religiös anknytning. I år tänkte jag visa hur man gör drinken Ett Glas Rött, men ångrade mig och bytte spår helt.
Istället satsar jag på något som hintar om vår. Det kanske fortfarande känns avlägset, men betänk att det är åtminstone regn som faller från himlen - inte snö.
Och vad smakar mer vår än gin och färska grönsaker? Här kommer idén från en drink som min sambo fick i Warszawa i vintras. Jag minns inte vad riktigt vad som var i den mer än gin och ruccola, samt att den var mixad och väldigt grön. Den smakade väldigt grönt också.
Scrambled Fabergé är mer nerskalad och lättare. Frisk som en påskdrink ska vara. Med en blygsam mängd bladgrönsaker och gurkbitters förmedlas en krispig smak av vegetabilier utan att ta över i en cocktail som överlag känns ganska klassisk. Men överväg storleken på ruccolabladen väl. För små blad kommer inte smaka ge någon smak alls, medan för stora blad ger en otrevlig beska som förstör hela drinken. Medium är tyvärr den bästa vägledning jag kan ge här.
Nu ska jag fira min första lediga påsk sedan 2011. Trevlig helg!

Scrambled Fabergé

3 medelstora ruccolablad
5 cl gin
2 cl Lillet
2 cl äggvita
1 cl maraschino
1 stänk The Bitter Truth Cucumber Bitters

Muddla ruccolabladen varsamt i en shaker. Fyll på med övriga ingredienser och skaka med is. Finsila ner i ett kylt cocktailglas och garnera med färsk ruccola.

(Eget recept.)

The Garden & Tonic

Om någon mot förmodan missat det så kan jag informera om att vi är väldigt bortskämda med varma dagar just nu. Orealistiskt bortskämda. Men i väntan på det stora bakslaget som måste komma låtsas man som ingenting och lever som att det på allvar ligger sommar i faggorna.

Vi har ingen trädgård men under så här soliga förhållanden hindrar inte det oss från att bete oss som att vi har en trädgård. Det påtas i jord och sätts fröer och feta terrakottakrukor krukor lyfts ut på balkongen och sen in igen för att det kanske blir frost. Det är främst min sambo som odlar entusiasmens för skull. Jag har hittills nöjt mig med olika sorters mynta och några andra örter som jag tror att jag kan ha användning för, men visst känner jag en kontrollerad lycka när det börjar sticka upp små miniatyrväxter i trågen. 

The Garden & Tonic följer upp trädgårdstemat (namnet pekar lite på det, eller hur?). Receptet har konstruerats av The Bitter Truth själva för att marknadsföra deras Celery Bitters. Ja, det är en gin och tonic, men en gin och tonic vinner på små variationer. Här får den en subtil grönsalladskänsla och blir en longdrink som bäst avnjuts med jord under naglarna.  

The Garden & Tonic

5 myntablad
1 limeklyfta
1 gurkskiva
5 cl gin
1 cl maraschinolikör
2 stänk Celery Bitters
tonic water

Varva iskuber med mynta, gurka och lime i ett collinsglas. Bygg på med gin, maraschino och bitters och fyll upp med tonic. 

(Recept från The Bitter Truth.)