Black Flip

Aloha 2017! Eller nåt sånt. Året är ju inte särskilt nytt längre, men känner alltid ett visst behov av att pausa bloggen en stund efter storhelgerna i december. 

Låt oss ändå avsluta januari med något fylligt. Egentligen för fylligt. Flips är inte min favoritfamilj bland cocktails. Ett fint äggviteskum på en sour? Javisst! Och spar gulan till en eggnog, tack! Men när ett HELT ägg åker ner i drinken blir det lite väl matigt för mig. 

Men eftersom att jag älskar Cruzan Black Strap så var jag tvungen att ge Black Flip från The PTD Cocktail Book en ärlig chans. Och jo, jag kan köpa det här. Smakerna är mörka och sträva och passar årstiden bra. Magkänslan är dock fortfarande lite för tung för mig och om jag vill dricka mig mätt mixar jag hellre fruktsmoothie.
En riktigt mörk rom och ett riktigt mörkt öl är däremot en succé tillsammans. Det är något jag gärna experimenterar med i år. Men ägget... Det äter jag till frukost istället. Hårdkokt.

Black Flip

6 cl chokladstout
4½ cl Cruzan Black Strap
1½ cl råsockerlag
1 ägg
muskotnöt

Blanda ingredienserna i en shaker och rör kolsyran ur ölen. Skaka upp ett skum utan is. Fyll med is och skaka igen. Sila ner i ett fizzglas (¿que?) och riv muskotnöt över.

(Recept från The PDT Cocktail Book, Jim Meehan, 2011.) 

Jump Up and Kiss Me

Här i köket har vi ju som tradition att göra en drink för Alla hjärtans dag, men  till dom blott två Valentine's som passerat under bloggens existens har vi ännu inte lyckats presentera ett tikinummer som passar högtiden. Men om det finns en tikidrink som heter Jump Up and Kiss Me så hör den absolut hemma på Alla hjärtans dag-menyn.

Drinken, som egentligen är uppkallad efter en blomma, hittade jag i Jeff Berry's Potions of the Caribbean och ska enligt författaren funnits i ett reklamblad för Galliano på 60-talet. Och det låter inte orlimligt, för det är verkligen Galliano som spelar huvudrollen här.

Jag kan inte säga att jag har upptäckt en ny favoritdrink. Dels är jag inte superglad i drinkar som mixas lääänge, men framför allt har jag svårt för cocktails som främst handlar om socker. Här gillar jag mötet mellan Galliano och ananas, men sötman är verkligen tung och faller mig inte riktigt i smaken.

Men Jump Up and Kiss Me är trevlig för ögat och vi har alla ett par såna vänner, eller kanske en egen Valentine, som vill sina drinkar söta, lagom komplexa och inte för spritiga. Då är detta en perfekt bjuddrink medan du själv sippar på en Zombie.

Jump Up and Kiss Me

4 cl gyllene Barbadosrom
4 cl Galliano
4 cl ananasjuice
1 cl Apricot Brandy
1 cl citronjuice
1 äggvita

Mixa med 2 dl krossad is på hög hastighet i 45 sekunder och häll upp i en stor cognacskupa.

(Recept från Potions of the Caribbean,, Jeff Berry, 2013.)

Saffron Sour

Söndagens cocktail för vår Tiki Holiday Countdown blev inte av. Det är inte så att den helt uteblir, men den är lite försenad. Jag önskar jag kunde skylla på julstress och storslagna paketinslagningar som upptar all tid, men faktum är att det bara handlar om dålig planering. Och med den klena ursäkten skakar vi upp en julparfymerad bitterdrink som pausmusik!

Saffranssyrup

1 dl socker

1 dl vatten

en nypa saffran

Koka upp samtliga ingredienser under omrörning tills sockret löst sig. Ta bort från värmen och låt svalna under lock. Låt sockerlagen dra i kylskåp under natten. Sila och häll upp i en ren glasburk. Förvara kallt i ca 2 veckor.

Saffron Sour

6 cl Fernet Branca
3 cl saffranssyrup
3 cl limejuice
2 cl äggvita

Skaka första allt utan is för att bygga upp ett skum och sedan som vanligt med is. Dubbelsila ner i ett kylt cocktailglas.

(Recept från Imbibe Unfiltered.)

Angostura Fizz

Cocktailvärlden blir alltmer skruvad. Må det vara champinjonsyrup eller foie-gras-topping - det verkar krylla av drinkar skapade för att kortsluta både smaklökarna och det sunda förnuftet. Ett enkelt och inne sätt att göra någonting helt upp-och-ner tycks vara att blanda drinkar på obscena mängder Angostura. Världens mest kända bitter är tänkt att tillsättas som smakförstärkande stänk i en drink eftersom att den är just för ohyggligt bitter för att konsumeras i större kvantiteter och det strider mot alla gängse normer att hälla upp den i ett mätglas. Ändå händer det. Och publiken jublar.

Men vansinnet är tydligen ingen ny företeelse. Jag fick nyligen hem Charles H. Bakers The Gentleman's Companion från 1939. Boken är en samling exotiska drinkrecept från tiden innan tiki och där finns en viss Angostura Fizz som författaren menar att man drack på Trinidad för att lugna oroliga magar i den tropiska värmen.

Jag tvivlar på att Angostura fungerade som medicin. Särskilt i den här formen. Jag följer instruktionerna som Baker ger och möts av något som ser ut som en milkshake (kanske det man är minst sugen på vid magsjuka?). Men smaken är len och trevlig och påminner faktiskt om körsbär. Den har en kryddig och bitter finish, men inte så man kroknar. Om jag har några problem med den här drinken är det i så fall gräddens fel. En hel matsked vispgrädde gör den väldigt krämig. Det dämpar visserligen beskan, men funkar inte jättefint mot den fizziga parten. Det kan vara klokt att halvera måttet eller byta till kaffegrädde. 

Att vad vi känner till som Angostura Aromatic Bitters förekommer oftare som drinkgrund kanske är för att den börjat spela ut sin roll som drinkens salt och peppar, med tanke på hur många nya cocktailbitters som kommit ut på marknaden, och måste hitta hippare användningsområden. Som bassprit (den klockar trots allt in på 45%) är den egentligen inte så konstig som det låter. Alla kommer inte bli stormförtjusta, men den som vanligtvis smuttar på Gammeldansk och Fernet Branca lär gå upp i brygga av en Angosturadrink. 

Angostura Fizz

3 cl Angostura Bitters

3 cl limejuice

1 msk vispgrädde

1 tsk grenadine

1 äggvita

sodavatten

Skaka alla ingredienser, utom sodavattnet, med is och häll över osilat i ett vinglas. Fyll upp med kylt sodavatten. Garnera med ananas och, för all del, ett körsbär. 

Labbrapport: Bakon

Jag kommer inte ihåg hur jag fick nys om att Bakon existerade, men när jag gjorde det blev det hög prioritet att få med en flaska hem från USA. Bakon Vodka is in very limited distribution in New York, går det dock att läsa på den officiella hemsidan. Men den fanns på Park Avenue Liqour Shop och var i princip det första som mötte oss i dörren när vi väl hittade dit.
Så vad är det här egentligen? Det är ett brännvin framställt av potatis och smaksatt med [trumvirvel] bacon. Japp, kött och potatis - äntligen som groggvirke. Och den både doftar och smakar som den äkta varan. Lyckat hittills alltså. Sen kommer några bekymmer. Den är väldigt rund och mild. Det borde inte vara ett minus, men det saknas lite klös. Bakon har en alkoholhalt på 35%, vilket är lite väl snällt för en vodka (den skulle inte ens få kallas "vodka" i Sverige). Dessutom är den karaktäristiska sältan som bacon har i sin traditionella form väldigt blygsam. Lite extra salt vid användning kan få drinken att lyfta. Jag önskar också den brända krispiga smaken, som gör att alla älskar bacon, hade tagits mer tillvara på. Den känns liksom lite underkokt. Ett annat problem med Bakon är att den lätt blir för utspädd. Mängder av is i shakern blir A och O för att smaken ska hålla sig koncentrerad. Blaskig bacon attraherar ingen. När dricker man förresten en bacondrink? Jag vet inte riktigt. Kanske när du annars skulle tagit en öl och en skål chips?

Det man kanske undrar mest är väl ändå om det här verkligen är gott på riktigt? För mig spelar det egentligen ingen roll. Baconvodka hör liksom hemma i ett annat universum. Självklart är det en vågad drinkingrediens och kommer inte tilltala alla, men din köttcocktail lär absolut bli ett samtalsämne när du bjuder på den.

The Bed & Breakfast

4 cl Bakon

4 cl Advocaat
½ tsk lönnsirap

Skaka med is och sila upp i ett kylt cocktailglas.

(Eget recept.)

Hamburger Lady

5 cl Bakon

2 cl tomatjuice

2 cl De Kuyper Spicy Chili

2 cl äggvita
svartpeppar

Skaka alla ingredienser utom pepparn med is och sila upp i ett kylt martiniglas. Mal lite svartpeppar över drinken och garnera med en skiva knaperstekt bacon.

(Eget recept.)

Skinny Monday Fizz

Triss i PET. En klimatsmart slump.

Det förefaller helt logiskt att dagen innan fettisdagen måste vara smalmåndagen. Om så är fallet är det idag du inte ska göra en cocktail eftersom att det inte direkt finns några viktväktardrinkar. Undertecknad ska snart iväg till jobbet och behöver inte bekymra sig över detta alls, men någon annan kanske vill ha en smalmåndagsdrink, trots allt, och då finns det sätt att maska sig igenom alla hinder. Man kan till exempel köpa en äcklig lightöl eller hälla upp några centiliter whisky över is som ju är något kalorisnålare än en blandad cocktail. Eller så gör man en drink som åtminstone låtsas vara smal och hälsosam. 

Jag har gått förbi den där Aloe Vera Drycken (sic) ett antal gånger när jag handlat och tyckt den sett intressant ut. 00-talets mest hypade hälsoplanta i mellanmålsformat, liksom. Jag har aldrig druckit ren Aloe Vera-juice så jag kan inte säga hur mycket av den smaken som verkligen består i den här drycken, men den är väldigt len och smakar mycket honung vilket gör att det inte behövs någon extra sötning i själva drinken. Dessutom neutraliserade den ginen till den grad att det bara fanns en väldigt diskret hint av enbär kvar. Lite synd, tycker jag, men ginskeptikern ser nog bara fördelar med det. Men viktigast av allt: den känns nästan nyttig.

Skinny Monday Fizz

6 cl gin

4 cl Aloe Vera Drycken

3 cl citronjuice

2 cl äggvita

4 cl Grape Tonic

Blanda alla ingredienser utom tonic i en shaker. Skaka först ca 30 sekunder utan is och sedan lika länge med is. Sila ner i ett ölglas utan is och toppa med Grape Tonic. Garnera med citronmeliss och servera med sugrör.

(Eget recept.)

Tiki Holiday Countdown: Pirate Eggnog

  Som vanligt lär man sig av sina misstag. Vad jag har fått veta den gångna vecka är att man inte ska göra eggnog när man redan är på lyset. Inte bara för det faktum att lyckade drinkar blandas nyktert, utan mer för att det blir extremt kladdigt och man kan dessutom ta fel på både mått och kryddor och få en riktigt otrevlig eggnog med tydlig smak av spiskummin.

 Eggnoggen är den amerikanska pappan till vår svenska äggtoddy. I hemlandet är den en lika omtyckt som utskälld jultradition som ofta görs i stora satser och serveras ur bålskål. Men varför utskälld? Jag vet inte riktigt, men jag gissar på att det kan vara lätt att ogilla en redig kolesterolbomb som är så stabbig att den kan klassas som en lunch. Det är gott, men man är mätt och belåten efter en enda drink.

 Som vår tikidrink till 3:e advent gör vi eggnog med karibisk feeling. Jag fann ett utgångsrecept Tiki Lounge Talk som jag testat mig fram med under veckan med olika grader av framgång. Jag fick till det först när jag la shakern åt sidan och började handarbeta. Och det är så vi ska göra här och nu. Whip it up!

Pirate Eggnog

1 ägg

3 cl standardmjölk

3 cl vispgrädde

4 cl Sailor Jerry

2 cl Malibu

1 msk socker

ett knappt kryddmått mald muskotnöt

1 kanelstång

riven muskotnöt

Handvispa ägg, socker och muskotnöt till en luftig massa i en skål. Tillsätt grädde och mjölk under omrörning. Fortsätt vispa. Tillsätt rom och likör och vispa ett tag till. Lägg ner kanelstången i blandningen. Täck över och låt stå i kylskåp ett dygn innan servering. Avlägsna sedan kanelstången, häll upp i ett vinglas och riv lite färsk muskotnöt över.