Hell on the French Riviera

Mon Dieu.

Efter att ha spenderat ett drygt år med bocka av namn på listan över måste-ha-flaskor har jag kommit fram till en av dom mest esoteriska dryckerna hittills. En kanske känner igen grön Chartreuse från sin farmors barvagn. Ni vet, den där dunderstarka gräsfärgade likören gjord i ett franskt kloster på 130 (!) ingredienser som är så superhemliga att bara två munkar åt gången får känna till den exakta tillverkningen. Ja, det är störtlöjligt exklusivt, men så får man också betala för traditionen. Bara en halvflaska kostar 300 spänn på bolaget och med en sån centiliterkostnad vill man inte slarva bort sin Chartreuse i misslyckade blandningar. Jag var tvungen att ha en klar bild av vad jag ville med den här drinken. 

Det hade jag. Det skulle inte blir en stilren straight up, utan en kul och lång beachdrink där söderhavet möter den europeiska kontinenten. Och det är en tvåstegsdrink, så man måste börja med att göra...

Citronmelissyrup

1 dl socker

1 dl vatten

1 dl citronmelissblad, hårt packade

Värm socker och vatten i en kastrull utan att det kokar och rör om tills sockret löst sig. Hacka citronmelissen och rör ner i den varma lagen. Stöt bladen lätt med en sked mot kastrullens insida. Låt svalna under lock. Sila lagen genom en finmaskig sil och häll upp i en ren glasburk. Förvara i kylskåp.

Med citronmeliss, Chartreuse och en jordig rhum agricole är det ingen överraskning att det är en översvämning av örter i drinken. Det rundas av med frisk citrus och fyllig druvjuice innan kryddväxterna rikoschetterar och lämnar en lättare lakritsfinish som till och med jag tycker är behaglig. Hell on the French Riviera balanserar mellan kaos och ordning. Den lyckas vara tung och uppfriskande på samma gång, fruktig och krispig, förförisk och svekfull, färgstark och... ni fattar. Se bara till att den är ordentligt iskall. 

Hell on the French Riviera

4 cl Clément VSOP

3 cl citronjuice

2 cl grön Chartreuse

2 cl citronmelissyrup

10 cl druvjuice

Skaka med is och sila över krossad is en ett hurricaneglas. Garnera med ananas och vindruvor. 

(Eget recept.)

Fruktstund: Druvor

  Det här blir en kort fruktstund. För vad kan vi säga om vindruvor? Jo, man gör vin på dom. Och eftersom jag är en ganska kass vinkännare hänvisar jag den som vill lära sig om en massa olika druvsorter till någon annan bloggare som vet vad hen pratar om.

 Vad jag däremot vet är att druvorna vi köper färska är en piss i havet (ursäkta min franska) av världens enorma vinproduktion. Ofta odlas särskilda bordsdruvor som är så överbesprutade att Naturskyddsföreningen har klassat dom som rent hälsovådliga. Som tur är finns ekologiska vindruvor tillgängliga för den som månar om sig själv och miljön men ändå tycker det är klassigt att ha en klase druvor på fruktfatet. Själv köper jag bordsdruvor kanske en eller två gånger om året. Jag tycker helt enkelt att dom är för smakfattiga för att bli prisvärda. 

   Sätter vi vin och sprit åsido har inte vindruvor något jättebrett användningsområde i drinkar mer än som dekoration. Dom är tjusiga i fruktbål, på en cocktailpinne eller draperade över glaset, och så ska man ju ha ett par russin guppande i en Gröna Hissen. Så varför väljer jag druvorna som fruktstund nu och inte om ett år när fantasin börjar tryta? För att det är allhelgoweenvecka och jag ville göra den här simpla lilla hyllningen mitt favoritspöke...

Slimer

4 cl ljus rom
limeläsk
gröna vindruvor (skalade och frysta)

Fyll ett tumblerglas till hälften med frysta druvor. Häll över rom och fyll upp med läsken. 

(Recept från Rum Therapy.)