Pago Pago Cocktail

Här kommer den igen: Det är inte så jävla gott med lakrits. Kalla det sambuca eller absint eller ouzo eller vad du vill. Själva ramen... är lakrits, ja.  Men jag jag kan absolut göra lakrits till ett litet gästspel OM JAG MÅSTE. För ja, det smakar ganska gott. I liten mängd.
Typ: Kaffe & lakrits: Funkar nästan  jämt. Ananas och lakrit? Fuck yeah. Lakrits och kakaolikör? U kiddin' me?
Sen har grön Chartreuse en helt annan örtig smakprofil än många andra anislikörer vi talar om idag. Den är i en klass för sig. Men fy fan. Den är är bäst i tikidrinkar.
Grön Chartreuse är svindyrt att beställa genom Systembolaget. Jag köpte min senaste flaska i Tyskland och den var fan inte gratis då heller. Chartreuse är investering. Du betalar mycker för den, men den räcker länge och du hinner ha mycker kul med den. Till Pago Pago Cocktail, till exempel.

Pago Pago Cocktail

3 kuber ananas (centimetertjocka)
4½ cl kubanska guldrom
1½ cl limejuice
1½ grön Chartruese
1½ tsk créme de cacao

Muddla ananased i en shaker. Fyll på med övriga inredienser och skaka med 1½ cl krossas is. Dubbelsila ner i ett cocktailglad.

(Recept från Beachbum Berry Remixed, Jeff Berry, 2009.)

Jungle Madness

Den värdelösa kombinationen av dåligt svenskt sommarväder och inflammerade bihålor har gjort att jag spenderat merparten av halva semestern på soffan med Big Brother-repriser. Balkongen är visserligen pyntad i full luau med plastflamingo och allt, men vem vill sitta där och frysa? Man är i större behov av värmande Irish än på en iskall tikisvalkare.
Men om vi åtminstone låtsas sommaren är här...
Jag hittade receptet till den orimliga Jungle Madness på Cocktail Virgin Slut för ett tag sen. Uppsättningen var så bisarr att jag var tvungen att prova. Jag anser att kryddad rom på sin höjd hör hemma i juldrinkar, men här är den i ett högljutt sällskap och med inte så lite ananasjuice.
Och fan tro't om det inte smakar ljuvligt. Så pass att jag inte ens reflekterar över att den helt saknar någon citrusingrediens (jag kan vara petig med sånt). Jungle Madness domineras självklart av ananas, men alla andra komponenter gör sig påminda i omgångar under hela sippen.
Originalreceptet säger två stänk Angostura, men jag drar till med tre eftersom att volymen ökade markant i centiliteranpassningen. Det är en ordentlig drink som påminner mig om att jag måste köpa en större shaker.

Jungle Madness

6 cl Sailor Jerry
2 cl kaffelikör
1 cl crème de cacao
1 cl grön Chartreuse
12 cl ananasjuice
3 stänk Angostura Bitters

Skaka med krossad is och häll upp osilat i en rejäl tikimugg.

(Recept från Cocktail Virgin Slut.)

Hell on the French Riviera

Mon Dieu.

Efter att ha spenderat ett drygt år med bocka av namn på listan över måste-ha-flaskor har jag kommit fram till en av dom mest esoteriska dryckerna hittills. En kanske känner igen grön Chartreuse från sin farmors barvagn. Ni vet, den där dunderstarka gräsfärgade likören gjord i ett franskt kloster på 130 (!) ingredienser som är så superhemliga att bara två munkar åt gången får känna till den exakta tillverkningen. Ja, det är störtlöjligt exklusivt, men så får man också betala för traditionen. Bara en halvflaska kostar 300 spänn på bolaget och med en sån centiliterkostnad vill man inte slarva bort sin Chartreuse i misslyckade blandningar. Jag var tvungen att ha en klar bild av vad jag ville med den här drinken. 

Det hade jag. Det skulle inte blir en stilren straight up, utan en kul och lång beachdrink där söderhavet möter den europeiska kontinenten. Och det är en tvåstegsdrink, så man måste börja med att göra...

Citronmelissyrup

1 dl socker

1 dl vatten

1 dl citronmelissblad, hårt packade

Värm socker och vatten i en kastrull utan att det kokar och rör om tills sockret löst sig. Hacka citronmelissen och rör ner i den varma lagen. Stöt bladen lätt med en sked mot kastrullens insida. Låt svalna under lock. Sila lagen genom en finmaskig sil och häll upp i en ren glasburk. Förvara i kylskåp.

Med citronmeliss, Chartreuse och en jordig rhum agricole är det ingen överraskning att det är en översvämning av örter i drinken. Det rundas av med frisk citrus och fyllig druvjuice innan kryddväxterna rikoschetterar och lämnar en lättare lakritsfinish som till och med jag tycker är behaglig. Hell on the French Riviera balanserar mellan kaos och ordning. Den lyckas vara tung och uppfriskande på samma gång, fruktig och krispig, förförisk och svekfull, färgstark och... ni fattar. Se bara till att den är ordentligt iskall. 

Hell on the French Riviera

4 cl Clément VSOP

3 cl citronjuice

2 cl grön Chartreuse

2 cl citronmelissyrup

10 cl druvjuice

Skaka med is och sila över krossad is en ett hurricaneglas. Garnera med ananas och vindruvor. 

(Eget recept.)