Woolly Sweater

Det har blivit höst. Eller det har varit höst ett tag, men jag har liksom inte tänkt på det eftersom att dagstemperaturen är ungefär lika hög nu som den var låg i somras. Men det ÄR höst och det ÄR dags att börja tänka på nya smaker. Man kommer visserligen undan med tiki året om tack vare värmande kryddor i iskalla drinkar, men just nu är jag ute efter något som verkligen personifierar årstiden. Och jag älskar smaker som jag kan plocka själv precis utanför dörren (det händer sällan med ananas), så att experimentera med rönnbär föll sig helt självklart.

Rönnbären har en svårplacerad smak: Inte särskilt bäriga, utan sträva, träiga och nästan lite för naturnära. Så pass att man undrar om dom verkligen är ätliga. Men med ett dygn i frysen, extra socker och en bra partner (gärna äpple) blir dom en otämjd positiv överraskning.

Vi måste inte rada upp ett eget recept för rönnbärssyrup. Jag gjorde den enkelt med lika delar socker, vatten och bär (som varit frysta i minst 24 timmar) som jag stötte lätt sönder i en kastrull under uppkok. Massan fick svalna under lock och sedan silas genom en finmaskig sil. Lagen blir ganska grumlig och behöver skakas upp rejält när den ska blandas.

Det var frestande att kasta in lite bittert och lite kryddor i Woolly Sweater och jag gjorde det, så klart, men nä.... Det är just det där okomplicerade och jordnära som gör att den här bourbondrinken smakar ungefär som ett träd fullt av brandgula höstlöv ser ut. 

Öhm. Ja. Pekoral. God natt.

Woolly Sweater

6 cl bourbon

2 cl rönnbärssyrup

1 cl Berentzen Apfel

1 cl citronjuice

2 stänk Urban Moonshine Maple Bitters

Skaka våldsamt med is och finsila ner i ett kylt cocktailglas. Garnera med färska rönnbär. 

(Eget recept.)

Fruktstund: Hallon

Ja. Hallonet är en frukt. En väldigt pytteliten frukt och det är helt okej att kalla den bär. Jag tror inte att hallon behöver beskrivas närmare för någon. Poängen med den här fruktstunden är snarare att påminna om att det är i detta nu som hallonen ska ätas.
Det går att köpa sig bra odlade hallon för en onödigt dyr peng under sommaren om måste ha just stora, rosa och relativt maskfria bär, men den som kan koppla bort sitt estetiska sinne, och främst vill åt smaken, har sällan långt till närmsta skogshallonbuskage.
Jag är torsk på självplock och har ett "hemligt" hallonställe som jag försöker besöka varje sommar. På grund av torkan fanns det dock i år inte en levande buske kvar när jag kom dit, så jag fick söka mig till dom mer uppenbara hallonställena utmed cykelvägarnas skuggpartier. Dom bästa bären frodas längst in i snåren tillsammans med brännässlor och mängder av insekter. Jag är en sån människa som blir panikslagen så fort en geting hörs i närheten, så man kan säga att hallonplocket inte blev årets fridfullaste stund.
Hallon förknippas kanske inte med "findrinkar", men om vi inte tar oss själva på så stort allvar för en stund så är det bara att erkänna att dom förmedlar sommar på ett härligt friskt och lagom sött vis. Muddlade i smashdrinkar eller bara pureade med bubbelvin - med hallon kommer man långt på enkla medel. Det går också att göra en fint röd syrup på bären som kan användas som ett alternativ till grenadine.
Importhallon under resten av året ska undvikas. Frysta bär är i så fall bättre. Men framför allt: Just nu, i månadsskiftet juli-augusti, finns det utsökta vildhallon i vartannat dike. Det följer med någon äcklig spindel och ett par larver, men se det som lite proteinberikning i drinken. Eller sylten, för all del.

Raspberry Mojito

½-1 dl färska hallon (efter smak)
en näve myntablad
5 cl vit rom
2 cl limejuice
2 cl sockerlag
6 cl sodavatten

Muddla mynta och hallon i ett tumblerglas. Häll över rom, limejuice och sockerlag. Fyll upp med krossad is. Rör om hastigt och toppa med sodavatten.

Quickie #2

 Sloe ho ho! Minns ni min pyttelilla sats slånbärsgin som påbörjades i höstas? Den är färdig nu. Vi har provsmakat och konstaterar att den är fin och acceptabel som första försök. Men den är också väldigt, väldigt söt. Alltså vrålsöt. Den lär nog inte drickas straight up något mer, men ska bli rolig att testa i drinkar. 

  Så till nästa år: mindre socker och framför allt mer bär.

DIY: Sloe Gin

  Slånbäret är ett nästan bortglömt höstbär som växer i stora klasar lite överallt utmed cykelvägarna i Mellansverige. Jag minns från barndomen att jag och mina kusiner skickades in i dom snåriga taggbuskarna för att plocka dessa king-size blåbär. Det var nog inte för att det skulle varit svårt för dom vuxna att komma åt, utan helt enkelt för att vi tyckte det var roligt och spännande inuti buskagen. Det dyker också upp något vagt minne av att vi en gång hittade en död katt därinne. Hur som helst: när hinkarna var fyllda gjorde Granny god saft på bären som hon fryste in i plastflaskor så att det räckte till nästa år. Eller så har barndomsminnena tagit ut svängarna med åren och vi kanske egentligen inte hade mer än armarna inne i buskarna, flaskorna räckte ett par månader och den döda katten var bara en gråsparv. Men att saften var god - det råder det fortfarande inga tvivel om.

  Nu ville jag göra vuxensaft och begav mig ut för att plocka slånbär för första gången på 20 år. Sloe Gin är ursprungligen ett brittiskt hantverk som innehåller fyra ingredienser: slånbär, gin, socker och tålamod. Numera finns likören i Systembolagets beställningssortiment, men det är alltid roligare att göra saker själv och man får frisk luft på köpet. Men hur var det med dom stora klasarna och enorma mängder bär som går att plocka? Varför kom  jag hem med knappt en deciliter? För det första var jag kanske ute lite försent igen. Slånbär har visserligen sin säsong augusti-oktober, men toppen hade nog passerat. För det andra var det uppenbart att någon hade varit där och länsat buskarna före mig. Den bristande motivationen bidrog också till mina futtiga kvantiteter eftersom att bären som inte var helt ruttna satt väldigt högt upp, grenarna var taggiga och hemska och det blåste full storm ute. 

 Utgångsreceptet säger att det går 250g socker och en liter gin på ett halv kilo slånbär. Min lilla näve motsvarar ungefär 5% av det. Men det går fler tåg och om den här provsatsen blir lyckad så kan jag göra ett mer helhjärtat försök nästa år. Den fjärde ingrediensen - tålamodet - tillsätter du efter eget tycke och smak. Två månaders väntan är minimum, men vill du göra din slånbärslikör efter brittisk tradition är det ingen underdrift att tala om decennier innan man kramar ur bären. 

Min burk ska nu skakas dagligen tills sockret har löst sig och sen förvaras mörkt och svalt, men jag tänker inte vänta längre än till jul innan jag öppnar den igen.