Tiki Holiday Countdown: Pirate Eggnog

  Som vanligt lär man sig av sina misstag. Vad jag har fått veta den gångna vecka är att man inte ska göra eggnog när man redan är på lyset. Inte bara för det faktum att lyckade drinkar blandas nyktert, utan mer för att det blir extremt kladdigt och man kan dessutom ta fel på både mått och kryddor och få en riktigt otrevlig eggnog med tydlig smak av spiskummin.

 Eggnoggen är den amerikanska pappan till vår svenska äggtoddy. I hemlandet är den en lika omtyckt som utskälld jultradition som ofta görs i stora satser och serveras ur bålskål. Men varför utskälld? Jag vet inte riktigt, men jag gissar på att det kan vara lätt att ogilla en redig kolesterolbomb som är så stabbig att den kan klassas som en lunch. Det är gott, men man är mätt och belåten efter en enda drink.

 Som vår tikidrink till 3:e advent gör vi eggnog med karibisk feeling. Jag fann ett utgångsrecept Tiki Lounge Talk som jag testat mig fram med under veckan med olika grader av framgång. Jag fick till det först när jag la shakern åt sidan och började handarbeta. Och det är så vi ska göra här och nu. Whip it up!

Pirate Eggnog

1 ägg

3 cl standardmjölk

3 cl vispgrädde

4 cl Sailor Jerry

2 cl Malibu

1 msk socker

ett knappt kryddmått mald muskotnöt

1 kanelstång

riven muskotnöt

Handvispa ägg, socker och muskotnöt till en luftig massa i en skål. Tillsätt grädde och mjölk under omrörning. Fortsätt vispa. Tillsätt rom och likör och vispa ett tag till. Lägg ner kanelstången i blandningen. Täck över och låt stå i kylskåp ett dygn innan servering. Avlägsna sedan kanelstången, häll upp i ett vinglas och riv lite färsk muskotnöt över.

DIY: Pimento dram

  Vi börjar med att berätta vad Pimento dram inte är. Pimento dram har ingenting med paprika att göra, vilket borde vara det första associationen för den som gillar fyllda oliver. Pimento dram har inte heller några direkta kopplingar till julen, MEN det kommer dofta, om inte stinka, jul i hela bostaden när du tillreder den.

  Och nu kan vi prata om vad pimento dram faktiskt är. Pimento syftar i detta fall på Pimenta dioica. Och det är alltså kryddpeppar. Precis som råvaran härstammar kryddpepparlikören från Jamaica och även om den inte var överdrivet välanvänd så var den en viktig ingrediens i vissa drinkar under den gyllene tikieran. I takt med att vurmen la sig minskade även produktionen och på 80-talet fanns det så gott som ingen kommersiell pimento dram-tillverkare i hela världen. Idag finns en handfull producenter av likören (än så länge) och bara en enda går att beställa genom Systembolaget. Men som med falernum, orgeat och andra märkliga ingredienser upptäcker man att pimento dram inte är särskilt svårt att göra hemma - bara man ger det lite tid. 

Pimento dram

2 dl neutral sprit (ljus rom, vodka eller renat)

½ dl krossade kryddpepparkorn

1 kanelstång

3 dl vatten

1½ dl rårörsocker

Stöt kryddpepparn tills du har ½ dl krossade korn (krossade - inte finmalda). Lägg krosset i en glasburk, slå över spriten och sätt på locket. Förvara svalt och mörk och skaka burken dagligen. Krossa kanelstången efter fem dagar och tillsätt i blandningen. Återförslut burken och fortsätt skaka den varje dag. Efter 14 dagar är det dags att sila blandningen två gånger genom kaffefilter eller saftduk (få med så mycket smulor som möjligt i första silningen). Koka lag på sockret och vattnet och låt svalna under lock. Häll upp den filtrerade spriten i en glasflaska och tillsätt sockerlagen. Förslut och låt blandningen vila i kylskåp minst en vecka innan du använder den första gången.

  Nu din pimento dram klar och du har vad du behöver för att blanda en Ancient Mariner eller någon annan kryddig tikidrink. Det här receptet ger ungefär 8 dl färdig likör som står sig två till tre månader i kylskåp, men tänk på att du troligtvis kommer använda pimento dram sporadisk och försiktigt, så det är helt okej att halvera måtten. Lycka till!

Tiki Holiday Countdown: Volcano House Hot Buttered Rum

  Hot Buttered Rum är en vinterklassiker i sitt hemland USA. Som namnet antyder utgörs den allt som oftast av rom, hett vatten och smör som sockrats och kryddats med kanel och muskotnöt. Kanske är det just tanken på att dricka smör som gjort att denna varma drink aldrig fått något svenskt fotfäste. Och visst, det ser lite grisigt ut när fettet smälter ut i glaset, men smakupplevelsen blir ju så len och välgörande.

 Hot Buttered Rum förekommer så klart i en mängd variationer och en av dom ska vi göra som vår 2:a adventsdrink. På Volcano House Hotel i 50-talets Hawaii gjorde man het rom på citron, maraschino och te. Receptet har sedan grävts upp och återupplivats av cocktailarkeologen Jeff Beachbum Berry. Jag har använt vanlig Earl Grey till min drink, men jag ser inga hinder till varför ett fruktigare te inte skulle bli en succé. Den heta smörade (?) rommen är liksom som gjord för att experimentera med.

Volcano House Hot Buttered Rum

5 cl mörk rom  (jamaicansk eller Demerara)

3 cl citronjuice

1 cl Maraschinolikör

1½ msk socker

hett svart te

5-7 kryddnejlikor

en klick smör

Stick några kryddnejlikor i smöret och blanda resten med rom, socker, likör och citronjuice i ett värmetåligt glas eller en kaffemugg. Slå över det varma teet och sänk ner smöret i drinken. 

Tiki Holiday Countdown: Caffè Mojito

  1:a advent och nu är det allvar. Julen börjar här.

 Som stående söndagsinslag under december kommer Kitchen Shamanism presentera en juldrink med tikifeeling. Eftersom att säsongen bara ligger i startgroparna tänkte jag vara lite återhållsam och börja med en cocktail som inte skriker GOD JUL men som ändå ger en hint om vad som ska komma. 

  En mojito är kanske för folklig för att vara tiki, men genom att att byta ut ljus rom mot en mörk och tillsätta kaffe och lite glögg blir smakerna mustiga och spännande samtidigt som man känner sig trygg med den välbekanta basen av mynta och lime.

   Redo för julracet 2013? On your marks...

Caffè Mojito

5-7 myntablad

1  lime

1½ tsk rårörsocker

4 cl mörk rom

3 cl kall espresso

en skvätt chili- och chokladglögg

Skär limen i mindre bitar och muddla i glaset tillsammans med socker, mynta och rom. Fyll till häften med krossad is och häll över espresson. Fyll upp med mer is och toppa med en rejäl skvätt glögg. Garnera med mynta och en kanelstång. 

(Recept från A Mountain of Crushed Ice.)

Captain's Blood

  Men hej! Ursäkta avbrottet. Jag gjorde en avstickare till New York för att fira några jämna år. Redan innan resan bokades hade jag siktet inställt på att få fira min 30-årsdag på en amerikansk tikibar och jag valde ut Otto's Shrunken Head i East Village. Otto's var ett mörk, kaotiskt och helt opretentiöst surfhäng värt ett återbesök. Dom mumsiga tikidrinkarna kostar tio dollar styck och för $5 extra får du ta med muggen hem. Jag skulle vilja förflytta hela stället till min lilla hemkommun så att jag också kan dela en volcano bowl med mina kollegor efter jobbet. Jag har så stark tillbakalängtan till New York nu att vi redan planerar en ny resa till våren, så tipsa mig gärna om andra exotiska hak där!

  Men om vi skulle ta vid där vi slutade då... Det var dags att blanda något på falernum. Falernum är ju gärna en av ett dussin andra ingredienser i ett recept och därför tycker jag att Captain's Blood är en trevlig liten sjörövarcocktail med sina fem enkla komponenter. Den är syrlig och lätt kryddig, men framför allt är den stark, så smutta lugnt! 

Captain's Blood

6 cl mörk rom 

4 cl limejuice

1 cl falernum

1 tsk socker

1 stänk Angostura Bitter

Skaka samtliga ingredienser med is och sila upp i ett kylt cocktailglas. Garnera med citronskal.

DIY: Falernum

  Falerum är en tätort i Åtvidabergs kommun med drygt 200 bosatta. Falernum är någonting helt annat som dyker upp med hög frekvens i både gamla och nya tikidrinkrecept. Men vad ääär det för någonting konstigt? Och var får man tag i det?

  Falernum är en mycket söt och stabbig vätska av karibiskt ursprung vars smak kretsar kring lime, kryddnejlika och gärna ingefära. Meningarna går isär huruvida falernum är en syrup eller en likör. Den görs med eller utan alkohol och en bra alkoholhaltig falernum kan mycket riktigt avnjutas on the rocks, men i dom allra flesta fall används den i drinkar och då oftast i lite mer avancerade sådana.

 Klarar jag mig utan falernum?, undrar du. Mja. Man klarar sig utan rätt mycket, men då bör man ockå stå över många fina drinkar. Eftersom att falernum oftast förekommer i ganska liten mängd i förövrigt långa ingredienslistor ligger det nära till hands att tro att det är någonting man bara kan tänka bort. Men falernum ger den slutgiltiga exotifieringen på din tikidrink och är minst lika viktig som ett stänk bitter i klassiska cocktails.

  Här i Sverige går falernum, producerat av tyska Bitter Truth, att beställa på Systembolaget och kan bara hämtas ut i Stockholm. Men varför gå den vägen? Det är ingen större konst att göra sin egen falernum. Visst, det blir lite pyssel och pill för stunden, men det är ju faktiskt halva nöjet med att blanda tropiska drinkar. Nu finns det egentligen inget allmänrådande recept på falernum. Det som återges här är mest en utgångspunkt för egen experimentlusta så länge kärnan av lime och nejlika består. 

Dag 1

Zest från åtta limefrukter

3 dl ljus rom (vodka eller renat funkar också)

20 kryddnejlikor

1/2 dl skivad ingefära

(Här finns utrymme att sätta personlig prägel på sin falernum. Jag valde den här gången att slänga i två stjärnanis och en bit vaniljstång. En skvätt mörk rom, några kaffebönor eller kryddpeppar kan vara andra förslag.)

Blanda alla ingredienser i en ren glasburk. Låt dra i ett dygn och skaka burken när du har vägarna förbi.

Dag 2

4 dl sockerlag

1 dl limejuice (eller 3/4 dl limejuice och 1/4 dl citronjuice)

Knappt ½ tsk mandelarom

Filtrera blandningen från burken genom kaffefilter och filtrera sedan en gång till för en så klar vätska som möjligt. Tillsätt sockerlag, juice och mandelarom. Häll upp i en steriliserad glasflaska och ruska om ordentligt. Förvara i kylskåp 1-2 månader.

And there you have it! Din egen falernum! Om du varit receptet bokstavstrogen så har du nästan en liter färdig falernum att använda. Jag själv gör aldrig så stora mängder längre eftersom att den hinner bli dålig innan flaskan är tom. Minska (eller öka) måtten utifrån hur mycket falernum du tror kommer att gå i just ditt hushåll. Nästa gång vi ses ska vi blanda någonting på ditt hantverk också.

The Allhelgoween Tiki Special!

  Är halloween förenligt med tiki? Hell yeah! Ett par enkla justeringar i temat är allt som krävs för att göra paradisön till ett dödsrike av voodoo, zombies och krympta huvuden. Idag hämtar vi inspiration från dom gamla exploitationfilmernas djungelraffel och slänger ihop några exotiska långdrinkar att sippa på strax innan man kastas som offer till vulkangudarna.
   Det blir två klassiska tikidrinkar och en modern sådan. Dark 'n' Stormy och White Witch tillhör den gamla skolan. Den förstnämnda är en välkänd grogg och den andra är en mer bortglömd skapelse som förekommer i Trader Vic's Bartender's Guide från 1972. Dead Reckoning serveras på Smuggler's Cove i San Francisco. Jag har gett receptet några mindre ändringar efter svenska förutsättningar men alltså wow, WOW, vilken grej. Den är helt bedrövligt god!
  Nu återstår bara för dig att blanda drinkarna, koppla in VHS-spelaren och sätta på din bästa kannibalskräckis. Låt bongotrummorna ljuda och ha en riktigt gruesome allhelgonahelg!



Dark 'n' Stormy

2 limeklyftor
4-6 cl mörk rom
Ginger Beer

Pressa juicen ur limen direkt i ett stort tumblerglas. Lägg skalen i botten och fyll glaset med krossad is. Häll på mörk rom och fyll upp med Ginger Beer. Garnera med mynta.

(Förväxla inte Ginger Beer med Ginger Ale. Hittar du ingen Ginger Beer; välj en annan drink istället.)

White Witch

2 cl limejuice
4 cl ljus rom
2 cl triple  sec
2 cl vit Crème de Cacao
soda
socker

Blanda limejuice, rom, triple sec och Créme de Cacao med iskuber i ett dubbel rocksglas med sockrad kant. Fyll upp med soda. Dekorera med det tomma limeskalet. 

Dead Reckoning

6 cl mörk rom
2 cl vaniljlikör
1½ cl portvin (tawny)
3 cl ananasjuice
3 cl citronjuice
1½ cl lönnsirap
1 stänk Angostura Bitter
3 cl soda

Skaka alla ingredienser, utom sodan, med is. Sila upp i ett highballglas fyllt med krossad is. Toppa med sodan och servera med sugrör och mynta. 

Allhelgoween

  Den här veckan kommer vi helhjärtat ägna oss åt en av våra mest genomsvenska urtraditioner: Halloween. Denna djupt rotade högtid har firats i Sverige sedan ungefär år 1997 efter Kristus. 80-talisterna tröttnade på den mossiga allhelgonahelgen och ville karva monsterpumpor som i familjefilmerna dom växt upp med. Idag är butikerna proppfulla med teaterblod och vampyrtänder. Det är en stor kommers, och det står klart och tydligt att vi verkligen vill ha halloween i det här landet. Så varför är den fortfarande så trevande och förvirrad? Var är sprängkraften? Tillåt mig spekulera...

  För det första vet vi inte riktigt när halloween infaller i våra kalendrar. Är det på amerikanernas fastställda datum den 31:a oktober? Är det på själva allhelgonaafton eller kvällen innan? Eller är det bara när som helst i anslutning till höstlovet? Idag verkar halloween i Sverige spänna över en tvåveckorsperiod och kommer fortsätta att vara ett tveksamt koncept tills vi kan utropa en officiell dag för detta. 

 För det andra rör det sig om kulturkrocken. Halloween konkurrerar med allhelgona och skapar en splittring mellan generationerna. Sa jag splittring? Jag menar delning som med yxa genom en vedkubb. Halloween kom till oss på 90-talet och var inget som smög sig på - DEN BARA SKULLE IN bland våra svenska seder! Men den mötte stort motstånd av en äldre generation som ville ha sin sakrala allhelgonahelg oförstörd och hade en tydligt ogästvänlig inställning till det amerikanska jippot. Och så har det fortsatt sedan dess. Barn och ungdomar går all in för halloween och möter en oförstående vuxenvärld. Dödläget blir glasklart när Gösta och Siv, som annars tycker att påskkärringar är rätt söta, inte begriper sig på detta tiggeri som ungarna på gården ägnar sig åt. Dom har inget snask att dela ut till dörrknackare och dom kommer inte bunkra upp med något till nästa år heller eftersom att halloween inte existerar i deras värld. Dom tjusigt utspökade barnen går hem med tomma godispåsar. Halloween har misslyckats i år igen. 

  Nog med svammel. Drinkarna som presenteras på Kitchen Shamanism den här veckan ska röra sig i halloweenlandet utan att gå överstyr. Till just denna post ville jag hitta en medelväg mellan halloween och den traditionella allhelgonahelgen. Det skulle vara  cocktails som kändes kusliga och lite farliga utan att bli monstruösa. Något elegant, men ändå med teatral tvist, att smutta på när man läser Edgar Allan Poe eller ser Bergmans Vargtimmen.

 Man behöver ett soundtrack till detta och där föreslår jag Salems ultraobskyra mixtape I Buried My Heart Inna Wounded Knee (följ länken). Bilden på det Blair Witch-doftande repet här bredvid utgör "omslaget". Drinkarna? Jo, det blev en fizz med en hint av lakrits, där en svart iskub så upplyftande får representera dödens skugga, samt en gotisk version av en klassisk Manhattan. 

  Pretentious much?

Silenced by Death

4 cl gin

3 cl citronjuice

2 cl Noilly Prat

1 tsk Pernod

soda

Skaka alla ingredienser utom sodan med mycket is tills shakern är kall och immig. Sila upp i ett collinsglas och fyll upp med soda. Lägg försiktigt i 1-2 iskuber färgade med svart karamellfärg. Servera med sugrör.

(Eget recept.)

Black Manhattan

4 cl bourbon

2 cl Punt e Mes

1 stänk Angostura Bitter

en strimma apelsinskal

Rör bourbon, Punt e Mes och Angostura Bitter med iskuber i en shaker eller ett lågt glas. Plocka ur isen och häll över i ett kylt martiniglas. Pressa ut oljan ur apelsinskalet ovanpå drinken. Garnera gärna med ett rött cocktailbär i botten av glaset.

(Recept från Colonel Tiki.)

Labbrapport: Absolut Hibiskus

 Aloha y'all! Idag inför vi en nyhet på Kitchen Shamanism. Under rubriken Labbrapport kommer vi att undersöka möjligheterna att blanda drinkar utifrån en nyckelingrediens som känns ny, intressant, innovativ eller bara konstig. För att få hamna i labbrapporten ska ett par enkla kriterier uppfyllas:

1. Det ska handla om en dryck. Den kan vara högprocentig eller alkoholfri, men den ska vara flytande från start. Även om snabbköpet till exempel har tagit in en jättespännande frukt jag aldrig sett förut så hör den inte hemma i rapporten. Kryddor, sötningsmedel och annat förvisas också till andra forum.
2. Drycken kan vara gammal eller ny på marknaden, men den ska sakna motstycke på hyllan där den står. Den finns en ny gin på bolaget? Kul, men det väcker ingen experimentlusta direkt. Det finns en ny gin med smak av smörpopcorn på bolaget? HALLÅ! Rapportämne! Det ska vara dryckens väldigt specifika egenskaper som lockar.
3. Tanken om drycken som drinkingrediens måste vara primär. Det är därför den köps.
4. Bitterdroppar faller under en annan kategori. Dom finns visserligen i alla möjliga roliga utföranden, men dom är trots allt fortfarande drinkens salt och peppar mer än huvudingredienser.

Lotus goes luau.

  Och med det klargjort rullar vi ut en flaska Absolut Hibiskus som den första labbrapporten. Först hade jag inte ens tänkt att köpa den. Den stod hela sommaren bland övrig vodka på Systembolaget och jag tyckte den mest verkade vara ett trendigt marknadsföringspåhitt eftersom att tropikerna har varit på tapeten i år. Men habegäret tog över och jag blev rädd att den kanske bara såldes tillfälligt och skulle ta slut. 

  Etiketten berättar att vodkan är smaksatt med hibiskus och granatäpple. Doften är faktiskt rätt fantastik och påminner mig om något oidentifierbart godis i färgglad plastförpackning från barndomens 90-tal. Den smakar absolut mer frukt än blommor, eller liksom lite hallon-ish, men den är fräsch och inte sliskig på något vis. Framför allt känns den rolig och man kan säkert hitta många användningsområden om man har lite sunt förnuft. Att byta ut den vanliga vodkan mot Absolut Hibiskus i valfri fruktbetonad drink borde ge ett extra soligt uppsving, men att göra detsamma i en Bloody Mary är nog en dålig idé. 

  Även om jag saknar just hibiskus i hibiskusvodkan så triggar bara själva flaskan fantasin. Honolulu! Luau! Beach party! Associationerna till hotellkomplex och storblommiga skjortor blir oundvikliga och hela Hawaiitemat satte tonen för mina första blandningar. Vad som kom ut av det var lite mer exotisk variant av en viss Harvey och ordentlig förstärkning av granatäpplet. Pynt av plast och papp och stora fruktbitar på glaset är ett måste!

Hawaii Wallbanger

5 cl Absolut Hibiskus

2 cl Galliano

blodapelsinjuice

Fyll ett högt glas med iskuber. Häll över Absolut Hibiskus och Galliano. Fyll upp med blodapelsinjuice och rör om hastigt. 

Garlands

1/2 granatäpple

4 cl Absolut Hibiskus

2 cl Passoã

2 cl limejuice

1 cl sockerlag

Skrapa ut kärnorna ur granatäpplet och lägg dom i botten på en shaker. Fyll på med övriga ingredienser och skaka med krossad is i ca en minut. Sila över krossad is i ett hurricaneglas. 

El Presidente

  Ibland orkar man bara inte. Det är visserligen ett helnöje att pressa frukter till förbannelse, jaga runt efter obskyra livsmedel och koka häxbrygder till mäktiga tikidrinkar flera dagar i förväg, men jag jobbade ju faktiskt EN HEL DAG den här veckan och när fredagen kom hade jag inte förberett något alls.

  El Presidente är en kubansk pärla som är perfekt när man vill ha allt och man vill ha det snabbt. Den är söt, sur, stark, färggrann, elegant och opretentiös. Det tyngsta momentet är att dela en lime och pressa den. Måtten är så enkla att man kan blanda med vilken äggkopp som helst och ändå få till balanserna. Presidenten utgör en del av arvet från förbudstiden i USA, när amerikaner seglade från Florida till Kuba för att släcka törsten, men har sedan dess hamnat i skuggan av daiquirin och mojiton. Receptet har självklart modifierats med åren. Ett skvätt lime har tillkommit och orange Curaçao har bytts ut mot mer lättåtkomlig triple sec. Helhetsbilden av rom, sötma och citrus är dock densamma som på 20-talet. Så nästa gång du vill göra en hastig resa till Havanna efter en lång arbetsvecka, men inte ens mäktar med att muddla mynta till en mojito, ge El Presidente en chans istället!

El Presidente

4 cl ljus rom

1 cl limejuice

1 cl torr vermouth

1 cl triple sec

1 cl grenadine

Rör samtliga ingredienser med is tills allt är väl kylt och sila upp i ett cocktailglas.

Hemingway Hated Hawaii

   Ernest Hemingway var en alkoholiserad nobelpristagare som skrev en bok om en farbror och en stor fisk. Han hade många katter och sköt sig i huvudet. 

  Så kan man summera det om man vill. Men ändå, utan att ha läst Den gamle och havet, behöver vi bara höra efternamnet för att omedelbart tänka: Hemingway - det var en gubbe med snille och smak! och börja romantisera kring daiquiris och solnedgången i Key West. Hans destruktiva livsstil, dåliga lever och skjutglädje känns som bagateller.

  Hemingway är sinnebilden av författargeniet som samlar tankarna på en bar och är väldigt kinkig med vad han dricker. Och lika mycket som hans ande spökar i litteraturen har han legat till inspiration för mången svalkande drinkar. Hans egen Papa Doble är ett standardrecept i barböckerna och nya tributer fortsätter blandas över 50 år efter hans död. Så visst vill vi hålla fast vid den vackra bilden av Hemingway, även om ingen uppmanas att slå hans personliga rekord på 16 dubbla daiquiris på raken.

    Hemingway ägde ett hus i Florida och ett på Kuba. Det är välkänt att han hade en fäbless för behagliga klimat, men historien förtäljer inte om Papas förhållande till Hawaii verkligen var komplicerat. Receptet kommer från underbara Putney Farm och som jag förstått det var det deras egna regniga semestervecka som gav upphov till drinken. Hemingway Hated Hawaii är en lätt och fräsch longdrink som jag gärna blandar om till nästa sommar, men först ska jag hitta ett tydligare kokosvatten för att minimera risken att den misstas som en vanlig Gin & Tonic.








Hemingway Hated Hawaii

6 cl gin
12 cl kokosvatten
3 cl limejuice
1½ cl triple sec
2 stänk Angostura Bitter
1 droppe kryddpepparsyrup

Blanda alla ingredienser med is i shaker och skaka tills det är riktigt kallt. Sila över krossad is i ett collinsglas. 

Navy Grog

  Vi har fortfarande inte rustat ner Hyddan för hösten. Det har visserligen varit några riktigt ruggiga dagar i veckan och palmerna har fått flytta inomhus, men så emellanåt skingrar sig den här grå massan på himlen och balkongtermometern pekar upp över 20 grader och så länge det varar står sig Hyddan åter som ett litet tropiskt paradis även om vi snackar  lågsäsong.

  För den som känner sig förvirrad i denna brittsommar (Vad är det för månad egentligen? Vad är klockan? När börjar Idol?) kan en Navy Grog ge en fingervisning om var vi befinner oss. Den är en exotisk och svalkande tikiklassiker med en kryddning som rör sig mot betydligt kyligare tider - kanske till och med mot jul.

   Någon grogg är det inte. Navy Grog kräver lite förberedelser. Kryddpeppar är nyckelingrediensen här och det råder olika åsikter om i vilken form den ska förekomma. Pedanten använder en särskild kryddpepparlikör (känd som Pimento dram eller bara Allspice liqueur) medan andra menar att det går lika bra att brygga syrup på kryddan. Pimento dram kan man göra hemma, och om jag hade börjat igår skulle jag kunna servera en Navy Grog om cirka en och en halv månad. Kryddpepparsuryp är däremot ingen konst att tillaga och den är klar på en förmiddag.

   Börja med att mortla tillräckligt med hela kryddpepparkorn för att få ihop fem rågade matskedar mald krydda. Koka upp i en liten kastrull tillsammans med 1 dl socker och 1 dl vatten, och sjud ett par minuter. Låt lagen stå och svalna under lock i minst två timmar. Filtrera genom kaffefilter ner i en ren glasburk eller flaska. Blandningen borde överleva 2-3 veckor i kylskåp om man skulle vilja göra fler sjömansdrinkar eller bara ha en droppe i kaffet.

  Den som vill dricka sin Navy Grog så som Donn Beach avsåg den sippar genom ett sugrör beklätt med ett mindre isberg. Den konformade infrysningslådan finns att köpa ute i etern, men krossad is, ett vanligt sugrör och rikligt med mynta till garnering räcker långt för oss hemmafixare. 

Navy Grog

3 cl ljus rom

3 cl jamaicansk guldrom

3 cl Demerararom

2 cl limejuice

2 cl kryddpepparsyrup

1½ cl grapefruktjuice

1½ cl sockerlag

Skaka samtliga ingredienser med mycket krossad is och häll över osilat i ett lågt rymligt glas.

Dallas Star

   Dallas Star ska ha serverats som signaturdrink på Trader Vic's i, ja, Dallas under dess uppståndelse 2007-2010. Idag tycks receptet ha kommit vilse i en uppsjö av andra cocktails med liknande namn. Jag fann det av en slump och gjorde lördagsnöje av det.

   Den som förväntar sig en uppkäftig tequiladrink av tex-mexprägel gör en Margarita istället. Dallas Star är en modern tikiblandning som visar sig vara förbluffande rund och söt, med ananas och kokos som huvudsmaker och friska tendenser genom myntan. Jag hittar inte riktigt tequilan i mixen, men jag tänker att den måste fylla en funktion även om jag inte känner det. Någon kan säkert tycka den är för söt, men med tanke på agavesirapens neutrala smak borde sötman gå att reglera både nedåt och uppåt utan att det påverkar helheten för mycket.

  Jag ser Dallas Star som en snäll och god allrounddrink som blir bra att bjuda gäster på. Den är helt enkelt lite för trevlig för att falla i glömska.

Dallas Star

en skiva ananas

tre stora myntablad

5 cl tequila

4 cl Malibu

1 cl blå Curaçao

juice av en hel  lime

2 cl agavesirap

Halvera ananasskivan och skär bort skalet och stammen. Lägg bitarna i en shaker tillsammans med myntan och muddla ordentligt. Fyll på med övriga ingredienser och skaka kraftigt med is. Sila lite slarvig, så att lite fruktkött följer med, över isbitar i ett tumblerglas. Vänd shakern några gånger under silningen för att få ut så mycket vätska som möjligt.

Bee Sting

   Kryddor i cocktails är inget konstigt alls. Vanilj, kanel och stjärnanis är självklarheter. Färska örter kan muddlas eller användas till garnering; inte längre bara myntan, utan även basilika, rosmarin och fler av Svenssons vanliga köksodlingar har börjat hitta en naturlig plats i cocktailglasen. Många gamla tikidrinkar använder dessutom muskotnöt, kryddpeppar, ingefära, nejlika, m.m., och väger detta snyggt och smakligt.
 Heta kryddor som chili, jalapeño, tabasco och cayennepeppar är svårare. Jag har till och med funnit några recept som fodrar habanero. Och det är inte fel. Resultatet kan bli hur fantastiskt som helst, men många gånger verkar dessa eldiga kryddor användas "bara för att" och blir en fråga om att skapa en häftig, lite chockartad upplevelse istället för en välbalanserad drink. Om man nu inte är en sucker för burning sensations så kan det vara värt att titta mer på dom andra ingredienserna istället för att fokusera på att drinken innehåller fucking-caliente-Mexican-chili eller vad det nu kan vara. Finns det något sött som jämnar ut hettan? Något syrligt som svalkar?

  Bee Sting är en passivt aggressiv cocktail som jag gjorde igår för att sambon är förkyld och behövde något som rensar näsan. Jag hittade receptet på Serious Eats i somras när jag sökte efter "Texas drinks". Honungen passar snyggt ihop med tequilans naturliga kryddighet. Jalapeñon blir ordentligt tydlig i eftersmaken utan att vara jobbig eller dröja kvar för länge. Så länge man sippar försiktigt, det vill säga.

Bee Sting

6 cl tequila

3 citronjuice

3 cl honungslag 2:1

en skiva jalapeño, ca 1 cm tjock och kärnfri

Muddla jalapeño försiktigt i shaker. Häll över tequila, citronjuice och honungslag. Skaka med isbitar i ca 20 sekunder och sila ner i ett cocktailglas (en extra filtrering genom en finmaskig sil kan vara bra, men inte livsviktigt). Garnera gärna med lite extra jalapeño, men undvik kärnor i glaset!