Swamp Zombie

På hösten brukar vår balkong mer eller mindre svämma över av mynta som vi inte vet vad vi ska göra med innan frosten kommer. Mojitos är bara goda till en viss gräns. 

Missväxtens år 2017 var detta dock inget probem. En alltigenom grå sommar och det där det där enorma skymmande trädet, som hyresvärden vägrar ta ner, var ingen bra kombination för dom stackars myntaplantorna som tillslut även blev angripna av löss. Salvia och citronverbena har vi däremot haft ett extremt överskott av,

Swamp Zombie hamnade på min att-blanda-lista förra sommaren, men glömdes bort när jag bröt nyckelbenet. Och när det för någon månad sedan äntligen dags att prova den fick jag verkligen leta efter dom sista friska myntabladen på växterna. Det är en vit zombie som jag hittade på Kindred Cocktails och ska härstamma från Hale Ka'a Tiki Lounge. Efter lite förvirrad googling upptäcker man att Hale Ka'a Tiki Lounge är en hemmabar i ett garage i San Diego.

Jag tycker att Swamp Zombie är jätterolig. Eftersom att jag älskar crass to class-tänket så gillar jag att man använder Midori så skamlöst och kreativt. Och den smakar faktiskt riktigt bra om man gillar cachaça. 

Var det sista sucken från utomhussäsongen? Nja, en drink har inte bloggats ut än och då har jag något viktigt att berätta...

Swamp Zombie

4½ cl cachaça

4½ ljus rom

2½ cl Midori

1½ cl falernum

1½ cl vit grapefruktjuice

1½ cl limejuice

1 cl sockerlag

1 stänk Angostura bitters

6 droppar Pernod

blad från 2 kvistar mynta

Mixa med 12 cl krossad is på hög hastighet i 10 sekunder. Häll upp osilat i ett högt glas och garnera med mynta.

(Recept från Kindred Cocktails.)

Rio Tonga

Oi, amigos! Nu blev det ett långt avbrott igen och jag tänker inte ens försöka komma med en förklaring. Det börjar bli pinsamt.

I skrivande stund är jag jag en och en halv vecka in i en ny omgång av Whole30 och precis som förra gången är alkohol uteslutet genom hela månaden. Till och med i matlagning. Men under sommaren har jag bunkrat några drinkar att posta här tills dieten är över för den här gången. 

Rio Tonga kommer från den lätt slumrande bloggen Colonel Tiki och är en sån där drink som jag velat blanda i flera år, men haft lite svårt att ha alla ingredienser hemma samtidigt. Men en helg i juli hände det och nu har jag en ny favorit bland cachaçadrinkar.
Rio Tonga är ganska perfekt faktiskt. Den är stor och räcker länge, utan att vara för stark eller för utspädd. Egentligen är den ganska låg i alkoholhalt, men den tappar inte komplexitet för det. Grapefrukten ger friskhet (utan lime!) och kryddorna ger ett outgrundligt djup. Selleribitters? Ja, det ser malplacerat ut på papper, men väl i drinken har det aldrig känts mer självklart.

Rio Tonga

4½ cl cachaça
4½ cl vit grapefruktjuice
1½ cl ananasjuice
1½ cl kanelsyrup
1½ tsk spices #2
2 stänk Angostura Bitters
1 stänk Celery Bitters
4 droppar Pernod

Mixa med 2 dl krossad is på hög hastighet i 5 sekunder. Häll upp osilat i ett hurricaneglas.

(Recept från Colonel Tiki.)

Canton Grog

Hej internet! Nu är det över en månad sedan det skrevs något i bloggen och det är helt enkelt för att jag inte druckit en droppe alkohol under min Whole30-månad, men för att arkivet inte ska gapa tomt under mars månad tänkte jag lägga ut en drink jag drack innan jag påbörjade dieten.

Five Spice är en intensiv kinesisk kryddmix som i väst främst gjort sig känd som en nyckelingrediens i char siu. Dom fem kryddorna kan variera brett, men stjärnanis, fänkålsfrö, kanel, sichuanpeppar och nejlika utgör den vanligaste blandningen. Och det är den vi ska använda här. 

Det kanske inte låter självklart att dricka alla dom här kryddorna tillsammans, men när Canton Grog är blandad och klart tänker man mer på chaite än på grillmarinad. Och kanske tänker man lite på jul och pepparkakor.
Och som så många andra flerstegscocktails börjar även denna östasiatiska tikidrink vid spisen.

Five Spice Syrup

2¼ dl socker
2 dl vatten
2 tsk sichuanpepparkorn
2 tsk fänkålsfrön
2 stjärnanis
1 tsk nejlikor
1 kanelstång

Blanda alla ingredienser i en kastrull och värm under omrörning tills sockret är upplöst. Sjud i fem minuter och låt svalna under lock. Sila av lagen och förvara kylskåpskallt i glasburk.

Hur länge håller sig lagen? Ingen aning.

Canton Grog

6 Denizen Merchant's Reserve
2 cl limejuice
2 Five Spice Syrup
1 cl vit grapefruktjuice
1 stänk Angostura Bitters

Skaka med krossad is och häll upp osilat i ett dubbelt rocksglas. Garnera med en orkidé.

(Eget recept.)

Sea Breeze

Trevlig grapefruktdag! Eller... Grattis på grapefruktens dag!!! Eller? Skit samma. Jag vet inte riktigt vad det är tänkt att man ska säga, men 25:e februari är det i alla fall officiellt grapefruktens dag i Sverige. Det är inte helt välkänt, men så är det. Look it up.

Grapefruktens dag ska firas och i år gör vi det med en av mina bästa guilty pleasures - sommarsvalkaren Sea Breeze.
En klassisk Sea Breeze innehåller vodka, grapefruktjuice och tranbärsdryck och därefter har den här longdrinken inte så många regler att rätta sig efter. Du kan skakade den eller bygga direkt i glaset. Du kan använda vilken sorts grapefrukt du vill och du kan fiffla ganska fritt med måtten.
Många gillar en rejäl omgång tranbär i sin Sea Breeze, men jag tycker att lika mått av allt ger en lagom koncentrerad drink. Om jag sen skakar eller bygger beror helt på hur lat jag är för stunden.
Vi försöker igen: God grapefruktens dag! Nej, det låter inte klokt. Ha en fin lördag istället.

Sea Breeze

5 cl vodka
5 cl grapefruktjuice
5 cl tranbärsdryck

Skaka med is och sila över iskuber i ett collinsglas (alt. bygg med is direkt i glaset).

Zombie (1956)

 - En Zombie ska inte vara lila, sa jag min mor som hade blivit serverad en purpurfärgad longdrink i Budapest.
Jag tar tillbaka det påståendet. Vem bestämmer om en Zombie ska vara rakt igenom rombrun eller regnbågsfärgad? Inte jag i alla fall. Om en drink överlever generationer utan att någon egentligen vet hur man blandar den - vad finns det då för regler att följa?
För att göra historien ännu mer förvirrad nöjde sig inte upphovsmannen med en Zombie. Många av Donn Beachs recept var under konstant utveckling och Zombie var inget undantag. Det hade gått 22 år mellan Zombie Punch och 1956-versionen och man tänka sig att den genomgick många fler förändringar under tiden.
Receptet från -56 innehåller något mindre rom och mer fruktjuice och söta ingredienser. Trots detta upplever jag den blandade drinken strävare och lite bitskare än 30-talsupplagan. Den har fortfarande en Beachcombertypisk romblandning som grundbult, men det som var kryddigt i den tidiga drinken har blivit bittert i den senare.
Därmed inte sagt att det skulle vara en sämre drink. Det är bara en ganska annan drink. Ungefär som Zombiesar är i allmänhet.

Zombie (1956)

3½ cl kubansk guldrom
3 cl mörk jamaicansk rom
3 cl Lemon Hart 151
4½ cl ananasjuice
2½ cl limejuice
2½ cl maraschino
1½ cl vit grapefruktjuice
1½ tsk falernum
¼ tsk grenadine
2 stänk Angostura Bitters
6 droppar Pernod

Mixa med en handfull krossad is på hög hastighet i fem sekunder. Häll upp i ett långsmalt glas och fyll upp med iskuber. Garnera med en kvist mynta.

(Recept från Sippin' Safari, Jeff Berry, 2007.)

Zombie Punch

- En Zombie, tack.

- Fyra eller sexa?

Den diskussionen ska du inte behöva ta. Tikidrinkarnas mest mytomspunna grogg får gärna vara uppe och nosa på en tolva.
Det finns tusentals upplagor av Zombie. Så många att att Zombie mest blivit ett samlingsnamn för stora drinkar med många ingredienser och skyhög alkoholhalt. Donn Beachs lyckades hålla sitt originalrecept hemligt i drygt ett halvt sekel och drinken blev en visklek. Ursprungsdrinken försökte plagieras och plagiaten plagierades. Det är klart det spårar ur med åren.
I Sippin' Safari har Jeff Berry mer eller mindre doktorerat på ämnet och i ett recept från 1934 heter drinken närmare bestämt Zombie Punch och antas vara den tidigaste inkarnationen av monstret.
Jag älskar den här drinken, men jag blir inte klok på den. Det är så mycket rom och så försiktiga modifieringar. Ändå märks den stora mängden alkohol mest i huvudet. Den är robust och komplex, så klar, men också orimligt len och glider ner kanske för enkelt. Den har en typisk Beachcomber-karaktär. Rommen står i centrum (duh!) med en välbalanserad syra och varma kryddor i bakgrunden. Ett praktexempel på gamle Donns genialitet.

Zombie Punch

4½ cl Appleton V/X
4½ cl kubansk guldrom
3 cl Lemon Hart 151
2½ cl limejuice
1½ cl falernum
1½ cl Don's Mix
1 tsk grenadine
6 droppar Pernod
1 stänk Angostura Bitters

Mixa med 2 dl krossad i på hög hastighet i fem sekunder. Häll upp osilat i ett långsmalt glas. Fyll upp med iskuber (jag kör krossad is hela vägen). Garnera med en kvist mynta.

(Recept från Sippin' Safari, Jeff Berry, 2007.)

Snoop Lion

Snoop Lion har ingen koppling till en viss välkänd rappare som antog samma namn till sitt reggaeprojekt. Det vågar jag påstå för att det inte stämmer överens med tidslinjen. Annars vet jag i princip ingenting om den här drinken mer än att den härstammar från New York 2012. Det är ett sånt där halvanonymt recept som man bara trillar över när man slösurfar på Kindred Cocktail på en lunchrast.

Jag ville testa den för att den helt enkelt bygger på smaker jag gillar och kändes som ett bra exempel på modern tiki. Men, stilla min lever, den är stark på en zombienivå och inte helt lätt att dricka sig igenom. Jag trodde att passionsfrukten och likören skulle jämna ut alkoholbrännan, men det var inte tillräckligt.

Snoop Lion har visserligen funk (har vi en bra svensk motsvarighet till funk?) från högprocentiga Smith & Cross och arrak, och i grund och botten ligger bra smaker och skvalpar, men den ter sig lite torr och platt. Lite mer sötma, lite mer lime, någon krydda eller bitters... Jag saknar det lilla extra som balanserar upp andra monsterdrinkar som 151 Swizzle eller ovan nämnda Zombie.

Nä, även om Snoop Lion blev snällare i takt med att isen smälta så föll den inte mig i smaken. Men för din skeptiska vän som tycker att drinkar är ett slöseri med fylla så har du något att bjuda på här.

Snoop Lion

6 cl Smith & Cross

2 cl vit grapefruktjuice

2 cl passionsfruktsyrup

1 cl limejuice

1 cl maraschino

1 cl bataviaarrak 

Skaka med krossad is och häll upp osilat i ett dubbelt rocksglas.

(Recept från Kindred Cocktails.)

MxMo CVII: Burden of Proof // Papa's 151 Swizzle

So I made pretty strong drink, had it photographed and was just about to put some words to it, and then BAM! comes Mixology Monday with an overproof theme. Very convenient. But what is overproof and what is not? Go over to our host, Dagreb of Nihil Utopia, and his announcement post to sort things out.

I adore the classic 151 swizzle, its skeletal structure and how it treats such strong booze with respect, but with Lemon Hart 151 becoming a rarity and stuff, one needs alternatives.
Fascinated by their combination of technology, history and high-ABV rums I recently bought myself a bottle of Lost Spirits Cuban Inspired 151. It may lack the smokey depth and overall badassery of Lemon Hart, but it's not meant to be a substitute for the latter anyway. The Cuban inspired rum is an extremely well-crafted spritit that works great in lighter-bodied drinks in need of a little extra oomph (and some huge toffee notes).
And we're not making a Beachcomber's swizzle either. As the name tries to suggest, Papa's 151 Swizzle is an amped up Hemingway Daiquiri. The idea may not be mega creative, but the results are tasty and strong without being harsh.
As with any drink using a 75,5% ABV liqour as main ingredient, it should be followed by a nice glass of water.

Papa's 151 Swizzle

1½ oz. Lost Spirits Cuban Inspired 151
½ oz. lime juice
½ oz. white grapefruit juice
½ oz. simple sugar syrup
¼ oz. maraschino
dash Angostura 
nutmeg

Combine everything (except nugmeg) in a tall glass packed with crush ice and swizzle until the glass is frosty. Grate nutmeg on top and garnish with a cinnamon stick.

MxMo CII: Spooky Sips // Freudstein

Mixology Monday is back with a theme that really warms an old goth's heart: Spooky Sips! Let this month's host, JFL of the great Rated R Cocktails blog, explain what a spooky sip might be in his announcement post. For myself, I prefer creepy in theory over brain hemorrhage shots and, as an exploitation cinema junkie, how could I not make a Zombie drawing inspiration from the good times when zombies actually were living dead drones and not rabid disease carriers or whatever they are today? (Sorry 28 Days Later, you were the best in 2002, but you simply killed the genre.)

Before drinking, let's head back to the turn of the millenium. At the age of 16 I rented a videotape labeled House by the Cemetary (1981). I had already seen direction Lucio Fulci's The Beyond, which I found oddly haunting and poetic in all its graphic ugliness and I still consider it a masterpiece of its subgenre (that is Italian produced zombie films of the early 80's), but watching hus House by the Cemetary was a life-changing event. That's when I learned that flaws are sometimes an important part of a cinematic experience. 

The front of the VHS cover had absolutely zero to do with the story, and movie itself contained, among its dubious highlights, an over-the-top bat-slashing scene, a church organ porno soundtrack and the most annoying poorly dubbed little brat ever recorded in subcultural history - all along the usual strained acting and an completely incoherent plot.

But House by the Cemetary is also thoroughly bleak and creepy, and builds up a nightmarish atmosphere. Lucio Fulci clearly had visions, but not the resources to put them together properly. You have to accept these films for what they are, as well as love them for what they could have been.

I'm drifting away. Back to the booze.

Even though House by the Cemetary isn't technically a zombie flick, I namned this Zombie-esque drink after its antagonist Dr. Freudstein. I started out with the easy-to-make mid-century version of the Beachcomber's Zombie and ended up with a 10+ ingredients drink (it only happened) less fruity, but with more warm spices fitting to the season.

Of course, we need to put something Italian into the mix to honour Lucio Fulci, Ruggero Deaodato, Dario Argento and those other maestros of their own niches. Cynar works wonders with these rich spices, but only in a pinch for the earthy flavor - I wouldn't want a bitter Zombie.

For additional screams (and I swear, this too only happened) everything is topped with tiki friendly Horror Infused Bitters from Horror in Clay, who also makes some cool Lovecraftian mugs and barware. 

There is a lot going on in the Freudstein. The flavors are deep and the alcohol content is high. Approach with caution and have a proper meal before drinking. 

That's all for now, children. See you next Halloween when we make a cocktail out of Cannibal Holocaust. 

Freudstein

1 oz. gold Cuban rum

1 oz. Demerara rum

1 oz. Lemon Hart 151

1 oz. Don's Mix*

1 oz. lime juice

¼ oz. Cynar
¼ oz. ginger syrup
¼ oz. pimento dram
¼ oz. simple sugar syrup
6 drops Pernod
tsp. grenadine
dash Horror Infused Fiendishly Tropical Bitters

Shake with crushed ice and pour unstrained into a tall glass. Add more ice to fill and garnish with a  rosary.

(*Don's Mix: 1 part cinnamon syrup to 2 parts white grapefruit juice.)

MxMo XCIX: Ice, Ice, Baby // Gunroom Swizzle

Mixology Monday is upon us again and this time it's about ice in all shapes and sizes. The event is hosted by the Muse of Doom and the Feu de Vie blog. Head over there to read the announcement post. Also, thanks to Frederic of Cocktail Virgin Slut for keeping the monthly cocktail party going. So here's my contribution, without Navy Grog style cones or fancy sculptures - just some accidentally large pieces of ice.

Being only a hobbyist, I make drinks for myself, my partner and some occasional guests, and I am perfectly happy with using inexpensive hand-cranked ice crushers for that purpose. However, they tend to break every half year or so. The last one "lost a tooth" a few weeks ago, resulting in poorly cracked ice that actually looked really nice and rustic, especially in flared glasses.
And with primitive ice comes a primitive drink. The Gunroom Swizzle is based on the classic 151 Swizzle. I'm not sure if Renbjer & Magnusson's Gunroom Navy Rum is available outside of Scandinavia, though. It's an intense 65% ABV blend of Caribbean rums, reminiscent of a higher proof Smith & Cross. It's a mouthful of firecackers, yet somehow pleasant in all its roughness. And it makes great cocktails.
Despite the lower proof, the Gunroom Swizzle has more modifiers than its 151 ancestor. This makes the drink more refreshing and smoother (although the burn is still there). The coconut sugar also brings some caramel notes that the rum is lacking.
And oh, THE ICE...! Use regular finely crushed ice for swizzling, then fill up with the larger pieces. It will look great.

Gunroom Swizzle

1½ oz. Gunroom Navy Rum
½ oz. lime juice
½ oz. white grapefruit juice
½ oz. cinnamon syrup
¼ oz. coconut sugar syrup
6 drops Pernod
1 dash Angostura Bitters
freshly grated nutmeg

Combine everything (except nutmeg) in a tall, flared glass filled ¾ with crushed ice. Swizzle until frost appears on the outside of the glass. Fill with coarsely cracked ice and powder with nutmeg to taste. Garnish with a cinnamon stick.

Navy Grog (andra rundan)

I den här bloggens barndagar gjorde jag en Navy Grog. Eftersom att det är ett inlägg som har dragit till sig en ansenlig skara läsare så måste jag erkänna en sak innan ångesten blir övermäktig: Det var inte en Navy Grog. Receptet var inte helt out of wack, men ändå tillräckligt fel för att det ska behövas en officiell avbön.

Problemet var avsaknaden av prefix. Rubriken på det där inlägget från september 2013 borde ha varit Trader Vic's Navy Grog. Jag rörde inte ihop recepten - däremot storyn bakom dom.

Det var Donn Beach som skapade originalet. Trader Vic lanserade senare en egen modifierad variant av Navy Grog som innehöll lite mindre rom och ett påslag av kryddpeppar. Ursprungsgroggen, å sin sida, innehöll honung och en klunk sodavatten för att fluffa upp texturen.
Några ingredienser hit och några dit, men det främsta som skiljer drinkarna åt är Don the Beachcomber's klassiska iskon (alltså en kon av is). Det finns byggsatser för denna, men man kan också skapa en själv genom att packa ett strutformat glas med fint krossad is, köra en ätpinne rakt igenom och ställa i frysen ett par timmar (utan pinnen förstås). Under tiden du väntar rusar du ner till affären och köper en vit grapefrukt innan dom är bort för vad som känns som en evighet. Väl hemma igen lossar du varsamt konen ur glaset, placerar det i drinken med den breda änden ner och sticker ett sugrör genom hålet.
Och här är den! Navy Grog som Navy Grog ska vara.

Navy Grog

3 cl mörk jamaicansk rom
3 cl vit kubansk rom
3 cl demerararom
3 cl honungslag
2 cl limejuice
2 cl vit grapefruktjuice
2 cl sodavatten

Skaka med iskuber och sila över en iskon i ett dubbelt rocksglas.

Ancient Mariner

Under ett par veckor om året har vi, med lite tur, tillgång till vit grapefrukt i det här landet. Resten av året får vi nöja oss med blodgrape som också funkar i de flesta lägen, men i vissa drinkar är det kritiskt. Vit grapefrukt har en betydligt strävare och lite syrligare karaktär än sin sötare röda tvilling. Och om ett recept säger vit grapefrukt så ska det vara vit grapefrukt. Det går inte att argumentera emot. 

Den vita grapefrukten poppar upp i vissa svenska fruktdiskar innan jul och är oftast borta innan man hunnit säga Navy Grog. Fördelen är att den, som alla tjockskaliga citrusfrukter, en otrolig hållbarhet så länge den förvaras kallt. Upp till tre månader i kylskåp ska inte vara några problem om man har fått tag i en fräsch och spänstig frukt från början. 

Ancient Mariner är blott en drygt 20 år gammal drink, men har lyckats etablera sig som en modern tikiklassiker. Den förlitar sig på just den vit grapefrukt, om än i liten mängd, och blir inte samma drink av den röda varianten. Men man behöver inte gripas av panik när den sista frukten gått åt. Det är helt acceptabelt att använda en bra buteljerad vit grapefruktjuice (läs ej från koncentrat) när färskvaran inte längre är tillgänglig. Det vore helt enkelt för synd att begränsa en saftig sommarsvalkare som Ancient Mariner till några iskalla vintermånader.

Ancient Mariner

3 cl mörk jamaicansk rom

3 cl demerararom

1½ cl sockerlag

1½ cl vit grapefruktjuice

½ msk pimento dram

Skaka med krossad is och häll upp osilat i ett dubbelt rocksglas. Garnera med en limeskiva och en myntakvist.

Winter's Wallbanger

Ah, clementiner... Finns det någon frukt som symboliserar vintern bättre?
Det började med en enkel idé för ett par veckor sedan: Vår älskade småcitrus skulle vara grunden i en mer säsongsbetonad upplaga av min favoritsnabbis - Harvey Wallbanger. Lätt? Nja, tyvärr inte.
Det är nästan genant att en så banal tanke krävde så många misslyckanden. Hela tiden blev det fel. Jag vägrade använda vodka, men rommen överskuggade alltid faktumet att det var clementinjuice som användes och resultatet smakade som vilken apelsinhistoria som helst. Clementinens opålitliga balans mellan sött och surt ställde också till problem.
Jag har tappat räkningen på alla gånger jag räddats av grapefrukt, men så blev det även i fallet med Winter's Wallbanger. I kylskåpet stod en slatt Don's Mix sedan vi gjorde Donga Punch och grape-och-kanel-blandningen gav precis den extra värmen och stinget jag ville ha i drinken.
En rom från Barbados gör sig utmärkt till denna tikifierade variant av en klassiker och lurar i bakgrunden istället för att dominera drinken. Plantation Barbados är lagom spritig utan att tappa karaktären. Dessutom är den en av Systembolagets billigaste romsorter. Och det kan vi ju bara tacka för i fattiga januari.

Winter's Wallbanger

4 cl Plantation Barbados
8 cl silad clementinjuice
1½ cl Galliano
1½ cl Don's Mix
1 cl limejuice
1 stänk Angostura Bitters

Blanda med krossad is i ett collinsglas. Rör om ordentligt tills frost bildats på glasets utsida. Garnera med en kumquat.

(Eget recept.)

Donga Punch

Helgerna är bakom oss och någon måste ta hand om resterna. Till exempel jätteladdningen med kanelsyrup som min sambo använde till julfesten med arbetskamraterna. 

Jag bläddrade igenom Jeff Berrys böcker för inspiration och hittade Don the Beachcomber-originalet Donga Punch i Sippin' Safari. Bara tre ingredienser, men en är så där superhemlig. Don's Mix, liksom...?

Längre ner på samma sida avslöjas att Don's Mix är inte mer komplicerat än två delar grapefruktjuice och en del - just det - kanelsyrup. Författaren säger också åt oss att sluta garva; Donga är zulu för gully in a field. Jag trodde gully var någon sorts mås och tyckte det var ännu roligare tills jag läste att det betyder ungefär dike. Då blev det bara konstigt.

Men jag var glatt överraskad av drinken. En lagrad rom från Martinique spelade fint med grape-och-kanel-mixen, och med enkla mått och hastig blandning kändes Donga Punch som en Mai Tai to go. Receptet säger inget om garnering, men en liten bukett mynta tycker jag väl passar in i bilden.

Donga Punch

6 cl mörk rhum argicole
6 Don's Mix
3 cl limejuice

Skaka med krossad is och häll upp i ett långsmalt glas. 

(Recept från Sippin' Safari, Jeff Berry, 2007.)

Tiki Holiday Countdown: The Gloegg

Sist ut i årets Tiki Holiday Countdown är min egen mash-up av tikifeeling och traditionellt nordligt julfirande. Vanlig glögg var utgångspunkten. Eller snarare: Hur skulle glögg smaka om glögg var en tikidrink? Och ur den frågeställningen föds The Gloegg.

Tanken är alltså inte att efterapa riktig glögg. Ingen ska dricka drinken och tänka Mmm, iskall skakad glögg... Det är en romdrink som står på egna ben, även om den råkar ha en fot på valfri söderhavsö och den andra stadigt förankrad i det svenska vardagsrummet.

Vi har våra julkryddor, men det ska till något mer för att skruva till drinken. Något som blir den felande länken mellan tiki och svenssonjul. Tranbär, någon?

Tranbär förknippas gärna med ljus sprit och allra mest vodkadrinkar. För att passa in i en djup bas av mörk rom kommer vi använda torkade bär och koka en syrup. Tranbären får fint sällskap av bittra pomeransskal som ger lite schysst klös. Så fram med kastrullerna!

Tranbär- och pomenranssyrup

2 dl vatten

2 dl socker

1 dl torkade tranbär

4 torkade pomeransskal

Hacka tranbären grovt och blanda med övriga ingredienser i en kastrull. Koka upp under omrörning tills sockret löst sig. Låt svalna under lock och ställ i kylskåp över natten. Sila genom en finmaskig sil. Tryck lätt på massan med en sked för att få ut så mycket vätska som möjligt. Häll upp lagen i en ren glasburk och förvara i kylskåp i ca 2 veckor.

Det var den jobbiga biten. Härifrån är den tjusigt röda drinken är barnlek att göra. Den ska inte ens garneras. Och på det eleganta sättet markeras fjärde advent och slutet på Tiki Holiday Countdown för den här gången.

The Gloegg

6 cl Flor de Caña 4 Year
2½ cl tranbär- och pomeranssyrup
2 cl portvin
2 cl limejuice
2 cl vit grapefruktjuice
1 tsk kanelsyrup
1 tsk pimento dram
3 stänk Peychaud's Bitters

Skaka allt med krossad is och dubbelsila ner i ett kylt cocktailglas. 

(Eget recept.)