South Seas Zombie

Den som var med mig förra sommaren minns kanske att jag hade en liten zombieprovning. Eller jag blandade dom drinkarna som antas vara Don the Beachcomber's recept från glansdagarna och sen... sen blev det liksom inga fler. Det är ju synd när det finns så många zombies att testa.
Många zombies har helt tappat kontakten med sitt ursprung, men i en särskild sektion i Beachbum Berry Remixed ryms inte bara Donn Beach's odödliga odöda, utan även en handfull ytterligare drinkar med som tagit tydlig avstamp i originalet.
South Seas Zombie från 70-talets Honulolu är en sån. Man har försökt återskapa en klassisk Zombie utan att veta vad som egentligen är i den. Har blir resultatet tropiskt och stark utan att vara extremt. Den lite större mängden fruktjuice gör den bra för någon som kanske inte vågar sig på en 1934-Zombie. En skvätt söt vermouth i mixen är en oväntat tvist som ger drinken en härlig fyllighet.
Och ett stort plus är att du klarar dig med vilken 151-märkt rom som helst, så du behöver inte söka land och rike och tyska eBay runt efter en flaska Lemon Hart.

South Seas Zombie

3 cl mörk jamaicansk rom
3 cl anansjuice 
3 cl apelsinjuice
1½ cl vit kubansk rom
1½ röd vermouth
1½ orange Curaçao
1½ cl citronjuice
3 cl 151-rom (75.5%)

Skaka allt, utom 151-rom, med krossad is och häll upp osilat i ett högt glas. Toppa försiktigt med 151-rommen.

(Recept från Beachbum Berry Remixed. Jeff Berry, 2009.)

Hell in the Pacific

Kitchen Shamanism ska ju i grund och botten ha fokus på tiki och tropiska drinkar, men i början av sommaren går jag liksom varje år vilse i väldigt svenska trädgårdar istället. Nu måste jag liksom markera att den perioden är över och det gör jag med att langa fram min flaska Lemon Hart 151.
151:an används inte så ofta som jag skulle vilja eftersom att jag inte vet när jag kan få tag i en ny flaska. Men nu ville jag unna mig en högoktanig tikidrink och Hell in the Pacific leverar.
Den har inte särskilt lång historia, utan är Jeff Berrys egen drink från hans Grog Log 1998 och återkommer i Remixed 2010. Den är enkel, men potent och ganska intressant. Rommen och maraschinolikören sticker åt helt olika håll, och det är det jag gillar. Det blir som en pianospel. om man får lov att vara högtravande. Lemon Hart utgör dom tunga mörka ackorden när maraschino och lime är den ljusare melodin. Nog fan blir det harmoni av det.

Hell in the Pacific

4½ cl Lemon Hart 151
2½ cl limejuice
1½ cl maraschino
1½ tsk grenadine

Skaka med en riklig mängd krossad is och häll upp osilat i ett pilsnerglas.

(Recept från Beachbum Berry Remixed, Jeff Berry, 2010.)

Tiki Holiday Countdown: Krampus Swizzle

Gruß vom Krampus! På årets andra advent blickar vi åt julens mindre gulliga delar och blandar en drink som är djävulsk rakt igenom.

Krampus Swizzle kommer från Colonel Tikis blogg, som tyvärr varit slumrande sedan 2012, och har inspireratss av en sorts tysk getdemon som kommer och spöar upp ungar i juletid. Det är inte den juldrink du väntar dig. Den är lika mörk och rå som myten om Krampus.
Det är egentligen vansinne av mig att göra en sån här drink eftersom jag har problem med lakrits. Det har visserligen blivit mycket mer tolerant på området, men den här drinken smakar BARA lakrits. Och den är stor och stark. Alltså stark över zombienivå.
För mig var Krampus Swizzle roligare att göra än att dricka. Lakritsälskare hittar säkert fina nyanser i den, men jag känner bara en smak jag har svårt för. En stark 10 i bisarrpoäng får den ändå. Och man blir full av den.

Krampus Swizzle

6 cl Gosling's Black Seal 151
3 cl Opal Nera
1½ cl absint
1½ cl ananasjuice
1½ cl falernum
1 cl sockerlag
1 stänk Fee Brothers Old Fashion Bitters

Packa ett highballglas hårt med krossad is. Fyll på med ingredienserna och rör om kraftigt tills glaset är frostigt.

(Recept från Colonel Tiki's Drinks.)

Malström Swizzle

Happy Halloween! Eller? Jag hade svårt att bestämma mig när jag skulle posta årets halloweendrink eftersom vi fortfarande inte är på det klara när nya högtiden ska firas i Sverige. Mitt Instagramflöde visade gott om halloweenfester under helgen som var, men minst lika många kommer äga rum under allhelgonahelgen. Men idag, 31 oktober, är det officiellt halloween i USA med trick or treat och hela baletten. Här är Malström Swizzle.

1841 skrev Edgar Allan Poe novellen En nedfärd i Malströmmen. Det är i mitt tycke inte hans kusligaste berättelse och inte heller en av dom bästa (läs hellre Brev funnet i en flaska för en kolsvart skräckupplevelse till sjöss), men värd att kuriosaläsa som den första text som gjorde den norska Moskenstraumen till The Maelstrom och den mest fruktade strömvirveln i modern litteratur. 

Malströmmen passar dessutom bra in i rom- och pirattemat och leder fram till vår halloweendrink som kombinerar min favoritswizzle med min favoritgrogg - 151 Swizzle respektive Dark & Stormy. 

En högoktanig Black Seal och ingefära. Det är så enkelt och självklart. För första gången köpte jag en färdig ingefärssyrup från Renée Voltaire och, herregud, GÖR DET INTE! Jag vet inte om det var produkten eller blandningens fel, men det enda jag saknade var en bit rå fisk, för jag kunde inte sluta tänka sushi när jag drack drinken. Koka egen lag istället och det blir så mycket bättre, även om det kan vara svårt att få till  "klöset" i en hemlagad ingefärssyrup.
Fotnot: En nedfärd i Malströmmen har översatts till svenska ett flertal gånger - senast i Samlade noveller volym 1 från 2011.

Malström Swizzle

4½ cl Gosling's Black Seal 151

1½ cl ingefärssyrup

1½ cl limejuice

1 stänk Angostura Bitters

Blanda i ett högt glas packat med krossad is. Rör om kraftigt tills frost bildats på glasets utsida. Garnera med en limeklyfta och en piratflagga.

(Eget recept.)

Zombie (1950)

Vi avslutar vårat zombierace (för den här gången) med den Zombie jag kanske gillar bäst, men som har en lite tveksam historia bakom sig.
Jeff Berry har hämtat receptet från en självpublicerad Barbecue Chef-manual från 1950 där författaren tackar Donn Beach för att ha delat med sig av hemligheterna. Men denna Zombie skiljer sig markant från dom andra som vi nästan kan vara säkra på är Beachcomberoriginal. Den skakas där dom andra mixas. Den innehåller citron - som vi sällan föknippar med Donn - men inga Pernoddroppar. Och den är löjligt enkel att mäta upp.
Det är möjligt att det faktiskt är Donn Beachs recept, men i så fall är drinken specialanpassad för hemmamixare. Och det kan lika gärna vara någon annans recept.
Men i glaset landar ändå en ljuvlig Zombie. Den är friskare och fruktigare än varianterna från 1934 respektive 1956, lite mildare och mer mainstream, om man får säga så. Framför allt är den sjukt välbalanserad.
Så där har vi tre Zombies som mer eller mindre kan tillskrivas Don the Beachcomber: en kryddig, en bitter och en syrlig. Men alla stora och starka och bör hanteras med försiktighet.

Zombie (1950)

3 cl vit kubansk rom
3 cl kubansk guldrom
3 cl Lemon Hart 151
3 cl citronjuice
3 cl limejuice
3 cl ananasjuice
3 cl passionsfruktsyrup
1 tsk råsocker
1 stänk Angostura Bitters

Lös upp sockret i limejuice i en shaker. Fyll på med övriga ingredienser och skaka med en massa krossad is. Häll upp osilat i ett långsmalt glas och garnera med en kvist mynta.

(Recept från Sippin' Safari, Jeff Berry, 2007.)

Zombie (1956)

 - En Zombie ska inte vara lila, sa jag min mor som hade blivit serverad en purpurfärgad longdrink i Budapest.
Jag tar tillbaka det påståendet. Vem bestämmer om en Zombie ska vara rakt igenom rombrun eller regnbågsfärgad? Inte jag i alla fall. Om en drink överlever generationer utan att någon egentligen vet hur man blandar den - vad finns det då för regler att följa?
För att göra historien ännu mer förvirrad nöjde sig inte upphovsmannen med en Zombie. Många av Donn Beachs recept var under konstant utveckling och Zombie var inget undantag. Det hade gått 22 år mellan Zombie Punch och 1956-versionen och man tänka sig att den genomgick många fler förändringar under tiden.
Receptet från -56 innehåller något mindre rom och mer fruktjuice och söta ingredienser. Trots detta upplever jag den blandade drinken strävare och lite bitskare än 30-talsupplagan. Den har fortfarande en Beachcombertypisk romblandning som grundbult, men det som var kryddigt i den tidiga drinken har blivit bittert i den senare.
Därmed inte sagt att det skulle vara en sämre drink. Det är bara en ganska annan drink. Ungefär som Zombiesar är i allmänhet.

Zombie (1956)

3½ cl kubansk guldrom
3 cl mörk jamaicansk rom
3 cl Lemon Hart 151
4½ cl ananasjuice
2½ cl limejuice
2½ cl maraschino
1½ cl vit grapefruktjuice
1½ tsk falernum
¼ tsk grenadine
2 stänk Angostura Bitters
6 droppar Pernod

Mixa med en handfull krossad is på hög hastighet i fem sekunder. Häll upp i ett långsmalt glas och fyll upp med iskuber. Garnera med en kvist mynta.

(Recept från Sippin' Safari, Jeff Berry, 2007.)

Zombie Punch

- En Zombie, tack.

- Fyra eller sexa?

Den diskussionen ska du inte behöva ta. Tikidrinkarnas mest mytomspunna grogg får gärna vara uppe och nosa på en tolva.
Det finns tusentals upplagor av Zombie. Så många att att Zombie mest blivit ett samlingsnamn för stora drinkar med många ingredienser och skyhög alkoholhalt. Donn Beachs lyckades hålla sitt originalrecept hemligt i drygt ett halvt sekel och drinken blev en visklek. Ursprungsdrinken försökte plagieras och plagiaten plagierades. Det är klart det spårar ur med åren.
I Sippin' Safari har Jeff Berry mer eller mindre doktorerat på ämnet och i ett recept från 1934 heter drinken närmare bestämt Zombie Punch och antas vara den tidigaste inkarnationen av monstret.
Jag älskar den här drinken, men jag blir inte klok på den. Det är så mycket rom och så försiktiga modifieringar. Ändå märks den stora mängden alkohol mest i huvudet. Den är robust och komplex, så klar, men också orimligt len och glider ner kanske för enkelt. Den har en typisk Beachcomber-karaktär. Rommen står i centrum (duh!) med en välbalanserad syra och varma kryddor i bakgrunden. Ett praktexempel på gamle Donns genialitet.

Zombie Punch

4½ cl Appleton V/X
4½ cl kubansk guldrom
3 cl Lemon Hart 151
2½ cl limejuice
1½ cl falernum
1½ cl Don's Mix
1 tsk grenadine
6 droppar Pernod
1 stänk Angostura Bitters

Mixa med 2 dl krossad i på hög hastighet i fem sekunder. Häll upp osilat i ett långsmalt glas. Fyll upp med iskuber (jag kör krossad is hela vägen). Garnera med en kvist mynta.

(Recept från Sippin' Safari, Jeff Berry, 2007.)

MxMo CVII: Burden of Proof // Papa's 151 Swizzle

So I made pretty strong drink, had it photographed and was just about to put some words to it, and then BAM! comes Mixology Monday with an overproof theme. Very convenient. But what is overproof and what is not? Go over to our host, Dagreb of Nihil Utopia, and his announcement post to sort things out.

I adore the classic 151 swizzle, its skeletal structure and how it treats such strong booze with respect, but with Lemon Hart 151 becoming a rarity and stuff, one needs alternatives.
Fascinated by their combination of technology, history and high-ABV rums I recently bought myself a bottle of Lost Spirits Cuban Inspired 151. It may lack the smokey depth and overall badassery of Lemon Hart, but it's not meant to be a substitute for the latter anyway. The Cuban inspired rum is an extremely well-crafted spritit that works great in lighter-bodied drinks in need of a little extra oomph (and some huge toffee notes).
And we're not making a Beachcomber's swizzle either. As the name tries to suggest, Papa's 151 Swizzle is an amped up Hemingway Daiquiri. The idea may not be mega creative, but the results are tasty and strong without being harsh.
As with any drink using a 75,5% ABV liqour as main ingredient, it should be followed by a nice glass of water.

Papa's 151 Swizzle

1½ oz. Lost Spirits Cuban Inspired 151
½ oz. lime juice
½ oz. white grapefruit juice
½ oz. simple sugar syrup
¼ oz. maraschino
dash Angostura 
nutmeg

Combine everything (except nugmeg) in a tall glass packed with crush ice and swizzle until the glass is frosty. Grate nutmeg on top and garnish with a cinnamon stick.

Headhunter

Så här i allhelgoweentider kan det vara på plats att påminna sig om att tropiska drinkar inte bara är surf och bastkjolar, utan lika mycket voodoo, spökskepp och kannibaler. Den mörka och primitiva sidan av tiki manifesterar sig genom ruffiga dekorationer, keramiska muggar i form av vulkaner och zombies, och drinknamn som Scorpion och Shrunken Skull. 

Headhunter uppstod på Hawaii Kai i New York på 60-talet och har både namnet och dryckeskärlet för en bra halloweentikidrink. På sätt och vis påminner den om en Zombie, fast med mer frukt och mindre krydda, och en zombie är vad du förvandlas till när drinken är avslutad. Det här är ulv i papayaskal.
Headhunter är trixig att mäta upp redan i sina imperialistiska mått, och det blev inte mindre spretigt efter en centiliteranpassning. Jag har gjort några pyttesmå ändringar - dels för att förenkla uppmätning och dels för att jag faktiskt tyckte att drinken först var för alkoholstark. Med en smula mer lime och papaya blir Headhunter lite mindre en käftsmäll och man minns den som en god drink istället för att inte minnas den alls.

Headhunter

4½ cl demerararom
3 cl Lemon Hart 151
2 cl kubansk guldrom
4 cl limejuice
4 cl papayanektar
2 cl honungslag
1½ cl persikonektar

Mixa med en dryg deciliter krossad is på hög hastighet i 5 sekunder. Häll upp osilat i en tikimugg fylld med iskuber.

(Recept från Beachbum Berry Remixed, Jeff Berry, 2010.)

MxMo CII: Spooky Sips // Freudstein

Mixology Monday is back with a theme that really warms an old goth's heart: Spooky Sips! Let this month's host, JFL of the great Rated R Cocktails blog, explain what a spooky sip might be in his announcement post. For myself, I prefer creepy in theory over brain hemorrhage shots and, as an exploitation cinema junkie, how could I not make a Zombie drawing inspiration from the good times when zombies actually were living dead drones and not rabid disease carriers or whatever they are today? (Sorry 28 Days Later, you were the best in 2002, but you simply killed the genre.)

Before drinking, let's head back to the turn of the millenium. At the age of 16 I rented a videotape labeled House by the Cemetary (1981). I had already seen direction Lucio Fulci's The Beyond, which I found oddly haunting and poetic in all its graphic ugliness and I still consider it a masterpiece of its subgenre (that is Italian produced zombie films of the early 80's), but watching hus House by the Cemetary was a life-changing event. That's when I learned that flaws are sometimes an important part of a cinematic experience. 

The front of the VHS cover had absolutely zero to do with the story, and movie itself contained, among its dubious highlights, an over-the-top bat-slashing scene, a church organ porno soundtrack and the most annoying poorly dubbed little brat ever recorded in subcultural history - all along the usual strained acting and an completely incoherent plot.

But House by the Cemetary is also thoroughly bleak and creepy, and builds up a nightmarish atmosphere. Lucio Fulci clearly had visions, but not the resources to put them together properly. You have to accept these films for what they are, as well as love them for what they could have been.

I'm drifting away. Back to the booze.

Even though House by the Cemetary isn't technically a zombie flick, I namned this Zombie-esque drink after its antagonist Dr. Freudstein. I started out with the easy-to-make mid-century version of the Beachcomber's Zombie and ended up with a 10+ ingredients drink (it only happened) less fruity, but with more warm spices fitting to the season.

Of course, we need to put something Italian into the mix to honour Lucio Fulci, Ruggero Deaodato, Dario Argento and those other maestros of their own niches. Cynar works wonders with these rich spices, but only in a pinch for the earthy flavor - I wouldn't want a bitter Zombie.

For additional screams (and I swear, this too only happened) everything is topped with tiki friendly Horror Infused Bitters from Horror in Clay, who also makes some cool Lovecraftian mugs and barware. 

There is a lot going on in the Freudstein. The flavors are deep and the alcohol content is high. Approach with caution and have a proper meal before drinking. 

That's all for now, children. See you next Halloween when we make a cocktail out of Cannibal Holocaust. 

Freudstein

1 oz. gold Cuban rum

1 oz. Demerara rum

1 oz. Lemon Hart 151

1 oz. Don's Mix*

1 oz. lime juice

¼ oz. Cynar
¼ oz. ginger syrup
¼ oz. pimento dram
¼ oz. simple sugar syrup
6 drops Pernod
tsp. grenadine
dash Horror Infused Fiendishly Tropical Bitters

Shake with crushed ice and pour unstrained into a tall glass. Add more ice to fill and garnish with a  rosary.

(*Don's Mix: 1 part cinnamon syrup to 2 parts white grapefruit juice.)

Astro Aku Aku

Astro Aku Aku är en sån där drink jag längtat efter att få prova, men inte haft dom rätta ingredienserna. Problemet var inte några obskyra bitters eller en budgetspräckande rom, utan helt enkelt att jag inte kunde hitta aprikosnektar någonstans. Det fanns visserligen aprikos i en massa blandade fruktdrycker, men jag skulle ha en som smakade aprikos och ingenting annat. Det såg helt kört ut men plötsligt, från ingenstans, stod ett gäng tyska 1,5-liters tetror av no-name-märke i butiken där jag köper cigg på lunchrasten.

En procent av den här stora efterlängtade förpackningen gick åt till en Astro Aku Aku. Så fungerar det i tiki. Man kan behöva lägga ner både tid och kraft på att finna eller själv tillverka en ingrediens som man egentligen behöver ytterst lite av. 

Är det värt det? Absolut. I detta fall gör den lilla skvätten aprikosnektar underverk i en modern tikidrink. Receptet är Jeff Berrys eget och bygger upp en fantastisk longdrink. Aprikos och falernum ligger i bakgrunden, medan papaya och frän Lemon Hart är mest framträdande. Den smakar extra fint ur en maoimugg.

Astro Aku Aku

4½ cl kubansk guldrom

3 cl Lemon Hart 151

4½ cl limejuice

3 cl papayanektar

2 cl sockerlag

1½ cl falernum

1½ cl aprikosnektar

1 stänk Angostura Bitters

Mixa med 1½ dl krossad is i 10 sekunder. Häll upp osilat i en tikimugg fylld med iskuber.

(Recept från Beachbum Berry Remixed, Jeff Berry, 2010.)

Cobra's Fang

Det finns en mängd olika recept på Cobra's Fang på nätet och i böcker. Några är enklare än andra, men för göra det lite tuffare har jag valt ett från Phoebe Beachs kokbok Hawaiian Tropical Rum Drinks & Cuisine by Don the Beachcomber återgivet på The Webtender Wiki. Utmaningen ligger inte i att Donn Beachs änka skrev väldigt tvivelaktiga böcker, utan för användningen av fassionola - en populär drinkingrediens under mellankrigstiden som idag är mer eller mindre utdöd.
På Tiki Central finns en nio sidor lång tråd som avhandlar hur fassionola smakar eller tros ha smakat. Man är överens om att fassionola var ungefär en blandfruktsyrup av exotisk karaktär med körsbär och apelsin som utstickande smaker. Som alternativ har bland annat föreslagits koncentrerad Hawaiian Punch eller Pat O'Brien's Hurricane-mix. Men i många recept har fassionola bara ersatts med passionsfruktsyrup, vilket borde betyda att även passionfrukt var en bärande smak.
Baserat på alla antaganden, föreslagna substitut samt en hög överblivna körsbär gjorde jag en syrup kanske matchar den obskyra fruktpunchen.

Fake fassionola

1 dl vatten
1 dl socker
4 strimmor apelsinskal, ca 1x4 cm
¾ dl urkärnade körsbär
¼ dl passionsfruktkött

Värm upp vatten och socker under omrörning i en kastrull och lyft från värmen när det kokat upp. Rör omedelbart ner övriga ingredienser och låt stå under lock i 3 timmar. Sila genom en finmaskig sil och tryck lätt med en sked på fruktmassan för att få ut så mycket vätska som möjligt. Släng frukten. Förvara lagen i glasburk. Klarar ca 2 veckor i kylskåp.

Sen har vi en drink att göra också. Och det räcker inte med att vi använder låtsasfassionola - det här kan vara en låtsas-Cobra's Fang också. Allt lutar åt det. För det första har den alldeles för lite rom för att vara en riktig Beachcomber-longdrink och smakprofilen är - om än saftig - väldigt enkel. Kanske höll Donn sina recept så hemliga att till och med den äkta makan fick gissa sig till ingredienserna. Vem vet vad A dash of selected herbs betyder? Vi chansar på att hon syftar på ett par droppar Pernod. Men det är ju bara nörderier. Den här fruktiga svalkaren gjorde faktiskt succé här hemma vem som än ligger bakom den.

Cobra's Fang

1½ cl mörk jamaicansk rom
1½ cl Lemon Hart 151
1½ cl limejuice
1½ cl apelsinjuice
1½ cl falernum
2 tsk fassionola
1 barsked grenadine
1 stänk Angostura Bitters
4 droppar Pernod

Mixa på hög hastighet med 1¾ dl krossad is i 5 sekunder och häll upp osilat i ett långsmalt glas. 

(Recept från The Webtender Wiki.)

MxMo XCVIII: Hometown Hooch // Bergman Zombie

Oh boy, it it Mixology Monday again already? Our host this time is Stuart of one of my favorite blogs out there - the Putney Farm - and the theme is Hometown Hooch. Which we don't have much of here. The last local distillery I know of was the one in the kitchen of my old neighbor. He ended up in prison. Not that far away from here, though, is a traditional swedish punsch being bottled. 

Despite the name, Facile Stockholm Punsch is not produced in the capital of Sweden, but in the countryside slightly southeast of it. So while it's not my hometown, were are at least in the same province.

Punsch is a sweetened blend of rums (in this case Jamaican) and batavia arracks of various ages and some secret spices, While "the national drink of Sweden" is normally consumed neat by your grandparents on the holidays, it also makes a great cocktail ingredient. 

For this local twist on the Zuul of tiki drinks I started out with the 1934 recipe of Don the Beachcomber's Zombie (as described in Jeff Berry's Sippin' Safari) and made some changes along the way. Since the Stockholm Punsch has a relatively low sugar content, I used it in place of a third rum, rather than as a sweetener.

Even so, it is perhaps a tad sweeter than what you'd expect from a Zombie, but still deep and rich in flavor. The punsch plays really well with the spices. And it won't send you straight to hell like the original Zombie Punch does.

Bergman Zombie

1 oz. Havana Club Añejo Reserva

1 oz. Lemon Hart 151

1 oz. Facile Stockholm Punsch

1 oz. lime juice

1 oz. Don's Mix*

½ oz. falernum

tsp. simple honey syrup

½ tsp. grenadine

dash Angostura Bitters

Blend with 6 oz. crushed ice at high speed for 5 seconds. Pour unstrained into a tall glass. Garnish with mint sprigs. 

(* Don's Mix: 1 part cinnamon syrup, 2 parts white grapefruit juice.)