Suomi Negroni

Terve! Hoppas ni har en förträfflig Negroni Week. Jag är alldeles för dålig på att uppmärksamma den här veckan i juni trots att Negroni är en av mina favoritdrinkar i den klassiska skolan. Nu ska det göras bot.

Suomi Negroni är ett skämt. Eller den var tänkt att vara ett skämt. För den skojfriska hyllningen till våra finska grannar (och mina släktingar) blev faktiskt en helt acceptabel variation av klassikern.
Koskenkorva Blueberry Juniper är liksom en pseudo-gin. Vodkan smakar mest blåbär och har drag av det där vilda som är enbär, men den får inte samma tryck som en gin. Och den skapligt utskällda finska aperitifen Rosita påminner inte alls om Campari, men den har en tranbärig bitterhet som passar perfekt in i sammanhanget.
Och med Cocchi Rosa istället för en tung röd vermouth blir en finsk Negroni en lättare upplevelse än sin italienska urmoder. Och det kan låta vansinnigt med smaksatt vodka och a-lagarbitter, men ge Suomi Negroni en chans. Jag lovar. Den funkar!
Kippis!

Suomi Negroni

4 cl Koskenkorva Blueberry Juniper
2½ cl Rosita
2½ cl Cocchi Rosa

Bygg med is i ett whiskyglas och rör om. Stick ner en strimma citronskal i drinken.

(Eget recept.)

Purple Mountain's Majesty

Så vi har haft det halvreligiösa temat för långfredagen och nu innan den här aftonen är över tar vi istället och fördjupar oss i påsken riktiga kärna: Godiset. 

Det finns många skäl backa lite när en smaksatt vodka kommer lite för nära och man blir inte mindre skeptisk när det är marshmallow som är smaken i fråga.
Och Marshmallow Vodka Spirit från italiensk-brittiska V Gallery är lite småbisarr. Jag förstår spirit-suffixet för den är för låg i alkoholhalt för att kallas starksprit, men inte söt nog för att klassas som en likör. Men det märkligaste med den VERKLIGEN smakar marshmallow och är rätt så god.
När jag var liten var turkosa skumelefanter ett av mina favoritgodis. Jag vet inte om dom finns kvar, men i princip smakade dom marshmallow och viol. Precis som Purple Mountain's Majesty. Nej, är ingen classy Martini eller potent tikidrink, men det är en fin och färgglad påskdrink. God är den också.
Purple Mountain's Majesty är dessutom en lila nyans av Crayolas färgkritor. Så nu vet du det. Glad påsk!

Purple Mountain's Majesty

5 cl V Gallery Marshmallow Vodka Spirit
2 cl vodka
2 cl Crème de Violette
2 cl äggvita
1½ cl citronjuice

Skaka utan is för att bygga upp ett skum och fyll sedan shakern  med is och skaka igen. Dubbelsila ner i ett kylt cocktailglas och garnera med en viol.

(Eget recept.)

Sea Breeze

Trevlig grapefruktdag! Eller... Grattis på grapefruktens dag!!! Eller? Skit samma. Jag vet inte riktigt vad det är tänkt att man ska säga, men 25:e februari är det i alla fall officiellt grapefruktens dag i Sverige. Det är inte helt välkänt, men så är det. Look it up.

Grapefruktens dag ska firas och i år gör vi det med en av mina bästa guilty pleasures - sommarsvalkaren Sea Breeze.
En klassisk Sea Breeze innehåller vodka, grapefruktjuice och tranbärsdryck och därefter har den här longdrinken inte så många regler att rätta sig efter. Du kan skakade den eller bygga direkt i glaset. Du kan använda vilken sorts grapefrukt du vill och du kan fiffla ganska fritt med måtten.
Många gillar en rejäl omgång tranbär i sin Sea Breeze, men jag tycker att lika mått av allt ger en lagom koncentrerad drink. Om jag sen skakar eller bygger beror helt på hur lat jag är för stunden.
Vi försöker igen: God grapefruktens dag! Nej, det låter inte klokt. Ha en fin lördag istället.

Sea Breeze

5 cl vodka
5 cl grapefruktjuice
5 cl tranbärsdryck

Skaka med is och sila över iskuber i ett collinsglas (alt. bygg med is direkt i glaset).

Ice Princess

I september 2015 satt vi i solnedgången på Malta och skrattade åt den bisarra och helt omöjliga tanken om Donald Trump som USA:s president. Under den semestern bodde vi även granne med en rysk minimarket där jag bara var tvungen att köpa en sibirisk vodka i cool flaska.
Jag har faktiskt läst ryska för nybörjare som kvällskurs, men det var tio år sedan och det kyrilliska alfabetet är inget jag minns längre. Det var bara en en minimal textrad på tyska som hintade om att det inte var en helt vanlig vodka. Zedernnuss?
Produkten heter Kedrowiza och tillverkaren hade åtminstone hösten 2015 en hemsida på engelska. Vodkan är smaksatt med extrakt av cedernötter som tydligen är en sibirisk grej. Den har en lite träig smak (på ett positivt sätt) och en viss syra, men om man ska blanda något annan än en vodkatini så får man vara jätteförsiktig för inte överskugga dom här egenskaperna.
Små enkla förändringar i Ice Princess, alltså, toppat med en liten skvätt utskälld mintlikör för extra kylig smak. För den sibiriska tundran är kall. Den här årstiden är kall (eller den ska i alla fall vara det). Och det här är en kall drink.

Ice Princess

5 cl Kedrowiza
1 cl citronjuice
1 cl sockerlag
1 tsk orgeat
1 tsk crème de menthe

Skaka med is och dubbelsila ner i ett kylt cocktailglas. Garnera med citronskal.

(Eget recept.)

Where Snowmen Never Melt

Jag sa ju att att vi inte skulle ses igen förrän dan före dopparedan, men med så lång tid mellan fjärde advent och själva julafton kan jag inte långa bli att slänga in en bonusdrink. Och nu ska vi hålla det enkelt och okomplext. Den som gillar långa vodkadrinkar ska få sitt även i juletid.

Saffranspannacotta med hjorton är en favoritdessert som jag alltid brukar göra vid den här tiden på året och just den smakkombinationen ville jag få in i en drink... till exempel med en orgeat och finsk bärlikör.
För en gul och fin orgeat slänger du bara ner ett paket saffran i uppkoket om du följer det här gamla receptet. Vilken vodka du använder bestämmer du själv, men jag måste ge en shout out till Norvegia. Den är ren, len och frisk som glaciärvatten och har blivit min nya favoritvodka. Jag brukar köpa den i Polen, men jag hoppas att den blir tillgänglig på Systembolaget snart.
Ska vi smakanalysera Where Snowmen Never Melt då? Mandel, saffran, hjortron... min sambo säger Zingo, men jag håller inte med... nej, det finns inga överraskningar här. Alla drinkar behöver inte överraskningar. Dom behöver bara vara goda.
Skål och, eh, gul jul!

Where Snowmen Never Melt

5 cl vodka
2 cl citronjuice
2 cl saffransorgeat
1 cl Lapponia Lakka
5 cl sodavatten

Skaka allt utom sodavattnet med is och sila över iskuber i ett collinsglas. Toppa med sodavatten och rör om lätt.

(Eget recept.)

Blue Dolphin

Jag forsätter skylla dom långa bloggpauserna på mitt nyckelbensbrott. Det håller ett tag till. Det är fortfarande svårt att skaka en drink. Jag har provat med vänsterhanden och slutade med en White Lady över hela köket. Men det finns ju andra sätt att blanda drinkar som jag lätt glömmer bort.

En draja innan maten och Manhattan efter - det fixar jag. Och jag uppskattar verkligen en fin rörd cocktail, men som hemmablandare är det inte riktigt min kategori. Det funkar ibland, men oftast inte. Jag beundrar dom som bemästrar den här konsten. Men med en mitella och armen i ett stabilt 90-gradersläge har det gått bättre än någonsin att röra en drink. 

Blue Dolphin är en av få 80-talsdrinkar som finns med i Beachbum Berry Remixed. Och 80-talet märks av; det handlar inte så mycket om hur ingredienserna passar ihop, bara dom låter snygga tillsammans. Men hur orimligt det än låter så faller det väl ut med den här lilla drinken. Den har faktiskt blivit en av mina guilty pleasures som jag blandar ganska ofta utan att våga säga det till någon.

Förresten. Blue Dolphin ska enligt receptet faktiskt skakas. Men vi vet ju att en sprit-rakt-igenom-drink enligt alla gängse normer bör röras. Även om det är en illblå vodkadrink. Det är dessutom bra för min arm och det smakar skitgott. 

Blue Dolphin

3 cl vodka

3 cl torr vermouth

1½ cl kokosrom

1½ cl blå curaçao

Rör med is och sila ner i ett cocktailglas. Garnera med en apelsinskiva... eller ett apelsinskal, va?

(Recept från Beachbum Berry Remixed, Jeff Berry, 2009.)

Macadamia Nut Chi Chi

Trots att jag älskar kokos är Piña Colada en av dom tristaste drinkar jag känner till. Den är för söt, för stor, för endimensionell och jag får huvudvärk av den. En Chi Chi är en Piña Colada på vodka och det låter knappast roligare, men å andra sidan går det ner så ofantligt mycket ananasjuice i dom båda att du ändå inte känner av spritbasen. Men...

För ungefär ett år sedan köpte jag en flaska macadamianötlikör från Trader Vic's utan att ha haft så mycket kul med den sedan dess. Det kryllar helt enkelt inte av recept på macadamianötdrinkar, men i Beachbum Berry Remixed råkar det finnas en Macadamia Nut Chi Chi som jag nästan motvilligt mixade ihop härom veckan.
På dom flesta plan är det fortfarande en Piña Colada vi har att göra med. Den saknar citrus, den är enorm och den har en brain freeze-effekt, men tillskottet av den lätt smöriga macadamianöten ger den trots allt ett visst djup och gör den betydligt mer spännande än båda sina föregångare. Att den dessutom ska vara en hawaiisk twist på Chi Chi på 60-talet bidrar med en extra tropisk aura.
Inget jag kommer dricka varje helg, men nästa gång jag vill ha en drink som är så matig att man kan hoppa över middag - då väljer jag den här.

Macadamia Nut Chi Chi

6 cl vodka
3 cl macadamianötlikör
3 cl Coco Lopez Cream of Coconut
12 cl ananasjuice

Mixa med rikligt med iskuber till önskat slushig konsistens och häll upp i ett rymligt highballglas.

(Recept från Beachbum Berry Remixed, Jeff Berry, 2010.)

Hawaiian Sunset

Jag kan ju inte tala för någon annan, men personligen har jag inte precis badat i vodkadrinkar under den gångna sommaren och det har antagligen med det miserabla vädret att göra. Man dricker inte drinkar med vodka för karaktärens skull, utan för att dom är lätta och uppfriskande. Få saker slår en iskall Harvey Wallbanger när solen fläskar på, men med en medeltemperatur på typ 13 grader fick vodkan stå och samla damm.

Men ibland hände det. Som till exempel dagen vi testade Hawaiian Sunset som jag hittade i Sippin' Safari. Drinken härstammar från Aku-Aku Restaurant i Las Vegas på 60-talet och är en typisk vodkacocktail som handlar om sött och surt och är tjusig att titta på. Ändå är smakprofilen ovanligt naken för en vodkabaserad drink. Vi får citrus, en hint av mandel och ganska mycket styrka. Det går inte att kalla Hawaiian Sunset spännande på något vis, men till skillnad från allt för många andra vodkablandningar är den rakt på sak utan krusiduller och det måste den få lite cred för.


Hawaiian Sunset

6 cl vodka
2 cl limejuice
2 cl citronjuice
2 cl orgeat
1½ tsk grenadine

Skaka med is och sila upp i ett kylt cocktailglas.

(Recept från Sippin' Safari, Jeff Berry, 2007.)

Queen of the Prairie

Ute i världen firas just nu Negroni Week - ett trevligt samarbete mellan Campari, Imbibe Magazine och en uppsjö av barer, professionella mixologer och hemmablandare - och när kreativiteten inte verkar ha några gränser kan man fråga sig vad en Negroni egentligen är...?

Lika delar gin, Campari, söt vermouth och ett apelsinskal - där har vi en Negroni. The Negroni. Men en Negroni kan också vara ett tankesätt där ursprungsdrinken kan varieras in i evigheten. Du behöver: Gin, valfri vermouth och en spännande bitter. Eller nej, du behöver inte alls vermouth och gin.

Queen of the Prairie är min version av en vit Negroni (gin, Lillet Blanc och Suze). Här tog jag fram bisongräsvodkan jag köpte i Warszawa i höstas. Den har botaniska smaker, men inte i samma utsträckning som gin. Cocchi Americano är inte heller en vermouth även om smaken är snarlik. Så jag har redan bommat två ingredienser och dessutom lagt till en fjärde. Eftersom man tappar lite klös med vodka så behövs ett stänk bitters. Trots allt detta känner man ändå igen sig i Negronikonceptet när drinken är blandad. Den är fyllig, jordnära i smaken och har ett lätt apelsindriv.
Negroni Week 2015 är över på söndag, men originaldrinken och dess avkommor dricks med fördel året om.

Queen of the Prairie

4 cl Żubrówka
4 cl Cocchi Americano
4 cl Suze
1 stänk Grapefruit Bitters

Blanda med is i ett whiskyglas. Garnera med en apelsinklyfta.

(Eget recept.)

MxMo XCVI: Drink of Shame // Ragnar the Gentleman

Ever since I started this blog I have wanted to participate in the monthly online cocktail party known as Mixology Monday, and I think it's about darn time to overcome this fear of grammar and just do so. So here's my first post in English. April's theme is Drink of Shame and the event is hosted by Whitney over at Tipicular Fixin's. Please, read her announcement post here, but, in short, it's all about resurrecting those good bad drinks of your youth and recreate them or just leave them as they were.

Now, any Swede who turned 18 by the turn of millenium is most likely familiar with "modern classic" highball Ragnar, with its base of black currant flavored vodka and an unhealthy pour of fruktsoda (basically a Swedish 7Up). This overlong and extremely diluted drink was often served with a slice of lime and some three ice cubes floating atop the whole mess. Yes, it was totally bad, but it was also cheap, and to me and my friends undeveloped palates it tasted just fine and kept us all fuelled during our first nights out.

Today I haven't had a Ragnar in over a decade, and I would not think of drinking one again, not even for the nostalgia of it. But can a remix bring ol' Ragnar a little justice?

The original recipe goes something like: 2 oz. Absolut Kurant, ½ oz. lime juice (sometimes Rose's for an even more sugary sensation) and about 6 or 7 oz. fruktsoda (sub any lemon lime soda), all built in a highball glass with as little ice as possible. For the reconstruction of Ragnar I wanted to keep it a vodka drink, not adding too much extra to it, but only making it shorter and tighter. The crème de cassis boosts that black currant flavor that almost disappears in the original longdrink, while the Aperol retains its citrusy taste and adds a subtle bitterness that is very much welcomed.
Do I feel nostalgic while drinking it? Do I hear Shakira yell Whenever, wherever somewhere in the background? Not really, thank god. It sure has the flavors from that certain highball that I used to like, but with this incaration Ragnar has transformed from a slouchy brat into a grown-up gentleman. Perhaps I myself will do that too one day.

Ragnar the Gentleman

2 oz. vodka 
½ oz. lime juice
½ oz. crème de cassis
½ oz. Aperol
¾ oz. soda water

Shake everything - except soda water - with ice and strain into chilled cocktail glass. Top with soda water and garnish with a lime peel. 

The Best Year

Nä, rubriken syftar inte på någon tillbakablick på mitt 2014 som faktiskt var ett mediokert år. Den avspeglar inte heller mina förväntningar på 2015. Det nya året var bara två timmar gammalt när jag slog omkull på en isfläck och offrade ett revben i fallet. The Best Year är helt enkelt namnet den rejäla och festliga drinken vi bjuder på ikväll. 

Jeff Berry berättar för oss att The Best Year skapades för en bartendertävling 1975 där den tog hem första pris. Vad som gjorde 1975 till det bästa året framgår inte. Att FN deklarerade det som internationellt kvinnoår? Vietnamkriget upphörde? Eller att Lyckohjulet visades för första gången i amerikansk TV? Vi lär aldrig få veta. 

The Best Year är en exotifierad vodkadrink som förlitar sig på "skojiga" likörer och mycket juice, men trots det uppnår något slags komplexitet i sin smakkombination. Okej, drinken är kanske lite enorm. Det är helt okej att fördela den på två personer om man vill.
Här är det fritt fram för plastiga garneringar. Så hur året än artar sig har vi åtminstone inlett 2015 med lite färg.

The Best Year

7 cl vodka
9 cl ananasjuice
1½ cl blå Curaçao
1½ cl Licor 43
1½ cl Rose's Lime

Mixa med 2 dl krossad is till önskat slushig konsistens och häll upp i ett stort kupat glas. Garnera med ett cocktailbär, mynta och en ananasskiva.

(Recept från Beachbum Berry Remixed, Jeff Berry, 2010.)

Guava Daiquiri

Någonstans hörs Hemingways plågade spöke när vi kallar det här en daiquiri. Den innehåller inte en milliliter rom. Hur kunde det hända?

Kelbo's var en mindre restaurangkedja med tidstypiskt Hawaiitema i Los Angeles under mitten av 1900-talet. Där arbetade en ung Francis Ford Coppola som diskare (men fick sparken) och Kelbo's är idag främst ihågkommet för sina spare ribs och exotiska drinkar som dom själva kallade Tropkols. Dessa Tropkols var i flera fall rena plagiat av etablerade tikidrinkar, men mixologerna bakom Kelbo's bytte gärna ut rommen mot vodka eller gin för en, enligt dom själva, större, mer spännande och varierad upplevelse.

Eh?

Så även om Kelbo's bröt mot daiquirins grundlag valde man att behålla namnet och deras vodkadrink med guava såldes som just Guava Daiquiri. Etiskt eller inte - tack vare guavans speciella smak blir det ändå en god cocktail med tjusig lyster och förvånansvärt stor karaktär för att vara vodkabaserad. Och vill du absolut blanda din Tropkol på rom så, för all del, gör det och låt Papa vila i frid. 

Guava Daiquiri

6 cl vodka

4 cl guavanektar

2 cl limejuice

1 cl bananlikör

Mixa alla ingredienser med en dryg deciliter krossad is på hög hastighet i 5 sekunder. Häll upp i ett dubbelt rocksglas och fyll upp med mer krossad is. Garnera med valfria frukter. 

(Recept från Sippin' Safari, Jeff Berry, 2007.)

Fruktstund: Jordgubbar

Min syster påstår att hon inte gillar jordgubbar. Därför skriver vi detta med utgångspunkt att alla älskar jordgubbar - utom hon. Vi vet att jordgubbar är mumma med glass och grädde. Dom utgör fantastiska pajer och desserter och helt fantasilösa drinkar. Muddlade eller mixade gubbar må vara sommar i ett glas, men står sällan för något oväntat. Liksom: Åh! En mojito med jordgubbar! En margarita... med jordgubbar! Och så vidare.

Frozen Strawberry Daiquiri är inte bara den folkligaste jordgubbsdrinken utan har även blivit så intimt förknippad med daiquirin över huvud taget att man faktiskt tror att Hemingway satt nere i Havanna och blev aprak på jordgubbsmos. Jag ska inte baktala den slushiga daiquirin - den är god och fin att se på, men är mer en efterrätt än en cocktail. Och den smakar som man förväntar sig: jordgubbar och lite billig sprit. Men man kanske inte vill bli överraskad heller? Vi lever för våra färska jordgubbar under sommaren och vill att det vi blandar på dom ska smaka just färska jordgubbar? Personliga preferenser, som alltid. Själv tar jag gärna en Kentucky Buck till.

Det går inte att tala om jordgubbar utan att komma in på den slumrande patriotism som väcks i landet från midsommar till skolstart. Alla hävdar att svenska jordgubbar är bäst. Det är en osanning som inte är helt felaktig. Om du äter grekiska jordgubbar när dom är i säsong i Grekland kommer dom antagligen vara minst lika goda som svenska. Om du däremot köper belgiska anabolagubbar mitt i vargavintern så, ja, då vinner våra närproducerade sommarbär. Den importerade varianten smakar som en munfull luft och bör undvikas till varje pris om det inte är en tårta som ska dekoreras. Det djupfrysta alternativet är ett bättre val om man är sugen på jordgubbar under vinterhalvåret. Dessa funkar bra i smoothies och (you guessed it!) Strawberry Daiquiris.

Strawberry Basil Smash

2 jordgubbar

en nypa basilikablad

5 cl vodka

3 cl agavesirap

1½ cl limejuice

Muddla jordgubbar och basilika i ett tumblerglas. Blanda i övriga ingredienser och rör om. Fyll upp med krossad is.

(Recept utklippt ur DN sommaren 2013, borttappat och återskapat ur minnet.)

Update: Hittade receptet och det säger det lyder 3 jordgubbar, 7 basilikablad, 5 cl vodka, 2½ cl citronjuice, 2 cl agavesirap. So close, yet so far out... 

Gulls Just Wanna Have Fun

Den lilla referensen till fiskmåsar slank med bara för att dom är skitjobbiga men det är inte sommar utan gaphalsarna. För övrigt är namnet mäktigare än själva drinken. Till midsommar ville jag göra något som bara var banalt och anspråkslöst. 

Men låt oss prata om vodka först. Jag uppskattar vodkadrinkar när det är annat än spriten som ska sticka ut, men jag hatar att köpa vodka. Jag väljer alltid den billigaste. För vad är bra eller dålig vodka? Vad är bra eller dålig etanol? Jag har ingen aning. Men Seriously Vodka från svenska Facile var en helt ny upplevelse för mig. Även om det inte finns några nyanser att tala om så vinner den på att smaka kristallklart. Som färskt 40-procentigt källvatten. Seriously kommer seriously bli mitt nya förstahandsval när det ska handlas karaktärslös bassprit.

Gulls Just Wanna Have Fun smakar som man väntar sig när man sett flaskorna och blir en bra matsmältare till aftonen. Söt med mycket citron, fast inte ett dugg sur, och bitterstänken kryddar diskret med kamomill. Eftersom att det är en rörd cocktail får en en elegant och härlig lyster, och just som du beundrar den graciösa uppenbarelsen hoppar den upp och biter dig i näsan. Den är dunderstark och bränner till på nervägen, men om kvällen bjuder på traditionellt midsommarväder behöver vi å andra sidan all värme vi kan få.

Och från mig till alla läsare: ha en trevlig midsommar. Båda två. 

Gulls Just Wanna Have Fun

4 cl Facile Seriously Vodka
3 cl limoncello
3 stänk Bittermens Boston Bittahs

Rör alla ingredienser med is och sila upp i ett kylt cocktailglas. Garnera med en jordgubbe.

(Eget recept.)

Dögun

Jag förväntar mig faktiskt inte att någon ska göra den här drinken hemma. Åtminstone inte just nu eftersom att huvudingrediensen redan har blommat över i dom svenska häckarna, men jag ville ändå dela med mig av projektet till alla mina hypotetiska läsare. Kanske nästa år?

Om jag har förmånen att vara ledig har våra söndagar börjat bli dagen vi spanar utmed cykelvägarna och plockar något att göra syrup av. Senast var det syrenblommor vi behövde. Den klassiska bondsyrenen, som blommar i lila i var tredje trädgård under försommaren, är välsmakande och helt ogiftig så det är märkligt att vi inte tar tillvara på den bättre. Syren skulle kunna bli den nya flädern. 

Om man inte råkar ha en egen trädgård med syrenbuskar får man leta upp dom förvildats och flytt över tomtgränserna. Plocka ljusa fräscha klasar och låt bli dom som redan börjat vissna. Skaka blommorna över tidningspapper när du kommer hem så att alla insekter trillar av (våra var fulla av gröna små spindlar!). Sen kan man börja göra syrup. Syren doftar stort och ljuvligt, men skarpt. Smaken är betydligt mildare så var inte blygsam med mängden blommor i lagen - den kommer inte bli överparfymerad.

Syrensyrup

6-10 klasar blå syrenblommor

3 dl socker

3 dl vatten

Zest från en tvättad citron

Blanda blommor och citronzest i en bunke. Värm socker och vatten i en kastrull och rör om tills sockret löst sig. Häll den varma sockerlagen i bunken. Täck över och ställ i kylskåp. Rör om ett par gånger dagligen under tre dygn. Sila sedan genom en finmaskig sil och släng blommorna. Filtrera lagen igen genom kaffefilter. Häll upp i en ren glasflaska och förvara i kylskåp.

Dögun betyder gryning på isländska. Drinken är ljus och medvetet tunn, men absolut inte smakfattig. En sommarblommig aperitif. Gin framhäver det vilda hos nyckelingrediensen, men jag valde ändå att blanda med lite vodka för att inte överskugga syrensmaken. Min sambo dock en samma drink fast på bara gin och hävdade att det funkade fint, men ta då en gin som inte är alltför enbärstung. Sen får man använda fantasin till resten av all syrup. Jag ser i alla fall en syrenmargarita inom en nära framtid. Men först ska jag hälla den över en skål med glass.

Dögun

2 cl vodka
2 cl gin
2 cl limejuice
3 cl syrensyrup
6 cl kylt sodavatten

Skaka vodka, gin, limejuice och syrup med is och dubbelsila ner i ett kylt champagneglas. Fyll upp med sodavatten.

(Eget recept.)

Harvey Wallbanger

Det har gått ungefär ett år sedan vi fick ordning på den nya balkongen och dom första drinkarna serverades mellan bambupanelerna. Mycket har hänt sedan dess, men det började ändå med dom folkliga charterdrinkarna som Tequilia Sunrise, San Francisco, Strawberry Daiquiri och så vidare. Och det är inget fel på dom drinkarna. Jag gillar dom uppriktigt när man bara vill ha något svalkande och okomplicerat som får blodsockerkurvan i rätt läge (San Fran, please!). En av dom här nybörjardrinkarna ligger mig fortfarande extra varmt om hjärtat: Harvey Wallbanger. Faktiskt. Typ 80 % av vodkakonsumtionen i det här hemmet har gått till Wallbangers. Jag älskar den och skulle kunna dricka den till frukostflingorna varje morgon om jag inte hade ett jobb att gå till.
Harvey Wallbanger tros ha uppkommit på 50-talet, men är idag starkt förknippad med 70-talets lite tveksamma cocktailmeny. Historien om vem som egentligen gick in i väggen varierar. Ibland är Harvey en surfare från Kalifornien och ibland en börshaj på Wall Street. Drinken hen fick uppkallad efter sig är varken mer eller mindre en Screwdriver med en skvätt Galliano. Så enkelt är det, men ack, så gott. Det känns lite fånigt att försöka tala om exakta mått med en sån här drink. Allt handlar om eget tycke och smak. Jag föredrar i alla fall en rejäl klunk Galliano i min allra bästa quick fix.

Harvey Wallbanger

4-6 cl vodka
1-2 cl Galliano
apelsinjuice

Blanda vodka med iskuber i ett collinsglas. Fyll upp med apelsinjuice och toppa med Galliano.