South Seas Zombie

Den som var med mig förra sommaren minns kanske att jag hade en liten zombieprovning. Eller jag blandade dom drinkarna som antas vara Don the Beachcomber's recept från glansdagarna och sen... sen blev det liksom inga fler. Det är ju synd när det finns så många zombies att testa.
Många zombies har helt tappat kontakten med sitt ursprung, men i en särskild sektion i Beachbum Berry Remixed ryms inte bara Donn Beach's odödliga odöda, utan även en handfull ytterligare drinkar med som tagit tydlig avstamp i originalet.
South Seas Zombie från 70-talets Honulolu är en sån. Man har försökt återskapa en klassisk Zombie utan att veta vad som egentligen är i den. Har blir resultatet tropiskt och stark utan att vara extremt. Den lite större mängden fruktjuice gör den bra för någon som kanske inte vågar sig på en 1934-Zombie. En skvätt söt vermouth i mixen är en oväntat tvist som ger drinken en härlig fyllighet.
Och ett stort plus är att du klarar dig med vilken 151-märkt rom som helst, så du behöver inte söka land och rike och tyska eBay runt efter en flaska Lemon Hart.

South Seas Zombie

3 cl mörk jamaicansk rom
3 cl anansjuice 
3 cl apelsinjuice
1½ cl vit kubansk rom
1½ röd vermouth
1½ orange Curaçao
1½ cl citronjuice
3 cl 151-rom (75.5%)

Skaka allt, utom 151-rom, med krossad is och häll upp osilat i ett högt glas. Toppa försiktigt med 151-rommen.

(Recept från Beachbum Berry Remixed. Jeff Berry, 2009.)

MxMo CXVI: Irish Wake // Death in the North Atlanitc

Is it really the last Mixology Monday ever? That's so sad. I first came across the blog in early 2013 and have participated a handful of times over the past two years (although I've missed out on every event since august). The final theme is Irish Wake and Frederic of the Cocktail Virgin Slut blog is hosting the funeral. Head over to his announcement post  to see what this means.

I don't drink Irish whiskey very much, but I do keep a bottle of Jameson around for the occasional Irish Coffee, which is like Sweden's unofficial national drink (Baileys-free). It's a great winter warmer, but not exactly MxMo material, so for this event I put my Jameson in a tiki context instead.

Although the name is a paraphrase of Death in the South Pacific, the drink is an Irish spin on Don the Beachcomber's Nui Nui. Death in the North Atlantic offers big notes of orange and vanilla along with the rich brown sugar sweetness and just a tingle of allspice.

So I guess that's it then? Thank you all MxMo hosts and participants for challenges and inspiration. It's been lots of fun. And thank you Frederic Yarm for keeping the monthly online cocktail party alive up till now.
Cheers everyone!

Death in the North Atlantic

2 oz. Jameson Irish Whiskey
½ oz. lime juice

½ oz. orange juice

½ oz. brown sugar syrup

¼ oz. Spices #2*

dash Angostura Bitters

orange peel 

Shake everything (except the orange peel) with crushed ice and pour unstrained into a tiki mug. Sink a strip of orange peel in the drink. Garnish with mint sprigs.

(*Spices #2: Equal parts pimento dram and vanilla syrup.)

MxMo CV: Brace Yourself // Sjörök

It's Mixology Monday again and the fitting theme for awful January is Brace Yourself. Let our host and house doctor explain this idea with an announcement post on his Doc Elliott's Mixology blog, but in short, it's about the drinks that keep you warm during these winter months. 

Sjörök ['ɧœ:rœ:k] is Swedish for sea smoke - the natural phenomenon occurring when cold winds blow over warmer water and a white "smoke" appears on the sea surface (I think... I'm no meteorologist). And smoke is what this drink of the same name is about.

I'm not really into hot drinks, but after December's holiday cocktails I just want something warm in another way than the cinnamon-allspice-clove kind of warm.
Drinking Sjörök is like sipping on a campfire with its double dose of smoke from Islay scotch and a good pour of Lapsang Souchong, but with a little sugar and the subtle fruitiness of Cherry Heering, it's never overwhelming. It's robust and rustic and, most important, it warms you up inside. We need that here in the cold dark north.
Like I said, alcoholic hot drinks are normally just not my cup of black coffee, but when the temperature drops below the Fahrenheit zero - like it did the other day - a concoction like this sits damn fine.

Sjörök

2 oz. Islay scotch
¾ oz. Cherry Heering
¾ oz, dark muscovado sugar suryp (1:1)
1 strip orange peel
dash Fee Brothers Black Walnut Bitters
4 oz. hot Lapsang Souchong tea

Combine in a pre-heated mug, saving the tea for last, and stir well. Garnish with a burnt cinnamon stick. 

Tiki Holiday Countdown: Lofoten Deadhead

Fjärde och sista advent för den här gången, gott folk, och sist ut i Tiki Holiday Countdown 2015 är ett möte mellan tikistruktur och julbord. 

Lofoten Deadhead hämtar inspiration från Viking Fog Cutter som finns med i Beachbum Berry Remixed, men ligger smakmässigt närmare en sorts avancerad Harvey Wallbanger. Eftersom att jag är en ovan akvavitdrickare hade jag väntat mig en utmaning att få dom distinkta, öhm, brödkryddorna att fungera i en longdrink. Men drinken blev faktiskt nästan bra på första försöket. Smakkombinationen verkade överraskande naturlig. Rom, apelsin, mandel och vanilj sticker ut, medan nubben ligger i bakgrunder och biter till först i eftersmaken.
That's it then. Tiki Holiday Countdown, mitt eget favoritmoment på bloggen, är över för i år. Jag börjar planera juldrinkarna i mitten av sommaren varje år, så nog fan finns det ett vemod i det. Men alldeles helt finito är det ändå inte. Vi återkommer med en uppesittardrink om ett par dagar.

Lofoten Deadhead

4 cl Havana Club 3 Años
3 cl Linie Christmas Edition Aquavit
3 cl apelsinjuice
2 cl orgeat
2 cl limejuice
1 cl sockerlag
1 tsk vaniljsyrup

Skaka med is och sila över krossad is i ett collinsglas.

(Eget recept.)

Tiki Holiday Countdown: Nutty Like a Fruitcake

Comrades, ikväll börjar julen och kökets årliga Tiki Holiday Countdown. Och jag är mer pepp än någonsin.

Först ut på adventsschemat är en trevlig liten Mai Tai-inspirerad grogg som jag hittade hos Cocktail Virgin *ähum!* Slut, som i sin tur hade läst receptet bland helgdrinkarna i senaste pappersexet av Imbibe. 

Jag prenumererar inte på tidningen själv och vet inte om holiday i fallet med Nutty Like a Fruitcake syftar på julen eller på Thanksgiving som nyss ägde rum i staterna. Men namnet, den kryddiga smakprofilen och garneringen lutar ju ganska mycket åt jul. 

Sa jag Mai Tai? Ja, drinken börjar lite så med en välbekant blandning av mörk rom, orgeat och Curaçao, men där tar likheterna slut. En rad ingredienser, som aldrig skulle höra hemma i en  Mai Tai, följer i konstiga mått och vi landar i en sån där härligt varmkall kryddmix till cocktail som passar säsongen ypperligt. Kombinationen apelsin och kryddpeppar är särskilt fantastisk.

Nu kör vi jul in i väggen! Men först ska jag till Polen. Vi hörs!

Nutty Like a Fruitcake

4½ cl demerararom

1½ cl kryddad rom

3 cl apelsinjuice

2 cl orgeat

1½ cl citronjuice

1½ cl orange Curaçao

2 tsk pimento dram

1 stänk Angostura Bitters

färsk riven muskotnöt

Skaka allt, utom muskotnöten, med is och sila över krossad is i ett dubbelt rocksglas. Riv färsk muskotnöt över drinken och garnera med apelsin, kryddnejlikor och en kanelstång.

(Recept från Cocktail Virgin Slut.)

Cobra's Fang

Det finns en mängd olika recept på Cobra's Fang på nätet och i böcker. Några är enklare än andra, men för göra det lite tuffare har jag valt ett från Phoebe Beachs kokbok Hawaiian Tropical Rum Drinks & Cuisine by Don the Beachcomber återgivet på The Webtender Wiki. Utmaningen ligger inte i att Donn Beachs änka skrev väldigt tvivelaktiga böcker, utan för användningen av fassionola - en populär drinkingrediens under mellankrigstiden som idag är mer eller mindre utdöd.
På Tiki Central finns en nio sidor lång tråd som avhandlar hur fassionola smakar eller tros ha smakat. Man är överens om att fassionola var ungefär en blandfruktsyrup av exotisk karaktär med körsbär och apelsin som utstickande smaker. Som alternativ har bland annat föreslagits koncentrerad Hawaiian Punch eller Pat O'Brien's Hurricane-mix. Men i många recept har fassionola bara ersatts med passionsfruktsyrup, vilket borde betyda att även passionfrukt var en bärande smak.
Baserat på alla antaganden, föreslagna substitut samt en hög överblivna körsbär gjorde jag en syrup kanske matchar den obskyra fruktpunchen.

Fake fassionola

1 dl vatten
1 dl socker
4 strimmor apelsinskal, ca 1x4 cm
¾ dl urkärnade körsbär
¼ dl passionsfruktkött

Värm upp vatten och socker under omrörning i en kastrull och lyft från värmen när det kokat upp. Rör omedelbart ner övriga ingredienser och låt stå under lock i 3 timmar. Sila genom en finmaskig sil och tryck lätt med en sked på fruktmassan för att få ut så mycket vätska som möjligt. Släng frukten. Förvara lagen i glasburk. Klarar ca 2 veckor i kylskåp.

Sen har vi en drink att göra också. Och det räcker inte med att vi använder låtsasfassionola - det här kan vara en låtsas-Cobra's Fang också. Allt lutar åt det. För det första har den alldeles för lite rom för att vara en riktig Beachcomber-longdrink och smakprofilen är - om än saftig - väldigt enkel. Kanske höll Donn sina recept så hemliga att till och med den äkta makan fick gissa sig till ingredienserna. Vem vet vad A dash of selected herbs betyder? Vi chansar på att hon syftar på ett par droppar Pernod. Men det är ju bara nörderier. Den här fruktiga svalkaren gjorde faktiskt succé här hemma vem som än ligger bakom den.

Cobra's Fang

1½ cl mörk jamaicansk rom
1½ cl Lemon Hart 151
1½ cl limejuice
1½ cl apelsinjuice
1½ cl falernum
2 tsk fassionola
1 barsked grenadine
1 stänk Angostura Bitters
4 droppar Pernod

Mixa på hög hastighet med 1¾ dl krossad is i 5 sekunder och häll upp osilat i ett långsmalt glas. 

(Recept från The Webtender Wiki.)

Nui Nui

Nu har vi badat höga fizziga drinkar ett tag och vår efterlängtade hemkomst till bambuväggarna och iskrossaren bör självklart firas med någonting helt ultratiki istället. Särskilt som dessa bambuväggar snart är på väg in i förrådet för vintervila. 

Nui Nui är en riktig rombomb och en typisk Don the Beachcomber-skapelse. Ingredienserna är många, men blygsamt tilltagna. Lägg märke till hur övriga komponenter inte ens tillsammans mäter upp till mängden rom. Det var så Donn Beach skapade sina komplexa lager av smaker som la grunden för en hel skola tropiska drinkar: Små noggrant uträknade detaljer tar fram det bästa ur rommen istället för att begrava den under någon enorm fruktsmoothie.

Originalreceptet kräver, som många andra tikidrinkar, Virgin Island rum. Det finns inte på bolaget och är svårt att hitta alls i Europa. Men gråt inte. Rom från Amerikanska Jungfruöarna var (och är fortfarande) helt enkelt ett substitut för den torra kubanska rommen Donn Beach aldrig på lagligt vis kunde bjuda sin gäster på efter handelsblockaden mellan USA och Kuba. Det är alltså kubanskt det borde vara. Eller varför inte Flor de Caña från Nicaragua som är kick-ass på området?

Jag har nämnt det någon gång förr, men vi tar det igen: Donn's Spices #2 innebär en del vaniljsyrup och en del pimento dram. Den kraftiga Nui Nui kräver alltså lite kökspyssel, men det ska en bra tikidrink göra. Belöningen är en djup och kryddig romdrink som ska serveras ur ett collinsglas, men jag har ju saknat mina tikimuggar så mycket...

Nui Nui

6 cl kubansk guldrom

1½ cl limejuice

1½ cl apelsinjuice

1 cl kanelsyrup

1 cl Donn's Spices #2

1 stänk Angostura Bitters

en redig strimma apelsinskal (ca 15x2 cm)

Mixa alla ingredienser (utom apelsinskalet så klart) med drygt 1½ dl krossad is på hög hastighet i fem sekunder. Häll upp osilat i ett collinsglas och fyll eventuellt upp med mer is. Sänk ner apelsinskalet i drinken och låt en bit hänga över glasets kant. 

(Recept från Sippin' Safari, Jeff Berry, 2007.)

Bologna Highball

Jag spenderade nyligen en vecka på Sardinien och gjorde saker som en turist gör i Italien; till exempel storkna på ost och salsiccia innan middag och prova beska drycker. Vi vet nu att amaro inte är ett kärleksord på latin, utan betyder bitter på italienska och sammanfattar ett brett spektrum smutsbruna likörer som smakar konstigt och kantigt. Så Jägermeister, Gammel dansk och Unicum faller visserligen under samma rubrik, men det är i Italien det stora utbudet finns. Många är obskyra och etiketterna är allt annat än stilrena.

Den som följer Kitchen Shamanism kanske minns mina första stapplande steg med Punt e Mes och Fernet Branca. Sedan dess har jag blivit vuxen och förstått att livet behöver vara lite bittert. En av souvenirerna jag tog med mig hem från ön var en flaska Amaro Montenegro. Den härstammar inte det minsta från Sardinien utan tillverkas i Bologna. Här är det bittra inslaget ganska tillbakadraget och ger rum för torkade apelsinskal och kryddor som uppfattas lite jul-ish. Amaro Montenegro gör sig bäst med bara en massa is, men passar också i en tämligen enkel highball där den lätta karaktären inte försvinner.
Med mycket fokus på apelsin, utan att innehålla ett uns juice, är Bologna Highball är en snäll drink med låg alkoholhalt och faktiskt så o-bitter att jag var tvungen att stänka i lite extra strävhet. Dessutom blev det den sista drinken på Granny's Gästgifveri, för nu har vi äntligen fått komma hem igen!

Bologna Highball

¼ apelsin, skuren i mindre bitar
6 cl Amaro Montenegro
2 cl orgeat
1 stänk Angostura Orange Bitters
12 cl ginger ale

Varva apelsin med iskuber i ett highballglas och bygg på med Amaro Montenegro, orgeat och bitters. Fyll upp med ginger ale och rör om hastigt.

(Eget recept.)

Carolina Cooler

Jag har en begagnad t-shirt. Eller jag har väldigt många, men just den här är liksom Thee Vintage T-shirt. Jag tror jag köpte den 2005. Trycket är blekt och tyget så mjukt och urtvättat att det nästan är genomskinligt. For peach's sake... you're gonna love South Carolina, lyder texten ovanför ett par biffiga persikor. Tröjan ligger sedan en tid i garderobsmörkret och väntar på nya xs-dagar, men den dykte upp i huvudet när jag försökte komma på något att göra av en konstig majswhiskey.
Mellow Corn smakar till viss del som man väntar sig av en amerikansk whiskey, men är torrare än bourbon och snällare än rye och har en ljus profil som är sjukt len för en sprit på 50 procents alkoholhalt. Den är helt okej att sippa solo och du kommer bli påmind om att du dricker en majsprodukt för nog fan finns det en touch av popcorn här. Men det är sin enkelhet som Mellow Corn vinner mest på och gör den till en utmärkt longdrinkbas.
Åter till frukten. Min likör från italienska Pallini smakar mycket persika och ganska lite socker. Hittar du en sötare persikolikör kanske du ska dra ner på sockerlagen eller utesluta den helt. Trots det långa formatet ska Carolina Cooler kännas rustik. Fruktsmakerna spelar fint mot ingefäran som ger lite strävhet och hindrar drinken från att bli översötad. Whiskeybasen ligger i bakgrunden och befäster den lantliga känslan. Har du redan en hammock, ett lapptäcke och en banjo är det bara den här drinken som fattas.

Carolina Cooler

5 cl Mellow Corn
4 cl persikolikör
2 cl citronjuice
2 cl apelsinjuice
1½ cl sockerlag
2 stänk Regan's No. 6
6 cl ginger beer

Skaka allt utom ginger beer med is och sila över iskuber i ett collinsglas. Toppa med med kyld ginger beer och garnera med en citronklyfta.

(Eget recept.)

Country Road

Hej! Nej. Bloggen har inte gått och dött. Men som vi alla vet blir det inte alltid som man tänkt sig. En vattenläcka och en spontanrenovering av badrummet fick oss att fly lägenheten i panik och bli inneboende hos Granny. Lägg till några detaljer såsom utlandsvistelser, en valrörelse och megaförkylning och summan blir att tiden och kraften varit knapp för att blanda drinkar.

Och vår bourbon tog slut.

När jag trodde att valet stod mellan att vänta på en beställningsvara eller sänka mig till en halvflaska Jim Beam's visar det sig att Systembolaget har en helt färsk bourbon på hyllsortimentet. John Medley's är inte bara en nyhet - den är också sjukt billig utan att tappa kvalitet. Smaken är förvånansvärt mild och en slags baklängesupplevelse. Den liksom klöser till först i eftersmaken. Detta gör att whiskeyn kanske mer lämpar sig som ensam avec mer än drinkingrediens, men en enkel old fashioned-variant klarar den gott.
Det drar mot höst och man vill ha något som smakar därefter. Apfelkorn (som inte heter Apfelkorn längre, men ändå...) utgör sötman i stället för vanligt socker i den här versionen av en klassiker. En old fashioned kanske man helst blandar direkt i glaset, men då blir Country Road så likörkompakt att man gör den en tjänst om man spär ut ingredienserna i rörglas först och låter bourbon bli huvudsmaken.
Säsongstemat följer fint upp äppeltonerna jag tycker redan finns i John Medley's bourbon. Och med en hint av vanilj och kanel... you hear where this is goin'. Men alla älskar en god äppelpaj!

Country Road

6 cl bourbon

3 cl Apfelkorn

2 stänk Angostura Bitters

1 stänk Bittercube Cherry Bark Vanilla Bitters

1 strimma citronskal

1 strimma apelsinskal

1 kanelstång.

Rör bourbon, Apfelkorn och bitters med is och sila över iskuber i ett whiskyglas. Kläm oljorna ur fruktskalen över drinken och sänk ner dom i glaset tillsammans med kanelstången. 

(Eget recept.)

Skipper Kent Planter's Punch

Planter's Punch är ingen drink - det är en filosofi. Mottot lyder: One of sour, two of sweet, three of strong and four of weak. Enligt den 200 år gamla jamaicanska traditionen översätts det: En del lime, två delar socker, tre delar rom och fyra delar vatten. Så det finns ett originalrecept, men...

Donn Beach tog till sig Planter's Punch som om det var hans eget barn och det fanns minst fem versioner av den på Don the Beachcomber's. Han skapade variationer utifrån originalet och bröt ner beståndsdelarna ytterligare. Lime fick sällskap av grapefrukt i den sura delen, sötman kunde komma från honung, falernum och grenadine tillsammans, och det starka var som vanligt en genomtänkt romblandning. Och framför allt hade han den goda smaken att frysa vattnet innan det blandades i drinken. Rivalerna hakade på och när tikibollen var i rullning hade nästan alla framstående pop-polynesiska restauranger en egen Planter's Punch på menyn.

Och där har vi Planter's Punch idag: Drinken utan recept. Surt måste inte betyda just lime och sött kan vara vanlig sockerlag, men lika gärna någon syrup eller likör eller både och. Stark förknippas med rom, men kan tekniskt sett vara vilken starksprit som helst, och svagt är alltså is i valfri form. Inte ens den gamla ramsan måste följas till punkt och pricka, utan måtten regleras försiktigt för personlig punch i punchen.

Frank "Skipper" Kent var en konstsamlande globetrotter, krögare och yachtägare som drev två överdådiga tikihak i 50-talets Kalifornien - Skipper Kent's Zombie Village i Oakland och en självbetitlad restaurang i San Francisco. Båda var knökfulla med marina och exotiska samlarobjekt från söderhavet som donerades till ett brittiskt museum vid ägarens pension. Skipper Kent Planter's Punch är en betydligt ljusare och folkligare skapelse än Don the Beachcomber's tungviktare, men ändå en fin och frisk sommardrink i den rådande värmeböljan. Den sura delen är redigt uppskruvad med sitt påslag av apelsinjuice och bakom väntar en diskret kakaosmak (sluta låtsas, jag vet att du gillar det). Och den visar hur varierad en Planter's Punch kan vara.

Skipper Kent Planter's Punch

3 cl vit kubansk rom

3 cl mörk jamaicansk rom

3 cl citronjuice

6 cl apelsinjuice

2 cl vit Créme de Cacao

Skaka alla ingredienser med en riklig mängd krossad is och häll upp osilat i ett highballglas. Garnera med apelsinskal och mynta.

(Recept från Beachbum Berry Remixed, Jeff Berry, 2010.)

Q.B. Cooler

Q.B. Cooler kunde blivit en av alla tikidrinkar som följde Donn Beach ner i graven om det inte varit för att den spelade en viktig roll i dramat om vem som var upphovsman till Mai Tai. Q.B. står för Quiet Birdmen som var namnet på det hemliga sällskap för pilotveteraner från första världskriget som drinken ursprungligen tillverkades åt innan den hamnade på Don the Beachcomber's drinkmeny. Att där också serverades en Mai Tai Swizzle är egentligen en pettitess - enligt dispyterna som uppstod ska det varit smakprofilen från Q.B. Cooler som Trader Vic "stal" och blandade sin Mai Tai som vi känner den idag. 

Vi kommer aldrig få veta hela sanningen kring Mai Tai, men efter att ha sippat på en Q.B. Cooler låter inte berättelsen orimlig, för nog fan smakar den nästan som Trader Vic's Mai Tai. Hur det är möjligt är däremot helt förnuftsvidrigt. Dom enda ingredienserna drinkarna har gemensamt är lime och rom, och det är inte ens samma rom!
Ändå talar vi inte om ett alternativ till Mai Tai. Q.B. Cooler är kryddigare och även om den är väl gömd i drinken så finns där en lätt apelsinsmak. Den bygger också på Donn Beachs karaktäristiska mix av multipla romsorter och är betydligt krångligare att göra, men om man har energin att mäta upp Q.B. Coolers digra innehållsförteckningen blir man belönad med riktigt fin tikihistoria att insupa. Bokstavligen insupa.

Q.B. Cooler

3 cl jamaicansk guldrom
3 cl vit kubansk rom
1½ cl demerararom
3 cl apelsinjuice
3 cl sodavatten
1½ cl honungslag
1½ cl limejuice
1 cl falernum
2 stänk Angostura Bitters
½ tsk ingefärssyrup

Mixa samtliga ingredienser på hög hastighet (ja, inklusive sodavattnet) med en dryg deciliter krossad is i fem sekunder. Häll över osilat i en tikimugg och fyll eventuellt upp med ytterligare krossad is. Garnera med mynta.

Harvey Wallbanger

Det har gått ungefär ett år sedan vi fick ordning på den nya balkongen och dom första drinkarna serverades mellan bambupanelerna. Mycket har hänt sedan dess, men det började ändå med dom folkliga charterdrinkarna som Tequilia Sunrise, San Francisco, Strawberry Daiquiri och så vidare. Och det är inget fel på dom drinkarna. Jag gillar dom uppriktigt när man bara vill ha något svalkande och okomplicerat som får blodsockerkurvan i rätt läge (San Fran, please!). En av dom här nybörjardrinkarna ligger mig fortfarande extra varmt om hjärtat: Harvey Wallbanger. Faktiskt. Typ 80 % av vodkakonsumtionen i det här hemmet har gått till Wallbangers. Jag älskar den och skulle kunna dricka den till frukostflingorna varje morgon om jag inte hade ett jobb att gå till.
Harvey Wallbanger tros ha uppkommit på 50-talet, men är idag starkt förknippad med 70-talets lite tveksamma cocktailmeny. Historien om vem som egentligen gick in i väggen varierar. Ibland är Harvey en surfare från Kalifornien och ibland en börshaj på Wall Street. Drinken hen fick uppkallad efter sig är varken mer eller mindre en Screwdriver med en skvätt Galliano. Så enkelt är det, men ack, så gott. Det känns lite fånigt att försöka tala om exakta mått med en sån här drink. Allt handlar om eget tycke och smak. Jag föredrar i alla fall en rejäl klunk Galliano i min allra bästa quick fix.

Harvey Wallbanger

4-6 cl vodka
1-2 cl Galliano
apelsinjuice

Blanda vodka med iskuber i ett collinsglas. Fyll upp med apelsinjuice och toppa med Galliano. 

Foi Na Cruz

Okej. Det är långfredag och det här är långfredagens långsökta drink. Men jag ska göra mitt bästa för att förklara hur det gick till...
Att göra en drink utifrån påskens sanna innebörd faller sig inte självklart när man är skapligt ateistiskt lagd. Det enklaste är att bara hälla upp ett glas rött, alternativt ta ett fotbad och dricka vattnet efteråt, men eftersom att jag trots allt diggar Jesus och tycker han är skönlitteraturens första superhjälte borde han ändå förtjäna något lite spexigare.
Nu kommer det krystade: Foi Na Cruz betyder, grovt översatt, det hände på korset på portugisiska (det har Nick Cave lärt mig) och the original långfredagen var ingen vacker syn (det har Mel Gibson lärt mig). Cachaça kommer från Brasilien och där talar man portugisiska, eller hur? Basspriten matchar namnet. Men Kristus var aldrig i Brasilien, så vi fyller på med några väldigt röda ingredienser som kanske kan illustrera det som utspelade på Golgata. Tanken var god, men när drinken är skakad drar den mer åt grisrosa än blodrött - såvida den korsfäste i fråga inte var någon nersupen mafioso som faktiskt hade utspädd Campari i ådrorna.

Det har också, för att svära i kyrkan, varit ett mindre helvete att få den här drinken balanserad. Den blev antingen för söt, för bitter eller för Caipirinha gone insane. I slutändan lutar den fortfarande åt det söta hållet, men cachaçans eldighet och den nästan stickiga beskan från Campari bidrar med ett vuxet motstånd. Ha inte för bråttom när du dricker den - den är en sån där drink som blir bäst av att få stå i 10 minuter och verkligen bli iskall. Jag är nöjd över att ha parat ihop cachaça och Campari (och vanilj!), även om det slutar med att min "bibliska" drink helt saknar koppling till böckernas bok.

Foi Na Cruz

4 cl cachaça
5 cl blodapelsinjuice
3 cl citronjuice
2 cl demerararom
2 cl Campari
2 cl vaniljsyrup

Skaka samtliga ingredienser med is och sila upp i ett dubbelt rocksglas. Använd en vaniljstång som drinkpinne. 

(Eget recept.)

Aurora Bora Borealis

Det är ungefär tre månader sedan vi senast gjorde en tikidrink på Kitchen Shamanism och det är faktiskt inte okej. Så nu gör vi en tikidrink. 

Aurora Bora vad? Receptet kommer från Jeff Berrys gömmor och namnet ska syfta på den latinska benämningen för norrsken och ön Bora Bora i Franska Polynesien. Mitt första försök med den här drinken var en genuin flopp. Det berodde inte på att det skulle vara en dålig drink utan mer för att jag har problem att hitta bra kokosgrädde i mina kvarter. Jag tänker återkomma till mina missöden med kokos i dagarna, men just nu nöjer vi oss med att säga att mitt andra försök med Aurora Bora Borealis var betydligt mer lyckosamt. Även om den ger ett tungt intryck vid första anblick så är den förvånansvärt uppfriskande och fräsch. Enligt tikistandard är det självklart mycket rom i förhållande till dom övriga komponenterna, men herregud så lätt en sån här kommer slinka ner en varm sommardag. 

Proportionerna blev inte helt trogna originalet i översättningen till centiliter, men jag tycker att det funkar fint ändå. Framtida modifieringar kommer vara att skvätta på lite extra orgeat och använda en ljus rom med lite mer slagkraft än gamle Bacardi. Och ja, det är en drink som bara skriker efter en klunk ananasjuice, men spar det till den vanliga coladan istället. Det är upplyftande att få dricka en kokosdrink som smakar så rent som den här med det långa konstiga namnet.

Aurora Bora Borealis

3 cl ljus rom
3 cl mörk rom
2 cl kokosgrädde
1½ cl limejuice
1 cl apelsinjuice
1 tsk orgeat

Mixa alla ingredienser med en rågad deciliter krossad is på låg hastighet i ca 15 sekunder. Häll över i ett rymligt cocktailglas. 

Fruktstund: Apelsin

Ett glas färskpressad apelsinjuice på morgonen gör hela dagen. Så fräscht och enkelt. Även om denna citrusfrukt inte är riktigt lika cocktailessentiell som lime och citron spelar apelsinen ändå en huvudroll många omtyckta drinkar. 

En apelsin är en apelsin. Eller? Det finns en ohygglig massa sorter i världen och alla har sina särdrag. När man pressar juice för att blanda är det främst två typer av apelsiner man bör hålla koll på: dom som har navel och dom som inte har navel. Naveln är den siamesiska apelsintvillingen inuti frukten. Den lilla utväxten under skalet högt upp på apelsinen är alltså början till en ny frukt. Apelsiner med navel är lätta att skala och goda att äta, men dom är inte odlade för att göra juice av. Saftigare och smakrikare juice får du ut av dom utan navel, men den soliga färgen som gärna förknippas med apelsinjuice får antagligen stryka på foten för en mörkare ton (men hallå, en orange är faktiskt orange). Navelfria frukter saluförs ofta som just juiceapelsiner och fyller sin funktion väl.

Apelsinen är även undantagens citrusfrukt. Där lime, citron och grapefrukt alltid (ALLTID!) ska vara färskpressad finns det omständigheter kring apelsinen som gör det legitimt att köpa färdig juice. Lathet är fortfarande ingen ursäkt, men under sommarhalvåret när apelsiner är off-season kan man göra sig en vinst på att välja en färdig produkt istället för att köpa träiga "färska" frukter. Juicen i fråga bör inte vara från koncentrat och den kan vara värt lägga ut några extra slantar för en autentisk smak. Håll utkik efter juice gjord av Valenciaapelsiner från USA.

Men vid den här tiden på året är apelsinerna som allra bäst och den är inte svårt att hitta fina sötsyrliga apelsiner från medelhavsområdet, både med och utan navel. Välj frukter som känns tunga för sin storlek och har ett tunt och lite grönaktigt skal så ska du nog få till en fin juice. Och du, glöm inte att sila juicen. Ingen vill ha en drink full av fruktköttslamsor!

Screwdriver

4-6 cl vodka

apelsinjuice

Fyll ett högt glas med isbitar. Häll över vodka och fyll upp med apelsinjuice. Rör om med valfritt verktyg.