Swamp Zombie

På hösten brukar vår balkong mer eller mindre svämma över av mynta som vi inte vet vad vi ska göra med innan frosten kommer. Mojitos är bara goda till en viss gräns. 

Missväxtens år 2017 var detta dock inget probem. En alltigenom grå sommar och det där det där enorma skymmande trädet, som hyresvärden vägrar ta ner, var ingen bra kombination för dom stackars myntaplantorna som tillslut även blev angripna av löss. Salvia och citronverbena har vi däremot haft ett extremt överskott av,

Swamp Zombie hamnade på min att-blanda-lista förra sommaren, men glömdes bort när jag bröt nyckelbenet. Och när det för någon månad sedan äntligen dags att prova den fick jag verkligen leta efter dom sista friska myntabladen på växterna. Det är en vit zombie som jag hittade på Kindred Cocktails och ska härstamma från Hale Ka'a Tiki Lounge. Efter lite förvirrad googling upptäcker man att Hale Ka'a Tiki Lounge är en hemmabar i ett garage i San Diego.

Jag tycker att Swamp Zombie är jätterolig. Eftersom att jag älskar crass to class-tänket så gillar jag att man använder Midori så skamlöst och kreativt. Och den smakar faktiskt riktigt bra om man gillar cachaça. 

Var det sista sucken från utomhussäsongen? Nja, en drink har inte bloggats ut än och då har jag något viktigt att berätta...

Swamp Zombie

4½ cl cachaça

4½ ljus rom

2½ cl Midori

1½ cl falernum

1½ cl vit grapefruktjuice

1½ cl limejuice

1 cl sockerlag

1 stänk Angostura bitters

6 droppar Pernod

blad från 2 kvistar mynta

Mixa med 12 cl krossad is på hög hastighet i 10 sekunder. Häll upp osilat i ett högt glas och garnera med mynta.

(Recept från Kindred Cocktails.)

Copakabbalah

För ett par år sedan hatade jag allt vad Halloween hette. Amerikanskt jävla jippo. Men nu när min antiådra lugnat sig lite har jag lärt mig att omfamna hela hallaweenkonceptet. Mitt största problem har kanske legat i att vi inte har något officiellt halloweendatum i Sverige, vilket gjort firandet till ett månadslångt jippol. Men men. Do your thing. Jag har inget godis.

Om gårdagens drink var en strävan mot elegans, så går Copakabalah i helt motsatt riktning. Själva halloweentemat, tänkte jag, skulle ligga i färgen. Men istället för becksvart blev drinken lite ljusgrå. Men jag antar att det får duga till att sätta en deppig stämning på en tropisk drink.

Det är selleribitters som hindrar den här drinken från att bli alldeles för laktits söt. Celery Bitters funkar utmärkt med cacacha och vanilj, och då så  även här.

Så. Man kan hata Halloween. Men det är en bra högtid att bli kreativ med spriten. Jag gillar i alla fall den här brasilianska versionen av  Pago Pao Cocktail,

Happy Halloween, you guys!

Copakabbalah

3 kuber ananas, centimeterstora

6 cl cachaca

2½ cl svart sambuca

2½ cl limejuice

1 cl Licor 43

1 stänk Celery Bitters

(Eget recept.)

Rio Tonga

Oi, amigos! Nu blev det ett långt avbrott igen och jag tänker inte ens försöka komma med en förklaring. Det börjar bli pinsamt.

I skrivande stund är jag jag en och en halv vecka in i en ny omgång av Whole30 och precis som förra gången är alkohol uteslutet genom hela månaden. Till och med i matlagning. Men under sommaren har jag bunkrat några drinkar att posta här tills dieten är över för den här gången. 

Rio Tonga kommer från den lätt slumrande bloggen Colonel Tiki och är en sån där drink som jag velat blanda i flera år, men haft lite svårt att ha alla ingredienser hemma samtidigt. Men en helg i juli hände det och nu har jag en ny favorit bland cachaçadrinkar.
Rio Tonga är ganska perfekt faktiskt. Den är stor och räcker länge, utan att vara för stark eller för utspädd. Egentligen är den ganska låg i alkoholhalt, men den tappar inte komplexitet för det. Grapefrukten ger friskhet (utan lime!) och kryddorna ger ett outgrundligt djup. Selleribitters? Ja, det ser malplacerat ut på papper, men väl i drinken har det aldrig känts mer självklart.

Rio Tonga

4½ cl cachaça
4½ cl vit grapefruktjuice
1½ cl ananasjuice
1½ cl kanelsyrup
1½ tsk spices #2
2 stänk Angostura Bitters
1 stänk Celery Bitters
4 droppar Pernod

Mixa med 2 dl krossad is på hög hastighet i 5 sekunder. Häll upp osilat i ett hurricaneglas.

(Recept från Colonel Tiki.)

Brazilian Wax & Feathers

Lätt skadad av bloggandet har det blivit norm för mig att spana efter konstiga juicer och läskedrycker så fort jag behöver handla. Det är då man hittar sånt som Guaraná Antarctica.

Det gäckar med bilder om hur den antarktiska läsken kommit till genom polarexpeditioner och oljeriggar och protoplasmiska shoggoths som vaknade på kuppen. Men icke. Guaraná Antarctica kommer från det något varmare klimatet i Brasilien och ska vara landets näst populäraste läsk efter Coca-Cola. 

Jag vet inte vad jag hade väntat mig att den skulle smaka. Kanske körsbär, kanske något tropisk. Men den smakar mest som vanliga äpplen. Då den marknadsförs som energidryck ska den ha uppiggande egenskaper och möjligen påminner lite den om Red Bull om smaken inte var så söt och koncentrerad. 

Trots den lilla besvikelsen över den ospännande smaken ville jag blanda någonting med exotisk känsla av Guaraná Antarctica och framförallt följa upp det brasilianska med cachaça. Funkar det? Skapligt i alla fall. Cachaça lägger till en funky karaktär på det mesta och så även här, men Brazilian Wax & Feathers smakar också lite vanlig svensk söndagsäppelpaj. Det är ett märkligt möte som jag skulle vilja utveckla. Problemet är läskens korta gästspel i butiken jag köpte den i. Nu finns det inte en enda burk Guaraná Antarctica kvar i affären och tills jag hittar en ny får jag helt enkelt acceptera att det är drinkens betaversion som gäller. 

Brazilian Wax & Feathers

4 cl cachaça

4 cl grapefruktjuice

2 cl limejuice

2 cl mörk jamaicansk rom

1½ cl kanelsyrup

2 stänk Angostura Bitters

6 cl Guaraná Antarctica

Skaka alla ingredienser, utom läsken, med is och sila över krossad is i ett hurricaneglas. Toppa med Guaraná Antarctica. Garnera med ananas.

(Eget recept.)

Foi Na Cruz

Okej. Det är långfredag och det här är långfredagens långsökta drink. Men jag ska göra mitt bästa för att förklara hur det gick till...
Att göra en drink utifrån påskens sanna innebörd faller sig inte självklart när man är skapligt ateistiskt lagd. Det enklaste är att bara hälla upp ett glas rött, alternativt ta ett fotbad och dricka vattnet efteråt, men eftersom att jag trots allt diggar Jesus och tycker han är skönlitteraturens första superhjälte borde han ändå förtjäna något lite spexigare.
Nu kommer det krystade: Foi Na Cruz betyder, grovt översatt, det hände på korset på portugisiska (det har Nick Cave lärt mig) och the original långfredagen var ingen vacker syn (det har Mel Gibson lärt mig). Cachaça kommer från Brasilien och där talar man portugisiska, eller hur? Basspriten matchar namnet. Men Kristus var aldrig i Brasilien, så vi fyller på med några väldigt röda ingredienser som kanske kan illustrera det som utspelade på Golgata. Tanken var god, men när drinken är skakad drar den mer åt grisrosa än blodrött - såvida den korsfäste i fråga inte var någon nersupen mafioso som faktiskt hade utspädd Campari i ådrorna.

Det har också, för att svära i kyrkan, varit ett mindre helvete att få den här drinken balanserad. Den blev antingen för söt, för bitter eller för Caipirinha gone insane. I slutändan lutar den fortfarande åt det söta hållet, men cachaçans eldighet och den nästan stickiga beskan från Campari bidrar med ett vuxet motstånd. Ha inte för bråttom när du dricker den - den är en sån där drink som blir bäst av att få stå i 10 minuter och verkligen bli iskall. Jag är nöjd över att ha parat ihop cachaça och Campari (och vanilj!), även om det slutar med att min "bibliska" drink helt saknar koppling till böckernas bok.

Foi Na Cruz

4 cl cachaça
5 cl blodapelsinjuice
3 cl citronjuice
2 cl demerararom
2 cl Campari
2 cl vaniljsyrup

Skaka samtliga ingredienser med is och sila upp i ett dubbelt rocksglas. Använd en vaniljstång som drinkpinne. 

(Eget recept.)

Fruktstund: Lime

När det handlar om vilken som är den viktigaste cocktailfrukten kommer det nog alltid vara ett dött lopp mellan citronen och limen. Ibland talas dom om nästan som tvillingar. Båda gör sitt jobb i vilken syrlig drink som helst och i exempelvis Margarita är det vitt accepterat att använda den av dessa citrusfrukter som finns närmast till hands. Men är dom så lika varandra egentligen? Inte så värst. Där citronen har som huvuduppgift att bara vara chockerande sur är limen betydligt mildare och tappar inte karaktären i sin egen syrlighet. Valfri sour med lime kommer alltså förmedla mer frukt än valfri sour med citron. Den exotiska känslan harmoniserar också inte så oväntat med andra tropiska smaker och gör den oumbärlig till tikidrinkar.
Jag äger en ganska kass cocktailbok från 80-talet där limen beskriv som svåråtkomlig och dyr för svenskar. Mycket har uppenbarligen hänt sedan dess och idag kan vi köpa lime för några växelmynt året runt. Lime förblir dock en importvara som ofta skeppats från central- eller sydamerika, så det är missvisande att säga att den egentligen har någon säsong i Sverige. Limens skal är rikt på smak och gör den populär att muddla, men skrubba för guds skull frukten i varmt vatten först om du inte tycker att bekämpningsmedel är nyckelingrediensen i en Mojito. Och det finns inga ursäkter att inte välja ekologiskt odlad lime vid dom tillfällen dom poppar upp i fruktdisken.
Behöver vi ens nämna att lime alltid ska vara färskpressad? Så kallad limejuice från små gröna flaskor kan i bästa fall smaksätta ditt bordsvatten men hör inte under några omständigheter hemma i en drink.
Annars är det rätt svårt att misslyckas med denna gröna sköning. För alla älskar lime och limen älskar dig.

Caipirinha

½ lime
1 msk rårörsocker
6 cl cachaça

Skär limen i mindre delar och muddla med socker i ett tumblerglas. Fyll på med cachaça och krossad is.