London 1888

Yay! Nu startar allhelgoweenveckan! 

Men hur gör man egentligen en bra halloweendrink? Man kan göra ett spektakel av svart karamellfärg, torris och ätbar röd gegga som rinner nedför glaset. Och det hade jag säkert älskar för några år sedan, men nu känner jag att själva skräcktemat för ligga i inspirationen mer än presentation. 

London 1888 hämtar inspiration från... London, 1888. Året då Jack the Ripper spred skräck i Whitechapel. Den är tänkt att kännas brittisk och klassisk, mörk och gärna lite dekadent. 

Drinken är egentligen en tweak på Death at the Savoy som jag gjorde till nyår, men i slutändan blev det en helt annan drink. Den är ganska söt och blommig, men ändå murrig. Jag har aldrig gjort en drink på Chambord tidigare, och jag blir glad över att det finns hallonlikör som inte smakar saftkalas.

London 1888 avnjuts bäst med en ensam kammarljusstake och ljudet av regn mot försterbläcket som soundtrack.

London 1888

3 cl gin

3 cl Chambord

3 cl citronjuice

½ tsk absint

5 droppar rosenvatten

1 stänk Peychaud's Bitters

4 cl torrt mousserande vin

Skaka allt, utom mousserande vin, med is och dubbelsila ner i ett kylt cocktailglas. Toppa med moussernande vin. Garnera med maraschinokörsbär.

(Eget recept.)

Ghost of Summers to Come

Plantations Pineapple, även känd som Stiggins' Fancy, var en riktigt kioskvältare när den dök upp på marknaden för ett par år sedan. Och inte för att jag någonsin tvivlade på kvaliteten, men det var när jag äntligen kunde beställa hem en flaska förra hösten som jag fattade att det verkligen var något som saknar motstycke.
Det är inte din vanliga vita ananasrom som aldrig varit i närheten av en riktigt frukt, utan den smakar äkta vara för att... för att den är gjord på äkta vara. Till och med så äkta att det kan vara svårt att hitta själva ananasen i sippen. Den finns där, absolut, men samsas med rommens egna runda smaker.
För mig är det inte riktigt en drinkrom, utan en mycket trevlig avec att bjuda gäster på. Men ett gästspel på bloggen måste den ju få göra. För att få visa upp sig liksom.
Salvia kontrasterar kryddigt och fint mot den söta ananasen, annars är modifikationerna av grundspriten väldigt små i Ghost of Summers to Come. Dom är bara där för att hylla Stiggins' Fancy.
Nu: Stranger Things.

Ghost of Summers to Come

3 färska salviablad
5 cl Plantation Pineapple
1½ cl råsockerlag
1 cl citronjuice
2 stänk Angostura Bitters

Muddla salviabladen i en shaker. Fyll på med övriga ingredienser och skaka med is. Dubbelsila ner i ett kylt cocktailglas. Garnera med ett ytterligare salviablad.

(Eget recept.)

Tall as a Tree and Twice as Shady

Hittade en highland 179 kr

KÖP DEN!

Överlycklig för lite bra OCH billig skotsk whisky missade jag att min mor, som just då var i Danmark, också skickade ett sms med texten Inte highland park. Så några dagar senare satt jag en en liter Highland Bird i famnen och visste inte riktigt vad jag skulle göra med den. Den  river och är bitsk och inte alls någon sippvänlig whisky.
Men så är det kanske inte heller din finaste virre du häller i en stor tikidrink. Tall as a Tree and Twice as Shady från Chicago via Imbibe har funnits på min att-blanda-lista i över tre år och nu när den väl blivit av har jag ny favorit bland dom få tropiska scotchdrinkar som finns. Det är klassiska tikismaker, den har oväntad funk från arrak och ställer inga högre krav på din whiskys kvalitet. What's not to love?


Tall as a Tree and Twice as Shady

4½ cl blended scotch
3 cl ananasjuice
2½ cl orgeat
2½ cl citronjuice
1½ cl Bataviaarrak

Mixa med ca 2 dl krossad is på hög hastighet i 5 sekunder. Häll upp osilat i en tikimugg och fyll upp med mer krossad is. Garnera med ananasblad.

(Recept från Imbibe.)

Soursop Sour

Soursop. Vilket konstigt namn på en frukt. Den kallas vanligen guanabana i svenskan och det låter knappast klokare. Med en smak som är som påminner om ananas, kokos, citron och gud vet vad är den populär frukt ute i världen, men har inte fått något riktigt genombrott på nordliga breddgrader.

Den färska frukten är grön och taggig och gästspelar i vissa svenska fruktdiskar om man har tur. Nektar (alltså låtsasjuice) av guanabana är kanske ännu mer sällsynt och man hittar den lättast i asiatiska livsmedelsbutiker. Jag köpte en tetra senast jag tittade in hos min gamla granne New China Trading (värt ett besök om man är i Eskilstuna).

Soursop Sour dyker upp som ett modernt bonusrecept i Beachbum Berry Remixed. Den faller absolut under friskt-och-fräscht-kategorin och passar bra om man vill ha något lågoktanigt som inte smakar sprit (vi har alla sådana vänner). Det är ganska lite gin i den och väldigt mycket guanabana. Fin som söndagsdrink i solen.

Soursop Sour

4½ cl gin

3 cl sockerlag

2½ cl citronjuice

9 cl guanabananektar

2 stänk Angostura Bitters

Skaka med is och sila ner i ett rocksglas. Garnera med en orkidé.

(Recept från Beachbum Berry Remixed, Jeff Berry, 2009.)

Smorgasbord Sour

Jag älskar att göra midsommardrinkar. Somrigt och svenskt är ledorden, och det är kanske enda gången på året jag lägger större vikt på att det ska vara just svenskt. 

Och så blir det inte svenskt i alla fall. Snarare blir det mix av danskt, franskt och lite tyskt. Men själva smakerna är dom som finns på ett traditionellt svennigt midsommarbord. 

Det är inte en gurkbitters eller dillakvavit som är som är oddballs i Smorgasbord Sour - det är senapen. Jag har velat försöka mig på senap i drinkar ett tag, men inte kommit dit tidigare. Det kryllar inte av inspiration. Men i dom få recept jag hittar används senapen i väldigt försiktig mängd.

Smargasbord Sour smakar dill och gurka. Senapen är närvarande som ett fränt stick i näsan och det är där jag vill ha den istället för att ta över hela drinken.

Och med det vill jag säga GLAD MIDSOMMAR till vem som nu läser bloggar längre. Jag ska jobba, så ta gärna en nubbe för mig också.

Smorgasbord Sour

5 cl Aalborg Dild Akvavit

2½ cl citronjuice

2½ cl sockerlag

2 cl äggvita

½ barsked dijonsenap

1 stänk Bitter Truth Cucumber Bitters

Skaka först utan is för att bygga upp ett skum. Tillsätt iskuber och skaka igen. Dubbelsila ner i ett kylt cocktailglas. Garnera med en dillkvist.

(Eget recept.)

Purple Mountain's Majesty

Så vi har haft det halvreligiösa temat för långfredagen och nu innan den här aftonen är över tar vi istället och fördjupar oss i påsken riktiga kärna: Godiset. 

Det finns många skäl backa lite när en smaksatt vodka kommer lite för nära och man blir inte mindre skeptisk när det är marshmallow som är smaken i fråga.
Och Marshmallow Vodka Spirit från italiensk-brittiska V Gallery är lite småbisarr. Jag förstår spirit-suffixet för den är för låg i alkoholhalt för att kallas starksprit, men inte söt nog för att klassas som en likör. Men det märkligaste med den VERKLIGEN smakar marshmallow och är rätt så god.
När jag var liten var turkosa skumelefanter ett av mina favoritgodis. Jag vet inte om dom finns kvar, men i princip smakade dom marshmallow och viol. Precis som Purple Mountain's Majesty. Nej, är ingen classy Martini eller potent tikidrink, men det är en fin och färgglad påskdrink. God är den också.
Purple Mountain's Majesty är dessutom en lila nyans av Crayolas färgkritor. Så nu vet du det. Glad påsk!

Purple Mountain's Majesty

5 cl V Gallery Marshmallow Vodka Spirit
2 cl vodka
2 cl Crème de Violette
2 cl äggvita
1½ cl citronjuice

Skaka utan is för att bygga upp ett skum och fyll sedan shakern  med is och skaka igen. Dubbelsila ner i ett kylt cocktailglas och garnera med en viol.

(Eget recept.)

Black Widow's Kiss

14:e februari och enda dagen på året som det där lilla lila plasthjärtat hamnar ovanpå en drink. Det har liksom blivit tradition och ett spänningsmoment att se om den fortfarande går att hitta under ett berg av drinkpinnar och sugrör (det är ungefär den ordningen jag har i mina lådor).

Det blir en bubblig historia även i år. Det känns rätt på Alla hjärtans dag. Black Widow's Kiss är en French 75 med nordafrikanska vibbar, Ingefära och rosenblad ligger i täten förstärkta av The Bitter Ends marockanska bitters.

Tysktillverkade Six Ravens är den enda gin tillåten här. En annan gin gör helt enkelt en annan drink. Det är just det där ingefärsdrivet som Six Ravens har vi vill åt här. Dessutom har den en snygg etikett som värmer ett gammalt gothhjärta. 

Receptet kan med fördel multipliceras med två och delas med din Valentine. Eller din kompis, mamma eller granne. Ja, vem som helst egentligen.

Black Widow's Kiss

4 cl Six Ravens London Dry Gin

3 cl Combier Crème de Rose

2 cl citronjuice

6 droppar Bitter End Moroccan Bitters

6 cl prosecco

Skaka allt utom Prosecco med is och dubbelsila ner i ett champagnelas. Fyll upp med prosecco. Garnera med citronskal och ett marschinokörsbär.

(Eget recept.)

Ice Princess

I september 2015 satt vi i solnedgången på Malta och skrattade åt den bisarra och helt omöjliga tanken om Donald Trump som USA:s president. Under den semestern bodde vi även granne med en rysk minimarket där jag bara var tvungen att köpa en sibirisk vodka i cool flaska.
Jag har faktiskt läst ryska för nybörjare som kvällskurs, men det var tio år sedan och det kyrilliska alfabetet är inget jag minns längre. Det var bara en en minimal textrad på tyska som hintade om att det inte var en helt vanlig vodka. Zedernnuss?
Produkten heter Kedrowiza och tillverkaren hade åtminstone hösten 2015 en hemsida på engelska. Vodkan är smaksatt med extrakt av cedernötter som tydligen är en sibirisk grej. Den har en lite träig smak (på ett positivt sätt) och en viss syra, men om man ska blanda något annan än en vodkatini så får man vara jätteförsiktig för inte överskugga dom här egenskaperna.
Små enkla förändringar i Ice Princess, alltså, toppat med en liten skvätt utskälld mintlikör för extra kylig smak. För den sibiriska tundran är kall. Den här årstiden är kall (eller den ska i alla fall vara det). Och det här är en kall drink.

Ice Princess

5 cl Kedrowiza
1 cl citronjuice
1 cl sockerlag
1 tsk orgeat
1 tsk crème de menthe

Skaka med is och dubbelsila ner i ett kylt cocktailglas. Garnera med citronskal.

(Eget recept.)

Death at the Savoy

Vi kör igång direkt med det där som är viktigast vid varje årsskifte... Årets album 2016:

2. A Moon Shaped Pool - Radiohead

2. Bottomless Pit - Death Grips

2. Jumping the Shark - Alex Cameron

...och Frank Ocean, PJ Harvey, Yung Lean, Nicolas Jaar, Beyoncé, Nick Cave and the Bad Seeds, Chance the Rapper, Swans och, för guds skull, en livebox md Kate Bush! Med flera! 2016 var ett bra år och det är så många som trängs på andraplatsen att det känns omöjligt att lyfta fram en förstapristagare. 

Och här är min nyårsdrink: Death at the Savoy. Inte alls min skola av cocktails, men mina egna försök gick så käpprätt åt skogen i år att jag var tvungen att hitta nåot nytt i sista sekunden. Receptet kommer via Cocktail Virgin Slut från ett cocktailspecial från Food & Wine och beskrivs som en hybrid mellan Corpse Reviver #2 och Death in the Afternoon. Och det är inget fel med den här, ska ni veta. Lätt, elegant och lite bubblig, som en nyårsdrink ska vara, och är ytterligare ett bevis på att gin och triple sec kan kombineras in i oändlighet även om jag mest blandar en White Lady. 

Tack för allt, inklusive nyckelbensbrott och  två månaders sjukskrivning, 2016! Skål och välkommen 2017!

Death at the Savoy

absint

3 cl gin

3 cl Cointreau

2 cl citronjuice

4 cl torrt mousserande vin

Skölj ett kylt cocktailglas med absint. Skaka gin, Ciontreau och citronjuice med is och sila ner i det sköljda glaset. Toppa med mousserande vin och arnera med ett citronskal.

(Recept från Food & Wine.)

Noël 75

Uppesittarkväll! Och jag vill bara gå och lägga mig!

Dom här årliga uppesittardrinkarna är ju i och för sig tänkta till just trötta människor som har julhandlat och slagit in klappar och gjort jansson och klätt granen och bara vill sätta sig ner med en drink utan att behöva anstränga sig. Och nä, Noël 75 är ingen konst att blanda, bara man har ingredienserna.

Du behöver gin. Men det har du ju redan. Du behöver champagne (det är ju en 75). Du behöver päronlikör. Där finns det lite att välja mellan, men jag förestår en med naturlig smak som inte heter Sourzzzz eller nåt sånt. Du behöver bitters som heter Bob's och ingenting annat. Och du behöver eau de vie av douglasgran från Clear Creek Distillery. Den är det bultande hjätat i den här drinken och du måste köpa den i USA.

När du sen har denna fina line-up kan du blanda en drink som känns väldigt mycket vinter och som doftar mer julgran än den smakar, men visst finns det toner av barr däri och det är helt ljuvligt.

Och det var allt. Julracet 2016 har gått i mål, Joyeux noël, du som läser detta.

Noël 75

3 cl gin

2 cl citronjuice

2 cl päronlikör

1 cl Douglas Fir Eau de Vie

10 droppar Bob's Cardamom Bitters

6 cl champagne

Skaka allt utom champagne med is och dubbelsila ner i ett champagneglas. Toppa med champagne och rör om lätt.

(Eget recept.)

Where Snowmen Never Melt

Jag sa ju att att vi inte skulle ses igen förrän dan före dopparedan, men med så lång tid mellan fjärde advent och själva julafton kan jag inte långa bli att slänga in en bonusdrink. Och nu ska vi hålla det enkelt och okomplext. Den som gillar långa vodkadrinkar ska få sitt även i juletid.

Saffranspannacotta med hjorton är en favoritdessert som jag alltid brukar göra vid den här tiden på året och just den smakkombinationen ville jag få in i en drink... till exempel med en orgeat och finsk bärlikör.
För en gul och fin orgeat slänger du bara ner ett paket saffran i uppkoket om du följer det här gamla receptet. Vilken vodka du använder bestämmer du själv, men jag måste ge en shout out till Norvegia. Den är ren, len och frisk som glaciärvatten och har blivit min nya favoritvodka. Jag brukar köpa den i Polen, men jag hoppas att den blir tillgänglig på Systembolaget snart.
Ska vi smakanalysera Where Snowmen Never Melt då? Mandel, saffran, hjortron... min sambo säger Zingo, men jag håller inte med... nej, det finns inga överraskningar här. Alla drinkar behöver inte överraskningar. Dom behöver bara vara goda.
Skål och, eh, gul jul!

Where Snowmen Never Melt

5 cl vodka
2 cl citronjuice
2 cl saffransorgeat
1 cl Lapponia Lakka
5 cl sodavatten

Skaka allt utom sodavattnet med is och sila över iskuber i ett collinsglas. Toppa med sodavatten och rör om lätt.

(Eget recept.)

Tiki Holiday Countdown: Yuletidal Wave

Fjärde advent, mina vänner. Redan.

Sist ut i årets Tiki Holiday Countdown är en punch som jag hittade i den fantastiska Smuggler's Cove-boken. Punch översätts väl bäst till bål på svenska och ska alltså blandas i en stor skål som alla gäster serverar sig själva ur. Men det här är inte din vanliga blaskbål på vitt vin och fruktsoda - det är en tikidrink i storformat.

Yuletidal Wave är ett litet mirakel. Den är en juldrink. Den är en tropisk drink. Den är en bourbondrink. Den är precis allt möjligt. Receptet ser väldigt spretigt ut men när bålen fått vila en stund flyter alla dom här ingredienserna ihop på ett riktigt fint vis. Stort plus är också att Martin Cate valt att räkna ner receptet till individnivå istället för att mäta i halvliter och helrör och allt. Det gör det enkelt att beräkna hur mycket punch man ska blanda. Det kanske ser ut som mycket dryck per person, men det är liksom inte en Dry Martini. En bål ska ju drickas lite i taget under en hel kväll.
Ha en underbar söndagskväll därute. Vi ses över en uppesittardrink om ett par dagar.

Yuletidal Wave

4 cl bourbon
4 cl Angostura 1919
8 cl ananasjuice
4 cl citronjuice
2 cl brandy
2 cl päronlikör
2 cl Licor 43
1 cl pimento dram

Multiplicera måtten med antalet gäster. Blanda ingredienserna i en bålskål. Täck över och ställ i kylskåp i minst en timma. Lägg en stort block is i bålen och servera i tumblerglas. 

(Recept från Smuggler's Cove, Martin Cate, 2016.)

Norwegian Paralysis

Nu  har det blivit ett glapp mellan blogginläggen igen och det beror uteslutanden på glappet i mitt högra nyckelben. Jag kan lyfta armen någon centimeter mer för var dag som går sedan fadäsen med cykeln, men att skaka en drink är än så länge en alldeles för provocerande rörelse (min vänstra sida är helt värdelös, så jag tänker inte ens försöka). Doktorn sa också att jag inte sa blanda morfin och alkohol. Hon kan ha rätt i det.

Nu har jag åtminstone kommit tillräckligt långt i rehabiliteringen för att kunna skriva om drinkar jag HAR druckit och en av dom jag hann göra innan den förbannade frakturen var Norwegian Paralysis. Det var dessutom den första drinken jag testade ur den fantastiska Smuggler's Cove-boken som vi ska ägna lite extra tid åt en annan gång.

Akvavit och tiki är inte en självklar duo men det har gjorts förr och här - sprungen ur mer självklara Polynesian Paralysis - blir resultatet paralyserande gott. Jag är helt kär i den här drinken. Plötsligt känns det som att akvavit aldrig druckits med annat än ananasjuice och apelsin och den där lilla hinten av mandel är liksom pricken över i. Helt fantastiskt. 

Egentligen blev ju det här en Danish Paralysis. Och den kan vara Swedish också beroende på vilken akvavit du föredrar.

Norwegian Paralysis

4½ cl akvavit

4½ cl ananasjuice

4½ cl apelsinjuice

1½ cl citronjuice

1½ tsk orgeat

1½ tsk råsockerlag

Skaka med krossad is och sila ner i ett collinsglas fyllt med färsk krossad is. Garnera med en citronklyfta och ett pappersparasoll.

(Recept från Smuggler's Cove, Martin Cate & Rebecca Cate, 2016.)

MxMo CX: Vinegar // Cheree Cheree

Hooray! Mixology Monday is back after a two month gap and the theme this time is Vinegar. Adam, of the Mr. Muddle blog, is hosting the event. Go over there and read his announcement post to get this theme explained.

On a lunch break, a couple of weeks ago, I picked a whole lot of cherries from a tree outside my work. I came home, put them in the fridge and forgot about them until I reached for the greek yoghurt only to find a bucket packed with past-their-prime cherries. Making a shrub seemed like a good idea.
On the Reclaiming Provincial blog, I found an interesting recipe for a cherry balsamic shrub and the results were great. The shrub is rich in flavor (and color) and has a little extra kick from black peppercorns.
The Cheree Cheree is dominated by ginger and maraschino-like notes of german kirschwasser. The shrub makes a nice accent without being overwhelming. Little goes a long way.
Cheree, Cheree is the hook from, well, Cheree by electro-punk pioneers Suicide. It's the Je t'aime... moi non plus of industrial music and Suicide's 1977 debut LP is truly one of the best albums ever recorded. The duo's singer passed away earlier this summer. So I raise this collins glass and say: Thank you for the music, Alan Vega.

Cheree Cheree

2 oz. kirschwasser
½ oz. lemon juice
½ oz. cherry balsamic shrub
tps. simple syrup
2 oz. ginger ale

Combine kirschwasser, lemon juice, shrub and syrup in a shaker and fill with ice cubes. Shake and strain into a collins glass filled with ice cubes. Top with ginger ale and stir lightly. Garnish with a slice of lemon and maraschino cherries.

Zombie (1950)

Vi avslutar vårat zombierace (för den här gången) med den Zombie jag kanske gillar bäst, men som har en lite tveksam historia bakom sig.
Jeff Berry har hämtat receptet från en självpublicerad Barbecue Chef-manual från 1950 där författaren tackar Donn Beach för att ha delat med sig av hemligheterna. Men denna Zombie skiljer sig markant från dom andra som vi nästan kan vara säkra på är Beachcomberoriginal. Den skakas där dom andra mixas. Den innehåller citron - som vi sällan föknippar med Donn - men inga Pernoddroppar. Och den är löjligt enkel att mäta upp.
Det är möjligt att det faktiskt är Donn Beachs recept, men i så fall är drinken specialanpassad för hemmamixare. Och det kan lika gärna vara någon annans recept.
Men i glaset landar ändå en ljuvlig Zombie. Den är friskare och fruktigare än varianterna från 1934 respektive 1956, lite mildare och mer mainstream, om man får säga så. Framför allt är den sjukt välbalanserad.
Så där har vi tre Zombies som mer eller mindre kan tillskrivas Don the Beachcomber: en kryddig, en bitter och en syrlig. Men alla stora och starka och bör hanteras med försiktighet.

Zombie (1950)

3 cl vit kubansk rom
3 cl kubansk guldrom
3 cl Lemon Hart 151
3 cl citronjuice
3 cl limejuice
3 cl ananasjuice
3 cl passionsfruktsyrup
1 tsk råsocker
1 stänk Angostura Bitters

Lös upp sockret i limejuice i en shaker. Fyll på med övriga ingredienser och skaka med en massa krossad is. Häll upp osilat i ett långsmalt glas och garnera med en kvist mynta.

(Recept från Sippin' Safari, Jeff Berry, 2007.)

Hawaiian

Aloha!
Ursäkta avbrottet. Glappet mellan posterna har berott lite på en suddig resa till Vilnius och lite på nya album av Death Grips och Radiohead, men mest har det berott på två dunderförkylningar som avlöste varandra med ett par nästan friska dagars mellanrum. Jag har inte varit så sugen på några drinkar över huvud taget. Men om vi backar bandet till en solig helg innan den här geggiga tiden startade...
Hawaiian. Inte Blue Hawaiian. Inte Hawaiian King. Bara Hawaiian. Som Cher. Jag hittade receptet på The WikiTenders lista över tikidrinkar och valde att testa det för att Applejack har lyst med sin frånvaro på bloggen.
Det är nog namnet och ananasjuicen som fått den att rymmas bland tikidrinkarna, för annars känns den som en ganska klassisk cocktail med förbudstidsdrag.
Som historisk referens nämns att receptet härstammar (?) från dagbladet The Modesto Bee 1936. Så mycket mer framgår inte. Det går säkert att googla fram mer information om man lyckas leta sig förbi många regnbågsfärgade långdrinkar som också heter Hawaiian-nånting.
Var den än kommer ifrån så är Hawaiian en helt okej och väldigt enkel Applejackbaserad cocktail som är väl värd en testrunda. Typ tre ananasringar av fem.

Hawaiian

6 Applejack
3 cl ananasjuice
2 cl citronjuice
1 tsk socker (efter smak)
1 cl maraschino

Skaka med is och sila upp i ett kylt cocktailglas.

(Recept från WikiTender.)

Aquadisiac

Våren, alltså.

Den senaste veckan har vi städat och tvättat och pyntat balkongen för varmare väder. Och idag stod den rosa platsflamingon och frös under ett lager av snö.
Lördagen bjöd i alla fall på sol under mycket korta stunder. Efter att ha provat en inte jättegod zebraburgare på den där kringresande matmarknaden ville jag spinna vidare på den exotiska tråden och inviga tikihyddan för säsongen.
Den riktiga diskussionen huruvida blå drinkar är trams eller inte tar vi en annan gång, men få kan väl förneka att man blir glad av att titta på dom?
Jeff Berrys egna Aquadisiac blir man glad av att dricka också. Drinken är helt okomplicerad, men den är frisk och fin och smakar mycket tiki på några få ingredienser. Och möjligen blir den ännu fräschare, och framför allt somrigare, just för att den är azurblå som ett karibiskt vatten. Bara att redigera bilden av den fick mig att glömma dagens snöbacklash för en stund.

Aquadisiac

6 cl Barbadosrom
3 cl citronjuice
1½ cl blå curaçao
1½ cl orgeat

Skaka med iskuber och häll upp osilat i ett dubbelt rocksglas.

(Recept från Beachbum Berry Remixed, Jeff Berry, 2009.)