Black Widow

Man måste ju ta hand om sina slattar. Den här gången var en en mindre modell Southern Comfort jag behövde förbarma mig över.

Jag minns inte när jag köpte den, men det var längesen och den har varit svår att dricka upp. Tydligen ogillar jag Southern Comfort på samma sätt som jag ogillar cola - jag fattar liksom inte vad det ska smaka. Och det är inte på ett Fernet Branca-sätt, utan bara på ett endimensionellt och tråkigt vis. En studentfirare som shottar Minttu tycker säkert att SoCo är komplex skit. Det är ungefär på den nivån den aprikoskryddade whiskeylikören ligger. 

Det konstiga är att Trader Vic verkade ÄLSKA Southern Comfort och inkluderade den i en uppsjö recept i sina böcker. Black Widow hittade jag i Trader Vic's Tiki Party! som tyvärr inte är skriven av Vic Bergeron själv (det finns många skäl att undvika den här boken, men vi tar det en annan gång).

Hur var drinken? Min sambo gillade den och jag har inga anledningaratt misstro hans smaksinne, så något gott förde den ju med sig. Själv tyckte jag det var en daiquiri som inte riktigt gick ihop. Den var frisk, mild och... ganska spretig. Men av dom få Southern Comfort-cocktails jag provat var det ändå den bästa. Ett värdigt avslut för den stackars flaskan.

Black Widow

4 cl valfri mellanmörk rom (Mount Gay Eclipse här)

2 cl Southern Comfort

2 cl limejuice

1 tsk sockerlag

Skaka med is och sila ner i ett kylt cocktailglas.

(Recept från Trader Vic's Tiki Party!, Stephen Siegelman, 2005.)

London Sour

När det kommer till whisky i tikidrinkar är det främst bourbon man tänker på. Visserligen förkommer skotsk och övrig whisky en del i moderna tikiexperiment, men i den gamla skolans drinkar var dom nästan obefintliga. 

Med några undantag, naturligtvis. Ta till exempel Port Light och byt ut bourbon mot valfritt från högländerna och du har en... wait for it... Starboard Light!

På Trader Vic's serverades Eastern Sour till dom bourbontörstiga och i takt med att kedjan öppnade restauranger i andra länder blev drinken en ram för väldigt platsspecifika cocktails. I Tyskland blandades Munich Sour på brandy och på Trader Vic's i den brittiska huvudstaden gick just skotsk whisky ner i en London Sour. Övriga ingredienser var desamma vad denna sour än hette i förnamn.
Jag dricker sällan annan whisky än amerikansk sådan och är så okunnig på området att jag skäms (på riktigt). Dock vet jag att bourbon funkar bättre med apelsinjuice än något från brittiska öarna, men när jag dricker London Sour är det ändå trevligt med lite malt och en lätt rökighet som omväxling, Även om det inte faller mig helt naturligt på smaklökarna så känns i alla fall den typiskt ljusa Trader Vic-profilen igen. Med den lilla citrusskalsoljan och mandeltouchen och allt.
Jag fördrar bourbon, men om du vill ha Riktig Whisky: Give it a go.

London Sour

6 cl skotsk whisky
7 cl apelsinjuice
2 cl citronjuice
2 tsk sockerlag
2 tsk orgeat
en bit citronskal*
en bit apelsinskal*

Skaka med krossad is och häll upp osilat i ett lågt kupat glas. Sänk citrusskalen i drinken.

*Originalrecept säger en halva av pressat apelsin- respektive citronskal i botten av glaset. Eftersom att jag gärna sparar rum för själva drinken skär jag loss lämpligt stora bitar istället.

(Recept från Beachbum Berry Remixed, Jeff Berry, 2010.)

Nautilus

Kitchen Shamanism har hittills haft ett återhållsamt förhållande till tequiladrinkar och det har sin naturliga förklaring. Visst smakar en Margarita eller en Tequila Sunrise (jag råkar gilla dom) helt okej på en budgetsprit direkt från bolagshyllorna, men det finns alltid något där som lockar fram dåliga minnen. Alla som överlevt ett eller flera tequilarace under ungdomen vet precis vad jag menar, och jag kan bara säga att efter valborgsmässoafton 2001 skulle en flaska Sierra med sin lilla sombrero aldrig bli densamma för mig. Lägg även till en incident på Kolingsborg något år senare när jag nös rakt ner i mitt shotglas, fick tequila och salt i ögonen och trodde på allvar att jag skulle bli blind. 

Inte ens en billig tequila är särskilt billig i Sverige. Ändå är det värt att lägga lite extra pengar på en produkt av 100% agave, för det är först då man inser att tequila inte behöver vara ens vanliga halsbränna. Dessa lite dyrare sorter har kryddigheten och halmkaraktären vi förknippar med drycken, men är inte så brinnande att vi instinktivt måste hugga tag i en citronklyfta för att det helt enkelt smakar så obehagligt. Tequila ska smaka agave och inte glödande kol.

Nautilus är döpt efter bläckfiskfamiljen vi på svenska kallar pärlbåtar och återfinns i Trader Vic's Bartender's Guide Revised från 1972. Med tanke på Nautilus upphovsman, plus att den serverades ur en särskild snäckformad mugg (som finns illustrerad i boken), måste vi kunna klassa den som tiki. Och visst blir man lite glad när man hittar en tikidrink på bara tre ingredienser? När man skummar igenom Bartender's Guide ser man också att Trader Vic inte var rädd för tranbärsjuice. Cosmofobikerna sätter hjärtat i halsgropen, men Nautilus är en enkel och trevlig longdrink om den görs på bra tequila. Trader Vic nämner över huvud taget inte mycket om garneringar i sin bok, men jag tycker att en ananasskiva och en körsbär, Singapore Sling-style, blir dekorativt.  

Nautilus

5 cl tequila

5 cl tranbärsjuice

2½ cl limejuice

(Undertecknad föreslår även ett stänk sockerlag om man tycker drinken verkar för torr.)

Skaka med is och sila över iskuber i ett collinsglas eller en nautilusmugg. Garnera med ananas, ett cocktailbär och mynta.

Dallas Star

   Dallas Star ska ha serverats som signaturdrink på Trader Vic's i, ja, Dallas under dess uppståndelse 2007-2010. Idag tycks receptet ha kommit vilse i en uppsjö av andra cocktails med liknande namn. Jag fann det av en slump och gjorde lördagsnöje av det.

   Den som förväntar sig en uppkäftig tequiladrink av tex-mexprägel gör en Margarita istället. Dallas Star är en modern tikiblandning som visar sig vara förbluffande rund och söt, med ananas och kokos som huvudsmaker och friska tendenser genom myntan. Jag hittar inte riktigt tequilan i mixen, men jag tänker att den måste fylla en funktion även om jag inte känner det. Någon kan säkert tycka den är för söt, men med tanke på agavesirapens neutrala smak borde sötman gå att reglera både nedåt och uppåt utan att det påverkar helheten för mycket.

  Jag ser Dallas Star som en snäll och god allrounddrink som blir bra att bjuda gäster på. Den är helt enkelt lite för trevlig för att falla i glömska.

Dallas Star

en skiva ananas

tre stora myntablad

5 cl tequila

4 cl Malibu

1 cl blå Curaçao

juice av en hel  lime

2 cl agavesirap

Halvera ananasskivan och skär bort skalet och stammen. Lägg bitarna i en shaker tillsammans med myntan och muddla ordentligt. Fyll på med övriga ingredienser och skaka kraftigt med is. Sila lite slarvig, så att lite fruktkött följer med, över isbitar i ett tumblerglas. Vänd shakern några gånger under silningen för att få ut så mycket vätska som möjligt.