MxMo CIII: Standoffish // The Sad Mafioso

Once again it's Mixology Monday and once again I'm writing this in the last minute (been watching the news 24/7 since the tragic Paris attacks, only interrupted by my birthday). November's theme is Standoffish and the event is hosted by Shaun and Christa of the Booze Nerds blog. Let them explain what standoffish means in their announcement post, but in short, they're asking for non-shaken, non-stirred ingredients like floats, rinses and sinks.

The Sad Mafioso is named after an epic piece of music by Canadian post-rock orchestra Godspeed You Black Emperor, whom I went to see in Stockholm last week. The drink is about the meeting between blackstrap rum and Italian amaro. Cruzan Black Strap alone, however, is just too dark and deep and works best as a modifier rather than a main ingredient. For this cocktail, the extra-molasses rum is paired with cognac with good results.

The standoff part is a rinse of Fernet Branca, but it's Cynar that does the bitter work. The Fernet only leaves a fresh menthol aroma contrasting to an otherwise murky flavor profile dominated by heavy molasses, earthy amaro and coffee notes. 

Does invisible garnish of citrus peel oils fit into the standoffish theme? If so, we have two of standoffs here: one that contrasts and one that completes, and everything comes full circle. 

The Sad Mafioso

Fernet Branca (for rinsing)

1 oz. cognac

¾ oz. Cruzan Black Strap
½ oz. Cynar
¼ oz. limoncello
2 dashes Seehuusen Spirits Kaffe & Choklad Bitters
orange peel 

Rinse a chilled cocktail glass with Fernet Branca. Stir the other ingredients, except the orange peel, with ice and strain into the glass. Express the orange peel oils onto the drink. Discard peel.

MxMo CII: Spooky Sips // Freudstein

Mixology Monday is back with a theme that really warms an old goth's heart: Spooky Sips! Let this month's host, JFL of the great Rated R Cocktails blog, explain what a spooky sip might be in his announcement post. For myself, I prefer creepy in theory over brain hemorrhage shots and, as an exploitation cinema junkie, how could I not make a Zombie drawing inspiration from the good times when zombies actually were living dead drones and not rabid disease carriers or whatever they are today? (Sorry 28 Days Later, you were the best in 2002, but you simply killed the genre.)

Before drinking, let's head back to the turn of the millenium. At the age of 16 I rented a videotape labeled House by the Cemetary (1981). I had already seen direction Lucio Fulci's The Beyond, which I found oddly haunting and poetic in all its graphic ugliness and I still consider it a masterpiece of its subgenre (that is Italian produced zombie films of the early 80's), but watching hus House by the Cemetary was a life-changing event. That's when I learned that flaws are sometimes an important part of a cinematic experience. 

The front of the VHS cover had absolutely zero to do with the story, and movie itself contained, among its dubious highlights, an over-the-top bat-slashing scene, a church organ porno soundtrack and the most annoying poorly dubbed little brat ever recorded in subcultural history - all along the usual strained acting and an completely incoherent plot.

But House by the Cemetary is also thoroughly bleak and creepy, and builds up a nightmarish atmosphere. Lucio Fulci clearly had visions, but not the resources to put them together properly. You have to accept these films for what they are, as well as love them for what they could have been.

I'm drifting away. Back to the booze.

Even though House by the Cemetary isn't technically a zombie flick, I namned this Zombie-esque drink after its antagonist Dr. Freudstein. I started out with the easy-to-make mid-century version of the Beachcomber's Zombie and ended up with a 10+ ingredients drink (it only happened) less fruity, but with more warm spices fitting to the season.

Of course, we need to put something Italian into the mix to honour Lucio Fulci, Ruggero Deaodato, Dario Argento and those other maestros of their own niches. Cynar works wonders with these rich spices, but only in a pinch for the earthy flavor - I wouldn't want a bitter Zombie.

For additional screams (and I swear, this too only happened) everything is topped with tiki friendly Horror Infused Bitters from Horror in Clay, who also makes some cool Lovecraftian mugs and barware. 

There is a lot going on in the Freudstein. The flavors are deep and the alcohol content is high. Approach with caution and have a proper meal before drinking. 

That's all for now, children. See you next Halloween when we make a cocktail out of Cannibal Holocaust. 

Freudstein

1 oz. gold Cuban rum

1 oz. Demerara rum

1 oz. Lemon Hart 151

1 oz. Don's Mix*

1 oz. lime juice

¼ oz. Cynar
¼ oz. ginger syrup
¼ oz. pimento dram
¼ oz. simple sugar syrup
6 drops Pernod
tsp. grenadine
dash Horror Infused Fiendishly Tropical Bitters

Shake with crushed ice and pour unstrained into a tall glass. Add more ice to fill and garnish with a  rosary.

(*Don's Mix: 1 part cinnamon syrup to 2 parts white grapefruit juice.)

Sinking Manhattan

Sedan Mixology Monday XCVII har jag haft dille på att testa variationer av Manhattan som sängfösare. Drinkbloggosfären är redan mättad på dessa, så därför vill jag inte kabla ut fler Manhattans här. Men för Sinking Manhattan gör jag ett undantag. 

När jag i mitten av sommaren köpte den svenskbuteljerade  Noble Selected från Facile, som jag velat prova sedan den lanserades förra året, var jag lite carried away med mina egna idéer och hade redan innan jag hämtat ut flaskan bestämt mig för att den skulle bli en bra rom-Manhattan. Kanske det för Guyanastämpeln eller den högre alkoholhalten. Jag vet inte riktigt. Rommen var i alla fall fyllig, punschig och helt fantastisk, men någon särskilt fantastisk Manhattan blev det inte. Det blev bara... meh.

Efter en ommöblering bland ingredienserna börjar det likna något. Ut med vermouth och Angostura och in med portvin, rökig Zucca och Bittermens Tiki Bitters för falernumflörtande exotifiering.  Här fick drinken karaktär och klös och det var så god att jag typ skrek i köket efter första sippen. Den slutar visserligen långt ifrån en Manhattan, men är absolut representativ för brown, bitter, stirred-kategorin. 

Sinking Manhattan

4 cl Noble Selected

1 cl Zucca

1 cl portvin (tawny)

1 stänk 'Elemakule Tiki Bitters

Rör med is och sila ner i ett kylt martiniglas. Garnera med en strimma limeskal.

(Eget recept.)

Third Bird

Jag visste inte att Jungle Bird hade blivit en sleeper hit. För två år sedan hade jag aldrig hört talas om drinken och nu ser jag kreativa variationer av den bitterljuva tikidrinken dyka upp lite överallt. I fallet med Third Bird kommer receptet från Amaro Montenegros Facebooksida. Campari är utbytt mot, well, Amaro Montenegro och drinken har dessutom blivit lite chokladkysst. Resultatet är verkligen smaskigt.
Det är egentligen dumt att hålla på och jämföra Campari med Amaro Montenegro. Det är ju så olika drycker. Men om vi bara diskuterar strävhet så har Amaro Montenegro en mycket vänare karaktär än sin röda syssling. Därför passar det bra att använda lite mer amaro i Third Bird än man skulle ha gjort i drinken den baserar sig på (Klassas Campari som amaro, förresten? Nä?)
Man har också haft den goda smaken att skära ner rätt så duktigt på ananasjuicen som är lite övermäktig i Jungle Bird. Så okej, med lite utbytta ingredienser, justerade mått och ett påslag kakao så är det väl lite grann en helt annan drink. MEN man känner liksom varifrån den härstammar. Kanske är Jungle Bird på väg att bilda en helt egen genre ananasdrinkar som utmanar med lite beska? Den som lever och är hyfsat nykter får se.

Third Bird

4 cl Myers's Original Dark
4 cl Amaro Montenegro
2 cl Crème de Cacao
2 cl limejuice
6 cl ananasjuice

Skaka med is och sila över krossad is i ett dubbelt rocksglass. 

Saffron Sour

Söndagens cocktail för vår Tiki Holiday Countdown blev inte av. Det är inte så att den helt uteblir, men den är lite försenad. Jag önskar jag kunde skylla på julstress och storslagna paketinslagningar som upptar all tid, men faktum är att det bara handlar om dålig planering. Och med den klena ursäkten skakar vi upp en julparfymerad bitterdrink som pausmusik!

Saffranssyrup

1 dl socker

1 dl vatten

en nypa saffran

Koka upp samtliga ingredienser under omrörning tills sockret löst sig. Ta bort från värmen och låt svalna under lock. Låt sockerlagen dra i kylskåp under natten. Sila och häll upp i en ren glasburk. Förvara kallt i ca 2 veckor.

Saffron Sour

6 cl Fernet Branca
3 cl saffranssyrup
3 cl limejuice
2 cl äggvita

Skaka första allt utan is för att bygga upp ett skum och sedan som vanligt med is. Dubbelsila ner i ett kylt cocktailglas.

(Recept från Imbibe Unfiltered.)

Corsair Cocktail

När en cocktail ska göras från grunden är det lätt att måla in sig i ett geografiskt hörn. Dels för att det är en kul lek med klyschor, men det är också framgångsrikt sätt att få en drink att kännas logisk. 

Därför borde Corsair Cocktail vara ett totalt kaos. Här finns rom från Guyana, en amaro från Italien och rabarber från någon svensk rabatt. Zucca (en till souvenir från Sardinien) är förresten gjord på just rabarber, men kinesiska sådana, och rommen är speciellt blandad för att passa skotska (!) smaklökar. Och vi toppar denna röra med lite left-overs från förra inläggets tikidrink.

Men alltså, vilken drink... Vilken helhet. Vilken upplevelse. Jag hävdar blygsamt att det är en av dom bästa cocktails som skapats i det här köket. Och det, mer eller mindre, helt freestyle. 

Zucca påminner om Punt e Mes. Den är mörk och rökig med mycket bitterhet och matchar den brända och annars lite trista karaktären hos budgetrommen O.V.D. (Old Vatted Demerara). Frisk citrus, sötsyrlig rabarber och varma kryddor bubblar under den hårda ytan. Överlag lutar vi åt det bittra hållet igen, men det märks främst i eftersmaken och är viktigt som krona på verket. 

Efter den här drinken finns det inga rabarber kvar i frysen, så det lär inte bli några fler Corsair Cocktail förrän i vår. Och det är faktiskt för jävligt.

Corsair Cocktail

4 cl O.V.D.

4 cl Zucca

2 cl citronjuice

2 cl rabarbersyrup

1 cl apelsinjuice

1 cl Donn's Spices #2

Skaka allt med is och dubbelsila ner i ett kylt cocktailglas. Garnera med citronskal.

(Eget recept.)

Bologna Highball

Jag spenderade nyligen en vecka på Sardinien och gjorde saker som en turist gör i Italien; till exempel storkna på ost och salsiccia innan middag och prova beska drycker. Vi vet nu att amaro inte är ett kärleksord på latin, utan betyder bitter på italienska och sammanfattar ett brett spektrum smutsbruna likörer som smakar konstigt och kantigt. Så Jägermeister, Gammel dansk och Unicum faller visserligen under samma rubrik, men det är i Italien det stora utbudet finns. Många är obskyra och etiketterna är allt annat än stilrena.

Den som följer Kitchen Shamanism kanske minns mina första stapplande steg med Punt e Mes och Fernet Branca. Sedan dess har jag blivit vuxen och förstått att livet behöver vara lite bittert. En av souvenirerna jag tog med mig hem från ön var en flaska Amaro Montenegro. Den härstammar inte det minsta från Sardinien utan tillverkas i Bologna. Här är det bittra inslaget ganska tillbakadraget och ger rum för torkade apelsinskal och kryddor som uppfattas lite jul-ish. Amaro Montenegro gör sig bäst med bara en massa is, men passar också i en tämligen enkel highball där den lätta karaktären inte försvinner.
Med mycket fokus på apelsin, utan att innehålla ett uns juice, är Bologna Highball är en snäll drink med låg alkoholhalt och faktiskt så o-bitter att jag var tvungen att stänka i lite extra strävhet. Dessutom blev det den sista drinken på Granny's Gästgifveri, för nu har vi äntligen fått komma hem igen!

Bologna Highball

¼ apelsin, skuren i mindre bitar
6 cl Amaro Montenegro
2 cl orgeat
1 stänk Angostura Orange Bitters
12 cl ginger ale

Varva apelsin med iskuber i ett highballglas och bygg på med Amaro Montenegro, orgeat och bitters. Fyll upp med ginger ale och rör om hastigt.

(Eget recept.)