Sinking Manhattan

Sedan Mixology Monday XCVII har jag haft dille på att testa variationer av Manhattan som sängfösare. Drinkbloggosfären är redan mättad på dessa, så därför vill jag inte kabla ut fler Manhattans här. Men för Sinking Manhattan gör jag ett undantag. 

När jag i mitten av sommaren köpte den svenskbuteljerade  Noble Selected från Facile, som jag velat prova sedan den lanserades förra året, var jag lite carried away med mina egna idéer och hade redan innan jag hämtat ut flaskan bestämt mig för att den skulle bli en bra rom-Manhattan. Kanske det för Guyanastämpeln eller den högre alkoholhalten. Jag vet inte riktigt. Rommen var i alla fall fyllig, punschig och helt fantastisk, men någon särskilt fantastisk Manhattan blev det inte. Det blev bara... meh.

Efter en ommöblering bland ingredienserna börjar det likna något. Ut med vermouth och Angostura och in med portvin, rökig Zucca och Bittermens Tiki Bitters för falernumflörtande exotifiering.  Här fick drinken karaktär och klös och det var så god att jag typ skrek i köket efter första sippen. Den slutar visserligen långt ifrån en Manhattan, men är absolut representativ för brown, bitter, stirred-kategorin. 

Sinking Manhattan

4 cl Noble Selected

1 cl Zucca

1 cl portvin (tawny)

1 stänk 'Elemakule Tiki Bitters

Rör med is och sila ner i ett kylt martiniglas. Garnera med en strimma limeskal.

(Eget recept.)

Corsair Cocktail

När en cocktail ska göras från grunden är det lätt att måla in sig i ett geografiskt hörn. Dels för att det är en kul lek med klyschor, men det är också framgångsrikt sätt att få en drink att kännas logisk. 

Därför borde Corsair Cocktail vara ett totalt kaos. Här finns rom från Guyana, en amaro från Italien och rabarber från någon svensk rabatt. Zucca (en till souvenir från Sardinien) är förresten gjord på just rabarber, men kinesiska sådana, och rommen är speciellt blandad för att passa skotska (!) smaklökar. Och vi toppar denna röra med lite left-overs från förra inläggets tikidrink.

Men alltså, vilken drink... Vilken helhet. Vilken upplevelse. Jag hävdar blygsamt att det är en av dom bästa cocktails som skapats i det här köket. Och det, mer eller mindre, helt freestyle. 

Zucca påminner om Punt e Mes. Den är mörk och rökig med mycket bitterhet och matchar den brända och annars lite trista karaktären hos budgetrommen O.V.D. (Old Vatted Demerara). Frisk citrus, sötsyrlig rabarber och varma kryddor bubblar under den hårda ytan. Överlag lutar vi åt det bittra hållet igen, men det märks främst i eftersmaken och är viktigt som krona på verket. 

Efter den här drinken finns det inga rabarber kvar i frysen, så det lär inte bli några fler Corsair Cocktail förrän i vår. Och det är faktiskt för jävligt.

Corsair Cocktail

4 cl O.V.D.

4 cl Zucca

2 cl citronjuice

2 cl rabarbersyrup

1 cl apelsinjuice

1 cl Donn's Spices #2

Skaka allt med is och dubbelsila ner i ett kylt cocktailglas. Garnera med citronskal.

(Eget recept.)