Big Baboon

I vintras fick jag en flaska rom av två vänner som kom hem från Thailand. Och med halva Sveriges favoritcharter som inspiration gjorde jag i slutet av oktoberen orgeat av cashewnötter och komponerade en tikiinspirerad drink med har enkla mått och en härligt sydostasiatisk smakprofil. Det är faktiskt en av mina bästa originaldrinkar. Big Baboon är min perfekta sorti.

För nu är det dags att säga tack och hej. Efter flera år online har jag bestämt mig för att lägga ner Kitchen Shamanism. Jag lägger inte längre  tillräckligt med hjärta i projektet för att det ska vara värt tiden och pengarna det kostar. Hälsoskäl finns också bakom beslutet. Det är som när jag fotograferar drinkarna - utanför den fina bilden är det antagligen jävligt stökigt.

Men det är verkligen inte utan vemod och nästan ett litet snyft som jag skriver mitt sista blogginlägg. Jag har haft väldigt roligt dom drygt fyra år som Kitchen Shamanism funnits och utvecklat en helt annan förståelse för smaker och hur dom verkar tillsammans. Mixology Monday var en särskilt kul utmaning så länge det varade. Arbetet med att arrangera och fotografera drinkar i passande sammanhang kommer också vara djupt saknat - hur kaotiskt det än har varit. 

Tack till den lilla trogna skara som följt mig under en längre tid och tack till varje sporadisk besökare genom åren. Vi hörs!

/Robin

Big Baboon

6 cl Sang Som Special Rum

2 cl Giffard Banane du Bresil

2 cl limejuice

2 cl casheworgeat

2 stänk Regan's No. 6

Skaka med iskuber och sila över krossad is i ett dubbelt rocksglas. Garnera med mynta.

(Eget recept.)

Swamp Zombie

På hösten brukar vår balkong mer eller mindre svämma över av mynta som vi inte vet vad vi ska göra med innan frosten kommer. Mojitos är bara goda till en viss gräns. 

Missväxtens år 2017 var detta dock inget probem. En alltigenom grå sommar och det där det där enorma skymmande trädet, som hyresvärden vägrar ta ner, var ingen bra kombination för dom stackars myntaplantorna som tillslut även blev angripna av löss. Salvia och citronverbena har vi däremot haft ett extremt överskott av,

Swamp Zombie hamnade på min att-blanda-lista förra sommaren, men glömdes bort när jag bröt nyckelbenet. Och när det för någon månad sedan äntligen dags att prova den fick jag verkligen leta efter dom sista friska myntabladen på växterna. Det är en vit zombie som jag hittade på Kindred Cocktails och ska härstamma från Hale Ka'a Tiki Lounge. Efter lite förvirrad googling upptäcker man att Hale Ka'a Tiki Lounge är en hemmabar i ett garage i San Diego.

Jag tycker att Swamp Zombie är jätterolig. Eftersom att jag älskar crass to class-tänket så gillar jag att man använder Midori så skamlöst och kreativt. Och den smakar faktiskt riktigt bra om man gillar cachaça. 

Var det sista sucken från utomhussäsongen? Nja, en drink har inte bloggats ut än och då har jag något viktigt att berätta...

Swamp Zombie

4½ cl cachaça

4½ ljus rom

2½ cl Midori

1½ cl falernum

1½ cl vit grapefruktjuice

1½ cl limejuice

1 cl sockerlag

1 stänk Angostura bitters

6 droppar Pernod

blad från 2 kvistar mynta

Mixa med 12 cl krossad is på hög hastighet i 10 sekunder. Häll upp osilat i ett högt glas och garnera med mynta.

(Recept från Kindred Cocktails.)

Ghost of Summers to Come

Plantations Pineapple, även känd som Stiggins' Fancy, var en riktigt kioskvältare när den dök upp på marknaden för ett par år sedan. Och inte för att jag någonsin tvivlade på kvaliteten, men det var när jag äntligen kunde beställa hem en flaska förra hösten som jag fattade att det verkligen var något som saknar motstycke.
Det är inte din vanliga vita ananasrom som aldrig varit i närheten av en riktigt frukt, utan den smakar äkta vara för att... för att den är gjord på äkta vara. Till och med så äkta att det kan vara svårt att hitta själva ananasen i sippen. Den finns där, absolut, men samsas med rommens egna runda smaker.
För mig är det inte riktigt en drinkrom, utan en mycket trevlig avec att bjuda gäster på. Men ett gästspel på bloggen måste den ju få göra. För att få visa upp sig liksom.
Salvia kontrasterar kryddigt och fint mot den söta ananasen, annars är modifikationerna av grundspriten väldigt små i Ghost of Summers to Come. Dom är bara där för att hylla Stiggins' Fancy.
Nu: Stranger Things.

Ghost of Summers to Come

3 färska salviablad
5 cl Plantation Pineapple
1½ cl råsockerlag
1 cl citronjuice
2 stänk Angostura Bitters

Muddla salviabladen i en shaker. Fyll på med övriga ingredienser och skaka med is. Dubbelsila ner i ett kylt cocktailglas. Garnera med ett ytterligare salviablad.

(Eget recept.)

Pago Pago Cocktail

Här kommer den igen: Det är inte så jävla gott med lakrits. Kalla det sambuca eller absint eller ouzo eller vad du vill. Själva ramen... är lakrits, ja.  Men jag jag kan absolut göra lakrits till ett litet gästspel OM JAG MÅSTE. För ja, det smakar ganska gott. I liten mängd.
Typ: Kaffe & lakrits: Funkar nästan  jämt. Ananas och lakrit? Fuck yeah. Lakrits och kakaolikör? U kiddin' me?
Sen har grön Chartreuse en helt annan örtig smakprofil än många andra anislikörer vi talar om idag. Den är i en klass för sig. Men fy fan. Den är är bäst i tikidrinkar.
Grön Chartreuse är svindyrt att beställa genom Systembolaget. Jag köpte min senaste flaska i Tyskland och den var fan inte gratis då heller. Chartreuse är investering. Du betalar mycker för den, men den räcker länge och du hinner ha mycker kul med den. Till Pago Pago Cocktail, till exempel.

Pago Pago Cocktail

3 kuber ananas (centimetertjocka)
4½ cl kubanska guldrom
1½ cl limejuice
1½ grön Chartruese
1½ tsk créme de cacao

Muddla ananased i en shaker. Fyll på med övriga inredienser och skaka med 1½ cl krossas is. Dubbelsila ner i ett cocktailglad.

(Recept från Beachbum Berry Remixed, Jeff Berry, 2009.)

Ape of Naples

Jag älskar inte lakrits. Det har jag sagt ett par gånger under den här bloggens livstid. Däremot är jag galen i espresso och en bra espressolikör skulle jag ha med mig hem från Milano i våras. Det hade jag bestämt.

Tyvärr var jag helt enkelt inte så jävla nykter i tax-freebutiken på Bergamo flygplats och "espressolikören" jag ryckte åt mig var i första hand en lätt kaffesmaksatt Sambuca. Inte riktigt vad jag tänkte mig.

Men så är det ju ofta med frågan Vad ska jag göra med det här? som dom bästa drinkarna föds. Kaffe och anansas är bästa vänner och här kan till och med lakrits passa in i bilden. 

Med en skvätt vaniljig Galliano blir det såklart många smaker som trängs i en och samma drink, men det är ju så tiki funkar. Du ska kunna känna hela spektrat när drinken glider ner. Och det gör man när man dricker Ape of Naples (som jag uppkallat efter din sista plattan som Coil släppte).

Italiensk tiki? Prego!

Ape of Naples

6 cl mörk jamaicansk rom

2 cl limejuice

2 cl ananasjuice

2 cl Galliano

1½ cl Molinari Caffé

1 stänk Angostura bitters

Skaka med krossad is och häll upp osilat i ett dubbelt rocksglas. Garnera med en orkidé.

(Eget recept.)

Royal Daiquiri

Jo, om vi tänker på Don the Beachcomber så tänker vi oftast på stora, starka och mörka drinkar. Men ibland blir det faktiskt lätt och lila också.
Royal Daiquiri återfinns, som så många andra glömda tikidrinkar, i Beachbum Berry Remixed och antas vara ett original av Donn Beach från 50-talet. Hade det inte varit för mixa-med-krossad-is-momentet hade jag aldrig trott att denna färgglada och blommiga historia var en Beachcomber.
Parfait amour är en mycket söt likör som innehåller mycket färgämne. Varianten från Bols är den enda som går att köpa i Sverige (eller på finlandsfärjan, har jag noterat) och smakar främst vanilj och rosenblad. Som jag förstått det var parfait amour ett populärt substitut när crème de violette blev svåråtkomligt.
Den blandade resultatet blir lite överparfymerad för min smak, men den gick hem hos sambon som gillar lite mildare drinkar. Och en tjusigt lila drink kommer göra succé på kalaset. Ögat ska ju få sitt också.

Royal Daiquiri

4½ cl ljus kubansk rom
1½ cl limejuice
1½ cl parfait amour
1½ tsk sockerlag

Mixa med 12 cl krossad is på hög hastighet i 5 sekunder. Sila genom en finmaskig sil ner i ett kylt cocktailglad.

(Recept från Beachbum Berry Remixed, Jeff Berry, 2009.)

South Seas Zombie

Den som var med mig förra sommaren minns kanske att jag hade en liten zombieprovning. Eller jag blandade dom drinkarna som antas vara Don the Beachcomber's recept från glansdagarna och sen... sen blev det liksom inga fler. Det är ju synd när det finns så många zombies att testa.
Många zombies har helt tappat kontakten med sitt ursprung, men i en särskild sektion i Beachbum Berry Remixed ryms inte bara Donn Beach's odödliga odöda, utan även en handfull ytterligare drinkar med som tagit tydlig avstamp i originalet.
South Seas Zombie från 70-talets Honulolu är en sån. Man har försökt återskapa en klassisk Zombie utan att veta vad som egentligen är i den. Har blir resultatet tropiskt och stark utan att vara extremt. Den lite större mängden fruktjuice gör den bra för någon som kanske inte vågar sig på en 1934-Zombie. En skvätt söt vermouth i mixen är en oväntat tvist som ger drinken en härlig fyllighet.
Och ett stort plus är att du klarar dig med vilken 151-märkt rom som helst, så du behöver inte söka land och rike och tyska eBay runt efter en flaska Lemon Hart.

South Seas Zombie

3 cl mörk jamaicansk rom
3 cl anansjuice 
3 cl apelsinjuice
1½ cl vit kubansk rom
1½ röd vermouth
1½ orange Curaçao
1½ cl citronjuice
3 cl 151-rom (75.5%)

Skaka allt, utom 151-rom, med krossad is och häll upp osilat i ett högt glas. Toppa försiktigt med 151-rommen.

(Recept från Beachbum Berry Remixed. Jeff Berry, 2009.)

Hell in the Pacific

Kitchen Shamanism ska ju i grund och botten ha fokus på tiki och tropiska drinkar, men i början av sommaren går jag liksom varje år vilse i väldigt svenska trädgårdar istället. Nu måste jag liksom markera att den perioden är över och det gör jag med att langa fram min flaska Lemon Hart 151.
151:an används inte så ofta som jag skulle vilja eftersom att jag inte vet när jag kan få tag i en ny flaska. Men nu ville jag unna mig en högoktanig tikidrink och Hell in the Pacific leverar.
Den har inte särskilt lång historia, utan är Jeff Berrys egen drink från hans Grog Log 1998 och återkommer i Remixed 2010. Den är enkel, men potent och ganska intressant. Rommen och maraschinolikören sticker åt helt olika håll, och det är det jag gillar. Det blir som en pianospel. om man får lov att vara högtravande. Lemon Hart utgör dom tunga mörka ackorden när maraschino och lime är den ljusare melodin. Nog fan blir det harmoni av det.

Hell in the Pacific

4½ cl Lemon Hart 151
2½ cl limejuice
1½ cl maraschino
1½ tsk grenadine

Skaka med en riklig mängd krossad is och häll upp osilat i ett pilsnerglas.

(Recept från Beachbum Berry Remixed, Jeff Berry, 2010.)

Canton Grog

Hej internet! Nu är det över en månad sedan det skrevs något i bloggen och det är helt enkelt för att jag inte druckit en droppe alkohol under min Whole30-månad, men för att arkivet inte ska gapa tomt under mars månad tänkte jag lägga ut en drink jag drack innan jag påbörjade dieten.

Five Spice är en intensiv kinesisk kryddmix som i väst främst gjort sig känd som en nyckelingrediens i char siu. Dom fem kryddorna kan variera brett, men stjärnanis, fänkålsfrö, kanel, sichuanpeppar och nejlika utgör den vanligaste blandningen. Och det är den vi ska använda här. 

Det kanske inte låter självklart att dricka alla dom här kryddorna tillsammans, men när Canton Grog är blandad och klart tänker man mer på chaite än på grillmarinad. Och kanske tänker man lite på jul och pepparkakor.
Och som så många andra flerstegscocktails börjar även denna östasiatiska tikidrink vid spisen.

Five Spice Syrup

2¼ dl socker
2 dl vatten
2 tsk sichuanpepparkorn
2 tsk fänkålsfrön
2 stjärnanis
1 tsk nejlikor
1 kanelstång

Blanda alla ingredienser i en kastrull och värm under omrörning tills sockret är upplöst. Sjud i fem minuter och låt svalna under lock. Sila av lagen och förvara kylskåpskallt i glasburk.

Hur länge håller sig lagen? Ingen aning.

Canton Grog

6 Denizen Merchant's Reserve
2 cl limejuice
2 Five Spice Syrup
1 cl vit grapefruktjuice
1 stänk Angostura Bitters

Skaka med krossad is och häll upp osilat i ett dubbelt rocksglas. Garnera med en orkidé.

(Eget recept.)

Black Flip

Aloha 2017! Eller nåt sånt. Året är ju inte särskilt nytt längre, men känner alltid ett visst behov av att pausa bloggen en stund efter storhelgerna i december. 

Låt oss ändå avsluta januari med något fylligt. Egentligen för fylligt. Flips är inte min favoritfamilj bland cocktails. Ett fint äggviteskum på en sour? Javisst! Och spar gulan till en eggnog, tack! Men när ett HELT ägg åker ner i drinken blir det lite väl matigt för mig. 

Men eftersom att jag älskar Cruzan Black Strap så var jag tvungen att ge Black Flip från The PTD Cocktail Book en ärlig chans. Och jo, jag kan köpa det här. Smakerna är mörka och sträva och passar årstiden bra. Magkänslan är dock fortfarande lite för tung för mig och om jag vill dricka mig mätt mixar jag hellre fruktsmoothie.
En riktigt mörk rom och ett riktigt mörkt öl är däremot en succé tillsammans. Det är något jag gärna experimenterar med i år. Men ägget... Det äter jag till frukost istället. Hårdkokt.

Black Flip

6 cl chokladstout
4½ cl Cruzan Black Strap
1½ cl råsockerlag
1 ägg
muskotnöt

Blanda ingredienserna i en shaker och rör kolsyran ur ölen. Skaka upp ett skum utan is. Fyll med is och skaka igen. Sila ner i ett fizzglas (¿que?) och riv muskotnöt över.

(Recept från The PDT Cocktail Book, Jim Meehan, 2011.) 

Tiki Holiday Countdown: Yuletidal Wave

Fjärde advent, mina vänner. Redan.

Sist ut i årets Tiki Holiday Countdown är en punch som jag hittade i den fantastiska Smuggler's Cove-boken. Punch översätts väl bäst till bål på svenska och ska alltså blandas i en stor skål som alla gäster serverar sig själva ur. Men det här är inte din vanliga blaskbål på vitt vin och fruktsoda - det är en tikidrink i storformat.

Yuletidal Wave är ett litet mirakel. Den är en juldrink. Den är en tropisk drink. Den är en bourbondrink. Den är precis allt möjligt. Receptet ser väldigt spretigt ut men när bålen fått vila en stund flyter alla dom här ingredienserna ihop på ett riktigt fint vis. Stort plus är också att Martin Cate valt att räkna ner receptet till individnivå istället för att mäta i halvliter och helrör och allt. Det gör det enkelt att beräkna hur mycket punch man ska blanda. Det kanske ser ut som mycket dryck per person, men det är liksom inte en Dry Martini. En bål ska ju drickas lite i taget under en hel kväll.
Ha en underbar söndagskväll därute. Vi ses över en uppesittardrink om ett par dagar.

Yuletidal Wave

4 cl bourbon
4 cl Angostura 1919
8 cl ananasjuice
4 cl citronjuice
2 cl brandy
2 cl päronlikör
2 cl Licor 43
1 cl pimento dram

Multiplicera måtten med antalet gäster. Blanda ingredienserna i en bålskål. Täck över och ställ i kylskåp i minst en timma. Lägg en stort block is i bålen och servera i tumblerglas. 

(Recept från Smuggler's Cove, Martin Cate, 2016.)

Tiki Holiday Countdown: Krampus Swizzle

Gruß vom Krampus! På årets andra advent blickar vi åt julens mindre gulliga delar och blandar en drink som är djävulsk rakt igenom.

Krampus Swizzle kommer från Colonel Tikis blogg, som tyvärr varit slumrande sedan 2012, och har inspireratss av en sorts tysk getdemon som kommer och spöar upp ungar i juletid. Det är inte den juldrink du väntar dig. Den är lika mörk och rå som myten om Krampus.
Det är egentligen vansinne av mig att göra en sån här drink eftersom jag har problem med lakrits. Det har visserligen blivit mycket mer tolerant på området, men den här drinken smakar BARA lakrits. Och den är stor och stark. Alltså stark över zombienivå.
För mig var Krampus Swizzle roligare att göra än att dricka. Lakritsälskare hittar säkert fina nyanser i den, men jag känner bara en smak jag har svårt för. En stark 10 i bisarrpoäng får den ändå. Och man blir full av den.

Krampus Swizzle

6 cl Gosling's Black Seal 151
3 cl Opal Nera
1½ cl absint
1½ cl ananasjuice
1½ cl falernum
1 cl sockerlag
1 stänk Fee Brothers Old Fashion Bitters

Packa ett highballglas hårt med krossad is. Fyll på med ingredienserna och rör om kraftigt tills glaset är frostigt.

(Recept från Colonel Tiki's Drinks.)

Tiki Holiday Countdown: You'll Shoot Your Eye Out

IT'S THE MOST WONDERFUL TIME OF THE YEAR!!!!! 

Första advent. Äntligen tillåtet att börja fira jul. Jag har taggat sedan februari. 

Först ut i årets Tiki Holiday Countdown är... inte en tikidrink. You'll Shoot Your Eye Out är en återkommande replik i kultkomedin A Christmas Story från 1983 och en bitter, brun och rörd cocktail som jag hittade bland Imbibes juldrinkar för två år sedan.
Den har rom, den har kanel, den har apelsin... så vi kan säga att den har tillräckligt med tikiegenskaper för att kvala in i den här drinkserien även om den hör hemma på brown, bitter, stirred-sidan. Och så har den julkänsla utan att vara för bombastisk.
Det är trevligt med lite Becherovka på besök också. Den tjeckiska pepparkaksbittern åker fram väldigt sällan här hemma.
Nygräddade lussebullar. Röda gardiner. Årets första adventsdrink. En perfekt start på julracet 2016.

You'll Shoot Your Eye Out

6 cl lagrad rom
1½ cl Becherovka
1½ cl Bénédictine
1½ tsk kanelsyrup
3 stänk Angostura bitters

Rör med is och sila ner i ett kylt cocktailglas. Garnera med apelsinskal.

(Recept från Imbibe.)

Dust Devil

I ett ganska stort land på andra sidan Atlanten firas ikväll Thanksgiving. Jag har sagt det någon gång förut på bloggen, men vi kan ta det igen: jag önskar att vi firade Thanksgiving i Sverige också. Inte för att säga tack för allt till någon högre makt jag inte tror på, men för att det kan bromsa upp julen lite och fungera som ett naturligt bryt mellan höst och vinter. Hej då rotfrukter och välkommen skumtomtar. Ikväll står det faktiskt en kalkon i vår ugn, sötpotatismos på spisen och en pumpapaj är på G. Det är min sambos födelsedag. Även om vi inte vet hur man firar Thanksgiving så kan vi ändå njuta av maten. 

Förra året försökte jag göra en thanksgivingdrink med pumpatema för att, ni vet, jag älskar pumpa. Jag gjorde egen pumpasyrup och gjorde någon jävla historia med Applejack och en syrup som tog ett dygn att koka och det funkade inte alls. I år har jag gjort om samma drink utan att slå knut på  mig själv. Nu är den som jag hade tänkt mig. Utan  dyr brandy. Utan svåråtkomliga bitters. Utan hemlagat. En pumpa-Hurricane. Ja. Och det blev knappast sämre. Happy Thanksgiving y'all. Fokusera på kalkonen. Den kräver all omsorg en kan ge ikväll.

Dust Devil

3 cl vit kubansk rom

3 cl mörk jamaicansk rom

3 cl Reàl Pumpkin Puree Syrup

2½ cl limejuice

Skaka med iskuber och sila över krossad is i ett sqaullglas. 

(Eget recept.)

Malström Swizzle

Happy Halloween! Eller? Jag hade svårt att bestämma mig när jag skulle posta årets halloweendrink eftersom vi fortfarande inte är på det klara när nya högtiden ska firas i Sverige. Mitt Instagramflöde visade gott om halloweenfester under helgen som var, men minst lika många kommer äga rum under allhelgonahelgen. Men idag, 31 oktober, är det officiellt halloween i USA med trick or treat och hela baletten. Här är Malström Swizzle.

1841 skrev Edgar Allan Poe novellen En nedfärd i Malströmmen. Det är i mitt tycke inte hans kusligaste berättelse och inte heller en av dom bästa (läs hellre Brev funnet i en flaska för en kolsvart skräckupplevelse till sjöss), men värd att kuriosaläsa som den första text som gjorde den norska Moskenstraumen till The Maelstrom och den mest fruktade strömvirveln i modern litteratur. 

Malströmmen passar dessutom bra in i rom- och pirattemat och leder fram till vår halloweendrink som kombinerar min favoritswizzle med min favoritgrogg - 151 Swizzle respektive Dark & Stormy. 

En högoktanig Black Seal och ingefära. Det är så enkelt och självklart. För första gången köpte jag en färdig ingefärssyrup från Renée Voltaire och, herregud, GÖR DET INTE! Jag vet inte om det var produkten eller blandningens fel, men det enda jag saknade var en bit rå fisk, för jag kunde inte sluta tänka sushi när jag drack drinken. Koka egen lag istället och det blir så mycket bättre, även om det kan vara svårt att få till  "klöset" i en hemlagad ingefärssyrup.
Fotnot: En nedfärd i Malströmmen har översatts till svenska ett flertal gånger - senast i Samlade noveller volym 1 från 2011.

Malström Swizzle

4½ cl Gosling's Black Seal 151

1½ cl ingefärssyrup

1½ cl limejuice

1 stänk Angostura Bitters

Blanda i ett högt glas packat med krossad is. Rör om kraftigt tills frost bildats på glasets utsida. Garnera med en limeklyfta och en piratflagga.

(Eget recept.)

Black Widow

Man måste ju ta hand om sina slattar. Den här gången var en en mindre modell Southern Comfort jag behövde förbarma mig över.

Jag minns inte när jag köpte den, men det var längesen och den har varit svår att dricka upp. Tydligen ogillar jag Southern Comfort på samma sätt som jag ogillar cola - jag fattar liksom inte vad det ska smaka. Och det är inte på ett Fernet Branca-sätt, utan bara på ett endimensionellt och tråkigt vis. En studentfirare som shottar Minttu tycker säkert att SoCo är komplex skit. Det är ungefär på den nivån den aprikoskryddade whiskeylikören ligger. 

Det konstiga är att Trader Vic verkade ÄLSKA Southern Comfort och inkluderade den i en uppsjö recept i sina böcker. Black Widow hittade jag i Trader Vic's Tiki Party! som tyvärr inte är skriven av Vic Bergeron själv (det finns många skäl att undvika den här boken, men vi tar det en annan gång).

Hur var drinken? Min sambo gillade den och jag har inga anledningaratt misstro hans smaksinne, så något gott förde den ju med sig. Själv tyckte jag det var en daiquiri som inte riktigt gick ihop. Den var frisk, mild och... ganska spretig. Men av dom få Southern Comfort-cocktails jag provat var det ändå den bästa. Ett värdigt avslut för den stackars flaskan.

Black Widow

4 cl valfri mellanmörk rom (Mount Gay Eclipse här)

2 cl Southern Comfort

2 cl limejuice

1 tsk sockerlag

Skaka med is och sila ner i ett kylt cocktailglas.

(Recept från Trader Vic's Tiki Party!, Stephen Siegelman, 2005.)

Village Vanguard's Black Magic

Även om jag visste att recepten jag behövde redan fanns i Sippin' Safari så åkte än David J. Montgomerys Professor Cocktail's Zombie Horde fram ett par gånger under zombieprovningen. Det är en trevlig liten häftad bok. Den hade visserligen vunnit på lite färgbilder - eller bilder över huvud taget - men som kronologisk zombiedatabas är den utmärkt.

Av 86 Zombies från 1934 till 2013 upptäckte jag Village Vanguard's Black Magic redan på dom första sidorna och kände att det var något jag ville testa. Jag är torsk på papaya.

Village Vanguard är en jazzklubb i New York City som överlevt till dags dato. Deras Black Magic från 1941 har ingen koppling till Fort Lauderdale-baserade Mai-Kais välkända drink med samma namn och likheterna med en Zombie, som vi känner den, är egentligen inte heller särskilt slående. 

Black Magic är mindre än en "vanlig" Zombie, men fortfarande stark. Och framför allt ganska torr. Den enda delen man traditionell ser som sweet är mintlikören och inte ens den är särskilt söt. Jag gillar att den här blandar rom och cognac, jag gillar att minten ger ett kyligt sting i bakgrunden och jag gilllar att det ligger lite härlig papaya i botten. Men det visste jag ju liksom innan. Black Magic bjuder inte på några överraskningar. Men nu har jag testat den och jag är Nöjd.

Village Vanguard's Black Magic

4½ cl mörk jamaicansk rom

1½ cl cognac

1½ cl limejuice

1½ cl papayanektar

1 tsk vit Crème de Menthe

Skaka med is och sila över krossad is i ett glas (dubbel rocks funkar utmärkt). Garnera med ananas.

(Recept från Professor Cocktail's Zombie Horde, David J. Montgomery, 2013.)