Malström Swizzle

Happy Halloween! Eller? Jag hade svårt att bestämma mig när jag skulle posta årets halloweendrink eftersom vi fortfarande inte är på det klara när nya högtiden ska firas i Sverige. Mitt Instagramflöde visade gott om halloweenfester under helgen som var, men minst lika många kommer äga rum under allhelgonahelgen. Men idag, 31 oktober, är det officiellt halloween i USA med trick or treat och hela baletten. Här är Malström Swizzle.

1841 skrev Edgar Allan Poe novellen En nedfärd i Malströmmen. Det är i mitt tycke inte hans kusligaste berättelse och inte heller en av dom bästa (läs hellre Brev funnet i en flaska för en kolsvart skräckupplevelse till sjöss), men värd att kuriosaläsa som den första text som gjorde den norska Moskenstraumen till The Maelstrom och den mest fruktade strömvirveln i modern litteratur. 

Malströmmen passar dessutom bra in i rom- och pirattemat och leder fram till vår halloweendrink som kombinerar min favoritswizzle med min favoritgrogg - 151 Swizzle respektive Dark & Stormy. 

En högoktanig Black Seal och ingefära. Det är så enkelt och självklart. För första gången köpte jag en färdig ingefärssyrup från Renée Voltaire och, herregud, GÖR DET INTE! Jag vet inte om det var produkten eller blandningens fel, men det enda jag saknade var en bit rå fisk, för jag kunde inte sluta tänka sushi när jag drack drinken. Koka egen lag istället och det blir så mycket bättre, även om det kan vara svårt att få till  "klöset" i en hemlagad ingefärssyrup.
Fotnot: En nedfärd i Malströmmen har översatts till svenska ett flertal gånger - senast i Samlade noveller volym 1 från 2011.

Malström Swizzle

4½ cl Gosling's Black Seal 151

1½ cl ingefärssyrup

1½ cl limejuice

1 stänk Angostura Bitters

Blanda i ett högt glas packat med krossad is. Rör om kraftigt tills frost bildats på glasets utsida. Garnera med en limeklyfta och en piratflagga.

(Eget recept.)

Tiki Holiday Countdown: Hot Tiger's Milk

Åh, ska vi baka?, kanske man tänker när man ser ingrediensuppsättningen till vår tredje adventsdrink. Men nej, även om komponenterna säkert skulle kunna utgöra en mäktig dessert så ska vi faktiskt dricka dom.

Don the Beachcomber's Hot Tiger's Milk är en heting som befinner sig i någonstans mellan hot buttered rum och en Piña Colada. Och det är en tvåstegsdrink, så vi tar oss direkt an den första etappen.

Tiger's Milk batter

3 cl Coco Lopez Cream of Coconut
2 tsk osaltat smör
2 tsk klöverhonung

Blanda i valfritt kärl och vispa till en krämig massa.

Blandningen räcker till tio drinkar. Och det är bra, för du kommer vilja ha fler av denna silkeslena tikivärmare.

Hot Tiger's Milk

5 cl kubansk guldrom
3 tsk Tiger's Milk batter
3 kryddnejlikor
en strimma apelsinskal
12 cl kokande vatten

Blanda rom, Tiger's Milk batter, kryddnejlikor och apelsinskal i en förvärmd mugg. Slå över kokande vatten och rör om ordentligt. 

(Recept från Sippin' Safari, Jeff Berry, 2007.)

Tiki Holiday Countdown: Winter Daiquiri

Jag är ingen mästerfotograf, men jag har i alla fall lärt mig att vägra använda blixt eller tända en lampa när jag ska ta en drinkbild. Vid den här tiden på året börjar dock det goda fönsterljuset avta vid 13-tiden och är helt obefintligt två timmar senare. Att kasta i sig en daiquiri mellan kaffekopparna i morse var helt klart en annorlunda upplevelse.
Men det var en god daiquiri och inget man blev kalasfull på. Precis som förra veckans adventsdrink hittade jag den på Cocktail Virgin Slut-bloggen och precis som förra veckans adventsdrink kommer den från ett nummer av Imbibe - fast för två år sedan. Och precis som förra veckans adventdrink är den skapad av Mindy Kucan på Hane Pele i Portland.
Men där Nutty Like a Fruitcake var en julgran av smaker är Winter Daiquiri betydligt mer avskalad. Det är sött, surt, vanilj och kryddpeppar i en jämn balanserad massa. Receptet säger bara "lagrad rom" utan att ange något märke eller någon region. Därför valde jag Doorly's sexåring, som är ganska ny på Systembolagets hyllsortiment, för att testköra den. Resultatet blev verkligen lättdrucket och skulle kunna övertyga även den som annars är livrädd för bruna drinkar, men vill man ha lite mer klös i sin vinterdaiquiri kan man nog med fördel välja en demerara eller en torrare rom av den spanska skolan. Det tänker i alla fall jag göra när jag inte ska dricka den till frukost.


Winter Daiquiri

6 cl lagrad rom
3 cl limejuice
2 cl vaniljsyrup
1 cl pimento dram
1 stänk Angostura Bitters

Skaka med is och sila upp i ett kylt cocktailglas. Garnera med lime och kryddnejlikor.

(Recept från Cocktail Virgin Slut.)

Midsummer Daiquiri

Midsummer Daiquiri! Vilket namn! Det ligger en sådan oerhörd kreativitet bakom det att jag förväntar mig något slags pris. 

Nä. Så här är det: Vid den här tiden på året börjar jag vanligtvis planera inför jul. Jag brukar ligga några steg före när det gäller helgförberedelser (det är också dom enda gångerna jag ligger några steg före - att planera så jag kommer iväg snabbt och smidigt till jobbet på morgonen är desto svårare). Men nu hade jag, fram till i förrgår, i stort sett glömt bort midsommar. Eller inte glömt att det är en röd dag i almanackan, utan mer att den på något sätt ska firas och uppmärksammas. Så midsommardrinken 2015 kastades ihop i all hast. Men vad gör det när den är så god? Och jag menar svingod.
Det är en daiquiriversion av Strawberry Basil Smash som har fått lite extra säsongsbetonad smak av rabarber. Visserligen inte en drink där man talar om komplexitet, men smakerna flyter samman på en så friskt och naturligt sätt att det är som att ställa sig på huvudet i en svensk sommarrabatt. Men något fyndigt namn hann jag inte tänka ut.
Glad midsommar därute i spöregnet!

Midsummer Daiquiri

5 stora basilikablad
1 medelstor jordgubbe
5 cl ljus rom av valfri sort
3 cl rabarbersyrup
2½ cl limejuice

Muddla jordgubben och basilikan i en shaker. Tillsätt övriga ingredienser och skaka med is. Dubbelsila ner i ett kylt cocktailglas. Garnera med en jordgubbe.

(Eget recept.)

Queen of the Prairie

Ute i världen firas just nu Negroni Week - ett trevligt samarbete mellan Campari, Imbibe Magazine och en uppsjö av barer, professionella mixologer och hemmablandare - och när kreativiteten inte verkar ha några gränser kan man fråga sig vad en Negroni egentligen är...?

Lika delar gin, Campari, söt vermouth och ett apelsinskal - där har vi en Negroni. The Negroni. Men en Negroni kan också vara ett tankesätt där ursprungsdrinken kan varieras in i evigheten. Du behöver: Gin, valfri vermouth och en spännande bitter. Eller nej, du behöver inte alls vermouth och gin.

Queen of the Prairie är min version av en vit Negroni (gin, Lillet Blanc och Suze). Här tog jag fram bisongräsvodkan jag köpte i Warszawa i höstas. Den har botaniska smaker, men inte i samma utsträckning som gin. Cocchi Americano är inte heller en vermouth även om smaken är snarlik. Så jag har redan bommat två ingredienser och dessutom lagt till en fjärde. Eftersom man tappar lite klös med vodka så behövs ett stänk bitters. Trots allt detta känner man ändå igen sig i Negronikonceptet när drinken är blandad. Den är fyllig, jordnära i smaken och har ett lätt apelsindriv.
Negroni Week 2015 är över på söndag, men originaldrinken och dess avkommor dricks med fördel året om.

Queen of the Prairie

4 cl Żubrówka
4 cl Cocchi Americano
4 cl Suze
1 stänk Grapefruit Bitters

Blanda med is i ett whiskyglas. Garnera med en apelsinklyfta.

(Eget recept.)

Southern Cross

Hey guys! Bloggflödet har varit trögt ett tag nu. Jag kan komma på ett hundratal bortförklaringar till varför det blivit så. Jag har ett jobb att sköta och det är ett heltidsarbete att vara tvåkattspappa och jag har förlorat mig helt i kaktusodlingar och inredningsmagasin och så vidare. Men nu när vi träder in i ännu en högtid ska jag försöka få lite nytändning på bloggandet. 

Det är långfredag och jag ville ungefär som förra året göra en drink med lite pseudoreligiösa kopplingar. Första gången jag såg receptet till den obskyra Southern Cross var bland Wikitenders tikidrinkar. Enligt landsmän A Mountain of Crushed Ice och Trader Magnus går drinken att spåra via en svensk receptsamling av Elsa af Trolle från 1927 till punchboken The Flying Bowl från slutet av 1800-talet. Det är alltså pre-tiki, pre-prohibition och pre-det-mesta.

Jag blev nästan katatonisk över hur jag skulle centiliteranpassa måtten i Southern Cross. Det var stänk hit och tredjedelar dit, juice från en lime av okänd storlek och en sked socker (barsked eller soppslev?). Dessutom skulle basen bestå av St. Criox rum - alltså Cruzan - som är omöjlig att komma över här. Men med lite sunt förnuft och Plantation Barbados som ersättarrom blev balansen i drinken helt acceptabel.

Är den något att hänga i påskriset då? Man tippar inte av stolen precis, men det är en god och petit cocktail som inte helt överraskande påminner om Between the Sheets. Och jag gillar mixen av rom och brandy. Men alltså, Southern Cross... sug på namnet en stund. Southern Cross.

Southern Cross

3 cl Plantation Barbados

1½ cl brandy

2 cl limejuice

1 rågad tsk socker

1 tsk orange curaçao

1 tsk mineralvatten

Blanda alla ingredienser i en shaker och rör med en barsked tills sockret är upplöst. Tillsätt krossad is och rör om ordentligt igen. Sila upp i ett kylt cocktailglas.

(Recept från Wikitender.)

Festive Friends

Dan' före dopparedan' - and I'm not really feeling it.

Att julafton startar om ett par timmar har nästan gått mig förbi. Beror det på plusgraderna? Att jag jobbar hela morgondagen? Eller att Samuel Adams Winter Lager inte finns på det lokala Systembolaget i år? Oavsett orsak tipsar köket om en hastig uppesittardrink för den som inte hittat stämningen eller bara känner sig sjuk stressad så här i slutfixet.

Becherovka är bittern som smakar pepparkaka. Mitt första möte med den tjeckiska kultdrycken, när jag var ungefär 20 år, var en total katastrof som jag inte tänker gå in närmare på. Men nu är allt förlåtet och med Festive Friends parar vi ihop Becherovka med en lika del ägglikör. Summan blir ett slags eggnog-på-låtsas som är liten och söt, krämig och kryddig - och smakar mycket jul. Precis vad som behövs just nu.
Nu går jag och drar täcket över huvudet och hoppas på att vakna i den värsta Disneypastisch av holiday spirit. Vare sig känslan infinner sig eller ej så vill jag önska dig som läser detta en utomordentligt härlig julhelg.

Festive Friends

4 cl Becherovka
4 cl Advocaat
1½ tsk sirap
2 stänk Angostura Bitters

Skaka med is och sila upp i ett kylt cocktailglas.

(Eget recept.)

Tiki Holiday Countdown: The Gloegg

Sist ut i årets Tiki Holiday Countdown är min egen mash-up av tikifeeling och traditionellt nordligt julfirande. Vanlig glögg var utgångspunkten. Eller snarare: Hur skulle glögg smaka om glögg var en tikidrink? Och ur den frågeställningen föds The Gloegg.

Tanken är alltså inte att efterapa riktig glögg. Ingen ska dricka drinken och tänka Mmm, iskall skakad glögg... Det är en romdrink som står på egna ben, även om den råkar ha en fot på valfri söderhavsö och den andra stadigt förankrad i det svenska vardagsrummet.

Vi har våra julkryddor, men det ska till något mer för att skruva till drinken. Något som blir den felande länken mellan tiki och svenssonjul. Tranbär, någon?

Tranbär förknippas gärna med ljus sprit och allra mest vodkadrinkar. För att passa in i en djup bas av mörk rom kommer vi använda torkade bär och koka en syrup. Tranbären får fint sällskap av bittra pomeransskal som ger lite schysst klös. Så fram med kastrullerna!

Tranbär- och pomenranssyrup

2 dl vatten

2 dl socker

1 dl torkade tranbär

4 torkade pomeransskal

Hacka tranbären grovt och blanda med övriga ingredienser i en kastrull. Koka upp under omrörning tills sockret löst sig. Låt svalna under lock och ställ i kylskåp över natten. Sila genom en finmaskig sil. Tryck lätt på massan med en sked för att få ut så mycket vätska som möjligt. Häll upp lagen i en ren glasburk och förvara i kylskåp i ca 2 veckor.

Det var den jobbiga biten. Härifrån är den tjusigt röda drinken är barnlek att göra. Den ska inte ens garneras. Och på det eleganta sättet markeras fjärde advent och slutet på Tiki Holiday Countdown för den här gången.

The Gloegg

6 cl Flor de Caña 4 Year
2½ cl tranbär- och pomeranssyrup
2 cl portvin
2 cl limejuice
2 cl vit grapefruktjuice
1 tsk kanelsyrup
1 tsk pimento dram
3 stänk Peychaud's Bitters

Skaka allt med krossad is och dubbelsila ner i ett kylt cocktailglas. 

(Eget recept.)

Pumpkin Gets a Snakebite

Medan vissa av oss (inga namn) redan hunnit julpynta sina fönster med häpnadsväckande smaklöshet firas i detta nu thanksgiving på en annan sida av Atlanten. Mest förknippas högtiden med kalkon, tranbärssås och sötpotatis, men thanksgiving är också sluttampen på den långa amerikanska pumpasäsongen. Och det tänker köket anamma för att bromsa upp julnojan en aning.

Receptet på Pumpkin Gets a Snakebite skulle kunna bli precis hur långt som helst. Inte för att drinken är krånglig att blanda eller att det är svårt att göra syrup av pumpa, utan för att pumpan måste vara krämig och slät som barnmat. Nu har jag hört ryktesvägar att flera stora livsmedelskedjor i Sverige säljer pumpapuré på burk, men jag har aldrig sett någon. 

Det är betydligt fler etapper mellan en knubbig pumpa och färdigt mos än man tror, och det kräver både tid och utrymme. Men istället för att återge steg för steg tänker jag bara länka till den här illustrerade manualen från Serious Eats som var mig väldigt behjälplig i detta.

När purécirkusen väl är över är det dags att koka pumpasyrup. Eller låt oss kalla det Pumpkin Spice Syrup, för den är tungt smaksatt med kryddorna som är norm tillsammans med pumpa i diverse bakverk. Av den syrup som inte används som drinkingrediens får jag en känsla av att den är väldigt trevlig i varm choklad.

Pumpkin Spice Syrup

2 dl vatten

2 dl socker

3 msk pumpapuré

1 tsk färsk riven ingefära

½ tsk vaniljextrakt

½ tsk nymalen muskotnöt

1 krm malda kryddnejlikor

Rör socker och vatten under uppvärmning och sänk temperaturen när sockret löst upp sig. Tillsätt kryddorna och pumpapurén och sjud i 15 minuter. Låt svalna under lock. Sila blandningen genom ostduk (alt. kaffefilter) och släng kladdet som blir över. Häll lagen i en ren glasflaska och förvara i kylskåp i cirka 3 veckor. 

Den färdiga drinken är ett härligt möte mellan den hemtreliga kryddmixen och lite mer utmanande sydamerikanska smaker. Men den är inte uppkäftig på något vis, utan len och söt och passar som en after dinner. Och Kahlúa?! Ja, jag insisterar. Den där minimala hinten av kaffe knyter faktiskt ihop hela drinken och ger ett värdigt avslut på hösten.

Pumpkin Gets a Snakebite

6 cl reposado tequila

2½ cl pumpkin spice syrup

½ tsk Kahlúa

3 stänk Amargo Chuncho Bitters

en strimma apelsinskal

Rör allt (utom apelsinskalet) med is och sila över iskuber i ett whiskyglas. Sänk ner apelsinskalet i drinken. 

(Eget recept.)

The Norma Jennings (alt. #TwinPeaks2016 Cocktail)

Den 6:e oktober 2014 bekräftade David Lynch att en tredje säsong av Twin Peaks är redo för inspelning och antas vara färdig om två år. Det borde varit höstens största ballyhoo vid sidan av riksdagsvalet, men nyheten försvann in i bruset och snackisen uteblev. Därför bjuder köket på en drink för att påminna om att vi, efter ett 25-årigt glapp, faktiskt får en fortsättning på världens bästa tv-serie.
För ett antal år sedan, när jag såg alla avsnitt för tredje eller fjärde gången, var jag inställd på att baka The Original Twin Peaks Cherry Pie och hittade ett tillförlitligt recept på något slags samlarkort (exakt nr. 7 av 76). Tyvärr tycker jag att bakning är roligare i teorin än i praktiken och kakan rann ut i sanden. Men drömmen om den ikoniska pajen finns kvar och förkroppsligas här som en körsbärstung cocktail uppkallad efter kvinnan bakom Double R Diner. Cherry Heering har den givna huvudrollen i drinken medan resten fångar upp dom dunkla miljöerna som omger Twin Peaks.
Servera The Norma Jennings med en damn fine cup of coffee.

The Norma Jennings

6 cl rye whiskey
3 cl Cherry Heering
2 cl citronjuice
2 cl lönnsirap
1 stänk Angostura Bitters
1 stänk Bittercube Cherry Bark Vanilla Bitters

Skaka med is och dubbelsila ner i ett kylt cocktailglas. Garnera med maraschinokörsbär.

(Eget recept.)

The Nevermore

Hey goth kids! Det är allhelgoween igen och köket bjuder på en beckmörk cocktail som hyllning till alla bleksminkade tonåringars favoritpippi; korpen som sade aldrig mer. Edgar Allan Poe fick uppleva stor berömmelse när Korpen först publicerades, men frågan är om han inte hade kastat den i papperskorgen om någon förutspått att den 150 år senare skulle vara ett emofenomen där den svarta fågeln överskuggar författaren själv i en lång rad kortfilmer, seriefigurer, t-shirts och nyckelringar. 

Ja, dikten är oerhört fin och utmärkande för Poe som poet i sin musikalitet och förtvivlade atmosfär. Men Poe var ingen one-hit-wonder. Noveller som Flaskposten och Ligeia (ytterst subjektiva förslag) är också intensiva läsupplevelser som blandar skönhet med groteskerier och får ett hotfullt svart moln att sväva över ens huvud långt efter man lagt ifrån sig boken. 

Uppskatta Korpen, men passa gärna på att ta in lite mer av utbudet för att uppskatta Edgar Allan Poe. Det ska erkännas att undertecknad själv inte fattade detta förrän vid 25 års ålder. För en relativt färsk översättning rekommenderas Vertigos behändiga lilla pocket Rummet, virveln och den döda flickan. 12 noveller och dikter, men ingen korp.

Ändå är det Korpen som kliché som ligger till grund för allhelgonahelgens cocktail med nattsvarta färger och gin för att det ska verka lite kusligt londondimmigt. Edgar Allan Poe var i och för sig amerikan, men han kändes liksom brittisk, eller hur? 

Jag måste ställa mig neutralt till min egen drink. Opal Nera är Sambucca som färgats väldigt mörklila av fläderbär. Det betyder att The Nevermore smakar mycket lakrits och lakrits är fortfarande någonting jag har svårt att tycka om. Men det är min huvudvärk. För alla som gillar lakrits vet jag att det funkar ihop med viol eftersom att det finns halstabletter som bygger på samma kombination och därför måste det här vara en god drink. Eh. Ja.

Nej, det är inte subtilt någonstans. Men i utförande passar drinken in i helgens tongångar och ska helst greppas mellan svartmålade naglar. Dessutom har Edgar namnsdag idag. Skål Edgar!

The Nevermore

4 cl gin

2 cl Opal Nera

2 Crème de Violette

2 cl citronjuice

Skaka med is och dubbelsila ner i ett kylt martiniglas.

(Eget recept.)

Lonesome George

Lonesome George var den sista individen bland pintasköldpaddorna. Man fann honom 1971 på Galápagosön Pinta  när man trodde att underarten till jättesköldpaddan redan var utdöd på platsen. George flyttade in på Charles Darwin Research Station på en av provinsens större öar där han, efter decennier av misslyckade parningsförsök, dog den 24:e juni 2012 vid en uppskattad ålder på cirka 100 år. Han skrev aldrig på Facebook om hur ensam han var.

Ja, det är verkligen en tragisk utgångspunkt för en drink, men om någon frågar om namnet har man en chans att berätta historien om George och påminna om att utrotning varar för evigt. Trots detta är det inte en drink som ska intas med vemod - det är den alldeles för yummy för.

En drink för en sköldpadda behöver vara bastant och lite klumpig. Till grund ligger någonting jag drack på Debaser Medis förra sommaren vars enda ingredienser jag minns var passionsfrukt och butterscotch. Smörkola och exotisk frukt kanske låter orimliga ihop, men i en tikiinspirerad drink blir dom ett vackert par. Butterscotchlikören följer fint upp kolainslagen som naturligt finns i jamaicansk rom och bryts av med Flor de Cañas 4-åring. Den senare kan bytas ut mot en annan torrare guldrom av kubansk stil, men jamaicanen bör förbli Appletons tolva. Jag är uppriktigt stolt över den här blandningen. Den är fyllig, fruktig och rommig, och har smaker i flera lager. Precis så som en tikidrink ska vara. 

Pintasköldpaddan finns inte längre, men istället för att vara en gravöl för George får hans hyllningsdrink bli en skål för biologisk mångfald.

Lonesome George

4 cl Appleton Estate 12 Years

2 cl Flor de Caña Anejo Oro

3 cl De Kuyper Butterscotch

2 cl limejuice

2 cl grapefruktjuice

1 cl sockerlag

1 passionsfrukt

1 stänk Bittermens 'Elemakule Tiki Bitters

Dela passionfrukten på mitten och töm fruktköttet från den ena halvan i en shaker. Fyll på med resterande ingredienser och skaka med is. Sila över krossad is i ett dubbelt rocksglas utan att få med fruktkärnorna. Garnera med med mynta och den andra halvan av passionsfrukten. 

(Eget recept.)

Gulls Just Wanna Have Fun

Den lilla referensen till fiskmåsar slank med bara för att dom är skitjobbiga men det är inte sommar utan gaphalsarna. För övrigt är namnet mäktigare än själva drinken. Till midsommar ville jag göra något som bara var banalt och anspråkslöst. 

Men låt oss prata om vodka först. Jag uppskattar vodkadrinkar när det är annat än spriten som ska sticka ut, men jag hatar att köpa vodka. Jag väljer alltid den billigaste. För vad är bra eller dålig vodka? Vad är bra eller dålig etanol? Jag har ingen aning. Men Seriously Vodka från svenska Facile var en helt ny upplevelse för mig. Även om det inte finns några nyanser att tala om så vinner den på att smaka kristallklart. Som färskt 40-procentigt källvatten. Seriously kommer seriously bli mitt nya förstahandsval när det ska handlas karaktärslös bassprit.

Gulls Just Wanna Have Fun smakar som man väntar sig när man sett flaskorna och blir en bra matsmältare till aftonen. Söt med mycket citron, fast inte ett dugg sur, och bitterstänken kryddar diskret med kamomill. Eftersom att det är en rörd cocktail får en en elegant och härlig lyster, och just som du beundrar den graciösa uppenbarelsen hoppar den upp och biter dig i näsan. Den är dunderstark och bränner till på nervägen, men om kvällen bjuder på traditionellt midsommarväder behöver vi å andra sidan all värme vi kan få.

Och från mig till alla läsare: ha en trevlig midsommar. Båda två. 

Gulls Just Wanna Have Fun

4 cl Facile Seriously Vodka
3 cl limoncello
3 stänk Bittermens Boston Bittahs

Rör alla ingredienser med is och sila upp i ett kylt cocktailglas. Garnera med en jordgubbe.

(Eget recept.)

Superhero of BMX

Det här är en tribut till långa sorglösa sommarkvällar och min första cykel, även om det låter illa att tillägna barndomen en drink, för du vet... alkohol. Målet var att fånga hur sommaren kändes när man var liten. Barfota med gräsfläckar på knäna genom en värld som var ljus och ljum och kvällarna verkade oändliga. Den känslan. Och drinken skulle smaka som en solig trädgård. En filt på gräsmattan, en iskall tillbringare och saft ur plastmuggar.
Utöver alla rabarber minns jag att mina sommarlov smakade mycket fläder. Och med så här nära till midsommar är det dags att röra om i allas favoritnubbe. Det är ingen direkt överraskning hur den färdigblandade Superhero of BMX smakar. Allt är fläderblommor och äppelträd. På väg hem genom den sena solnedgången på en väldigt liten cykel och med havsvatten i håret. Enkelt, lättdrucket och läskigt nostalgiskt.
Jag vet inte vad Freud skulle säga om den här drinken, men vi gillar den.

Superhero of BMX

6 cl Hallands Fläder
2 cl St Germain
2 cl citronjuice
12 cl grumlig äppeljuice

Blanda samtliga ingredienser med iskuber i ett highballglas och rör om ordentligt. Garnera med citron och citronmeliss.

(Eget recept.)

The Matterhorn

 

Mitt emellan den schweiziska byn Zermatt och italienska Breuil-Cervinia reser sig Matterhorn närmare 4500 meter över havet. Ibland kallad världens vackraste berg har Matterhorn spelat huvudroll i flera filmer, fått en jättelik replika på Disneyland i Kalifornien och förevigats på Toblerone-förpackningen. Det visste jag inte om förrän jag hörde en fin sång av Jason Lytle där han sjunger om ett symboliskt Matterhorn och ifrågasätter sig i refrängen varför man ska ut på äventyr och ta livet av sig när man kan sitta i stugvärmen och dricka te. Hur som helst har det snygga berget ett snyggt namn. Matterhorn. The Matterhorn. En cocktail, någon?
Egentligen var det inte så mycket dom råa snöklädda bergväggarna som inspirerade mig, utan snarare den omgivande miljön som jag tänker mig att den borde se ut den här tiden på året (eller i alla fall för ett par veckor sedan). Liksom vår över alpängarna, Sound of Music och någon som joddlar.

Jag kan inte påstå att jag är erfaren när det kommer till kirschwasser. Jag kan inte påstå att jag någonsin druckit det förrän nu, så jag vet inte hur det är meningen att kirschwasser ska smaka. Men jag intygar att så fort jag skruvat av korken spelas Sound of Music upp i ett parallellt universum där Julie Andrews är stupfull och har djävulshorn - för vad som kommer ur den här flaskan är ett alpint svar på en riktigt stygg tequila. Och som den vildaste mexikan går den också att tämja. I det här fallet sker det med fler smaker från länderna kring den väldiga bergskedjan: fransk fläderlikör och italiensk Strega.
Även i små mängder är St Germain väldigt dominant som drinkingrediens och den ger The Matterhorn en redig fläderboost i början men övergår snart i örtblandningen som kännetecknar Strega. Citronen lättar upp och körsbärsbrännvinets eldighet finns där under hela upplevelsen utan att bli chockerande. Den här drinken krävde några försök. Den är kraftfull och smakerna känns okonventionella, men i slutändan fick jag den dit jag ville. Efteråt sjunger du kanske Edelwiess lite sluddrigt och ser dubbla alptoppar, men The Matterhorn ställer ändå försommaren i fokus.

The Matterhorn

4 cl kirschwasser
3 cl citronjuice
2 cl Strega
1 cl St Germain
1 stänk Grapefruit Bitters

Skaka samtliga ingredienser med is och dubbelsila ner i ett kylt cocktailglas. Garnera med en citronklyfta.

(Eget recept.)