Malström Swizzle

Happy Halloween! Eller? Jag hade svårt att bestämma mig när jag skulle posta årets halloweendrink eftersom vi fortfarande inte är på det klara när nya högtiden ska firas i Sverige. Mitt Instagramflöde visade gott om halloweenfester under helgen som var, men minst lika många kommer äga rum under allhelgonahelgen. Men idag, 31 oktober, är det officiellt halloween i USA med trick or treat och hela baletten. Här är Malström Swizzle.

1841 skrev Edgar Allan Poe novellen En nedfärd i Malströmmen. Det är i mitt tycke inte hans kusligaste berättelse och inte heller en av dom bästa (läs hellre Brev funnet i en flaska för en kolsvart skräckupplevelse till sjöss), men värd att kuriosaläsa som den första text som gjorde den norska Moskenstraumen till The Maelstrom och den mest fruktade strömvirveln i modern litteratur. 

Malströmmen passar dessutom bra in i rom- och pirattemat och leder fram till vår halloweendrink som kombinerar min favoritswizzle med min favoritgrogg - 151 Swizzle respektive Dark & Stormy. 

En högoktanig Black Seal och ingefära. Det är så enkelt och självklart. För första gången köpte jag en färdig ingefärssyrup från Renée Voltaire och, herregud, GÖR DET INTE! Jag vet inte om det var produkten eller blandningens fel, men det enda jag saknade var en bit rå fisk, för jag kunde inte sluta tänka sushi när jag drack drinken. Koka egen lag istället och det blir så mycket bättre, även om det kan vara svårt att få till  "klöset" i en hemlagad ingefärssyrup.
Fotnot: En nedfärd i Malströmmen har översatts till svenska ett flertal gånger - senast i Samlade noveller volym 1 från 2011.

Malström Swizzle

4½ cl Gosling's Black Seal 151

1½ cl ingefärssyrup

1½ cl limejuice

1 stänk Angostura Bitters

Blanda i ett högt glas packat med krossad is. Rör om kraftigt tills frost bildats på glasets utsida. Garnera med en limeklyfta och en piratflagga.

(Eget recept.)

The Broken Banjo

Oh boy. Det är sent på alla helgons afton. Jag har jobbat i 13 timmar och är mer intresserad av att sova än att pressa fram ett blogginlägg. Jag läste någonstans att bloggare inte har några deadlines, men det har vi faktiskt  och dom kallas storhelger. 

I veckan har jag arbetat på att få ihop en bra allhelgonadrink. Skräcktemat kändes redan bränt med Freudstein och Headhunter, men pumpor har blivit en höstlig besatthet hos mig och The Broken Banjo handlar mer om smaken från en urgröpt Jack-o-Lantern än att skrämmas.

Egentligen ville jag göra Peter, Peter, Pumpkin Eater från Imbibe Magazine, men den innehåller pumpkin butter och jag har ingen aning om vad det är. Men med en pumpasyrup efter förra årets recept får vi en nedskalad lantligt variant av nämnd drink som inte bara passar till Halloween eller vad man nu kallar det, utan hela hösten ut.

Och nu! Nu går jag och sover.

The Broken Banjo

4 cl Applejack

1 cl Pumpkin Spice Syrup

1 cl portvin (tawny)
2 tsk citronjuice

1 stänk Regan's No. 6

Skaka med is och sila upp i et kylt cocktailglas.

(Eget recept.)

Headhunter

Så här i allhelgoweentider kan det vara på plats att påminna sig om att tropiska drinkar inte bara är surf och bastkjolar, utan lika mycket voodoo, spökskepp och kannibaler. Den mörka och primitiva sidan av tiki manifesterar sig genom ruffiga dekorationer, keramiska muggar i form av vulkaner och zombies, och drinknamn som Scorpion och Shrunken Skull. 

Headhunter uppstod på Hawaii Kai i New York på 60-talet och har både namnet och dryckeskärlet för en bra halloweentikidrink. På sätt och vis påminner den om en Zombie, fast med mer frukt och mindre krydda, och en zombie är vad du förvandlas till när drinken är avslutad. Det här är ulv i papayaskal.
Headhunter är trixig att mäta upp redan i sina imperialistiska mått, och det blev inte mindre spretigt efter en centiliteranpassning. Jag har gjort några pyttesmå ändringar - dels för att förenkla uppmätning och dels för att jag faktiskt tyckte att drinken först var för alkoholstark. Med en smula mer lime och papaya blir Headhunter lite mindre en käftsmäll och man minns den som en god drink istället för att inte minnas den alls.

Headhunter

4½ cl demerararom
3 cl Lemon Hart 151
2 cl kubansk guldrom
4 cl limejuice
4 cl papayanektar
2 cl honungslag
1½ cl persikonektar

Mixa med en dryg deciliter krossad is på hög hastighet i 5 sekunder. Häll upp osilat i en tikimugg fylld med iskuber.

(Recept från Beachbum Berry Remixed, Jeff Berry, 2010.)

MxMo CII: Spooky Sips // Freudstein

Mixology Monday is back with a theme that really warms an old goth's heart: Spooky Sips! Let this month's host, JFL of the great Rated R Cocktails blog, explain what a spooky sip might be in his announcement post. For myself, I prefer creepy in theory over brain hemorrhage shots and, as an exploitation cinema junkie, how could I not make a Zombie drawing inspiration from the good times when zombies actually were living dead drones and not rabid disease carriers or whatever they are today? (Sorry 28 Days Later, you were the best in 2002, but you simply killed the genre.)

Before drinking, let's head back to the turn of the millenium. At the age of 16 I rented a videotape labeled House by the Cemetary (1981). I had already seen direction Lucio Fulci's The Beyond, which I found oddly haunting and poetic in all its graphic ugliness and I still consider it a masterpiece of its subgenre (that is Italian produced zombie films of the early 80's), but watching hus House by the Cemetary was a life-changing event. That's when I learned that flaws are sometimes an important part of a cinematic experience. 

The front of the VHS cover had absolutely zero to do with the story, and movie itself contained, among its dubious highlights, an over-the-top bat-slashing scene, a church organ porno soundtrack and the most annoying poorly dubbed little brat ever recorded in subcultural history - all along the usual strained acting and an completely incoherent plot.

But House by the Cemetary is also thoroughly bleak and creepy, and builds up a nightmarish atmosphere. Lucio Fulci clearly had visions, but not the resources to put them together properly. You have to accept these films for what they are, as well as love them for what they could have been.

I'm drifting away. Back to the booze.

Even though House by the Cemetary isn't technically a zombie flick, I namned this Zombie-esque drink after its antagonist Dr. Freudstein. I started out with the easy-to-make mid-century version of the Beachcomber's Zombie and ended up with a 10+ ingredients drink (it only happened) less fruity, but with more warm spices fitting to the season.

Of course, we need to put something Italian into the mix to honour Lucio Fulci, Ruggero Deaodato, Dario Argento and those other maestros of their own niches. Cynar works wonders with these rich spices, but only in a pinch for the earthy flavor - I wouldn't want a bitter Zombie.

For additional screams (and I swear, this too only happened) everything is topped with tiki friendly Horror Infused Bitters from Horror in Clay, who also makes some cool Lovecraftian mugs and barware. 

There is a lot going on in the Freudstein. The flavors are deep and the alcohol content is high. Approach with caution and have a proper meal before drinking. 

That's all for now, children. See you next Halloween when we make a cocktail out of Cannibal Holocaust. 

Freudstein

1 oz. gold Cuban rum

1 oz. Demerara rum

1 oz. Lemon Hart 151

1 oz. Don's Mix*

1 oz. lime juice

¼ oz. Cynar
¼ oz. ginger syrup
¼ oz. pimento dram
¼ oz. simple sugar syrup
6 drops Pernod
tsp. grenadine
dash Horror Infused Fiendishly Tropical Bitters

Shake with crushed ice and pour unstrained into a tall glass. Add more ice to fill and garnish with a  rosary.

(*Don's Mix: 1 part cinnamon syrup to 2 parts white grapefruit juice.)

The Nevermore

Hey goth kids! Det är allhelgoween igen och köket bjuder på en beckmörk cocktail som hyllning till alla bleksminkade tonåringars favoritpippi; korpen som sade aldrig mer. Edgar Allan Poe fick uppleva stor berömmelse när Korpen först publicerades, men frågan är om han inte hade kastat den i papperskorgen om någon förutspått att den 150 år senare skulle vara ett emofenomen där den svarta fågeln överskuggar författaren själv i en lång rad kortfilmer, seriefigurer, t-shirts och nyckelringar. 

Ja, dikten är oerhört fin och utmärkande för Poe som poet i sin musikalitet och förtvivlade atmosfär. Men Poe var ingen one-hit-wonder. Noveller som Flaskposten och Ligeia (ytterst subjektiva förslag) är också intensiva läsupplevelser som blandar skönhet med groteskerier och får ett hotfullt svart moln att sväva över ens huvud långt efter man lagt ifrån sig boken. 

Uppskatta Korpen, men passa gärna på att ta in lite mer av utbudet för att uppskatta Edgar Allan Poe. Det ska erkännas att undertecknad själv inte fattade detta förrän vid 25 års ålder. För en relativt färsk översättning rekommenderas Vertigos behändiga lilla pocket Rummet, virveln och den döda flickan. 12 noveller och dikter, men ingen korp.

Ändå är det Korpen som kliché som ligger till grund för allhelgonahelgens cocktail med nattsvarta färger och gin för att det ska verka lite kusligt londondimmigt. Edgar Allan Poe var i och för sig amerikan, men han kändes liksom brittisk, eller hur? 

Jag måste ställa mig neutralt till min egen drink. Opal Nera är Sambucca som färgats väldigt mörklila av fläderbär. Det betyder att The Nevermore smakar mycket lakrits och lakrits är fortfarande någonting jag har svårt att tycka om. Men det är min huvudvärk. För alla som gillar lakrits vet jag att det funkar ihop med viol eftersom att det finns halstabletter som bygger på samma kombination och därför måste det här vara en god drink. Eh. Ja.

Nej, det är inte subtilt någonstans. Men i utförande passar drinken in i helgens tongångar och ska helst greppas mellan svartmålade naglar. Dessutom har Edgar namnsdag idag. Skål Edgar!

The Nevermore

4 cl gin

2 cl Opal Nera

2 Crème de Violette

2 cl citronjuice

Skaka med is och dubbelsila ner i ett kylt martiniglas.

(Eget recept.)

The Allhelgoween Tiki Special!

  Är halloween förenligt med tiki? Hell yeah! Ett par enkla justeringar i temat är allt som krävs för att göra paradisön till ett dödsrike av voodoo, zombies och krympta huvuden. Idag hämtar vi inspiration från dom gamla exploitationfilmernas djungelraffel och slänger ihop några exotiska långdrinkar att sippa på strax innan man kastas som offer till vulkangudarna.
   Det blir två klassiska tikidrinkar och en modern sådan. Dark 'n' Stormy och White Witch tillhör den gamla skolan. Den förstnämnda är en välkänd grogg och den andra är en mer bortglömd skapelse som förekommer i Trader Vic's Bartender's Guide från 1972. Dead Reckoning serveras på Smuggler's Cove i San Francisco. Jag har gett receptet några mindre ändringar efter svenska förutsättningar men alltså wow, WOW, vilken grej. Den är helt bedrövligt god!
  Nu återstår bara för dig att blanda drinkarna, koppla in VHS-spelaren och sätta på din bästa kannibalskräckis. Låt bongotrummorna ljuda och ha en riktigt gruesome allhelgonahelg!



Dark 'n' Stormy

2 limeklyftor
4-6 cl mörk rom
Ginger Beer

Pressa juicen ur limen direkt i ett stort tumblerglas. Lägg skalen i botten och fyll glaset med krossad is. Häll på mörk rom och fyll upp med Ginger Beer. Garnera med mynta.

(Förväxla inte Ginger Beer med Ginger Ale. Hittar du ingen Ginger Beer; välj en annan drink istället.)

White Witch

2 cl limejuice
4 cl ljus rom
2 cl triple  sec
2 cl vit Crème de Cacao
soda
socker

Blanda limejuice, rom, triple sec och Créme de Cacao med iskuber i ett dubbel rocksglas med sockrad kant. Fyll upp med soda. Dekorera med det tomma limeskalet. 

Dead Reckoning

6 cl mörk rom
2 cl vaniljlikör
1½ cl portvin (tawny)
3 cl ananasjuice
3 cl citronjuice
1½ cl lönnsirap
1 stänk Angostura Bitter
3 cl soda

Skaka alla ingredienser, utom sodan, med is. Sila upp i ett highballglas fyllt med krossad is. Toppa med sodan och servera med sugrör och mynta. 

Allhelgoween

  Den här veckan kommer vi helhjärtat ägna oss åt en av våra mest genomsvenska urtraditioner: Halloween. Denna djupt rotade högtid har firats i Sverige sedan ungefär år 1997 efter Kristus. 80-talisterna tröttnade på den mossiga allhelgonahelgen och ville karva monsterpumpor som i familjefilmerna dom växt upp med. Idag är butikerna proppfulla med teaterblod och vampyrtänder. Det är en stor kommers, och det står klart och tydligt att vi verkligen vill ha halloween i det här landet. Så varför är den fortfarande så trevande och förvirrad? Var är sprängkraften? Tillåt mig spekulera...

  För det första vet vi inte riktigt när halloween infaller i våra kalendrar. Är det på amerikanernas fastställda datum den 31:a oktober? Är det på själva allhelgonaafton eller kvällen innan? Eller är det bara när som helst i anslutning till höstlovet? Idag verkar halloween i Sverige spänna över en tvåveckorsperiod och kommer fortsätta att vara ett tveksamt koncept tills vi kan utropa en officiell dag för detta. 

 För det andra rör det sig om kulturkrocken. Halloween konkurrerar med allhelgona och skapar en splittring mellan generationerna. Sa jag splittring? Jag menar delning som med yxa genom en vedkubb. Halloween kom till oss på 90-talet och var inget som smög sig på - DEN BARA SKULLE IN bland våra svenska seder! Men den mötte stort motstånd av en äldre generation som ville ha sin sakrala allhelgonahelg oförstörd och hade en tydligt ogästvänlig inställning till det amerikanska jippot. Och så har det fortsatt sedan dess. Barn och ungdomar går all in för halloween och möter en oförstående vuxenvärld. Dödläget blir glasklart när Gösta och Siv, som annars tycker att påskkärringar är rätt söta, inte begriper sig på detta tiggeri som ungarna på gården ägnar sig åt. Dom har inget snask att dela ut till dörrknackare och dom kommer inte bunkra upp med något till nästa år heller eftersom att halloween inte existerar i deras värld. Dom tjusigt utspökade barnen går hem med tomma godispåsar. Halloween har misslyckats i år igen. 

  Nog med svammel. Drinkarna som presenteras på Kitchen Shamanism den här veckan ska röra sig i halloweenlandet utan att gå överstyr. Till just denna post ville jag hitta en medelväg mellan halloween och den traditionella allhelgonahelgen. Det skulle vara  cocktails som kändes kusliga och lite farliga utan att bli monstruösa. Något elegant, men ändå med teatral tvist, att smutta på när man läser Edgar Allan Poe eller ser Bergmans Vargtimmen.

 Man behöver ett soundtrack till detta och där föreslår jag Salems ultraobskyra mixtape I Buried My Heart Inna Wounded Knee (följ länken). Bilden på det Blair Witch-doftande repet här bredvid utgör "omslaget". Drinkarna? Jo, det blev en fizz med en hint av lakrits, där en svart iskub så upplyftande får representera dödens skugga, samt en gotisk version av en klassisk Manhattan. 

  Pretentious much?

Silenced by Death

4 cl gin

3 cl citronjuice

2 cl Noilly Prat

1 tsk Pernod

soda

Skaka alla ingredienser utom sodan med mycket is tills shakern är kall och immig. Sila upp i ett collinsglas och fyll upp med soda. Lägg försiktigt i 1-2 iskuber färgade med svart karamellfärg. Servera med sugrör.

(Eget recept.)

Black Manhattan

4 cl bourbon

2 cl Punt e Mes

1 stänk Angostura Bitter

en strimma apelsinskal

Rör bourbon, Punt e Mes och Angostura Bitter med iskuber i en shaker eller ett lågt glas. Plocka ur isen och häll över i ett kylt martiniglas. Pressa ut oljan ur apelsinskalet ovanpå drinken. Garnera gärna med ett rött cocktailbär i botten av glaset.

(Recept från Colonel Tiki.)