Kruxet med kokos

Mmm, kokosgrädde... Man fantiserar om en söt och silkeslen kräm som enkelt kan skedas ner i ens shaker och grunda den perfekta Piña Coladan. Sådan kokosgrädde existerar, men för den som inte har lust att betala över 50 spänn plus frakt för en burk drinkanpassad kokosgrädde är det mer troligt att det är den thailändska varianten man kommer över och får en grädde som vid första en anblick är annat än gräddig. Vad man möter när man öppnar konserven är en stenhård vit massa som man måste hacka sig igenom innan man kommer ner till ett grumligt vatten. Man försöker desperat röra ihop delarna direkt i burken, mäter upp sina centiliter och hoppas på det bästa. Det slutar inte sällan med att det är kokosgrädde överallt och man har en riktigt dålig drink full av kokosklumpar som måste tuggas innan dom kan sväljas.

Cream of coconut och Coconut cream är inte riktigt potato potato. Den förstnämnda är mycket riktigt gjord för cocktails och där är Coco López, 50-kronorsburken, flaggskeppet bland sockrade kokoskrämer. Coconut cream är kokosgrädde som vi är vana att se den. Den är förhoppningsvis osötad och avsedd för matlagning av lite mer spännande slag. Separationen mellan grädde och mjölk uppstår dock i båda burkarna.

Men ingen har sagt att den asiatiska kokosgrädden bara lämpar sig till exotiska kycklinggrytor. Efter en snabb make-over har den blivit en fullvärdig medlem i uppställningen inför en god drink. Töm bara ut hela innehållet i en mixer tillsammans med en rågad tesked florsocker eller två. Kör på stegrande hastighet tills grädden är slät och klumpfri. Håll den kylskåpskall i en glasburk som bör ruskas om då och då för att undvika ny separation. Krämen kommer vara enklare att mäta upp och ge bra smak och textur till din drink (som för övrigt inte måste vara ett safe card som Piña Colada - det finns mycket mer äventyrliga blandningar att göra av kokosgrädde).

DIY: Orgeat

Vi har återkommit till orgeat i ett par recept nu och jag hoppas du börjat undra vad det är för något. Jag tillhör inte dom som läste franska i högstadiet och av rädsla för att uttala något fel brukar jag säga mandelmjölk istället. Denna flytande marsipan var en vanlig komponent i en rad klassiska drinkar innan förbudstiden och blev också essentiell för tikibaren där den framför allt gjort sig känd som nyckelingrediens i Mai Tai. 

Det finns fortfarande kommersiell orgeat att köpa, men chansen att du kommer över en flaska under fredagshandlingen är ganska osannolik. Det är dock inga större häxkonster att göra sin egen orgeat. Lite kladdigt blir det alltid. En tratt och en slickepott kommer vara dig behjälpliga i processen. Och den behöver  några dagars vila i kylskåpet, så behovet av en anständigt blandad Mai Tai får inte vara alltför akut.  

Som vanligt med dessa recept får du en mycket större sats än troligtvis behöver. Detta ger ungefär en halv liter orgeat. Jag brukar halvera måtten och klara mig med god marginal. Den extra smaksättningen med apelsinblomsvatten är inte livsviktig, men absolut trevlig för en lite mer exotiskt känsla om det är just tikidrinkar som ska blandas. Orgeat smakar förresten mandel, om du fortfarande undrar. För dom flesta innebär det inga problem, men till din vän som brukar äta blandsemlor ska du kanske vara lite sparsam med centiliterna. 

Orgeat

100 g sötmandel

50 g bittermandel

3 dl strösocker

3 dl vatten
ev. ½-1 tsk apelsinblomsvatten 

Skålla mandlarna och finhacka för hand eller i matberedare. Blanda dom hackade mandlarna med socker och vatten i en kastrull och värm upp hastigt under omrörning. Ta kastrullen från plattan precis när det börjar koka. Låt svalna något och häll över hela blandningen i en ren glasburk. Låt stå tre dygn i kylskåp och skaka burken när du har vägarna förbi. Töm sedan ut innehållet (allt ska med!) på en ren kökhandduk och krama ur så mycket vätska som möjligt ner i en glasflaska. Tillsätt eventuellt apelsinblomsvatten. Släng det överblivna mandelkrosset. Din orgeat klarar sedan ungefär en månad i kylskåpet (lite längre om du tillsätter ett par centiliter vodka). 

Root Canal Splinter

En bieffekt av att blogga är att det hela tiden finns i bakhuvudet och tankarna inte helt frivilligt drar iväg för att kretsa kring vad man ska skriva om nästa gång. Det är dåligt när behöver vara koncentrerad, men användbart i situationer som är tråkiga eller obehagliga.

Yours truly utnyttjar för närvarande sin tandvårdsförsäkring med en serie fyllningar i överkäken och under en av behandlingarna stillades dom mest skräckslagna ögonblicken något när jag kom på att det här kan man göra en drink av. Resten är historia. Let me present The Root Canal Splinter.

Ah, Minttu. Med fräschören av en påse flourtuggummin, evigt befläckad av Ålandskryssningar, var den en självklar bas i tandvårdsdrinken. Vidare spetsar vi med lite vodka för mer styrka, mjölk för kalcium och kakaolikör för att jag inte hade fått den här idén utan karies. Den färdiga drinken är så vit som en frisk tand ska vara och den smakar precis som man väntar sig: som en After Eight. Eller som en lite rivigare Grasshopper. Inte särskilt subtilt med andra ord, men här får det vara tanken som räknas. Och det är en lika-delar-drink så att du utan att behöva tänka kan anpassa måtten till vilket kärl du än önskar dricka ur. 

Vi avslutar med några grundläggande råd för god munhygien: Använd eltandborste, tandtråd och flourskölj morgon och kväll. Rök inte, snusa inte, ät inte och drick bara ditt eget saliv. Skär gärna ner på andningen lite också. Precis allt är skadligt för tänderna. 

Root Canal Splinter

2 cl vodka
2 cl Minttu
2 cl mjölk
2 cl Crème de Cacao

Skaka samtliga ingredienser med is och sila över iskuber i ett whiskyglas.

(Eget recept.)

Aurora Bora Borealis

Det är ungefär tre månader sedan vi senast gjorde en tikidrink på Kitchen Shamanism och det är faktiskt inte okej. Så nu gör vi en tikidrink. 

Aurora Bora vad? Receptet kommer från Jeff Berrys gömmor och namnet ska syfta på den latinska benämningen för norrsken och ön Bora Bora i Franska Polynesien. Mitt första försök med den här drinken var en genuin flopp. Det berodde inte på att det skulle vara en dålig drink utan mer för att jag har problem att hitta bra kokosgrädde i mina kvarter. Jag tänker återkomma till mina missöden med kokos i dagarna, men just nu nöjer vi oss med att säga att mitt andra försök med Aurora Bora Borealis var betydligt mer lyckosamt. Även om den ger ett tungt intryck vid första anblick så är den förvånansvärt uppfriskande och fräsch. Enligt tikistandard är det självklart mycket rom i förhållande till dom övriga komponenterna, men herregud så lätt en sån här kommer slinka ner en varm sommardag. 

Proportionerna blev inte helt trogna originalet i översättningen till centiliter, men jag tycker att det funkar fint ändå. Framtida modifieringar kommer vara att skvätta på lite extra orgeat och använda en ljus rom med lite mer slagkraft än gamle Bacardi. Och ja, det är en drink som bara skriker efter en klunk ananasjuice, men spar det till den vanliga coladan istället. Det är upplyftande att få dricka en kokosdrink som smakar så rent som den här med det långa konstiga namnet.

Aurora Bora Borealis

3 cl ljus rom
3 cl mörk rom
2 cl kokosgrädde
1½ cl limejuice
1 cl apelsinjuice
1 tsk orgeat

Mixa alla ingredienser med en rågad deciliter krossad is på låg hastighet i ca 15 sekunder. Häll över i ett rymligt cocktailglas. 

Fruktstund: Lime

När det handlar om vilken som är den viktigaste cocktailfrukten kommer det nog alltid vara ett dött lopp mellan citronen och limen. Ibland talas dom om nästan som tvillingar. Båda gör sitt jobb i vilken syrlig drink som helst och i exempelvis Margarita är det vitt accepterat att använda den av dessa citrusfrukter som finns närmast till hands. Men är dom så lika varandra egentligen? Inte så värst. Där citronen har som huvuduppgift att bara vara chockerande sur är limen betydligt mildare och tappar inte karaktären i sin egen syrlighet. Valfri sour med lime kommer alltså förmedla mer frukt än valfri sour med citron. Den exotiska känslan harmoniserar också inte så oväntat med andra tropiska smaker och gör den oumbärlig till tikidrinkar.
Jag äger en ganska kass cocktailbok från 80-talet där limen beskriv som svåråtkomlig och dyr för svenskar. Mycket har uppenbarligen hänt sedan dess och idag kan vi köpa lime för några växelmynt året runt. Lime förblir dock en importvara som ofta skeppats från central- eller sydamerika, så det är missvisande att säga att den egentligen har någon säsong i Sverige. Limens skal är rikt på smak och gör den populär att muddla, men skrubba för guds skull frukten i varmt vatten först om du inte tycker att bekämpningsmedel är nyckelingrediensen i en Mojito. Och det finns inga ursäkter att inte välja ekologiskt odlad lime vid dom tillfällen dom poppar upp i fruktdisken.
Behöver vi ens nämna att lime alltid ska vara färskpressad? Så kallad limejuice från små gröna flaskor kan i bästa fall smaksätta ditt bordsvatten men hör inte under några omständigheter hemma i en drink.
Annars är det rätt svårt att misslyckas med denna gröna sköning. För alla älskar lime och limen älskar dig.

Caipirinha

½ lime
1 msk rårörsocker
6 cl cachaça

Skär limen i mindre delar och muddla med socker i ett tumblerglas. Fyll på med cachaça och krossad is.

Skinny Monday Fizz

Triss i PET. En klimatsmart slump.

Det förefaller helt logiskt att dagen innan fettisdagen måste vara smalmåndagen. Om så är fallet är det idag du inte ska göra en cocktail eftersom att det inte direkt finns några viktväktardrinkar. Undertecknad ska snart iväg till jobbet och behöver inte bekymra sig över detta alls, men någon annan kanske vill ha en smalmåndagsdrink, trots allt, och då finns det sätt att maska sig igenom alla hinder. Man kan till exempel köpa en äcklig lightöl eller hälla upp några centiliter whisky över is som ju är något kalorisnålare än en blandad cocktail. Eller så gör man en drink som åtminstone låtsas vara smal och hälsosam. 

Jag har gått förbi den där Aloe Vera Drycken (sic) ett antal gånger när jag handlat och tyckt den sett intressant ut. 00-talets mest hypade hälsoplanta i mellanmålsformat, liksom. Jag har aldrig druckit ren Aloe Vera-juice så jag kan inte säga hur mycket av den smaken som verkligen består i den här drycken, men den är väldigt len och smakar mycket honung vilket gör att det inte behövs någon extra sötning i själva drinken. Dessutom neutraliserade den ginen till den grad att det bara fanns en väldigt diskret hint av enbär kvar. Lite synd, tycker jag, men ginskeptikern ser nog bara fördelar med det. Men viktigast av allt: den känns nästan nyttig.

Skinny Monday Fizz

6 cl gin

4 cl Aloe Vera Drycken

3 cl citronjuice

2 cl äggvita

4 cl Grape Tonic

Blanda alla ingredienser utom tonic i en shaker. Skaka först ca 30 sekunder utan is och sedan lika länge med is. Sila ner i ett ölglas utan is och toppa med Grape Tonic. Garnera med citronmeliss och servera med sugrör.

(Eget recept.)