Labbrapport: Crème de Violette

Likörer som inleds med Crème de följt av ett pompöst elegant fransk uttal av sin huvudsakliga arom har ett rykte om sig att på något vis fördumma en drink. Kanske beror det på överdådet av socker eller att utbudet av smaker är ungefär desamma som du hittar i en större glassdisk. Låt oss inte skylla på likörerna per se, men vi kan enas om att dom missbrukas i drinkar som personifierar tacky på ett sätt som inte har en chans att ens bli lite ironiskt hippt.
Crème de Violette har dock klarat sig undan barnkalasstämpeln - troligtvis genom sin blotta frånvaro. Viollikör går att spåra tillbaka till tidiga 1800-talet och ett sekel senare var den kanske inte direkt mainstream, men ändå en ingrediens som förekom i klassiska drinkar innan förbudstiden - framför allt som en färgklick i Aviation. Sen försvann den mer eller mindre och förblev obskyr i nästan 100 år. Crème de Violette började bli tillgänglig igen för några år sen och nu finns det en handfull tillverkare som producerar viollikör i olika prisklasser.
Just den här flaskan kommer från Rothman & Winter. Frukt- och bärlikörer kan gärna sluta som en ungefärlig uppskattning av vad dom borde smaka. Om så är fallet här har jag svårt att säga. Det är lättare att bedöma äktheten på en hallondryck eftersom att jag vet hur färska hallon smakar, men det är sällan, eller aldrig, jag går och äter violblad direkt från någon berghäll. Däremot smakar Crème de Violette viol på samma vis som turkosa skumelefanter (djupt saknat lösviktsgodis) gjorde. Den känns något torrare än andra crème-de-nånting och funkar inte helt otippat fint med gin och vodka, men bör användas med eftertanke då den speciella smaken lätt tar över scenen.
Men färgen då? Färgen?! Tyvärr. Crème de Violette är inte i närheten av så drömskt lila som jag hade hoppats på och blir snarare lite grådaskig när den blandas. Men kanske är det bristen på neon som tyder på att det här är en äkta vara. Huvudsaken förblir ändå själva violen - en egendomlig smak som vi nästan glömt bort och som förtjänar en renässans.

Aviation

5 cl gin
2 cl citronjuice
2 cl maraschinolikör
1 tsk Crème de Violette

Skaka med is och sila upp i ett kylt cocktailglas. Garnera med citronskal.

Holy Moon

4 cl Absolut Hibiskus
2 cl limejuice
1 cl Crème de Violette

Skaka med is och dubbelsila över iskuber i ett whiskyglas.

(Eget recept.)

The Lei (eller "Vad jag inte gjorde på nyårsafton")

Jag kände mig ambitiös när jag skulle göra min nyårsdrink. Så ambitiös att jag beställde hem en ordentlig påse torkade hibiskusblommor till till drinken som skulle vara fruktig, blommig och bubblig. Den skulle vara som en nött nyårsklyscha och samtidigt helt anti-nyår. Sen dog idén. Drinken blandades aldrig och hibiskusblommorna blev en köksinredningsdetalj i en liten glasburk istället.
Men i helgen, nästan en månad försent, gjorde jag min inte-så-mycket-nyårsdrink. Den innehåller rom, men den har medvetet inget riktigt tikidjup utan är mer en traditionellt chic nyårsbubbelgrej med en tydligt icke-säsongsbetonad tropisk twist. Eller är det en tropisk drink med nyårstwist att dricka mitt i högsommaren för att man saknar vintern av någon anledning jag inte förstår? Den funkar nog året om faktiskt, men först måste man börja med att koka syrup.

Hibiskussyrup

1½ dl vatten
ca ½ dl torkade hibiskusblommor, löst packade
1 dl strösocker

Koka upp vattnet med blommorna. Ta bort från värmen och låt svalna under lock. Sila av blommorna och blanda vätskan med socker i en kastrull. Koka upp på nytt och rör om tills sockret löst sig. Låt svalna, häll upp i glasburk och förvara i kylskåp i upp till två veckor.

Vid tillagning kommer du känna en doft som inte är helt olik varm nyponsoppa, men ta det lugnt och börja inte fundera på att köpa hem mandelbiskvier - det är inte vad din färdiga syrup kommer att smaka. Hibiskusblad är lätt syrliga och inte så tungt blommiga som man kan tro. Du kan använda några fler blad än vad det sunda förnuftet säger utan att det kommer smaka som din farmors eau-de-toilette. Det går dock inte att säga exakt hur mycket hibiskus du ska använda till denna syrup. Det hänger på bladens storlek och styrka, samt hur luftigt packade dom är. Koka upp igen med mer blommor om smaken inte är tillräcklig, eller med mer vatten om det smakar alldeles för mycket krukväxt. Men, till skillnad från en vanlig sockerlag, håll dig till något mindre socker i förhållande till vattnet. Och när du har fått till en syrup som är klart blommig och lite sötsyrlig, då kan du blanda nyårsdrinken som inte är någon nyårsdrink.

The Lei

3 cl Havana Club Añejo 3 Años
2 cl ananasjuice
2 cl hibiskussyrup
2 cl limejuice
1 cl Absolut Hibiskus
Prosecco

Skaka alla ingredienser, utom prosecco, med is och sila ner i ett rymligt champagneglas. Fyll upp med väl kyld prosecco.

(Eget recept.)

Labbrapport: Absolut Hibiskus

 Aloha y'all! Idag inför vi en nyhet på Kitchen Shamanism. Under rubriken Labbrapport kommer vi att undersöka möjligheterna att blanda drinkar utifrån en nyckelingrediens som känns ny, intressant, innovativ eller bara konstig. För att få hamna i labbrapporten ska ett par enkla kriterier uppfyllas:

1. Det ska handla om en dryck. Den kan vara högprocentig eller alkoholfri, men den ska vara flytande från start. Även om snabbköpet till exempel har tagit in en jättespännande frukt jag aldrig sett förut så hör den inte hemma i rapporten. Kryddor, sötningsmedel och annat förvisas också till andra forum.
2. Drycken kan vara gammal eller ny på marknaden, men den ska sakna motstycke på hyllan där den står. Den finns en ny gin på bolaget? Kul, men det väcker ingen experimentlusta direkt. Det finns en ny gin med smak av smörpopcorn på bolaget? HALLÅ! Rapportämne! Det ska vara dryckens väldigt specifika egenskaper som lockar.
3. Tanken om drycken som drinkingrediens måste vara primär. Det är därför den köps.
4. Bitterdroppar faller under en annan kategori. Dom finns visserligen i alla möjliga roliga utföranden, men dom är trots allt fortfarande drinkens salt och peppar mer än huvudingredienser.

Lotus goes luau.

  Och med det klargjort rullar vi ut en flaska Absolut Hibiskus som den första labbrapporten. Först hade jag inte ens tänkt att köpa den. Den stod hela sommaren bland övrig vodka på Systembolaget och jag tyckte den mest verkade vara ett trendigt marknadsföringspåhitt eftersom att tropikerna har varit på tapeten i år. Men habegäret tog över och jag blev rädd att den kanske bara såldes tillfälligt och skulle ta slut. 

  Etiketten berättar att vodkan är smaksatt med hibiskus och granatäpple. Doften är faktiskt rätt fantastik och påminner mig om något oidentifierbart godis i färgglad plastförpackning från barndomens 90-tal. Den smakar absolut mer frukt än blommor, eller liksom lite hallon-ish, men den är fräsch och inte sliskig på något vis. Framför allt känns den rolig och man kan säkert hitta många användningsområden om man har lite sunt förnuft. Att byta ut den vanliga vodkan mot Absolut Hibiskus i valfri fruktbetonad drink borde ge ett extra soligt uppsving, men att göra detsamma i en Bloody Mary är nog en dålig idé. 

  Även om jag saknar just hibiskus i hibiskusvodkan så triggar bara själva flaskan fantasin. Honolulu! Luau! Beach party! Associationerna till hotellkomplex och storblommiga skjortor blir oundvikliga och hela Hawaiitemat satte tonen för mina första blandningar. Vad som kom ut av det var lite mer exotisk variant av en viss Harvey och ordentlig förstärkning av granatäpplet. Pynt av plast och papp och stora fruktbitar på glaset är ett måste!

Hawaii Wallbanger

5 cl Absolut Hibiskus

2 cl Galliano

blodapelsinjuice

Fyll ett högt glas med iskuber. Häll över Absolut Hibiskus och Galliano. Fyll upp med blodapelsinjuice och rör om hastigt. 

Garlands

1/2 granatäpple

4 cl Absolut Hibiskus

2 cl Passoã

2 cl limejuice

1 cl sockerlag

Skrapa ut kärnorna ur granatäpplet och lägg dom i botten på en shaker. Fyll på med övriga ingredienser och skaka med krossad is i ca en minut. Sila över krossad is i ett hurricaneglas.