South Seas Zombie

Den som var med mig förra sommaren minns kanske att jag hade en liten zombieprovning. Eller jag blandade dom drinkarna som antas vara Don the Beachcomber's recept från glansdagarna och sen... sen blev det liksom inga fler. Det är ju synd när det finns så många zombies att testa.
Många zombies har helt tappat kontakten med sitt ursprung, men i en särskild sektion i Beachbum Berry Remixed ryms inte bara Donn Beach's odödliga odöda, utan även en handfull ytterligare drinkar med som tagit tydlig avstamp i originalet.
South Seas Zombie från 70-talets Honulolu är en sån. Man har försökt återskapa en klassisk Zombie utan att veta vad som egentligen är i den. Har blir resultatet tropiskt och stark utan att vara extremt. Den lite större mängden fruktjuice gör den bra för någon som kanske inte vågar sig på en 1934-Zombie. En skvätt söt vermouth i mixen är en oväntat tvist som ger drinken en härlig fyllighet.
Och ett stort plus är att du klarar dig med vilken 151-märkt rom som helst, så du behöver inte söka land och rike och tyska eBay runt efter en flaska Lemon Hart.

South Seas Zombie

3 cl mörk jamaicansk rom
3 cl anansjuice 
3 cl apelsinjuice
1½ cl vit kubansk rom
1½ röd vermouth
1½ orange Curaçao
1½ cl citronjuice
3 cl 151-rom (75.5%)

Skaka allt, utom 151-rom, med krossad is och häll upp osilat i ett högt glas. Toppa försiktigt med 151-rommen.

(Recept från Beachbum Berry Remixed. Jeff Berry, 2009.)

Old New York Cocktail

Okej, det börjar kännas lite fånigt att komma på ursäkter för dom månadslånga bloggavbrotten. Det här gången kan jag försöka skylla på att jag har jobbat och haft semester och jobbat... Och hallå, den senaste veckan har både Tyler the Creator OCH Lana Del Rey släppt nya album. Sånt tar tid att lyssna sig in på.

Men än är det rabarbersäsong. Och en drink jag testade ganska tidigt på rabarbersäsongen var Old New York Cocktail som jag hittade på Cocktail Virgin Slut. Det är en typisk blommig vårdrink och känns inte superaktuell så här på nästan sensommaren, men om man älskar rabarber (som till exempel jag gör) så funkar den ändå.

Först sa min lilla ensamma konservativa hjärncell att den här drinken minsann inte borde skakas, men sen förstod jag att rabarbersyrup inte skulle integreras snyggt genom rörning och med äkta hemmagjord lag (vilket borde vara en självklarhet) blir drinken nog grumlig. Så skaka är bäst, men drinken blir ju då sötare än man kanske väntar sig. 

Men ändå. Jag gillar verkligen den här. Både på vår och sommar och säkert resten av året också om jag har rabarber i frysen.

Old New York Cocktail

4½ cl genever

3 cl torr vermouth

1½ cl rabarbersyrup

1 stänk Peach Bitters

Skaka med is och sila ner i ett kylt cocktailglas.

(Recept från Cocktail Virgin Slut.)

Blue Dolphin

Jag forsätter skylla dom långa bloggpauserna på mitt nyckelbensbrott. Det håller ett tag till. Det är fortfarande svårt att skaka en drink. Jag har provat med vänsterhanden och slutade med en White Lady över hela köket. Men det finns ju andra sätt att blanda drinkar som jag lätt glömmer bort.

En draja innan maten och Manhattan efter - det fixar jag. Och jag uppskattar verkligen en fin rörd cocktail, men som hemmablandare är det inte riktigt min kategori. Det funkar ibland, men oftast inte. Jag beundrar dom som bemästrar den här konsten. Men med en mitella och armen i ett stabilt 90-gradersläge har det gått bättre än någonsin att röra en drink. 

Blue Dolphin är en av få 80-talsdrinkar som finns med i Beachbum Berry Remixed. Och 80-talet märks av; det handlar inte så mycket om hur ingredienserna passar ihop, bara dom låter snygga tillsammans. Men hur orimligt det än låter så faller det väl ut med den här lilla drinken. Den har faktiskt blivit en av mina guilty pleasures som jag blandar ganska ofta utan att våga säga det till någon.

Förresten. Blue Dolphin ska enligt receptet faktiskt skakas. Men vi vet ju att en sprit-rakt-igenom-drink enligt alla gängse normer bör röras. Även om det är en illblå vodkadrink. Det är dessutom bra för min arm och det smakar skitgott. 

Blue Dolphin

3 cl vodka

3 cl torr vermouth

1½ cl kokosrom

1½ cl blå curaçao

Rör med is och sila ner i ett cocktailglas. Garnera med en apelsinskiva... eller ett apelsinskal, va?

(Recept från Beachbum Berry Remixed, Jeff Berry, 2009.)

My Small Love

Första mötet med en shrub är en märklig upplevelse. Vad är det egentligen?

En shrub behöver bara innehålla tre ingredienser: Vinäger, socker och valfri frukt eller bär. Den blir inte tillräckligt söt för att funka som syrup och inte heller syrlig nog att ersätta citrusjuice i en drink. Framför allt bidrar en shrub med en rejäl vinägersmak.

Plötsligt blir jag väldigt konservativ. Vinäger hör hemma på en sallad. Punkt. Och det är anledningen till att jag inte vågat mig på en shrubdrink förrän nu.

My Small Love är ett litet bubbelnummer för Alla hjärtans dag med en tranbärs- och douglasgrankryddad shrub från Shrub & Co som nyckelingrediens. Efter detta vet jag att vinäger har andra användningsområden än inläggningar och salladsdressing. Shrubben känns helt självklar tillsammans med gin och vermouth. Vinägern märks tydligt, men smakar friskt och precis lagom surt. 

Jag förutspår att shrubexperimenten kommer dugga tätt i vår.

My Small Love

4 cl gin
2 cl Shrub & Co Cranberry Douglas Fir 
2 cl Cinzano Rosé
2 cl citronjuice
6 cl mousserande rosévin

Skaka gin, shrub, vermouth och citron med is och dubbelsila ner i ett champagneglas. Fyll upp med mousserande rosévin och garnera med ett citronskal.

(Eget recept.)

Arawak Cocktail

Tema: Nödlösningar.

Enligt receptet på Gary Regans bourbon-forward Arawak Cocktail (från Beachbum Berry Remixed) ska den blandas på tamarindjuice och det påpekas det att tamarindjuice är lite omöjligt att komma över om man råkar bo utanför det tropiska bältet. Som substitut föreslås Focos tamarindnektar.

När man väljer nektar framför juice får man alltid mer socker och mindre frukt. Att ersätta ¼ oz juice med ¼ oz tamarindnektar gav alltså inte mycket fjutt i mixen. Jag ökade måttet till två centiliter och fick en intressant smak, men också en mycket sötare drink än tänkt. Enkel matematik.

På det tredje försöket cyklade jag tillbaka till thaishoppen där jag hittade nektarn och köpte en burk tamarindpasta avsedd för matlagning. Det såg inte fräscht ut att vända ner en halv matsked i shakern, men visst gav det mer punch i den färdiga drinken - i ungefär fem minuter innan hela sörjan började separera sig på ett mycket oaptitligt vis.

I slutändan blir mitt förslag; Åk på en söndagsutflykt till Trinidad & Tobago istället för Ingelsta Shopping och införskaffa lite purfärsk tamarindjuice eller - för en mer realiserbar Arawak Cocktail - kör på två centiliter nektar.

Arawak Cocktail

6 cl bourbon

2 cl tamarindnektar

1½ cl torr vermouth

½ msk ananasjuice

1 stänk Angostura Bitters

Skaka med is och sila upp i ett kylt cocktailglas. Garnera med ananas.

(Recept från Beachbum Berry Remixed, Jeff Berry, 2009)

Queen of the Prairie

Ute i världen firas just nu Negroni Week - ett trevligt samarbete mellan Campari, Imbibe Magazine och en uppsjö av barer, professionella mixologer och hemmablandare - och när kreativiteten inte verkar ha några gränser kan man fråga sig vad en Negroni egentligen är...?

Lika delar gin, Campari, söt vermouth och ett apelsinskal - där har vi en Negroni. The Negroni. Men en Negroni kan också vara ett tankesätt där ursprungsdrinken kan varieras in i evigheten. Du behöver: Gin, valfri vermouth och en spännande bitter. Eller nej, du behöver inte alls vermouth och gin.

Queen of the Prairie är min version av en vit Negroni (gin, Lillet Blanc och Suze). Här tog jag fram bisongräsvodkan jag köpte i Warszawa i höstas. Den har botaniska smaker, men inte i samma utsträckning som gin. Cocchi Americano är inte heller en vermouth även om smaken är snarlik. Så jag har redan bommat två ingredienser och dessutom lagt till en fjärde. Eftersom man tappar lite klös med vodka så behövs ett stänk bitters. Trots allt detta känner man ändå igen sig i Negronikonceptet när drinken är blandad. Den är fyllig, jordnära i smaken och har ett lätt apelsindriv.
Negroni Week 2015 är över på söndag, men originaldrinken och dess avkommor dricks med fördel året om.

Queen of the Prairie

4 cl Żubrówka
4 cl Cocchi Americano
4 cl Suze
1 stänk Grapefruit Bitters

Blanda med is i ett whiskyglas. Garnera med en apelsinklyfta.

(Eget recept.)

MxMo XCVII: I'll Take Manhattan! // The Crystalline Manhattan

I had so much fun participating in Mixology Monday the last time and I really want to do it again. This month's theme is "I'll Take Manhattan!" and the event is hosted by Frederic of the Cocktail Virgin Slut blog. I was really late to read his announcement post, since I just came back home from, well, Manhattan. This was all made in a rush.

Unaged American whiskeys only recently hit the shelves in Sweden, so when I found myself with a bottle of white dog at 62.5% ABV I was not sure what to do with it. Can it make a Manhattan? One that is not only white, but almost completely transparent, and yet it is a whiskey drink?

For the The Crystalline Manhattan I stayed away from all brown ingredients. Cointreau was added for sweetness, and also a splash of water for extra dilution, which I thought was needed to make the drink smoother. I chose to omit the standard maraschino cherry garnish as the syrup would ruin its clear appearance. 

Okay, in the end, it does not look, smell or taste like the real thing, so let us say this one is a Manhattan in a more spiritual way. In the mouth, it starts off quite fiery, followed by sweeter malt, orange and floral notes, and leaves with a dry peppery finish. 

As for the vermouth, I have heard so many good words about Dolin Blanc and it's a shame that it's not available over here, which is why I use Martini Bianco instead. I bet that Cocchi Americano could make a nice substitute, but The Yellowish Manhattan just doesn't sound that classy.

The Crystalline Manhattan

1½ oz. Buffalo Trace White Dog Mash #1

¾ oz. Martini Bianco
½ oz. water
¼ oz. Cointreau
2 dashes Bitter Bastards Crystal Bitters
orange peel twist

Stir everything (except orange peel) with ice and strain into a chilled martini glass. Express orange peel oils onto the drink. Discard peel.

Into the Woods

Första ingrediensen i det här receptet är en promenad i skogen. Naturen runt hörnet är fullt av godsaker. Där finns blåbären och lingonen, vilda hallon och kantareller. Men ännu närmare än så hittar man smaker som man kanske inte ägnat en tanke åt. Granen dignar av ljusgröna skott under våren och försommaren. Stoppar du ett sådant i munnen kommer du finna en lätt beska, lite citruskaraktär och mycket skog. Kan det kännas mer organiskt? Kanske om du äter mossa. 

Unga granskott är goda att sylta och ta fram till höstens viltkött, och vad jag hört är dom utmärkta för sillinläggning också. Och självklart går dom att göra en spännande syrup av, men du måste börja med den där skogspromenaden. Hitta en gammal gran - om du plockar skott från en ung och späd gran kan du faktiskt hindra den från att växa till sig. Länsa inte en och samma plats på skott utan arbeta dig runt grenarna och plocka sporadiskt för att inte göra trädet illa. Ta hem naturen med respekt. 

Granskottssyrup

2 dl socker

2 dl vatten

2 dl granskott

1 tsk citronjuice

2 cl vodka

Värm upp socker och vatten i kastrull och rör om tills sockret är upplöst. Ta kastrullen från värmen och tillsätt granskotten. Låt svalna under lock. Häll över allt i en glasburk tillsammans med citronjuicen. Sätt på lock och låt stå över natten. Sila genom en finmaskig sil och häll upp på en ren glasflaska. Tillsätt vodkan och förvara i kylskåp i upp till två månader.

Jag gjorde bara ett försök med Into the Woods och blev nöjd redan där. Den känns stilren och lugn - lätt träig på ett varmt vis. Bitterdropparna sätter inte bara lite krydda på drinken, utan får den också att skifta vackert i rosa. Kanske är det en höstcocktail. Vi drack den utomhus när det regnade och omgivningen var knäpptyst. Det var hur perfekt som helst.

Gin är förstahandsvalet, men jag får jag en känsla av att denna syrup borde funka med kanadensisk whisky och göra sig bra i old fashioned-variationer. Och efter gårdagens middag kan jag bekräfta att den gör succé som glaze på kycklingvingar.  

Into the Woods

5 cl gin

2 cl granskottssyrup

2 cl torr vermouth

1 stänk Peychaud's Bitters

Rör ingredienserna med is och sila upp över iskuber i ett whiskyglas. Garnera med ett färskt granskott.

(Eget recept.)

El Presidente

  Ibland orkar man bara inte. Det är visserligen ett helnöje att pressa frukter till förbannelse, jaga runt efter obskyra livsmedel och koka häxbrygder till mäktiga tikidrinkar flera dagar i förväg, men jag jobbade ju faktiskt EN HEL DAG den här veckan och när fredagen kom hade jag inte förberett något alls.

  El Presidente är en kubansk pärla som är perfekt när man vill ha allt och man vill ha det snabbt. Den är söt, sur, stark, färggrann, elegant och opretentiös. Det tyngsta momentet är att dela en lime och pressa den. Måtten är så enkla att man kan blanda med vilken äggkopp som helst och ändå få till balanserna. Presidenten utgör en del av arvet från förbudstiden i USA, när amerikaner seglade från Florida till Kuba för att släcka törsten, men har sedan dess hamnat i skuggan av daiquirin och mojiton. Receptet har självklart modifierats med åren. Ett skvätt lime har tillkommit och orange Curaçao har bytts ut mot mer lättåtkomlig triple sec. Helhetsbilden av rom, sötma och citrus är dock densamma som på 20-talet. Så nästa gång du vill göra en hastig resa till Havanna efter en lång arbetsvecka, men inte ens mäktar med att muddla mynta till en mojito, ge El Presidente en chans istället!

El Presidente

4 cl ljus rom

1 cl limejuice

1 cl torr vermouth

1 cl triple sec

1 cl grenadine

Rör samtliga ingredienser med is tills allt är väl kylt och sila upp i ett cocktailglas.