Slutet på det nya året

  Hur var 2013? Hur smakade det och hur lät det? Vilka kändisar dog? Var var jag egentligen?

  2013 skrivs nog in i historieböckerna som året vi firade påsk under kärnvapenhot, pulled pork fick fredagsmysarna att slå knut på sig själv och Vatikanen ansåg att man ligger inom ramen för yngre förmåga vid 77-års ålder. För egen del var det ett snurrigt och hektiskt år i konstant rörelse. Vi kanske kan säga att det var ett utvecklingsår, men jag hoppas ändå på ett mer tillbakalutat 2014.

 Men nu över till bubblorna. Nyårsdrinkarna har mer eller mindre pressats fram. Jag vaknade upp ur juldimmorna och kom på att det är faktiskt EN TILL högtid på gång. I år igen! Jag älskar egentligen nyårsafton, men i år la jag så mycket fokus på julen att jag helt försummat vad som brukade vara min favorithelg. Vad ska jag ha på mig? Den frågan kunde inte Imbibe Magazine hjälpa mig med, men jag hittade en fin bubbelcockail där. Northern Lights har, som namnet antyder, smaker från våra egna landskap och om man justerar sockerlagen efter tranbärssåsen, så att det inte blir för sliskigt, så blir den en perfekt uppstart precis i början av kvällen. Den andra drinken är en sorts vidare utveckling av Black Manhattan, och därigenom har den fått sitt namn som till och med jag själv tycker är urtöntigt, men vadå, vi knyter ju ihop 2013 här och resan till New York var faktiskt årets näst bästa händelse (nummer ett var att bli kattfarsa). 

  Jag vet att vi kallar sånt här champagnedrinkar, men kom igen... du blandar ut det. Så ta det lugnt, välj ditt favvomousserande och spar det där kostsamma till tolvslaget istället. 

  Vi ses 2014 och lämnar helgerna bakom oss.

Northern Lights

3 cl gin
1½ cl citronjuice
½-1½ cl sockerlag
2 tsk tranbärssås
2 stänk Angostura Bitters
6 cl mousserande vin

Skaka alla ingredienser, utom vinet, med is. Dubbelsila ner i ett champagneglas och toppa med mousserande vin. 

(Recept från Imbibe Magazine.)








NY Skyline

2 cl bourbon
2 cl apelsinjuice
1 cl Punt e Mes
2 stänk Orange Bitters
mousserande vin

Skaka alla ingredienser, utom vinet, med is och sila ner i ett champagneglas. Fyll upp med mousserande vin.

(Eget recept.)

Och så årets låt förstås.

Mer yule

  Så slutligen faller alla bitar på plats. Julpyntet har hittat rätt positioner, klapparna är handlade (mest till mig själv), sillen är inlagd och typ redan uppäten, hemmet har faktiskt städats och granen står där den står utan att katterna vält den.
  För min del tar julracet på sätt och vis slut här nu när jag går på och tjänar storhelgs-OB istället. Eftersom att undertecknad jobbar en massa förmiddagar kommer julen firas vitt, men för den som fortfarande dras med ångest över julmat som måste lagas och bångstyriga presentsnören som inte vill krulla sig perfekt, eller bara inte kan välja uppesittarkväll på TV - tillåt mig presentera två megajuliga drinkar som åtminstone hjälpt oss att hitta stämningen i ruschen. Dessa blir mitt sätt att säga god jul till dig som läser detta.

  That's all, folks.

Candy Cane Swirl

4 cl SKYY Infusions Raspberry
1½ cl Minttu
1½ cl grenadine
8 cl tranbärsjuice
en skvätt Sprite
2 polkagriskäppar

Stöt den ena polkagriskäppen i mortel och frosta glaset med krosset (jag använde sockerlag för att få det att fästa ordentligt). Skaka vodka, Minttu, grenadine och tranbärsjuice med is och sila upp i ett stort martiniglas. Toppa med Sprite och garnera med den andra käppen.

(Recept från What to Drink.)

Christmas Cooler

2 stjärnanis
4 cl vodka
3 cl kanelsyrup
12 cl äppeljuice

Blanda stjärnanis och vodka i ett highballglas och låt dra i cirka 5 minuter. Fyll på med iskuber, kanelsyrup och äppeljuice och rör om ordentligt. Garnera med en kanelstång och en fågel.

(Recept från Flamingo Fred's Mixology Mayhem.)

Tiki Holiday Countdown: The Bum Rudder

  Det är 4:e och sista advent och vi är nästan i mål. Den avslutande drinken i vår söndagsserie är ännu en varm och välgörande sådan med stora julsmaker. The Bum Rudder är en skapelse från Colonel Tiki och kan ses som en Turning Torso-upplaga av Hot Buttered Rum. Originalreceptet följdes av en kod för extrapriser på B.G. Reynolds' Syrups som saluför flera av ingredienserna. Inget ont sagt om sådana helfabrikat, men det mesta kan man ju faktiskt koka ihop själv och så även till denna drink.
   Men vad i hela världen är då Don's Spices #2? Jo, enligt legenden var ingredienserna Donn Beachs restauranger så hemliga att dom blott stod numrerade i baren för att minimera spridning av företagsshemligheter. Idag är det dock skaplig känt att man får till en Spices #2 genom att blanda lika delar vaniljsyrup och Pimento dram.
  The Bum Rudder kräver alltså lite förberedelser. Men julstök är pyssligt och tar tid, så varför göra undantag för dryckerna om det blir ett fint resultat? Det är svårt att misslyckas med den här och man får flera välbekanta julsmaker koncentrerade i en enda het cocktail. Japp, inklusive kokosfettet.

The Bum Rudder

5 cl mörk rom (Gosling's Black Seal i detta fall)
1½ cl falernum
1½ cl kanelsyrup
1½ cl Don's Spices #2
1 tsk kokosfett
1 stänk Angostura Bitters
12 cl het äppelcider

Värm upp äppelcidern utan att den kokar. Blanda övriga ingredienser i mugg eller värmetåligt glas. Slå över den varma cidern och garnera med apelsinskal och en kanelstång.

Quickie #2

 Sloe ho ho! Minns ni min pyttelilla sats slånbärsgin som påbörjades i höstas? Den är färdig nu. Vi har provsmakat och konstaterar att den är fin och acceptabel som första försök. Men den är också väldigt, väldigt söt. Alltså vrålsöt. Den lär nog inte drickas straight up något mer, men ska bli rolig att testa i drinkar. 

  Så till nästa år: mindre socker och framför allt mer bär.

Tiki Holiday Countdown: Pirate Eggnog

  Som vanligt lär man sig av sina misstag. Vad jag har fått veta den gångna vecka är att man inte ska göra eggnog när man redan är på lyset. Inte bara för det faktum att lyckade drinkar blandas nyktert, utan mer för att det blir extremt kladdigt och man kan dessutom ta fel på både mått och kryddor och få en riktigt otrevlig eggnog med tydlig smak av spiskummin.

 Eggnoggen är den amerikanska pappan till vår svenska äggtoddy. I hemlandet är den en lika omtyckt som utskälld jultradition som ofta görs i stora satser och serveras ur bålskål. Men varför utskälld? Jag vet inte riktigt, men jag gissar på att det kan vara lätt att ogilla en redig kolesterolbomb som är så stabbig att den kan klassas som en lunch. Det är gott, men man är mätt och belåten efter en enda drink.

 Som vår tikidrink till 3:e advent gör vi eggnog med karibisk feeling. Jag fann ett utgångsrecept Tiki Lounge Talk som jag testat mig fram med under veckan med olika grader av framgång. Jag fick till det först när jag la shakern åt sidan och började handarbeta. Och det är så vi ska göra här och nu. Whip it up!

Pirate Eggnog

1 ägg

3 cl standardmjölk

3 cl vispgrädde

4 cl Sailor Jerry

2 cl Malibu

1 msk socker

ett knappt kryddmått mald muskotnöt

1 kanelstång

riven muskotnöt

Handvispa ägg, socker och muskotnöt till en luftig massa i en skål. Tillsätt grädde och mjölk under omrörning. Fortsätt vispa. Tillsätt rom och likör och vispa ett tag till. Lägg ner kanelstången i blandningen. Täck över och låt stå i kylskåp ett dygn innan servering. Avlägsna sedan kanelstången, häll upp i ett vinglas och riv lite färsk muskotnöt över.

DIY: Pimento dram

  Vi börjar med att berätta vad Pimento dram inte är. Pimento dram har ingenting med paprika att göra, vilket borde vara det första associationen för den som gillar fyllda oliver. Pimento dram har inte heller några direkta kopplingar till julen, MEN det kommer dofta, om inte stinka, jul i hela bostaden när du tillreder den.

  Och nu kan vi prata om vad pimento dram faktiskt är. Pimento syftar i detta fall på Pimenta dioica. Och det är alltså kryddpeppar. Precis som råvaran härstammar kryddpepparlikören från Jamaica och även om den inte var överdrivet välanvänd så var den en viktig ingrediens i vissa drinkar under den gyllene tikieran. I takt med att vurmen la sig minskade även produktionen och på 80-talet fanns det så gott som ingen kommersiell pimento dram-tillverkare i hela världen. Idag finns en handfull producenter av likören (än så länge) och bara en enda går att beställa genom Systembolaget. Men som med falernum, orgeat och andra märkliga ingredienser upptäcker man att pimento dram inte är särskilt svårt att göra hemma - bara man ger det lite tid. 

Pimento dram

2 dl neutral sprit (ljus rom, vodka eller renat)

½ dl krossade kryddpepparkorn

1 kanelstång

3 dl vatten

1½ dl rårörsocker

Stöt kryddpepparn tills du har ½ dl krossade korn (krossade - inte finmalda). Lägg krosset i en glasburk, slå över spriten och sätt på locket. Förvara svalt och mörk och skaka burken dagligen. Krossa kanelstången efter fem dagar och tillsätt i blandningen. Återförslut burken och fortsätt skaka den varje dag. Efter 14 dagar är det dags att sila blandningen två gånger genom kaffefilter eller saftduk (få med så mycket smulor som möjligt i första silningen). Koka lag på sockret och vattnet och låt svalna under lock. Häll upp den filtrerade spriten i en glasflaska och tillsätt sockerlagen. Förslut och låt blandningen vila i kylskåp minst en vecka innan du använder den första gången.

  Nu din pimento dram klar och du har vad du behöver för att blanda en Ancient Mariner eller någon annan kryddig tikidrink. Det här receptet ger ungefär 8 dl färdig likör som står sig två till tre månader i kylskåp, men tänk på att du troligtvis kommer använda pimento dram sporadisk och försiktigt, så det är helt okej att halvera måtten. Lycka till!

Tiki Holiday Countdown: Volcano House Hot Buttered Rum

  Hot Buttered Rum är en vinterklassiker i sitt hemland USA. Som namnet antyder utgörs den allt som oftast av rom, hett vatten och smör som sockrats och kryddats med kanel och muskotnöt. Kanske är det just tanken på att dricka smör som gjort att denna varma drink aldrig fått något svenskt fotfäste. Och visst, det ser lite grisigt ut när fettet smälter ut i glaset, men smakupplevelsen blir ju så len och välgörande.

 Hot Buttered Rum förekommer så klart i en mängd variationer och en av dom ska vi göra som vår 2:a adventsdrink. På Volcano House Hotel i 50-talets Hawaii gjorde man het rom på citron, maraschino och te. Receptet har sedan grävts upp och återupplivats av cocktailarkeologen Jeff Beachbum Berry. Jag har använt vanlig Earl Grey till min drink, men jag ser inga hinder till varför ett fruktigare te inte skulle bli en succé. Den heta smörade (?) rommen är liksom som gjord för att experimentera med.

Volcano House Hot Buttered Rum

5 cl mörk rom  (jamaicansk eller Demerara)

3 cl citronjuice

1 cl Maraschinolikör

1½ msk socker

hett svart te

5-7 kryddnejlikor

en klick smör

Stick några kryddnejlikor i smöret och blanda resten med rom, socker, likör och citronjuice i ett värmetåligt glas eller en kaffemugg. Slå över det varma teet och sänk ner smöret i drinken. 

Julpeppet!

  Lagom till första snön blir det påtagligt att julen börjat snurra. Pyntet och piffet befinner sig visserligen fortfarande i ett smärre kaos där det enda som verkar självklart är att man har julgardinerna i fönstret. Resten ligger i en hög eller flyttar runt i lägenheten och försöker hitta sin perfekta uppställning. Trots oordningen börjar stämningen kännas rätt och vad Sörmlands sämsta handstil vill förmedla är att jag har en säsongsbetonad spellista på Spotify för den som är sugen på att fira lite indiejul.

  I cirka ett decennium hyste jag ett starkt ogillande mot julen och såg det bara som en långdragen period av masspsykos och tvångstankar som skulle kulminera i något slags övermys som sällan blev särskilt mysigt. Jag vet inte riktigt vad som hände sen, men julen blev okej igen. Och för varje år har den blivit så pass mycket bättre att jag 2013 faktiskt längtat till juletid. Jag kanske blev vuxen och trygg nog att göra julen till min egen istället för att bry mig om hur andra tycker att den ska firas. Eller så blev det helt enkelt tråkigt att vara cynisk.

  Det är just den fria tolkningen av julen som gör att jag vill servera två helgdrinkar som smakmässigt inte har ett skvatt med julen att göra. X-mas Jones är uppkallad efter en bondbrud och skapades på en bar i New York till premiären av Casino Royale . Det andra receptet hittade i en tråd om juldrinkar på Tiki Central. Den hade inget namn utan presenterades bara med This is our family tradition... så då jag tyckte att den kort och gott kunde få fortsätta heta Family Tradition. 

  Så skål för julen! Och skål för fria fräscha traditioner! 

X-mas Jones

4 jordgubbar

5 cl vodka

10 cl ananasjuice

1 tsk florsocker

7-Up

Mixa alla ingredienser utom 7-Up och häll upp över isbitar i ett collinsglas. Toppa med 7-Up och garnera med mynta.

(Recept från The FNDC.)

Family Tradition

4 cl kanadensisk whisky

5 cl grapefruktjuice

1 cl grenadine

Skaka samtliga ingredienser med is och sila upp i ett kylt cocktailglas.

(Recept från Tiki Central.)

Tiki Holiday Countdown: Caffè Mojito

  1:a advent och nu är det allvar. Julen börjar här.

 Som stående söndagsinslag under december kommer Kitchen Shamanism presentera en juldrink med tikifeeling. Eftersom att säsongen bara ligger i startgroparna tänkte jag vara lite återhållsam och börja med en cocktail som inte skriker GOD JUL men som ändå ger en hint om vad som ska komma. 

  En mojito är kanske för folklig för att vara tiki, men genom att att byta ut ljus rom mot en mörk och tillsätta kaffe och lite glögg blir smakerna mustiga och spännande samtidigt som man känner sig trygg med den välbekanta basen av mynta och lime.

   Redo för julracet 2013? On your marks...

Caffè Mojito

5-7 myntablad

1  lime

1½ tsk rårörsocker

4 cl mörk rom

3 cl kall espresso

en skvätt chili- och chokladglögg

Skär limen i mindre bitar och muddla i glaset tillsammans med socker, mynta och rom. Fyll till häften med krossad is och häll över espresson. Fyll upp med mer is och toppa med en rejäl skvätt glögg. Garnera med mynta och en kanelstång. 

(Recept från A Mountain of Crushed Ice.)

Moodboard: Lumberjack

  Gud, vad jag är sen. Den här vinjetten skulle jag kommit igång med för längesen. Men det fanns ett jätteproblem: jag kunde inte hitta någon lämplig titel till den. Jag har googlat och slagit i ordböcker, jag har krystat och hyperventilerat men inget bra kom fram. 

 Ett moodboard är ju ett sånt där inspirationscollage som är lite stökigt, men som man tittar på och ändå tänker "Aha! Jag fattar!". Och ett moodboard blev det till slut. På det här uppslaget skulle bild, ord, tid, plats, färg och smak klippas och klistras ihop till något gott att dricka.

  Det var i oktober som jag började spåna kring detta och jag letade efter ett passande hösttema. Lumberjack kändes som en bra första rubrik. Jag bildsökte och hittade den här småsexiga propagandaplanschen. Som disclaimer kan sägas att jag inte förespråkar krigföring av något slag och jag tycker för guds skull inte att man ska hugga ner en massa träd i onödan, men visst finns det något romantiskt i denna skogsröjartradition? Glöm parodiska motorsågsgalningar i helskägg och flanelljackor. Dom tyngsta yxorna begravdes visserligen under 1900-talets senare hälft, det är den gamla tidens kroppsarbetande skogshuggare som ligger till inspiration här.
  Drinkarna på temat skulle vara lite ruffa och förmedla en känsla av skog och träd. Något att avnjuta i en sliten rutig skjorta. Lönnsirap och äpple var självklara smaker. Så ta den här helgen, blanda någon av drinkarna och kräma ut det sista ur hösten innan vi startar julracet 2013!




Woodpecker

2 dl torr äppelcider
4 cl Captain Morgan Spiced Gold
en skvätt lönnsirap
socker 
kanel

Värm upp cidern i kastrull utan att den kokar. Frosta ett värmetåligt glas med socker och kanel. Blanda rom och lönnsirap i glaset och slå över cidern.

(Eget recept.)

Cook's Sour

6 cl bourbon
4 cl apelsinjuice
4 cl honungslag (1:1)
2½ cl äppelcidervinäger

Skaka alla ingredienser med is och sila över iskuber i ett rocksglas. (Upphovsmannen säger att man ska garnera med äppelskivor, men jag föreslår en klase rönnbär om säsongen tillåter.)

(Recept från Rated R Cocktails.)

Captain's Blood

  Men hej! Ursäkta avbrottet. Jag gjorde en avstickare till New York för att fira några jämna år. Redan innan resan bokades hade jag siktet inställt på att få fira min 30-årsdag på en amerikansk tikibar och jag valde ut Otto's Shrunken Head i East Village. Otto's var ett mörk, kaotiskt och helt opretentiöst surfhäng värt ett återbesök. Dom mumsiga tikidrinkarna kostar tio dollar styck och för $5 extra får du ta med muggen hem. Jag skulle vilja förflytta hela stället till min lilla hemkommun så att jag också kan dela en volcano bowl med mina kollegor efter jobbet. Jag har så stark tillbakalängtan till New York nu att vi redan planerar en ny resa till våren, så tipsa mig gärna om andra exotiska hak där!

  Men om vi skulle ta vid där vi slutade då... Det var dags att blanda något på falernum. Falernum är ju gärna en av ett dussin andra ingredienser i ett recept och därför tycker jag att Captain's Blood är en trevlig liten sjörövarcocktail med sina fem enkla komponenter. Den är syrlig och lätt kryddig, men framför allt är den stark, så smutta lugnt! 

Captain's Blood

6 cl mörk rom 

4 cl limejuice

1 cl falernum

1 tsk socker

1 stänk Angostura Bitter

Skaka samtliga ingredienser med is och sila upp i ett kylt cocktailglas. Garnera med citronskal.

DIY: Falernum

  Falerum är en tätort i Åtvidabergs kommun med drygt 200 bosatta. Falernum är någonting helt annat som dyker upp med hög frekvens i både gamla och nya tikidrinkrecept. Men vad ääär det för någonting konstigt? Och var får man tag i det?

  Falernum är en mycket söt och stabbig vätska av karibiskt ursprung vars smak kretsar kring lime, kryddnejlika och gärna ingefära. Meningarna går isär huruvida falernum är en syrup eller en likör. Den görs med eller utan alkohol och en bra alkoholhaltig falernum kan mycket riktigt avnjutas on the rocks, men i dom allra flesta fall används den i drinkar och då oftast i lite mer avancerade sådana.

 Klarar jag mig utan falernum?, undrar du. Mja. Man klarar sig utan rätt mycket, men då bör man ockå stå över många fina drinkar. Eftersom att falernum oftast förekommer i ganska liten mängd i förövrigt långa ingredienslistor ligger det nära till hands att tro att det är någonting man bara kan tänka bort. Men falernum ger den slutgiltiga exotifieringen på din tikidrink och är minst lika viktig som ett stänk bitter i klassiska cocktails.

  Här i Sverige går falernum, producerat av tyska Bitter Truth, att beställa på Systembolaget och kan bara hämtas ut i Stockholm. Men varför gå den vägen? Det är ingen större konst att göra sin egen falernum. Visst, det blir lite pyssel och pill för stunden, men det är ju faktiskt halva nöjet med att blanda tropiska drinkar. Nu finns det egentligen inget allmänrådande recept på falernum. Det som återges här är mest en utgångspunkt för egen experimentlusta så länge kärnan av lime och nejlika består. 

Dag 1

Zest från åtta limefrukter

3 dl ljus rom (vodka eller renat funkar också)

20 kryddnejlikor

1/2 dl skivad ingefära

(Här finns utrymme att sätta personlig prägel på sin falernum. Jag valde den här gången att slänga i två stjärnanis och en bit vaniljstång. En skvätt mörk rom, några kaffebönor eller kryddpeppar kan vara andra förslag.)

Blanda alla ingredienser i en ren glasburk. Låt dra i ett dygn och skaka burken när du har vägarna förbi.

Dag 2

4 dl sockerlag

1 dl limejuice (eller 3/4 dl limejuice och 1/4 dl citronjuice)

Knappt ½ tsk mandelarom

Filtrera blandningen från burken genom kaffefilter och filtrera sedan en gång till för en så klar vätska som möjligt. Tillsätt sockerlag, juice och mandelarom. Häll upp i en steriliserad glasflaska och ruska om ordentligt. Förvara i kylskåp 1-2 månader.

And there you have it! Din egen falernum! Om du varit receptet bokstavstrogen så har du nästan en liter färdig falernum att använda. Jag själv gör aldrig så stora mängder längre eftersom att den hinner bli dålig innan flaskan är tom. Minska (eller öka) måtten utifrån hur mycket falernum du tror kommer att gå i just ditt hushåll. Nästa gång vi ses ska vi blanda någonting på ditt hantverk också.

The Allhelgoween Tiki Special!

  Är halloween förenligt med tiki? Hell yeah! Ett par enkla justeringar i temat är allt som krävs för att göra paradisön till ett dödsrike av voodoo, zombies och krympta huvuden. Idag hämtar vi inspiration från dom gamla exploitationfilmernas djungelraffel och slänger ihop några exotiska långdrinkar att sippa på strax innan man kastas som offer till vulkangudarna.
   Det blir två klassiska tikidrinkar och en modern sådan. Dark 'n' Stormy och White Witch tillhör den gamla skolan. Den förstnämnda är en välkänd grogg och den andra är en mer bortglömd skapelse som förekommer i Trader Vic's Bartender's Guide från 1972. Dead Reckoning serveras på Smuggler's Cove i San Francisco. Jag har gett receptet några mindre ändringar efter svenska förutsättningar men alltså wow, WOW, vilken grej. Den är helt bedrövligt god!
  Nu återstår bara för dig att blanda drinkarna, koppla in VHS-spelaren och sätta på din bästa kannibalskräckis. Låt bongotrummorna ljuda och ha en riktigt gruesome allhelgonahelg!



Dark 'n' Stormy

2 limeklyftor
4-6 cl mörk rom
Ginger Beer

Pressa juicen ur limen direkt i ett stort tumblerglas. Lägg skalen i botten och fyll glaset med krossad is. Häll på mörk rom och fyll upp med Ginger Beer. Garnera med mynta.

(Förväxla inte Ginger Beer med Ginger Ale. Hittar du ingen Ginger Beer; välj en annan drink istället.)

White Witch

2 cl limejuice
4 cl ljus rom
2 cl triple  sec
2 cl vit Crème de Cacao
soda
socker

Blanda limejuice, rom, triple sec och Créme de Cacao med iskuber i ett dubbel rocksglas med sockrad kant. Fyll upp med soda. Dekorera med det tomma limeskalet. 

Dead Reckoning

6 cl mörk rom
2 cl vaniljlikör
1½ cl portvin (tawny)
3 cl ananasjuice
3 cl citronjuice
1½ cl lönnsirap
1 stänk Angostura Bitter
3 cl soda

Skaka alla ingredienser, utom sodan, med is. Sila upp i ett highballglas fyllt med krossad is. Toppa med sodan och servera med sugrör och mynta. 

Fruktstund: Druvor

  Det här blir en kort fruktstund. För vad kan vi säga om vindruvor? Jo, man gör vin på dom. Och eftersom jag är en ganska kass vinkännare hänvisar jag den som vill lära sig om en massa olika druvsorter till någon annan bloggare som vet vad hen pratar om.

 Vad jag däremot vet är att druvorna vi köper färska är en piss i havet (ursäkta min franska) av världens enorma vinproduktion. Ofta odlas särskilda bordsdruvor som är så överbesprutade att Naturskyddsföreningen har klassat dom som rent hälsovådliga. Som tur är finns ekologiska vindruvor tillgängliga för den som månar om sig själv och miljön men ändå tycker det är klassigt att ha en klase druvor på fruktfatet. Själv köper jag bordsdruvor kanske en eller två gånger om året. Jag tycker helt enkelt att dom är för smakfattiga för att bli prisvärda. 

   Sätter vi vin och sprit åsido har inte vindruvor något jättebrett användningsområde i drinkar mer än som dekoration. Dom är tjusiga i fruktbål, på en cocktailpinne eller draperade över glaset, och så ska man ju ha ett par russin guppande i en Gröna Hissen. Så varför väljer jag druvorna som fruktstund nu och inte om ett år när fantasin börjar tryta? För att det är allhelgoweenvecka och jag ville göra den här simpla lilla hyllningen mitt favoritspöke...

Slimer

4 cl ljus rom
limeläsk
gröna vindruvor (skalade och frysta)

Fyll ett tumblerglas till hälften med frysta druvor. Häll över rom och fyll upp med läsken. 

(Recept från Rum Therapy.)

Allhelgoween

  Den här veckan kommer vi helhjärtat ägna oss åt en av våra mest genomsvenska urtraditioner: Halloween. Denna djupt rotade högtid har firats i Sverige sedan ungefär år 1997 efter Kristus. 80-talisterna tröttnade på den mossiga allhelgonahelgen och ville karva monsterpumpor som i familjefilmerna dom växt upp med. Idag är butikerna proppfulla med teaterblod och vampyrtänder. Det är en stor kommers, och det står klart och tydligt att vi verkligen vill ha halloween i det här landet. Så varför är den fortfarande så trevande och förvirrad? Var är sprängkraften? Tillåt mig spekulera...

  För det första vet vi inte riktigt när halloween infaller i våra kalendrar. Är det på amerikanernas fastställda datum den 31:a oktober? Är det på själva allhelgonaafton eller kvällen innan? Eller är det bara när som helst i anslutning till höstlovet? Idag verkar halloween i Sverige spänna över en tvåveckorsperiod och kommer fortsätta att vara ett tveksamt koncept tills vi kan utropa en officiell dag för detta. 

 För det andra rör det sig om kulturkrocken. Halloween konkurrerar med allhelgona och skapar en splittring mellan generationerna. Sa jag splittring? Jag menar delning som med yxa genom en vedkubb. Halloween kom till oss på 90-talet och var inget som smög sig på - DEN BARA SKULLE IN bland våra svenska seder! Men den mötte stort motstånd av en äldre generation som ville ha sin sakrala allhelgonahelg oförstörd och hade en tydligt ogästvänlig inställning till det amerikanska jippot. Och så har det fortsatt sedan dess. Barn och ungdomar går all in för halloween och möter en oförstående vuxenvärld. Dödläget blir glasklart när Gösta och Siv, som annars tycker att påskkärringar är rätt söta, inte begriper sig på detta tiggeri som ungarna på gården ägnar sig åt. Dom har inget snask att dela ut till dörrknackare och dom kommer inte bunkra upp med något till nästa år heller eftersom att halloween inte existerar i deras värld. Dom tjusigt utspökade barnen går hem med tomma godispåsar. Halloween har misslyckats i år igen. 

  Nog med svammel. Drinkarna som presenteras på Kitchen Shamanism den här veckan ska röra sig i halloweenlandet utan att gå överstyr. Till just denna post ville jag hitta en medelväg mellan halloween och den traditionella allhelgonahelgen. Det skulle vara  cocktails som kändes kusliga och lite farliga utan att bli monstruösa. Något elegant, men ändå med teatral tvist, att smutta på när man läser Edgar Allan Poe eller ser Bergmans Vargtimmen.

 Man behöver ett soundtrack till detta och där föreslår jag Salems ultraobskyra mixtape I Buried My Heart Inna Wounded Knee (följ länken). Bilden på det Blair Witch-doftande repet här bredvid utgör "omslaget". Drinkarna? Jo, det blev en fizz med en hint av lakrits, där en svart iskub så upplyftande får representera dödens skugga, samt en gotisk version av en klassisk Manhattan. 

  Pretentious much?

Silenced by Death

4 cl gin

3 cl citronjuice

2 cl Noilly Prat

1 tsk Pernod

soda

Skaka alla ingredienser utom sodan med mycket is tills shakern är kall och immig. Sila upp i ett collinsglas och fyll upp med soda. Lägg försiktigt i 1-2 iskuber färgade med svart karamellfärg. Servera med sugrör.

(Eget recept.)

Black Manhattan

4 cl bourbon

2 cl Punt e Mes

1 stänk Angostura Bitter

en strimma apelsinskal

Rör bourbon, Punt e Mes och Angostura Bitter med iskuber i en shaker eller ett lågt glas. Plocka ur isen och häll över i ett kylt martiniglas. Pressa ut oljan ur apelsinskalet ovanpå drinken. Garnera gärna med ett rött cocktailbär i botten av glaset.

(Recept från Colonel Tiki.)

Hösten är okej

  Precis som alla andra har jag alltid tyckt att hösten är fin. Allra mest på bild. För när vykortets brinnande färger går stick i stäv med en verklighet som bara är mörk, blöt och naken känns vardagen genomgående grå. Eller okej, jag uppskattar verkligen dom där vackra höstdagarna med den lätta luften, men ju närmare vi kommer november desto färre blir dom och till slut återstår bara ännu en gräslig vinter med sina gudsförgätna minusgrader och icke-existerande soltimmar. 

  Men kanske att jag, steg för steg, börjar bli  bekväm med den här årstiden, även om det vissa dagar känns som att civilisationen ska regna bort och bara lämna kvar en lerig krater. I år bjöd vi in hösten i stugvärmen. Vi pyntade med den. Vi levde med den och gjorde äppelmos på den. Och plötsligt kändes den helt okej. Så länge den gör som jag vill. 

  Det blir ingen drink idag, vänner. Det blir bara en trave bilder för att bevisa att vi faktiskt gör mer än bara dricker sprit i det här hushållet.

Labbrapport: Absolut Hibiskus

 Aloha y'all! Idag inför vi en nyhet på Kitchen Shamanism. Under rubriken Labbrapport kommer vi att undersöka möjligheterna att blanda drinkar utifrån en nyckelingrediens som känns ny, intressant, innovativ eller bara konstig. För att få hamna i labbrapporten ska ett par enkla kriterier uppfyllas:

1. Det ska handla om en dryck. Den kan vara högprocentig eller alkoholfri, men den ska vara flytande från start. Även om snabbköpet till exempel har tagit in en jättespännande frukt jag aldrig sett förut så hör den inte hemma i rapporten. Kryddor, sötningsmedel och annat förvisas också till andra forum.
2. Drycken kan vara gammal eller ny på marknaden, men den ska sakna motstycke på hyllan där den står. Den finns en ny gin på bolaget? Kul, men det väcker ingen experimentlusta direkt. Det finns en ny gin med smak av smörpopcorn på bolaget? HALLÅ! Rapportämne! Det ska vara dryckens väldigt specifika egenskaper som lockar.
3. Tanken om drycken som drinkingrediens måste vara primär. Det är därför den köps.
4. Bitterdroppar faller under en annan kategori. Dom finns visserligen i alla möjliga roliga utföranden, men dom är trots allt fortfarande drinkens salt och peppar mer än huvudingredienser.

Lotus goes luau.

  Och med det klargjort rullar vi ut en flaska Absolut Hibiskus som den första labbrapporten. Först hade jag inte ens tänkt att köpa den. Den stod hela sommaren bland övrig vodka på Systembolaget och jag tyckte den mest verkade vara ett trendigt marknadsföringspåhitt eftersom att tropikerna har varit på tapeten i år. Men habegäret tog över och jag blev rädd att den kanske bara såldes tillfälligt och skulle ta slut. 

  Etiketten berättar att vodkan är smaksatt med hibiskus och granatäpple. Doften är faktiskt rätt fantastik och påminner mig om något oidentifierbart godis i färgglad plastförpackning från barndomens 90-tal. Den smakar absolut mer frukt än blommor, eller liksom lite hallon-ish, men den är fräsch och inte sliskig på något vis. Framför allt känns den rolig och man kan säkert hitta många användningsområden om man har lite sunt förnuft. Att byta ut den vanliga vodkan mot Absolut Hibiskus i valfri fruktbetonad drink borde ge ett extra soligt uppsving, men att göra detsamma i en Bloody Mary är nog en dålig idé. 

  Även om jag saknar just hibiskus i hibiskusvodkan så triggar bara själva flaskan fantasin. Honolulu! Luau! Beach party! Associationerna till hotellkomplex och storblommiga skjortor blir oundvikliga och hela Hawaiitemat satte tonen för mina första blandningar. Vad som kom ut av det var lite mer exotisk variant av en viss Harvey och ordentlig förstärkning av granatäpplet. Pynt av plast och papp och stora fruktbitar på glaset är ett måste!

Hawaii Wallbanger

5 cl Absolut Hibiskus

2 cl Galliano

blodapelsinjuice

Fyll ett högt glas med iskuber. Häll över Absolut Hibiskus och Galliano. Fyll upp med blodapelsinjuice och rör om hastigt. 

Garlands

1/2 granatäpple

4 cl Absolut Hibiskus

2 cl Passoã

2 cl limejuice

1 cl sockerlag

Skrapa ut kärnorna ur granatäpplet och lägg dom i botten på en shaker. Fyll på med övriga ingredienser och skaka med krossad is i ca en minut. Sila över krossad is i ett hurricaneglas. 

El Presidente

  Ibland orkar man bara inte. Det är visserligen ett helnöje att pressa frukter till förbannelse, jaga runt efter obskyra livsmedel och koka häxbrygder till mäktiga tikidrinkar flera dagar i förväg, men jag jobbade ju faktiskt EN HEL DAG den här veckan och när fredagen kom hade jag inte förberett något alls.

  El Presidente är en kubansk pärla som är perfekt när man vill ha allt och man vill ha det snabbt. Den är söt, sur, stark, färggrann, elegant och opretentiös. Det tyngsta momentet är att dela en lime och pressa den. Måtten är så enkla att man kan blanda med vilken äggkopp som helst och ändå få till balanserna. Presidenten utgör en del av arvet från förbudstiden i USA, när amerikaner seglade från Florida till Kuba för att släcka törsten, men har sedan dess hamnat i skuggan av daiquirin och mojiton. Receptet har självklart modifierats med åren. Ett skvätt lime har tillkommit och orange Curaçao har bytts ut mot mer lättåtkomlig triple sec. Helhetsbilden av rom, sötma och citrus är dock densamma som på 20-talet. Så nästa gång du vill göra en hastig resa till Havanna efter en lång arbetsvecka, men inte ens mäktar med att muddla mynta till en mojito, ge El Presidente en chans istället!

El Presidente

4 cl ljus rom

1 cl limejuice

1 cl torr vermouth

1 cl triple sec

1 cl grenadine

Rör samtliga ingredienser med is tills allt är väl kylt och sila upp i ett cocktailglas.

Fruktstund: Äpplen

  Du gillar äpplen. Det måste du göra för jag har aldrig träffat en människa som inte äter äpplen i någon form alls (och som inte är allergisk förstås). Själv får jag sällan riktiga äppelcravings och dom gånger jag vill ha ett rent äpple har jag inga problem att betala pengar för ett stort och blankt grönt sådant, men just nu bågnar träden därute av små buckliga frukter som inte kostar något. Och allt man kan plocka själv ska man ju ta vara på. I söndags cyklade jag och sambon ut på äppeljakt. Två av hållplatserna bar inte mycket till skörd, men det tredje trädet var fullt av fina röda äpplen. Dessa satt kvar på sina grenar allra högst upp och lyckan var fullkomlig när jag fick apa mig upp i trädkronan. Sambon, som stod nedanför för att fånga fallande frukt, klarade sig med livet i behåll när en hel släppte och vi fick ihop mycket mer än tillräckligt med äpplen för den tilltänkta pajen. 

  Det verkar faktiskt inte finnas några begränsningar för vad man kan göra av äpplen. Mos, kompott, kräm och gelé eller paj, muffins och kakor i alla tänkbara varianter är några exempel. Man ha dom i salladen eller bokstavligen i maten (typ upptryckta i en anka). När det kommer äpplen i flytande form hittar vi även där ett brett spann med allt ifrån koncentrerad juice för fyra spänn till dyr calvados, och däremellan finns sånt som must och cider, likörer, applejack och snorgröna mixer med tvivelaktig halt av äkta vara. Även färska äpplen kan användas i cocktails, men oavsett om det är som ingrediens eller dekoration bör man komma ihåg att dom oxiderar snabbt och ger ett brunt och otrevligt intryck. Lite citronsyra behövs alltid för att hejda den här processen lite.

  Plocka dina äpplen medan dom är gratis, experimentera och ha kul. Av frukterna vi har kvar hemma blir det nog en paj även denna söndag. Äppelpaj som simmar i vaniljsås är kanske det bästa som finns.

Sinister Cider

ett urkärnat äpple

½ lime

6 cl vodka

3 cl äppelcider

3 cl lönnsirap

soda

Dela äpplet och limen i småbitar och muddla i en shaker. Häll över vodka, äppelcider och lönnsirap och fyll upp med is. Skaka i en minut och sila upp i ett martiniglas. Toppa med en skvätt soda.

(Recept från Martha Stewart.)