Aquadisiac

Våren, alltså.

Den senaste veckan har vi städat och tvättat och pyntat balkongen för varmare väder. Och idag stod den rosa platsflamingon och frös under ett lager av snö.
Lördagen bjöd i alla fall på sol under mycket korta stunder. Efter att ha provat en inte jättegod zebraburgare på den där kringresande matmarknaden ville jag spinna vidare på den exotiska tråden och inviga tikihyddan för säsongen.
Den riktiga diskussionen huruvida blå drinkar är trams eller inte tar vi en annan gång, men få kan väl förneka att man blir glad av att titta på dom?
Jeff Berrys egna Aquadisiac blir man glad av att dricka också. Drinken är helt okomplicerad, men den är frisk och fin och smakar mycket tiki på några få ingredienser. Och möjligen blir den ännu fräschare, och framför allt somrigare, just för att den är azurblå som ett karibiskt vatten. Bara att redigera bilden av den fick mig att glömma dagens snöbacklash för en stund.

Aquadisiac

6 cl Barbadosrom
3 cl citronjuice
1½ cl blå curaçao
1½ cl orgeat

Skaka med iskuber och häll upp osilat i ett dubbelt rocksglas.

(Recept från Beachbum Berry Remixed, Jeff Berry, 2009.)

Hawaiian King

Om 60- och 70-talen var en nedgång för drinken så kan 80-talet bara beskrivas som en total apokalyps. Kreativiteten var det visserligen inget fel på. Allt verkade blandas mot alla gängse normer just för att det kunde blandas mot alla gängse normer och det viktiga var att drinken var sockerstinn och färggrann. En välrörd Midori Advocaat Martini? Mmm.

Orchids of Hawaii var från tidigt 60-tal leverantör av masstillverkade japanska tikimuggar fram tills produktionen upphörde 1994. Redan start var dom alltså verksamma när tikikulturen var utdöende och i en broschyrliknande receptsamling från 1981 hade dom uppenbarligen helt klippt banden till den gamla skolans drinkar.

Dom heter visserligen saker som Zombie och Rum Barrel men där tar likheterna slut. Det är mycket juice, lite rom och desto mer vodka, och någon färsk lime är det inte tal om. Den ska vara sötad. 

Av dessa cocktails var Hawaiian King den enda jag kände mig manad att testa. Lustigt nog står den listad under after dinner favorites när den är en av drinkarna i häftet som verkar minst söt. Och den är helt okej för att vara en 80-talare. Det är försiktigt med starksprit, men en liten hint av gin och brandy lyckas bryta sig genom all ananassötma. Och när det ändå ska vara så väldigt lite passionsfruktsjuice kan man gott kosta på sig att använda 100%  nypressad sådan lite av den där färskheten man saknar.

Hawaiian King

2 cl gin

2 cl brandy

6 cl ananasjuice

1 cl triple sec

1 cl passionsfruktsjuice 

Skaka med hyvlad is och häll upp osilat i en tikimug.

(Recept från Orchids of Hawaii Bartender's Guide, 1981. via I'm Learning to Share!.)

MxMo CVIII: Swizzles // Singapore Express

It's Mixology Monday again and the theme for April is Swizzles. I like it! Mr. Frederic Yarm, of the Cocktail Virgin Slut blog, is hosting the event, so head over there and read the announcement post before bringing out your baton lélé (or barspoon or whatever gets your drink really cold).

I like swizzles and I like making them for Mixology Monday because, erhm, the Swedish language doesn't really have a good verb for this mixing technique. Not to repeat myself too much from last month's event, I opted for a rumless swizzle this time. 

I have a love-hate relationship with the Singapore Sling (the 70's formula). It centainly has a nice combination of flavors but, in my opinion, it all just drowns in all that pineapple juice. And, man, that drink is huge.

The Singapore Express is a Singapore Sling (sans the soda water), but it's tighter, scaled down and, of course, swizzled. With drastically less pineapple juice and higher ABV gin it stays rich in taste as the ice slowly melts. I also cut back on the Cherry Heering a bit, which I feel is a little too prominent in the Singapore Sling
And no, I don't own a true Martinique wooden swizzle stick or even a fake one. But I do have a few of those metal straw spoon thingies that comes cheap beginner's shaker sets and, guess what, they are great for swizzling!

Singapore Express

1 oz. navy strength gin

¾ oz. lime juice
¾ oz. pineapple juice
¼ oz. Cherry Heering
¼ oz. Bénédictine
¼ oz. Cointreau
tsp. grenadine
dash Angostura Bitters

Combine in a tall glass packed with crushed ice and swizzle until glass is frosty. Garnish with pineapple.

London Sour

När det kommer till whisky i tikidrinkar är det främst bourbon man tänker på. Visserligen förkommer skotsk och övrig whisky en del i moderna tikiexperiment, men i den gamla skolans drinkar var dom nästan obefintliga. 

Med några undantag, naturligtvis. Ta till exempel Port Light och byt ut bourbon mot valfritt från högländerna och du har en... wait for it... Starboard Light!

På Trader Vic's serverades Eastern Sour till dom bourbontörstiga och i takt med att kedjan öppnade restauranger i andra länder blev drinken en ram för väldigt platsspecifika cocktails. I Tyskland blandades Munich Sour på brandy och på Trader Vic's i den brittiska huvudstaden gick just skotsk whisky ner i en London Sour. Övriga ingredienser var desamma vad denna sour än hette i förnamn.
Jag dricker sällan annan whisky än amerikansk sådan och är så okunnig på området att jag skäms (på riktigt). Dock vet jag att bourbon funkar bättre med apelsinjuice än något från brittiska öarna, men när jag dricker London Sour är det ändå trevligt med lite malt och en lätt rökighet som omväxling, Även om det inte faller mig helt naturligt på smaklökarna så känns i alla fall den typiskt ljusa Trader Vic-profilen igen. Med den lilla citrusskalsoljan och mandeltouchen och allt.
Jag fördrar bourbon, men om du vill ha Riktig Whisky: Give it a go.

London Sour

6 cl skotsk whisky
7 cl apelsinjuice
2 cl citronjuice
2 tsk sockerlag
2 tsk orgeat
en bit citronskal*
en bit apelsinskal*

Skaka med krossad is och häll upp osilat i ett lågt kupat glas. Sänk citrusskalen i drinken.

*Originalrecept säger en halva av pressat apelsin- respektive citronskal i botten av glaset. Eftersom att jag gärna sparar rum för själva drinken skär jag loss lämpligt stora bitar istället.

(Recept från Beachbum Berry Remixed, Jeff Berry, 2010.)

Drive-Thru Martini

Den där baconvodkan som jag efter mycket detektivarbete köpte i New York för nästan tre år sen börjar lida mot sitt slut. Mycket av den har av naturliga skäl gått ner i Bloody Marys eller visats upp som gimmick för gäster, men nä, jag har inte lyckats blanda något seriöst på den. Och med så här lite kvar i flaskan är det kanske dags att sänka ambitionsnivån. För blandar man egentligen något seriöst alls på något som smakar bacon?

Fridry Martini har blivit ett begrepp här hemma. Det innbär helt enkelt att vi dricker en draja innan fredagsmiddagen. Men ibland har vi slut på gin, ibland på vermouth och ibland båda två, och ofta blir vår Fridry Martini varken särskilt dry eller ens en Martini. Drive-Thru Martini uppkom vid ett sånt tillfälle. Och ja, då vi hade slut på oliver också.

Sen var det det här med seriöst... Här är en innan-maten-drink som lika gärna kunde vara förrätten. Den smakar bacon, chili, salt och peppar - och om det är bra eller dåligt blir inte så viktigt längre. Det upplevelsen och samtalsämnet som betyder något.

Drive-Thru Martini

5 cl Bakon Vodka
1 cl De Kuyper Spicy Chili
1 stänk Bitter Tears Ms. Piggy Bitters
en cornichon

Rör vodka, likör och bitters med is och sila upp i ett kylt martiniglas. Sänk ner en cornichon i drinken.

(Eget recept.)

Death n' Vanilla

There's a man in the theatre with sly girlish eyes
On the screen there's an ape, a gorilla
There's a groan, there's a cough, there's rustle of cloth
And a voice that stinks of death and vanilla
-Nick Cave

På sensommaren 2014 köpte jag en flaska Captain Morgan Black Spiced i taxfreebutiken på väg hem från Budapest och sedan dess har hela litern på något mystisk vis nästan tagit slut. Det har antagligen hänt under väldigt sena kvällar, för bortsett från i ett fåtal drinkar kan jag inte minnas att vi har druckit den. 

Dom här allra sista centiliterna tillägnar vi Death n' Vanilla för att Turkey Legs är min favoritjuldrink och jag vill en cocktail som påminner om den sistnämnda, men ändå är legitim att sippa på året runt. 

Smakprofilen känns igen, men den är lite lättare och ljusare än vad man är van vid. Och med mindre kryddpeppar och lite extra vaniljtoner här och där blir Death n' Vanilla en utmärkt ersättare för den där tunga julgroggen.

Death n' Vanilla

4 cl brandy

2 cl Captain Morgan Black Spiced

2 honungslag

2 cl citronjuice

1 cl Don's Spices #2

1 stänk Angostura Bitters

1 stänk Bittercube Cherry Bark Vanilla Bitters

Skaka med is och sila upp i ett kylt martiniglas. Garnera med en vaniljstång.

(Eget recept.)