Tiki Holiday Countdown: Winter Daiquiri

Jag är ingen mästerfotograf, men jag har i alla fall lärt mig att vägra använda blixt eller tända en lampa när jag ska ta en drinkbild. Vid den här tiden på året börjar dock det goda fönsterljuset avta vid 13-tiden och är helt obefintligt två timmar senare. Att kasta i sig en daiquiri mellan kaffekopparna i morse var helt klart en annorlunda upplevelse.
Men det var en god daiquiri och inget man blev kalasfull på. Precis som förra veckans adventsdrink hittade jag den på Cocktail Virgin Slut-bloggen och precis som förra veckans adventsdrink kommer den från ett nummer av Imbibe - fast för två år sedan. Och precis som förra veckans adventdrink är den skapad av Mindy Kucan på Hane Pele i Portland.
Men där Nutty Like a Fruitcake var en julgran av smaker är Winter Daiquiri betydligt mer avskalad. Det är sött, surt, vanilj och kryddpeppar i en jämn balanserad massa. Receptet säger bara "lagrad rom" utan att ange något märke eller någon region. Därför valde jag Doorly's sexåring, som är ganska ny på Systembolagets hyllsortiment, för att testköra den. Resultatet blev verkligen lättdrucket och skulle kunna övertyga även den som annars är livrädd för bruna drinkar, men vill man ha lite mer klös i sin vinterdaiquiri kan man nog med fördel välja en demerara eller en torrare rom av den spanska skolan. Det tänker i alla fall jag göra när jag inte ska dricka den till frukost.


Winter Daiquiri

6 cl lagrad rom
3 cl limejuice
2 cl vaniljsyrup
1 cl pimento dram
1 stänk Angostura Bitters

Skaka med is och sila upp i ett kylt cocktailglas. Garnera med lime och kryddnejlikor.

(Recept från Cocktail Virgin Slut.)

Tiki Holiday Countdown: Nutty Like a Fruitcake

Comrades, ikväll börjar julen och kökets årliga Tiki Holiday Countdown. Och jag är mer pepp än någonsin.

Först ut på adventsschemat är en trevlig liten Mai Tai-inspirerad grogg som jag hittade hos Cocktail Virgin *ähum!* Slut, som i sin tur hade läst receptet bland helgdrinkarna i senaste pappersexet av Imbibe. 

Jag prenumererar inte på tidningen själv och vet inte om holiday i fallet med Nutty Like a Fruitcake syftar på julen eller på Thanksgiving som nyss ägde rum i staterna. Men namnet, den kryddiga smakprofilen och garneringen lutar ju ganska mycket åt jul. 

Sa jag Mai Tai? Ja, drinken börjar lite så med en välbekant blandning av mörk rom, orgeat och Curaçao, men där tar likheterna slut. En rad ingredienser, som aldrig skulle höra hemma i en  Mai Tai, följer i konstiga mått och vi landar i en sån där härligt varmkall kryddmix till cocktail som passar säsongen ypperligt. Kombinationen apelsin och kryddpeppar är särskilt fantastisk.

Nu kör vi jul in i väggen! Men först ska jag till Polen. Vi hörs!

Nutty Like a Fruitcake

4½ cl demerararom

1½ cl kryddad rom

3 cl apelsinjuice

2 cl orgeat

1½ cl citronjuice

1½ cl orange Curaçao

2 tsk pimento dram

1 stänk Angostura Bitters

färsk riven muskotnöt

Skaka allt, utom muskotnöten, med is och sila över krossad is i ett dubbelt rocksglas. Riv färsk muskotnöt över drinken och garnera med apelsin, kryddnejlikor och en kanelstång.

(Recept från Cocktail Virgin Slut.)

MxMo CIII: Standoffish // The Sad Mafioso

Once again it's Mixology Monday and once again I'm writing this in the last minute (been watching the news 24/7 since the tragic Paris attacks, only interrupted by my birthday). November's theme is Standoffish and the event is hosted by Shaun and Christa of the Booze Nerds blog. Let them explain what standoffish means in their announcement post, but in short, they're asking for non-shaken, non-stirred ingredients like floats, rinses and sinks.

The Sad Mafioso is named after an epic piece of music by Canadian post-rock orchestra Godspeed You Black Emperor, whom I went to see in Stockholm last week. The drink is about the meeting between blackstrap rum and Italian amaro. Cruzan Black Strap alone, however, is just too dark and deep and works best as a modifier rather than a main ingredient. For this cocktail, the extra-molasses rum is paired with cognac with good results.

The standoff part is a rinse of Fernet Branca, but it's Cynar that does the bitter work. The Fernet only leaves a fresh menthol aroma contrasting to an otherwise murky flavor profile dominated by heavy molasses, earthy amaro and coffee notes. 

Does invisible garnish of citrus peel oils fit into the standoffish theme? If so, we have two of standoffs here: one that contrasts and one that completes, and everything comes full circle. 

The Sad Mafioso

Fernet Branca (for rinsing)

1 oz. cognac

¾ oz. Cruzan Black Strap
½ oz. Cynar
¼ oz. limoncello
2 dashes Seehuusen Spirits Kaffe & Choklad Bitters
orange peel 

Rinse a chilled cocktail glass with Fernet Branca. Stir the other ingredients, except the orange peel, with ice and strain into the glass. Express the orange peel oils onto the drink. Discard peel.

The Broken Banjo

Oh boy. Det är sent på alla helgons afton. Jag har jobbat i 13 timmar och är mer intresserad av att sova än att pressa fram ett blogginlägg. Jag läste någonstans att bloggare inte har några deadlines, men det har vi faktiskt  och dom kallas storhelger. 

I veckan har jag arbetat på att få ihop en bra allhelgonadrink. Skräcktemat kändes redan bränt med Freudstein och Headhunter, men pumpor har blivit en höstlig besatthet hos mig och The Broken Banjo handlar mer om smaken från en urgröpt Jack-o-Lantern än att skrämmas.

Egentligen ville jag göra Peter, Peter, Pumpkin Eater från Imbibe Magazine, men den innehåller pumpkin butter och jag har ingen aning om vad det är. Men med en pumpasyrup efter förra årets recept får vi en nedskalad lantligt variant av nämnd drink som inte bara passar till Halloween eller vad man nu kallar det, utan hela hösten ut.

Och nu! Nu går jag och sover.

The Broken Banjo

4 cl Applejack

1 cl Pumpkin Spice Syrup

1 cl portvin (tawny)
2 tsk citronjuice

1 stänk Regan's No. 6

Skaka med is och sila upp i et kylt cocktailglas.

(Eget recept.)

Woolly Sweater

Det har blivit höst. Eller det har varit höst ett tag, men jag har liksom inte tänkt på det eftersom att dagstemperaturen är ungefär lika hög nu som den var låg i somras. Men det ÄR höst och det ÄR dags att börja tänka på nya smaker. Man kommer visserligen undan med tiki året om tack vare värmande kryddor i iskalla drinkar, men just nu är jag ute efter något som verkligen personifierar årstiden. Och jag älskar smaker som jag kan plocka själv precis utanför dörren (det händer sällan med ananas), så att experimentera med rönnbär föll sig helt självklart.

Rönnbären har en svårplacerad smak: Inte särskilt bäriga, utan sträva, träiga och nästan lite för naturnära. Så pass att man undrar om dom verkligen är ätliga. Men med ett dygn i frysen, extra socker och en bra partner (gärna äpple) blir dom en otämjd positiv överraskning.

Vi måste inte rada upp ett eget recept för rönnbärssyrup. Jag gjorde den enkelt med lika delar socker, vatten och bär (som varit frysta i minst 24 timmar) som jag stötte lätt sönder i en kastrull under uppkok. Massan fick svalna under lock och sedan silas genom en finmaskig sil. Lagen blir ganska grumlig och behöver skakas upp rejält när den ska blandas.

Det var frestande att kasta in lite bittert och lite kryddor i Woolly Sweater och jag gjorde det, så klart, men nä.... Det är just det där okomplicerade och jordnära som gör att den här bourbondrinken smakar ungefär som ett träd fullt av brandgula höstlöv ser ut. 

Öhm. Ja. Pekoral. God natt.

Woolly Sweater

6 cl bourbon

2 cl rönnbärssyrup

1 cl Berentzen Apfel

1 cl citronjuice

2 stänk Urban Moonshine Maple Bitters

Skaka våldsamt med is och finsila ner i ett kylt cocktailglas. Garnera med färska rönnbär. 

(Eget recept.)

Headhunter

Så här i allhelgoweentider kan det vara på plats att påminna sig om att tropiska drinkar inte bara är surf och bastkjolar, utan lika mycket voodoo, spökskepp och kannibaler. Den mörka och primitiva sidan av tiki manifesterar sig genom ruffiga dekorationer, keramiska muggar i form av vulkaner och zombies, och drinknamn som Scorpion och Shrunken Skull. 

Headhunter uppstod på Hawaii Kai i New York på 60-talet och har både namnet och dryckeskärlet för en bra halloweentikidrink. På sätt och vis påminner den om en Zombie, fast med mer frukt och mindre krydda, och en zombie är vad du förvandlas till när drinken är avslutad. Det här är ulv i papayaskal.
Headhunter är trixig att mäta upp redan i sina imperialistiska mått, och det blev inte mindre spretigt efter en centiliteranpassning. Jag har gjort några pyttesmå ändringar - dels för att förenkla uppmätning och dels för att jag faktiskt tyckte att drinken först var för alkoholstark. Med en smula mer lime och papaya blir Headhunter lite mindre en käftsmäll och man minns den som en god drink istället för att inte minnas den alls.

Headhunter

4½ cl demerararom
3 cl Lemon Hart 151
2 cl kubansk guldrom
4 cl limejuice
4 cl papayanektar
2 cl honungslag
1½ cl persikonektar

Mixa med en dryg deciliter krossad is på hög hastighet i 5 sekunder. Häll upp osilat i en tikimugg fylld med iskuber.

(Recept från Beachbum Berry Remixed, Jeff Berry, 2010.)

MxMo CII: Spooky Sips // Freudstein

Mixology Monday is back with a theme that really warms an old goth's heart: Spooky Sips! Let this month's host, JFL of the great Rated R Cocktails blog, explain what a spooky sip might be in his announcement post. For myself, I prefer creepy in theory over brain hemorrhage shots and, as an exploitation cinema junkie, how could I not make a Zombie drawing inspiration from the good times when zombies actually were living dead drones and not rabid disease carriers or whatever they are today? (Sorry 28 Days Later, you were the best in 2002, but you simply killed the genre.)

Before drinking, let's head back to the turn of the millenium. At the age of 16 I rented a videotape labeled House by the Cemetary (1981). I had already seen direction Lucio Fulci's The Beyond, which I found oddly haunting and poetic in all its graphic ugliness and I still consider it a masterpiece of its subgenre (that is Italian produced zombie films of the early 80's), but watching hus House by the Cemetary was a life-changing event. That's when I learned that flaws are sometimes an important part of a cinematic experience. 

The front of the VHS cover had absolutely zero to do with the story, and movie itself contained, among its dubious highlights, an over-the-top bat-slashing scene, a church organ porno soundtrack and the most annoying poorly dubbed little brat ever recorded in subcultural history - all along the usual strained acting and an completely incoherent plot.

But House by the Cemetary is also thoroughly bleak and creepy, and builds up a nightmarish atmosphere. Lucio Fulci clearly had visions, but not the resources to put them together properly. You have to accept these films for what they are, as well as love them for what they could have been.

I'm drifting away. Back to the booze.

Even though House by the Cemetary isn't technically a zombie flick, I namned this Zombie-esque drink after its antagonist Dr. Freudstein. I started out with the easy-to-make mid-century version of the Beachcomber's Zombie and ended up with a 10+ ingredients drink (it only happened) less fruity, but with more warm spices fitting to the season.

Of course, we need to put something Italian into the mix to honour Lucio Fulci, Ruggero Deaodato, Dario Argento and those other maestros of their own niches. Cynar works wonders with these rich spices, but only in a pinch for the earthy flavor - I wouldn't want a bitter Zombie.

For additional screams (and I swear, this too only happened) everything is topped with tiki friendly Horror Infused Bitters from Horror in Clay, who also makes some cool Lovecraftian mugs and barware. 

There is a lot going on in the Freudstein. The flavors are deep and the alcohol content is high. Approach with caution and have a proper meal before drinking. 

That's all for now, children. See you next Halloween when we make a cocktail out of Cannibal Holocaust. 

Freudstein

1 oz. gold Cuban rum

1 oz. Demerara rum

1 oz. Lemon Hart 151

1 oz. Don's Mix*

1 oz. lime juice

¼ oz. Cynar
¼ oz. ginger syrup
¼ oz. pimento dram
¼ oz. simple sugar syrup
6 drops Pernod
tsp. grenadine
dash Horror Infused Fiendishly Tropical Bitters

Shake with crushed ice and pour unstrained into a tall glass. Add more ice to fill and garnish with a  rosary.

(*Don's Mix: 1 part cinnamon syrup to 2 parts white grapefruit juice.)