Third Bird

Jag visste inte att Jungle Bird hade blivit en sleeper hit. För två år sedan hade jag aldrig hört talas om drinken och nu ser jag kreativa variationer av den bitterljuva tikidrinken dyka upp lite överallt. I fallet med Third Bird kommer receptet från Amaro Montenegros Facebooksida. Campari är utbytt mot, well, Amaro Montenegro och drinken har dessutom blivit lite chokladkysst. Resultatet är verkligen smaskigt.
Det är egentligen dumt att hålla på och jämföra Campari med Amaro Montenegro. Det är ju så olika drycker. Men om vi bara diskuterar strävhet så har Amaro Montenegro en mycket vänare karaktär än sin röda syssling. Därför passar det bra att använda lite mer amaro i Third Bird än man skulle ha gjort i drinken den baserar sig på (Klassas Campari som amaro, förresten? Nä?)
Man har också haft den goda smaken att skära ner rätt så duktigt på ananasjuicen som är lite övermäktig i Jungle Bird. Så okej, med lite utbytta ingredienser, justerade mått och ett påslag kakao så är det väl lite grann en helt annan drink. MEN man känner liksom varifrån den härstammar. Kanske är Jungle Bird på väg att bilda en helt egen genre ananasdrinkar som utmanar med lite beska? Den som lever och är hyfsat nykter får se.

Third Bird

4 cl Myers's Original Dark
4 cl Amaro Montenegro
2 cl Crème de Cacao
2 cl limejuice
6 cl ananasjuice

Skaka med is och sila över krossad is i ett dubbelt rocksglass. 

MxMo XCVI: Drink of Shame // Ragnar the Gentleman

Ever since I started this blog I have wanted to participate in the monthly online cocktail party known as Mixology Monday, and I think it's about darn time to overcome this fear of grammar and just do so. So here's my first post in English. April's theme is Drink of Shame and the event is hosted by Whitney over at Tipicular Fixin's. Please, read her announcement post here, but, in short, it's all about resurrecting those good bad drinks of your youth and recreate them or just leave them as they were.

Now, any Swede who turned 18 by the turn of millenium is most likely familiar with "modern classic" highball Ragnar, with its base of black currant flavored vodka and an unhealthy pour of fruktsoda (basically a Swedish 7Up). This overlong and extremely diluted drink was often served with a slice of lime and some three ice cubes floating atop the whole mess. Yes, it was totally bad, but it was also cheap, and to me and my friends undeveloped palates it tasted just fine and kept us all fuelled during our first nights out.

Today I haven't had a Ragnar in over a decade, and I would not think of drinking one again, not even for the nostalgia of it. But can a remix bring ol' Ragnar a little justice?

The original recipe goes something like: 2 oz. Absolut Kurant, ½ oz. lime juice (sometimes Rose's for an even more sugary sensation) and about 6 or 7 oz. fruktsoda (sub any lemon lime soda), all built in a highball glass with as little ice as possible. For the reconstruction of Ragnar I wanted to keep it a vodka drink, not adding too much extra to it, but only making it shorter and tighter. The crème de cassis boosts that black currant flavor that almost disappears in the original longdrink, while the Aperol retains its citrusy taste and adds a subtle bitterness that is very much welcomed.
Do I feel nostalgic while drinking it? Do I hear Shakira yell Whenever, wherever somewhere in the background? Not really, thank god. It sure has the flavors from that certain highball that I used to like, but with this incaration Ragnar has transformed from a slouchy brat into a grown-up gentleman. Perhaps I myself will do that too one day.

Ragnar the Gentleman

2 oz. vodka 
½ oz. lime juice
½ oz. crème de cassis
½ oz. Aperol
¾ oz. soda water

Shake everything - except soda water - with ice and strain into chilled cocktail glass. Top with soda water and garnish with a lime peel. 

Southern Cross

Hey guys! Bloggflödet har varit trögt ett tag nu. Jag kan komma på ett hundratal bortförklaringar till varför det blivit så. Jag har ett jobb att sköta och det är ett heltidsarbete att vara tvåkattspappa och jag har förlorat mig helt i kaktusodlingar och inredningsmagasin och så vidare. Men nu när vi träder in i ännu en högtid ska jag försöka få lite nytändning på bloggandet. 

Det är långfredag och jag ville ungefär som förra året göra en drink med lite pseudoreligiösa kopplingar. Första gången jag såg receptet till den obskyra Southern Cross var bland Wikitenders tikidrinkar. Enligt landsmän A Mountain of Crushed Ice och Trader Magnus går drinken att spåra via en svensk receptsamling av Elsa af Trolle från 1927 till punchboken The Flying Bowl från slutet av 1800-talet. Det är alltså pre-tiki, pre-prohibition och pre-det-mesta.

Jag blev nästan katatonisk över hur jag skulle centiliteranpassa måtten i Southern Cross. Det var stänk hit och tredjedelar dit, juice från en lime av okänd storlek och en sked socker (barsked eller soppslev?). Dessutom skulle basen bestå av St. Criox rum - alltså Cruzan - som är omöjlig att komma över här. Men med lite sunt förnuft och Plantation Barbados som ersättarrom blev balansen i drinken helt acceptabel.

Är den något att hänga i påskriset då? Man tippar inte av stolen precis, men det är en god och petit cocktail som inte helt överraskande påminner om Between the Sheets. Och jag gillar mixen av rom och brandy. Men alltså, Southern Cross... sug på namnet en stund. Southern Cross.

Southern Cross

3 cl Plantation Barbados

1½ cl brandy

2 cl limejuice

1 rågad tsk socker

1 tsk orange curaçao

1 tsk mineralvatten

Blanda alla ingredienser i en shaker och rör med en barsked tills sockret är upplöst. Tillsätt krossad is och rör om ordentligt igen. Sila upp i ett kylt cocktailglas.

(Recept från Wikitender.)

Navy Grog (andra rundan)

I den här bloggens barndagar gjorde jag en Navy Grog. Eftersom att det är ett inlägg som har dragit till sig en ansenlig skara läsare så måste jag erkänna en sak innan ångesten blir övermäktig: Det var inte en Navy Grog. Receptet var inte helt out of wack, men ändå tillräckligt fel för att det ska behövas en officiell avbön.

Problemet var avsaknaden av prefix. Rubriken på det där inlägget från september 2013 borde ha varit Trader Vic's Navy Grog. Jag rörde inte ihop recepten - däremot storyn bakom dom.

Det var Donn Beach som skapade originalet. Trader Vic lanserade senare en egen modifierad variant av Navy Grog som innehöll lite mindre rom och ett påslag av kryddpeppar. Ursprungsgroggen, å sin sida, innehöll honung och en klunk sodavatten för att fluffa upp texturen.
Några ingredienser hit och några dit, men det främsta som skiljer drinkarna åt är Don the Beachcomber's klassiska iskon (alltså en kon av is). Det finns byggsatser för denna, men man kan också skapa en själv genom att packa ett strutformat glas med fint krossad is, köra en ätpinne rakt igenom och ställa i frysen ett par timmar (utan pinnen förstås). Under tiden du väntar rusar du ner till affären och köper en vit grapefrukt innan dom är bort för vad som känns som en evighet. Väl hemma igen lossar du varsamt konen ur glaset, placerar det i drinken med den breda änden ner och sticker ett sugrör genom hålet.
Och här är den! Navy Grog som Navy Grog ska vara.

Navy Grog

3 cl mörk jamaicansk rom
3 cl vit kubansk rom
3 cl demerararom
3 cl honungslag
2 cl limejuice
2 cl vit grapefruktjuice
2 cl sodavatten

Skaka med iskuber och sila över en iskon i ett dubbelt rocksglas.

Between the Sheets

Alla hjärtans dag är över oss och jag bryr mig inte så mycket. Har aldrig gjort. Men å andra sidan: Om det finns en ursäkt att göra en drink så gör jag en drink.

Med sitt "förföriska" namn kan man tro att Between the Sheets hör hemma i det lyxsexiga 80-talet, men drinken är en klassiker sprungen ur förbudstiden och smakar därefter - elegant, rent och dekadent.

Förenklat handlar den om en Sidecar med en shot rom och drinken kan även kallas Maiden's Prayer om man känner sig pryd. Men det är under sitt sanna namn och med sin sin höga alkoholhalt som den här otippade rom-och-konjak-kombon påminner om att den amerikanska moralen inte var på topp under 20-talet.

Between the Sheets är en utomordentligt trevlig smuttdrink, men den är också en lurifax. Den relativt stora mängden Cointreau sätter en härligt söt apelsintouch och gör drinken så silkeslen att man lätt glömmer hur stark den egentligen är. Detta är ett särdrag hos förbudstidsdrinkar - man skulle få mycket effekt för dom dyra pengar man tvingades punga fram med för att få något att dricka. Ha den historien i bakhuvudet så du inte totalförstör din Alla hjärtans dagkväll.

Måtten av citronjuice i drinken varierar beroende på var man läser receptet. En centiliter mot tre av varje är i alla fall en proportion som passar mig. 

Between the Sheets

3 cl konjak

3 cl vit rom

3 cl Cointreau

1 cl citronjuice

Skaka med is och sila upp i ett kylt martiniglas. Garnera med citronskal.

Ancient Mariner

Under ett par veckor om året har vi, med lite tur, tillgång till vit grapefrukt i det här landet. Resten av året får vi nöja oss med blodgrape som också funkar i de flesta lägen, men i vissa drinkar är det kritiskt. Vit grapefrukt har en betydligt strävare och lite syrligare karaktär än sin sötare röda tvilling. Och om ett recept säger vit grapefrukt så ska det vara vit grapefrukt. Det går inte att argumentera emot. 

Den vita grapefrukten poppar upp i vissa svenska fruktdiskar innan jul och är oftast borta innan man hunnit säga Navy Grog. Fördelen är att den, som alla tjockskaliga citrusfrukter, en otrolig hållbarhet så länge den förvaras kallt. Upp till tre månader i kylskåp ska inte vara några problem om man har fått tag i en fräsch och spänstig frukt från början. 

Ancient Mariner är blott en drygt 20 år gammal drink, men har lyckats etablera sig som en modern tikiklassiker. Den förlitar sig på just den vit grapefrukt, om än i liten mängd, och blir inte samma drink av den röda varianten. Men man behöver inte gripas av panik när den sista frukten gått åt. Det är helt acceptabelt att använda en bra buteljerad vit grapefruktjuice (läs ej från koncentrat) när färskvaran inte längre är tillgänglig. Det vore helt enkelt för synd att begränsa en saftig sommarsvalkare som Ancient Mariner till några iskalla vintermånader.

Ancient Mariner

3 cl mörk jamaicansk rom

3 cl demerararom

1½ cl sockerlag

1½ cl vit grapefruktjuice

½ msk pimento dram

Skaka med krossad is och häll upp osilat i ett dubbelt rocksglas. Garnera med en limeskiva och en myntakvist.

Winter's Wallbanger

Ah, clementiner... Finns det någon frukt som symboliserar vintern bättre?
Det började med en enkel idé för ett par veckor sedan: Vår älskade småcitrus skulle vara grunden i en mer säsongsbetonad upplaga av min favoritsnabbis - Harvey Wallbanger. Lätt? Nja, tyvärr inte.
Det är nästan genant att en så banal tanke krävde så många misslyckanden. Hela tiden blev det fel. Jag vägrade använda vodka, men rommen överskuggade alltid faktumet att det var clementinjuice som användes och resultatet smakade som vilken apelsinhistoria som helst. Clementinens opålitliga balans mellan sött och surt ställde också till problem.
Jag har tappat räkningen på alla gånger jag räddats av grapefrukt, men så blev det även i fallet med Winter's Wallbanger. I kylskåpet stod en slatt Don's Mix sedan vi gjorde Donga Punch och grape-och-kanel-blandningen gav precis den extra värmen och stinget jag ville ha i drinken.
En rom från Barbados gör sig utmärkt till denna tikifierade variant av en klassiker och lurar i bakgrunden istället för att dominera drinken. Plantation Barbados är lagom spritig utan att tappa karaktären. Dessutom är den en av Systembolagets billigaste romsorter. Och det kan vi ju bara tacka för i fattiga januari.

Winter's Wallbanger

4 cl Plantation Barbados
8 cl silad clementinjuice
1½ cl Galliano
1½ cl Don's Mix
1 cl limejuice
1 stänk Angostura Bitters

Blanda med krossad is i ett collinsglas. Rör om ordentligt tills frost bildats på glasets utsida. Garnera med en kumquat.

(Eget recept.)