2014-05-16

Fruktstund: Citron

Det är lätt att mosa citronen under superlativ. Ja, den är älskad, fantastisk, ett oumbärligt verktyg för en balanserad cocktail... och ändå ganska ospeciell. För vad smakar den egentligen? Alla som har bakat muffins på citronzest vet att det visst finns en tydlig smak och doft där, men själva juicen är sur som stryk och inte mycket mer. Men det är ju det vi vill åt. Citronjuice har den mest neutrala syran i citrussläktet. Det är den som gör en sour sur, jämnar ut sötma och ger en frisk fläkt till vilken tungviktare den än kommer i närheten av.
Citronens yttre skal är fullproppat med aromatiska oljor och är inte bara dekorativt som garnering utan fyller också en funktion i själva drinken. Där är det viktigt att få med så lite som möjligt av det tjocka vita lagret som ger en besk och otrevlig bismak. Detta gör citronen mindre lämplig för muddling än till exempel lime.
Det finns en uppsjö variationer av citron, men i Sverige är det sällan vi har olika sorter att välja mellan när vi går och handlar. Däremot finns det oftast ekologiska alternativ. Vi avslutar med den gamla vanliga ramsan: Pressa din egen juice! Att köpa små gula klämflaskor är ett effektivt sätt att totalförstöra din drink. Det spelar ingen roll vad som står på etiketten - det är inte citronjuice. 



Ti'Punch

2 citronklyftor
6 cl ljus rhum agricole
1 stänk sockerlag

Kläm juicen ur citronklyftorna direkt i ett tumblerglas. Lägg skalen i botten och fyll upp med iskuber. Häll i rom och sockerlag och sväng glaset i handen för att blanda.

2014-05-11

Labbrapport: Bakon

Jag kommer inte ihåg hur jag fick nys om att Bakon existerade, men när jag gjorde det blev det hög prioritet att få med en flaska hem från USA. Bakon Vodka is in very limited distribution in New York, går det dock att läsa på den officiella hemsidan. Men den fanns på Park Avenue Liqour Shop och var i princip det första som mötte oss i dörren när vi väl hittade dit.
Så vad är det här egentligen? Det är ett brännvin framställt av potatis och smaksatt med [trumvirvel] bacon. Japp, kött och potatis - äntligen som groggvirke. Och den både doftar och smakar som den äkta varan. Lyckat hittills alltså. Sen kommer några bekymmer. Den är väldigt rund och mild. Det borde inte vara ett minus, men det saknas lite klös. Bakon har en alkoholhalt på 35%, vilket är lite väl snällt för en vodka (den skulle inte ens få kallas "vodka" i Sverige). Dessutom är den karaktäristiska sältan som bacon har i sin traditionella form väldigt blygsam. Lite extra salt vid användning kan få drinken att lyfta. Jag önskar också den brända krispiga smaken, som gör att alla älskar bacon, hade tagits mer tillvara på. Den känns liksom lite underkokt. Ett annat problem med Bakon är att den lätt blir för utspädd. Mängder av is i shakern blir A och O för att smaken ska hålla sig koncentrerad. Blaskig bacon attraherar ingen. När dricker man förresten en bacondrink? Jag vet inte riktigt. Kanske när du annars skulle tagit en öl och en skål chips?
Det man kanske undrar mest är väl ändå om det här verkligen är gott på riktigt? För mig spelar det egentligen ingen roll. Baconvodka hör liksom hemma i ett annat universum. Självklart är det en vågad drinkingrediens och kommer inte tilltala alla, men din köttcocktail lär absolut bli ett samtalsämne när du bjuder på den.


The Bed & Breakfast

4 cl Bakon
4 cl Advocaat
½ tsk lönnsirap

Skaka med is och sila upp i ett kylt cocktailglas.

(Eget recept.)










Hamburger Lady

5 cl Bakon
2 cl tomatjuice
2 cl De Kuyper Spicy Chili
2 cl äggvita
svartpeppar

Skaka alla ingredienser utom pepparn med is och sila upp i ett kylt martiniglas. Mal lite svartpeppar över drinken och garnera med en skiva knaperstekt bacon.

(Eget recept.)

2014-05-10

Labbrapport: Crème de Violette


Likörer som inleds med Crème de följt av ett pompöst elegant fransk uttal av sin huvudsakliga arom har ett rykte om sig att på något vis fördumma en drink. Kanske beror det på överdådet av socker eller att utbudet av smaker är ungefär desamma som du hittar i en större glassdisk. Låt oss inte skylla på likörerna per se, men vi kan enas om att dom missbrukas i drinkar som personifierar tacky på ett sätt som inte har en chans att ens bli lite ironiskt hippt.
Crème de Violette har dock klarat sig undan barnkalasstämpeln - troligtvis genom sin blotta frånvaro. Viollikör går att spåra tillbaka till tidiga 1800-talet och ett sekel senare var den kanske inte direkt mainstream, men ändå en ingrediens som förekom i klassiska drinkar innan förbudstiden - framför allt som en färgklick i Aviation. Sen försvann den mer eller mindre och förblev obskyr i nästan 100 år. Crème de Violette började bli tillgänglig igen för några år sen och nu finns det en handfull tillverkare som producerar viollikör i olika prisklasser.
Just den här flaskan kommer från Rothman & Winter. Frukt- och bärlikörer kan gärna sluta som en ungefärlig uppskattning av vad dom borde smaka. Om så är fallet här har jag svårt att säga. Det är lättare att bedöma äktheten på en hallondryck eftersom att jag vet hur färska hallon smakar, men det är sällan, eller aldrig, jag går och äter violblad direkt från någon berghäll. Däremot smakar Crème de Violette viol på samma vis som turkosa skumelefanter (djupt saknat lösviktsgodis) gjorde. Den känns något torrare än andra crème-de-nånting och funkar inte helt otippat fint med gin och vodka, men bör användas med eftertanke då den speciella smaken lätt tar över scenen.
Men färgen då? Färgen?! Tyvärr. Crème de Violette är inte i närheten av så drömskt lila som jag hade hoppats på och blir snarare lite grådaskig när den blandas. Men kanske är det bristen på neon som tyder på att det här är en äkta vara. Huvudsaken förblir ändå själva violen - en egendomlig smak som vi nästan glömt bort och som förtjänar en renässans.


Aviation

5 cl gin
2 cl citronjuice
2 cl maraschinolikör
1 tsk Crème de Violette

Skaka med is och sila upp i ett kylt cocktailglas. Garnera med citronskal.






Holy Moon

4 cl Absolut Hibiskus
2 cl limejuice
1 cl Crème de Violette

Skaka med is och dubbelsila över iskuber i ett whiskyglas.

(Eget recept.)

2014-05-04

Jungle Bird

















En spännande grej med tikidrinkar, utöver deras ofta komplexa lager av smaker, är berättelserna dom bär på. Dom blandades efter hemliga recept i exotiska barer och restauranger för ett exklusivt klientel - åtminstone i tikikulturens barndom. Jungle Bird serverades på The Aviery Bar på Kuala Lumpur Hilton, men har i tikimått mätt en kort historia då den fortfarande befinner sig i lägre medelåldern och dateras till någon gång i slutet av 70-talet. Då var hajpen redan död och begraven, men det tror du inte när du väl börjat sippa.
Jag föll för namnet, för själva receptet skrämde mig lite. Så mycket ananas. Men det finns en avvikande ingrediens här också. Campari är en sällsynt komponent i tikidrinkar, men här gör den någonting med ananasjuicen och lägger till en strävhet som förminskar ananasens lite väl stora kostym utan att den tappar sin fina tropiska känsla. Nog för att det nästan var 80-tal när Jungle Bird kom till, men den skulle lika gärna kunna trollats fram av Don the Beachcomber nästan 50 år tidigare. Det är en drink med brett register - från ett murrigt mörker av jamaicansk rom till ljusa syrliga toner. Lyxig och ruff på samma gång, och så är den sjukt snygg också.
Åh, ananas, jag hatälskar dig så mycket.


Jungle Bird

6 cl mörk jamaicansk rom
3 cl Campari
2 cl limejuice
2 cl sockerlag
14 cl ananasjuice

Skaka alla ingredienser med is och häll upp osilat i ett dubbelt rocksglas. Garnera med mynta och tropiska frukter. 


2014-04-28

The Garden & Tonic


Om någon mot förmodan missat det så kan jag informera om att vi är väldigt bortskämda med varma dagar just nu. Orealistiskt bortskämda. Men i väntan på det stora bakslaget som måste komma låtsas man som ingenting och lever som att det på allvar ligger sommar i faggorna.
Vi har ingen trädgård men under så här soliga förhållanden hindrar inte det oss från att bete oss som att vi har en trädgård. Det påtas i jord och sätts fröer och feta terrakottakrukor krukor lyfts ut på balkongen och sen in igen för att det kanske blir frost. Det är främst min sambo som odlar entusiasmens för skull. Jag har hittills nöjt mig med olika sorters mynta och några andra örter som jag tror att jag kan ha användning för, men visst känner jag en kontrollerad lycka när det börjar sticka upp små miniatyrväxter i trågen. 
The Garden & Tonic följer upp trädgårdstemat (namnet pekar lite på det, eller hur?). Receptet har konstruerats av The Bitter Truth själva för att marknadsföra deras Celery Bitters. Ja, det är en gin och tonic, men en gin och tonic vinner på små variationer. Här får den en subtil grönsalladskänsla och blir en longdrink som bäst avnjuts med jord under naglarna.  


The Garden & Tonic

5 myntablad
1 limeklyfta
1 gurkskiva
5 cl gin
1 cl maraschinolikör
2 stänk Celery Bitters
tonic water

Varva iskuber med mynta, gurka och lime i ett collinsglas. Bygg på med gin, maraschino och bitters och fyll upp med tonic. 

(Recept från The Bitter Truth.)

2014-04-19

Lani-Honi


















Påsken ger mig lite huvudvärk. Där julen fläker ut sig med tung kanel och kryddpeppar, och nyår fixas med bara lite bubblor, är påsken lite luddig. Visst kan den smaka gelegodis och kokta ägg, men det är inget man vill blanda en cocktail på (även om det där tillagade ägget kan låta som en utmaning). Så istället för att leta efter givna smaker blev påskdrinken mer en känslomässig grej.
Lani-Honi är en tikidrink som skiljer sig lite från andra tikidrinkar. Dels för att den bara innehåller tre ingredienser, vilket gör den praktisk om man vill blanda tikidrinkar till ett större sällskap utan att gå in i väggen, och dels mängden likör är större än mängden rom. Receptet hittade jag i Beachbum Berry Remixed och fotnoterna låter oss veta att den serverades på söderhavskryssaren SS Mariposa i början av 60-talet. Den är citrusbetonad och lätt och känns lite lyxig att klunka i sig.
Originalreceptet säger att den ska drickas ur ett mindre vinglas med krossad is, men jag valde ett annat utförande eftersom att krossad is utan sugrör är en oangenäm upplevelse för framtänderna. Bacardi funkar finfint här, men jag tror att Havana Clubs motsvarighet funkar ännu mer finfint (problemet är att flaskorna liksom blir tomma ibland). I vilket fall som helst får Lani-Honi symbolisera påsken och framför allt våren i sin ljusa enkelhet. Hau'oli Pakoa!


Lani-Honi

4 cl Bénédictine
3 cl vit kubansk rom
1½ cl citronjuice

Skaka samtliga ingredienser med is och sila upp över isbitar i ett kylt och rymligt cocktailglas. Lani-Honi övertygar utan garnering.

2014-04-18

Foi Na Cruz



Okej. Det är långfredag och det här är långfredagens långsökta drink. Men jag ska göra mitt bästa för att förklara hur det gick till...
Att göra en drink utifrån påskens sanna innebörd faller sig inte självklart när man är skapligt ateistiskt lagd. Det enklaste är att bara hälla upp ett glas rött, alternativt ta ett fotbad och dricka vattnet efteråt, men eftersom att jag trots allt diggar Jesus och tycker han är skönlitteraturens första superhjälte borde han ändå förtjäna något lite spexigare.
Nu kommer det krystade: Foi Na Cruz betyder, grovt översatt, det hände på korset på portugisiska (det har Nick Cave lärt mig) och the original långfredagen var ingen vacker syn (det har Mel Gibson lärt mig). Cachaça kommer från Brasilien och där talar man portugisiska, eller hur? Basspriten matchar namnet. Men Kristus var aldrig i Brasilien, så vi fyller på med några väldigt röda ingredienser som kanske kan illustrera det som utspelade på Golgata. Tanken var god, men när drinken är skakad drar den mer åt grisrosa än blodrött - såvida den korsfäste i fråga inte var någon nersupen mafioso som faktiskt hade utspädd Campari i ådrorna.
Det har också, för att svära i kyrkan, varit ett mindre helvete att få den här drinken balanserad. Den blev antingen för söt, för bitter eller för Caipirinha gone insane. I slutändan lutar den fortfarande åt det söta hållet, men cachaçans eldighet och den nästan stickiga beskan från Campari bidrar med ett vuxet motstånd. Ha inte för bråttom när du dricker den - den är en sån där drink som blir bäst av att få stå i 10 minuter och verkligen bli iskall. Jag är nöjd över att ha parat ihop cachaça och Campari (och vanilj!), även om det slutar med att min "bibliska" drink helt saknar koppling till böckernas bok.



Foi Na Cruz

4 cl cachaça
5 cl blodapelsinjuice
3 cl citronjuice
2 cl demerararom
2 cl Campari
2 cl vaniljsyrup

Skaka samtliga ingredienser med is och sila upp i ett dubbelt rocksglas. Använd en vaniljstång som drinkpinne. 

(Eget recept.)



Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...