Cobra's Fang

Det finns en mängd olika recept på Cobra's Fang på nätet och i böcker. Några är enklare än andra, men för göra det lite tuffare har jag valt ett från Phoebe Beachs kokbok Hawaiian Tropical Rum Drinks & Cuisine by Don the Beachcomber återgivet på The Webtender Wiki. Utmaningen ligger inte i att Donn Beachs änka skrev väldigt tvivelaktiga böcker, utan för användningen av fassionola - en populär drinkingrediens under mellankrigstiden som idag är mer eller mindre utdöd.
På Tiki Central finns en nio sidor lång tråd som avhandlar hur fassionola smakar eller tros ha smakat. Man är överens om att fassionola var ungefär en blandfruktsyrup av exotisk karaktär med körsbär och apelsin som utstickande smaker. Som alternativ har bland annat föreslagits koncentrerad Hawaiian Punch eller Pat O'Brien's Hurricane-mix. Men i många recept har fassionola bara ersatts med passionsfruktsyrup, vilket borde betyda att även passionfrukt var en bärande smak.
Baserat på alla antaganden, föreslagna substitut samt en hög överblivna körsbär gjorde jag en syrup kanske matchar den obskyra fruktpunchen.

Fake fassionola

1 dl vatten
1 dl socker
4 strimmor apelsinskal, ca 1x4 cm
¾ dl urkärnade körsbär
¼ dl passionsfruktkött

Värm upp vatten och socker under omrörning i en kastrull och lyft från värmen när det kokat upp. Rör omedelbart ner övriga ingredienser och låt stå under lock i 3 timmar. Sila genom en finmaskig sil och tryck lätt med en sked på fruktmassan för att få ut så mycket vätska som möjligt. Släng frukten. Förvara lagen i glasburk. Klarar ca 2 veckor i kylskåp.

Sen har vi en drink att göra också. Och det räcker inte med att vi använder låtsasfassionola - det här kan vara en låtsas-Cobra's Fang också. Allt lutar åt det. För det första har den alldeles för lite rom för att vara en riktig Beachcomber-longdrink och smakprofilen är - om än saftig - väldigt enkel. Kanske höll Donn sina recept så hemliga att till och med den äkta makan fick gissa sig till ingredienserna. Vem vet vad A dash of selected herbs betyder? Vi chansar på att hon syftar på ett par droppar Pernod. Men det är ju bara nörderier. Den här fruktiga svalkaren gjorde faktiskt succé här hemma vem som än ligger bakom den.

Cobra's Fang

1½ cl mörk jamaicansk rom
1½ cl Lemon Hart 151
1½ cl limejuice
1½ cl apelsinjuice
1½ cl falernum
2 tsk fassionola
1 barsked grenadine
1 stänk Angostura Bitters
4 droppar Pernod

Mixa på hög hastighet med 1¾ dl krossad is i 5 sekunder och häll upp osilat i ett långsmalt glas. 

(Recept från The Webtender Wiki.)

Hawaiian Sunset

Jag kan ju inte tala för någon annan, men personligen har jag inte precis badat i vodkadrinkar under den gångna sommaren och det har antagligen med det miserabla vädret att göra. Man dricker inte drinkar med vodka för karaktärens skull, utan för att dom är lätta och uppfriskande. Få saker slår en iskall Harvey Wallbanger när solen fläskar på, men med en medeltemperatur på typ 13 grader fick vodkan stå och samla damm.

Men ibland hände det. Som till exempel dagen vi testade Hawaiian Sunset som jag hittade i Sippin' Safari. Drinken härstammar från Aku-Aku Restaurant i Las Vegas på 60-talet och är en typisk vodkacocktail som handlar om sött och surt och är tjusig att titta på. Ändå är smakprofilen ovanligt naken för en vodkabaserad drink. Vi får citrus, en hint av mandel och ganska mycket styrka. Det går inte att kalla Hawaiian Sunset spännande på något vis, men till skillnad från allt för många andra vodkablandningar är den rakt på sak utan krusiduller och det måste den få lite cred för.


Hawaiian Sunset

6 cl vodka
2 cl limejuice
2 cl citronjuice
2 cl orgeat
1½ tsk grenadine

Skaka med is och sila upp i ett kylt cocktailglas.

(Recept från Sippin' Safari, Jeff Berry, 2007.)

Sinking Manhattan

Sedan Mixology Monday XCVII har jag haft dille på att testa variationer av Manhattan som sängfösare. Drinkbloggosfären är redan mättad på dessa, så därför vill jag inte kabla ut fler Manhattans här. Men för Sinking Manhattan gör jag ett undantag. 

När jag i mitten av sommaren köpte den svenskbuteljerade  Noble Selected från Facile, som jag velat prova sedan den lanserades förra året, var jag lite carried away med mina egna idéer och hade redan innan jag hämtat ut flaskan bestämt mig för att den skulle bli en bra rom-Manhattan. Kanske det för Guyanastämpeln eller den högre alkoholhalten. Jag vet inte riktigt. Rommen var i alla fall fyllig, punschig och helt fantastisk, men någon särskilt fantastisk Manhattan blev det inte. Det blev bara... meh.

Efter en ommöblering bland ingredienserna börjar det likna något. Ut med vermouth och Angostura och in med portvin, rökig Zucca och Bittermens Tiki Bitters för falernumflörtande exotifiering.  Här fick drinken karaktär och klös och det var så god att jag typ skrek i köket efter första sippen. Den slutar visserligen långt ifrån en Manhattan, men är absolut representativ för brown, bitter, stirred-kategorin. 

Sinking Manhattan

4 cl Noble Selected

1 cl Zucca

1 cl portvin (tawny)

1 stänk 'Elemakule Tiki Bitters

Rör med is och sila ner i ett kylt martiniglas. Garnera med en strimma limeskal.

(Eget recept.)

Bitter Mai Tai

För drygt ett år sedan raljerade jag om Mai Tai-variationer och hur en Mai Tai inte ska vara. Och jag har inte ändrat mig i frågan. Mai Tai fortfarande en helig ko av rom, limejuice, orgeat, orange Curaçao och sockerlag. Alla drinkar som innehåller mer eller mindre än detta är... andra drinkar. Det här inlägget handlar mer om vad en Mai Tai ska heta. 

En enorm highball med lite rom begravd under apelsinjuice, Amaretto, multivitamindryck och grenadine har tappat alla kopplingar till originalet och ska för guds skull inte kallas Mai Tai. En drink som tydligt baserar sig på Trader Vic's gamla recept men har någon genomtänkt ingrediens extra eller utbytt är inte heller en Mai Tai - men det blir liksom legitimt att behålla namnet tillsammans med ett förklarande prefix. Ett försiktigt tillskott av fruktjuice kanske blir en Papaya Mai Tai och en drink med annan rom än det standardiserade jamaicansk/agricole-duon kan vara en Haitian Mai Tai. Och använder du blå curaçao blir det såklart en Blå Mai Tai, men snälla, gör det inte.
En Bitter Mai Tai är ett spännande sätt att dricka Campari och ett modernt sätt att dricka en Mai Tai-spinoff. Smakerna hoppar visserligen utanför tikiramen, men man känner att det är en klassiker i botten. Och vi får ha överseende med att den bryter mot grundregeln: En Mai Tai ska aldrig vara röd. Eller grisskär i mitt fall (min senaste orgeat fick en onormalt hög mandelhalt och jag kommer inte använda stavmixern igen).

Bitter Mai Tai

6 cl Campari
4 cl limejuice
3 cl Smith & Cross
3 cl orgeat
2 cl orange Curaçao

Skaka med is och sila över krossad is i ett dubbelt rocksglas. Garnera med mynta.

(Recept från Punch.)