Jungle Madness

Den värdelösa kombinationen av dåligt svenskt sommarväder och inflammerade bihålor har gjort att jag spenderat merparten av halva semestern på soffan med Big Brother-repriser. Balkongen är visserligen pyntad i full luau med plastflamingo och allt, men vem vill sitta där och frysa? Man är i större behov av värmande Irish än på en iskall tikisvalkare.
Men om vi åtminstone låtsas sommaren är här...
Jag hittade receptet till den orimliga Jungle Madness på Cocktail Virgin Slut för ett tag sen. Uppsättningen var så bisarr att jag var tvungen att prova. Jag anser att kryddad rom på sin höjd hör hemma i juldrinkar, men här är den i ett högljutt sällskap och med inte så lite ananasjuice.
Och fan tro't om det inte smakar ljuvligt. Så pass att jag inte ens reflekterar över att den helt saknar någon citrusingrediens (jag kan vara petig med sånt). Jungle Madness domineras självklart av ananas, men alla andra komponenter gör sig påminda i omgångar under hela sippen.
Originalreceptet säger två stänk Angostura, men jag drar till med tre eftersom att volymen ökade markant i centiliteranpassningen. Det är en ordentlig drink som påminner mig om att jag måste köpa en större shaker.

Jungle Madness

6 cl Sailor Jerry
2 cl kaffelikör
1 cl crème de cacao
1 cl grön Chartreuse
12 cl ananasjuice
3 stänk Angostura Bitters

Skaka med krossad is och häll upp osilat i en rejäl tikimugg.

(Recept från Cocktail Virgin Slut.)

Midsummer Daiquiri

Midsummer Daiquiri! Vilket namn! Det ligger en sådan oerhörd kreativitet bakom det att jag förväntar mig något slags pris. 

Nä. Så här är det: Vid den här tiden på året börjar jag vanligtvis planera inför jul. Jag brukar ligga några steg före när det gäller helgförberedelser (det är också dom enda gångerna jag ligger några steg före - att planera så jag kommer iväg snabbt och smidigt till jobbet på morgonen är desto svårare). Men nu hade jag, fram till i förrgår, i stort sett glömt bort midsommar. Eller inte glömt att det är en röd dag i almanackan, utan mer att den på något sätt ska firas och uppmärksammas. Så midsommardrinken 2015 kastades ihop i all hast. Men vad gör det när den är så god? Och jag menar svingod.
Det är en daiquiriversion av Strawberry Basil Smash som har fått lite extra säsongsbetonad smak av rabarber. Visserligen inte en drink där man talar om komplexitet, men smakerna flyter samman på en så friskt och naturligt sätt att det är som att ställa sig på huvudet i en svensk sommarrabatt. Men något fyndigt namn hann jag inte tänka ut.
Glad midsommar därute i spöregnet!

Midsummer Daiquiri

5 stora basilikablad
1 medelstor jordgubbe
5 cl ljus rom av valfri sort
3 cl rabarbersyrup
2½ cl limejuice

Muddla jordgubben och basilikan i en shaker. Tillsätt övriga ingredienser och skaka med is. Dubbelsila ner i ett kylt cocktailglas. Garnera med en jordgubbe.

(Eget recept.)

MxMo XCVIII: Hometown Hooch // Bergman Zombie

Oh boy, it it Mixology Monday again already? Our host this time is Stuart of one of my favorite blogs out there - the Putney Farm - and the theme is Hometown Hooch. Which we don't have much of here. The last local distillery I know of was the one in the kitchen of my old neighbor. He ended up in prison. Not that far away from here, though, is a traditional swedish punsch being bottled. 

Despite the name, Facile Stockholm Punsch is not produced in the capital of Sweden, but in the countryside slightly southeast of it. So while it's not my hometown, were are at least in the same province.

Punsch is a sweetened blend of rums (in this case Jamaican) and batavia arracks of various ages and some secret spices, While "the national drink of Sweden" is normally consumed neat by your grandparents on the holidays, it also makes a great cocktail ingredient. 

For this local twist on the Zuul of tiki drinks I started out with the 1934 recipe of Don the Beachcomber's Zombie (as described in Jeff Berry's Sippin' Safari) and made some changes along the way. Since the Stockholm Punsch has a relatively low sugar content, I used it in place of a third rum, rather than as a sweetener.

Even so, it is perhaps a tad sweeter than what you'd expect from a Zombie, but still deep and rich in flavor. The punsch plays really well with the spices. And it won't send you straight to hell like the original Zombie Punch does.

Bergman Zombie

1 oz. Havana Club Añejo Reserva

1 oz. Lemon Hart 151

1 oz. Facile Stockholm Punsch

1 oz. lime juice

1 oz. Don's Mix*

½ oz. falernum

tsp. simple honey syrup

½ tsp. grenadine

dash Angostura Bitters

Blend with 6 oz. crushed ice at high speed for 5 seconds. Pour unstrained into a tall glass. Garnish with mint sprigs. 

(* Don's Mix: 1 part cinnamon syrup, 2 parts white grapefruit juice.)

Queen of the Prairie

Ute i världen firas just nu Negroni Week - ett trevligt samarbete mellan Campari, Imbibe Magazine och en uppsjö av barer, professionella mixologer och hemmablandare - och när kreativiteten inte verkar ha några gränser kan man fråga sig vad en Negroni egentligen är...?

Lika delar gin, Campari, söt vermouth och ett apelsinskal - där har vi en Negroni. The Negroni. Men en Negroni kan också vara ett tankesätt där ursprungsdrinken kan varieras in i evigheten. Du behöver: Gin, valfri vermouth och en spännande bitter. Eller nej, du behöver inte alls vermouth och gin.

Queen of the Prairie är min version av en vit Negroni (gin, Lillet Blanc och Suze). Här tog jag fram bisongräsvodkan jag köpte i Warszawa i höstas. Den har botaniska smaker, men inte i samma utsträckning som gin. Cocchi Americano är inte heller en vermouth även om smaken är snarlik. Så jag har redan bommat två ingredienser och dessutom lagt till en fjärde. Eftersom man tappar lite klös med vodka så behövs ett stänk bitters. Trots allt detta känner man ändå igen sig i Negronikonceptet när drinken är blandad. Den är fyllig, jordnära i smaken och har ett lätt apelsindriv.
Negroni Week 2015 är över på söndag, men originaldrinken och dess avkommor dricks med fördel året om.

Queen of the Prairie

4 cl Żubrówka
4 cl Cocchi Americano
4 cl Suze
1 stänk Grapefruit Bitters

Blanda med is i ett whiskyglas. Garnera med en apelsinklyfta.

(Eget recept.)

Lolong

I likhet med fjolårets Lonesome George bjuder köket på en ytterligare en hyllningsdrink till en kolossal reptil. Lolong var den största saltvattenskrokodil fångats och visats upp på zoo. Han var över sex meter lång och vägde drygt ett ton. 100 man krävdes för att få bjässen i land och föra honom till sitt nya "hem" på Bunawa Ecopark i Filippinerna. Sedan går rösterna isär om vad som hände: Ena sidan säger att förhållandena i djurparken var undermåliga medan andra hävdar att Lolong helt enkelt fick för mycket kärlek. Efter knappt ett och ett halvt år inhägnad avled Lolong av lunginflammation den 10:e februari 2013. Han blev uppskattningsvis cirka 50 år gammal.

Now, that's a sad story. Jag vet. Men jag vill ju bara, på det enda sätt jag känner till, hedra minnet av ett fantastiskt djur! 

Och utan att bagatellisera någonting vill jag gå rakt på en fantastisk frukt istället. En sweetie är något mindre än Lolong, men ändå en dunderklump i sitt släkte. Bland sina citruskompisar är den som en blandning av pomelo och grapefrukt - eller bara som en grapefrukt, fast utan det bittra. Tekniskt sett borde säsongen i Sverige vara över för dessa, men jag ser dom fortfarande ibland i fruktdiskarna. 

Sweetien lever upp till sitt namn. För den ÄR söt. När jag provsmakade en sweetie för första gången var jag otroligt oimponerad och förstod inte alls poängen med en citrusfrukt som saknar syra. Den kändes unken. Men det var långt innan jag blandade mina första drinkar. I glaset blir den smakrik och fyllig om den får skjuts av en surare familjemedlem. 

Med falernum och en ovanligt robust ljus rom blir det här en lite halvtiki longdrink för den som älskar konstiga frukter. 

Skål för Lolong!

Lolong

6 cl Tiki Lovers White Rum

6 cl sweetiejuice

3 cl limejuice

2 passionsfruktsyrup

1 cl falernum

Blanda alla ingredienser med krossad is i ett highballglas. Rör om kraftigt tills glaset blivit frostigt. Garnera med passionsfrukt och limeskal.

(Eget recept.)