Winter's Wallbanger

Ah, clementiner... Finns det någon frukt som symboliserar vintern bättre?
Det började med en enkel idé för ett par veckor sedan: Vår älskade småcitrus skulle vara grunden i en mer säsongsbetonad upplaga av min favoritsnabbis - Harvey Wallbanger. Lätt? Nja, tyvärr inte.
Det är nästan genant att en så banal tanke krävde så många misslyckanden. Hela tiden blev det fel. Jag vägrade använda vodka, men rommen överskuggade alltid faktumet att det var clementinjuice som användes och resultatet smakade som vilken apelsinhistoria som helst. Clementinens opålitliga balans mellan sött och surt ställde också till problem.
Jag har tappat räkningen på alla gånger jag räddats av grapefrukt, men så blev det även i fallet med Winter's Wallbanger. I kylskåpet stod en slatt Don's Mix sedan vi gjorde Donga Punch och grape-och-kanel-blandningen gav precis den extra värmen och stinget jag ville ha i drinken.
En rom från Barbados gör sig utmärkt till denna tikifierade variant av en klassiker och lurar i bakgrunden istället för att dominera drinken. Plantation Barbados är lagom spritig utan att tappa karaktären. Dessutom är den en av Systembolagets billigaste romsorter. Och det kan vi ju bara tacka för i fattiga januari.

Winter's Wallbanger

4 cl Plantation Barbados
8 cl silad clementinjuice
1½ cl Galliano
1½ cl Don's Mix
1 cl limejuice
1 stänk Angostura Bitters

Blanda med krossad is i ett collinsglas. Rör om ordentligt tills frost bildats på glasets utsida. Garnera med en kumquat.

(Eget recept.)

Donga Punch

Helgerna är bakom oss och någon måste ta hand om resterna. Till exempel jätteladdningen med kanelsyrup som min sambo använde till julfesten med arbetskamraterna. 

Jag bläddrade igenom Jeff Berrys böcker för inspiration och hittade Don the Beachcomber-originalet Donga Punch i Sippin' Safari. Bara tre ingredienser, men en är så där superhemlig. Don's Mix, liksom...?

Längre ner på samma sida avslöjas att Don's Mix är inte mer komplicerat än två delar grapefruktjuice och en del - just det - kanelsyrup. Författaren säger också åt oss att sluta garva; Donga är zulu för gully in a field. Jag trodde gully var någon sorts mås och tyckte det var ännu roligare tills jag läste att det betyder ungefär dike. Då blev det bara konstigt.

Men jag var glatt överraskad av drinken. En lagrad rom från Martinique spelade fint med grape-och-kanel-mixen, och med enkla mått och hastig blandning kändes Donga Punch som en Mai Tai to go. Receptet säger inget om garnering, men en liten bukett mynta tycker jag väl passar in i bilden.

Donga Punch

6 cl mörk rhum argicole
6 Don's Mix
3 cl limejuice

Skaka med krossad is och häll upp i ett långsmalt glas. 

(Recept från Sippin' Safari, Jeff Berry, 2007.)

The Best Year

Nä, rubriken syftar inte på någon tillbakablick på mitt 2014 som faktiskt var ett mediokert år. Den avspeglar inte heller mina förväntningar på 2015. Det nya året var bara två timmar gammalt när jag slog omkull på en isfläck och offrade ett revben i fallet. The Best Year är helt enkelt namnet den rejäla och festliga drinken vi bjuder på ikväll. 

Jeff Berry berättar för oss att The Best Year skapades för en bartendertävling 1975 där den tog hem första pris. Vad som gjorde 1975 till det bästa året framgår inte. Att FN deklarerade det som internationellt kvinnoår? Vietnamkriget upphörde? Eller att Lyckohjulet visades för första gången i amerikansk TV? Vi lär aldrig få veta. 

The Best Year är en exotifierad vodkadrink som förlitar sig på "skojiga" likörer och mycket juice, men trots det uppnår något slags komplexitet i sin smakkombination. Okej, drinken är kanske lite enorm. Det är helt okej att fördela den på två personer om man vill.
Här är det fritt fram för plastiga garneringar. Så hur året än artar sig har vi åtminstone inlett 2015 med lite färg.

The Best Year

7 cl vodka
9 cl ananasjuice
1½ cl blå Curaçao
1½ cl Licor 43
1½ cl Rose's Lime

Mixa med 2 dl krossad is till önskat slushig konsistens och häll upp i ett stort kupat glas. Garnera med ett cocktailbär, mynta och en ananasskiva.

(Recept från Beachbum Berry Remixed, Jeff Berry, 2010.)