Big Baboon

I vintras fick jag en flaska rom av två vänner som kom hem från Thailand. Och med halva Sveriges favoritcharter som inspiration gjorde jag i slutet av oktoberen orgeat av cashewnötter och komponerade en tikiinspirerad drink med har enkla mått och en härligt sydostasiatisk smakprofil. Det är faktiskt en av mina bästa originaldrinkar. Big Baboon är min perfekta sorti.

För nu är det dags att säga tack och hej. Efter flera år online har jag bestämt mig för att lägga ner Kitchen Shamanism. Jag lägger inte längre  tillräckligt med hjärta i projektet för att det ska vara värt tiden och pengarna det kostar. Hälsoskäl finns också bakom beslutet. Det är som när jag fotograferar drinkarna - utanför den fina bilden är det antagligen jävligt stökigt.

Men det är verkligen inte utan vemod och nästan ett litet snyft som jag skriver mitt sista blogginlägg. Jag har haft väldigt roligt dom drygt fyra år som Kitchen Shamanism funnits och utvecklat en helt annan förståelse för smaker och hur dom verkar tillsammans. Mixology Monday var en särskilt kul utmaning så länge det varade. Arbetet med att arrangera och fotografera drinkar i passande sammanhang kommer också vara djupt saknat - hur kaotiskt det än har varit. 

Tack till den lilla trogna skara som följt mig under en längre tid och tack till varje sporadisk besökare genom åren. Vi hörs!

/Robin

Big Baboon

6 cl Sang Som Special Rum

2 cl Giffard Banane du Bresil

2 cl limejuice

2 cl casheworgeat

2 stänk Regan's No. 6

Skaka med iskuber och sila över krossad is i ett dubbelt rocksglas. Garnera med mynta.

(Eget recept.)

Swamp Zombie

På hösten brukar vår balkong mer eller mindre svämma över av mynta som vi inte vet vad vi ska göra med innan frosten kommer. Mojitos är bara goda till en viss gräns. 

Missväxtens år 2017 var detta dock inget probem. En alltigenom grå sommar och det där det där enorma skymmande trädet, som hyresvärden vägrar ta ner, var ingen bra kombination för dom stackars myntaplantorna som tillslut även blev angripna av löss. Salvia och citronverbena har vi däremot haft ett extremt överskott av,

Swamp Zombie hamnade på min att-blanda-lista förra sommaren, men glömdes bort när jag bröt nyckelbenet. Och när det för någon månad sedan äntligen dags att prova den fick jag verkligen leta efter dom sista friska myntabladen på växterna. Det är en vit zombie som jag hittade på Kindred Cocktails och ska härstamma från Hale Ka'a Tiki Lounge. Efter lite förvirrad googling upptäcker man att Hale Ka'a Tiki Lounge är en hemmabar i ett garage i San Diego.

Jag tycker att Swamp Zombie är jätterolig. Eftersom att jag älskar crass to class-tänket så gillar jag att man använder Midori så skamlöst och kreativt. Och den smakar faktiskt riktigt bra om man gillar cachaça. 

Var det sista sucken från utomhussäsongen? Nja, en drink har inte bloggats ut än och då har jag något viktigt att berätta...

Swamp Zombie

4½ cl cachaça

4½ ljus rom

2½ cl Midori

1½ cl falernum

1½ cl vit grapefruktjuice

1½ cl limejuice

1 cl sockerlag

1 stänk Angostura bitters

6 droppar Pernod

blad från 2 kvistar mynta

Mixa med 12 cl krossad is på hög hastighet i 10 sekunder. Häll upp osilat i ett högt glas och garnera med mynta.

(Recept från Kindred Cocktails.)

Copakabbalah

För ett par år sedan hatade jag allt vad Halloween hette. Amerikanskt jävla jippo. Men nu när min antiådra lugnat sig lite har jag lärt mig att omfamna hela hallaweenkonceptet. Mitt största problem har kanske legat i att vi inte har något officiellt halloweendatum i Sverige, vilket gjort firandet till ett månadslångt jippol. Men men. Do your thing. Jag har inget godis.

Om gårdagens drink var en strävan mot elegans, så går Copakabalah i helt motsatt riktning. Själva halloweentemat, tänkte jag, skulle ligga i färgen. Men istället för becksvart blev drinken lite ljusgrå. Men jag antar att det får duga till att sätta en deppig stämning på en tropisk drink.

Det är selleribitters som hindrar den här drinken från att bli alldeles för laktits söt. Celery Bitters funkar utmärkt med cacacha och vanilj, och då så  även här.

Så. Man kan hata Halloween. Men det är en bra högtid att bli kreativ med spriten. Jag gillar i alla fall den här brasilianska versionen av  Pago Pao Cocktail,

Happy Halloween, you guys!

Copakabbalah

3 kuber ananas, centimeterstora

6 cl cachaca

2½ cl svart sambuca

2½ cl limejuice

1 cl Licor 43

1 stänk Celery Bitters

(Eget recept.)

London 1888

Yay! Nu startar allhelgoweenveckan! 

Men hur gör man egentligen en bra halloweendrink? Man kan göra ett spektakel av svart karamellfärg, torris och ätbar röd gegga som rinner nedför glaset. Och det hade jag säkert älskar för några år sedan, men nu känner jag att själva skräcktemat för ligga i inspirationen mer än presentation. 

London 1888 hämtar inspiration från... London, 1888. Året då Jack the Ripper spred skräck i Whitechapel. Den är tänkt att kännas brittisk och klassisk, mörk och gärna lite dekadent. 

Drinken är egentligen en tweak på Death at the Savoy som jag gjorde till nyår, men i slutändan blev det en helt annan drink. Den är ganska söt och blommig, men ändå murrig. Jag har aldrig gjort en drink på Chambord tidigare, och jag blir glad över att det finns hallonlikör som inte smakar saftkalas.

London 1888 avnjuts bäst med en ensam kammarljusstake och ljudet av regn mot försterbläcket som soundtrack.

London 1888

3 cl gin

3 cl Chambord

3 cl citronjuice

½ tsk absint

5 droppar rosenvatten

1 stänk Peychaud's Bitters

4 cl torrt mousserande vin

Skaka allt, utom mousserande vin, med is och dubbelsila ner i ett kylt cocktailglas. Toppa med moussernande vin. Garnera med maraschinokörsbär.

(Eget recept.)

Ghost of Summers to Come

Plantations Pineapple, även känd som Stiggins' Fancy, var en riktigt kioskvältare när den dök upp på marknaden för ett par år sedan. Och inte för att jag någonsin tvivlade på kvaliteten, men det var när jag äntligen kunde beställa hem en flaska förra hösten som jag fattade att det verkligen var något som saknar motstycke.
Det är inte din vanliga vita ananasrom som aldrig varit i närheten av en riktigt frukt, utan den smakar äkta vara för att... för att den är gjord på äkta vara. Till och med så äkta att det kan vara svårt att hitta själva ananasen i sippen. Den finns där, absolut, men samsas med rommens egna runda smaker.
För mig är det inte riktigt en drinkrom, utan en mycket trevlig avec att bjuda gäster på. Men ett gästspel på bloggen måste den ju få göra. För att få visa upp sig liksom.
Salvia kontrasterar kryddigt och fint mot den söta ananasen, annars är modifikationerna av grundspriten väldigt små i Ghost of Summers to Come. Dom är bara där för att hylla Stiggins' Fancy.
Nu: Stranger Things.

Ghost of Summers to Come

3 färska salviablad
5 cl Plantation Pineapple
1½ cl råsockerlag
1 cl citronjuice
2 stänk Angostura Bitters

Muddla salviabladen i en shaker. Fyll på med övriga ingredienser och skaka med is. Dubbelsila ner i ett kylt cocktailglas. Garnera med ett ytterligare salviablad.

(Eget recept.)

Aussie Beachcomber AKA Australian Mai Tai

G'day mates!

Ni vet hur det är. Det finns bara EN Mai Tai. Och det finns exakt hur många som helst. Och det var typ förra sommaren som jag satt och scrollade igenom Mai Tai-recept på Wikibooks och hittade Aussie Beachcomber AKA Australian Mai Tai. Alltid med ett AKA så jag vet inte den kallas Aussie Beachcomber ibland och Australian Mai Tai ibland eller om Aussie Beachcomber AKA Australian Mai Tai faktiskt är drinkens namn. Vad som är australienskt med den är också oklart. Någon bakgrund går inte riktigt att hitta. (Och men en snabbsökning i ett annat fönster så ser den ut att ha försvunnit från Wikibooks också...)

Den här drinken ser ut som ett skämt på papper. Det är kryddad rom och det är MYCKET socker och en klick agavesirap på allt, men när allt kommer kring är den inte bara drickbar - den är god på riktigt! Och inte fan vet jag hur det går till, men på något vis påminner den faktiskt om en Mai Tai.

Aussie Beachcomber AKA Australian Mai Tai

6 cl kryddad rom

3 cl Cointreau

3 cl orgeat

1½ cl limejuice

2 kvistar mynta

1 barsked agavesirap

Skaka med iskuber och sila över krossad is i ett dubbelt rocksglas. 

(Recept från Wikibooks.)

Pago Pago Cocktail

Här kommer den igen: Det är inte så jävla gott med lakrits. Kalla det sambuca eller absint eller ouzo eller vad du vill. Själva ramen... är lakrits, ja.  Men jag jag kan absolut göra lakrits till ett litet gästspel OM JAG MÅSTE. För ja, det smakar ganska gott. I liten mängd.
Typ: Kaffe & lakrits: Funkar nästan  jämt. Ananas och lakrit? Fuck yeah. Lakrits och kakaolikör? U kiddin' me?
Sen har grön Chartreuse en helt annan örtig smakprofil än många andra anislikörer vi talar om idag. Den är i en klass för sig. Men fy fan. Den är är bäst i tikidrinkar.
Grön Chartreuse är svindyrt att beställa genom Systembolaget. Jag köpte min senaste flaska i Tyskland och den var fan inte gratis då heller. Chartreuse är investering. Du betalar mycker för den, men den räcker länge och du hinner ha mycker kul med den. Till Pago Pago Cocktail, till exempel.

Pago Pago Cocktail

3 kuber ananas (centimetertjocka)
4½ cl kubanska guldrom
1½ cl limejuice
1½ grön Chartruese
1½ tsk créme de cacao

Muddla ananased i en shaker. Fyll på med övriga inredienser och skaka med 1½ cl krossas is. Dubbelsila ner i ett cocktailglad.

(Recept från Beachbum Berry Remixed, Jeff Berry, 2009.)