Scrambled Fabergé

Som en påsktradition på den här bloggen brukar jag till långfredagen göra en cocktail men en långsökt religiös anknytning. I år tänkte jag visa hur man gör drinken Ett Glas Rött, men ångrade mig och bytte spår helt.
Istället satsar jag på något som hintar om vår. Det kanske fortfarande känns avlägset, men betänk att det är åtminstone regn som faller från himlen - inte snö.
Och vad smakar mer vår än gin och färska grönsaker? Här kommer idén från en drink som min sambo fick i Warszawa i vintras. Jag minns inte vad riktigt vad som var i den mer än gin och ruccola, samt att den var mixad och väldigt grön. Den smakade väldigt grönt också.
Scrambled Fabergé är mer nerskalad och lättare. Frisk som en påskdrink ska vara. Med en blygsam mängd bladgrönsaker och gurkbitters förmedlas en krispig smak av vegetabilier utan att ta över i en cocktail som överlag känns ganska klassisk. Men överväg storleken på ruccolabladen väl. För små blad kommer inte smaka ge någon smak alls, medan för stora blad ger en otrevlig beska som förstör hela drinken. Medium är tyvärr den bästa vägledning jag kan ge här.
Nu ska jag fira min första lediga påsk sedan 2011. Trevlig helg!

Scrambled Fabergé

3 medelstora ruccolablad
5 cl gin
2 cl Lillet
2 cl äggvita
1 cl maraschino
1 stänk The Bitter Truth Cucumber Bitters

Muddla ruccolabladen varsamt i en shaker. Fyll på med övriga ingredienser och skaka med is. Finsila ner i ett kylt cocktailglas och garnera med färsk ruccola.

(Eget recept.)

MxMo CVII: Burden of Proof // Papa's 151 Swizzle

So I made pretty strong drink, had it photographed and was just about to put some words to it, and then BAM! comes Mixology Monday with an overproof theme. Very convenient. But what is overproof and what is not? Go over to our host, Dagreb of Nihil Utopia, and his announcement post to sort things out.

I adore the classic 151 swizzle, its skeletal structure and how it treats such strong booze with respect, but with Lemon Hart 151 becoming a rarity and stuff, one needs alternatives.
Fascinated by their combination of technology, history and high-ABV rums I recently bought myself a bottle of Lost Spirits Cuban Inspired 151. It may lack the smokey depth and overall badassery of Lemon Hart, but it's not meant to be a substitute for the latter anyway. The Cuban inspired rum is an extremely well-crafted spritit that works great in lighter-bodied drinks in need of a little extra oomph (and some huge toffee notes).
And we're not making a Beachcomber's swizzle either. As the name tries to suggest, Papa's 151 Swizzle is an amped up Hemingway Daiquiri. The idea may not be mega creative, but the results are tasty and strong without being harsh.
As with any drink using a 75,5% ABV liqour as main ingredient, it should be followed by a nice glass of water.

Papa's 151 Swizzle

1½ oz. Lost Spirits Cuban Inspired 151
½ oz. lime juice
½ oz. white grapefruit juice
½ oz. simple sugar syrup
¼ oz. maraschino
dash Angostura 
nutmeg

Combine everything (except nugmeg) in a tall glass packed with crush ice and swizzle until the glass is frosty. Grate nutmeg on top and garnish with a cinnamon stick.

Marrakesh Daiquiri

Jag älskar obskyra livsmedel och kan betrakta dom i butik som om jag var på Louvren. Men jag bor i en sörmländsk småstad och utöver en trevlig liten thailivs begränsas utbudet av dessa varor till en stor svensk kedja på tre bokstäver. Åren efter millennieskiftet blomstrade affären av spännande hyllmeter som idag har krympt till nästan ingenting. Känns det som. Eller så handlar det bara om att couscous inte längre ter sig särskilt exotiskt och ketjap manis står bland övrig soja.
I vilket fall står en stackars hyllspalt kvar med obekanta burkar uppdelade efter amerikanskt, asiatiskt, mellan östern och, eh, finskt. Det senaste jag fick med mig hem från mellanösternsektionen var en burk dadelsirap. Och det kanske inte kvalar in som obskyrt, men det är i alla fall något jag inte provat förut.
Vad den än egentligen är tänkt att användas till så går den fint ner i en daiquiri. Den smakar mycket mer dadel än vad etiketten ger sken av och blir lite för kraftfull som ensam smaksättare, men lika delat med en neutralare sötning och några kryddiga bitters flyger den daiquirin direkt från Havana till en hektiskt marockansk marknad.

Marrakesh Daiquiri

3 cl kubansk guldrom
2 cl mörk jamaicansk rom
2 cl limejuice
1 cl dadelsirap
1 cl råsockerlag
1 lätt stänk Bitter End Moroccan Bitters

Skaka med is och sila upp i ett kylt cocktailglas.

(Eget recept.)

Macadamia Nut Chi Chi

Trots att jag älskar kokos är Piña Colada en av dom tristaste drinkar jag känner till. Den är för söt, för stor, för endimensionell och jag får huvudvärk av den. En Chi Chi är en Piña Colada på vodka och det låter knappast roligare, men å andra sidan går det ner så ofantligt mycket ananasjuice i dom båda att du ändå inte känner av spritbasen. Men...

För ungefär ett år sedan köpte jag en flaska macadamianötlikör från Trader Vic's utan att ha haft så mycket kul med den sedan dess. Det kryllar helt enkelt inte av recept på macadamianötdrinkar, men i Beachbum Berry Remixed råkar det finnas en Macadamia Nut Chi Chi som jag nästan motvilligt mixade ihop härom veckan.
På dom flesta plan är det fortfarande en Piña Colada vi har att göra med. Den saknar citrus, den är enorm och den har en brain freeze-effekt, men tillskottet av den lätt smöriga macadamianöten ger den trots allt ett visst djup och gör den betydligt mer spännande än båda sina föregångare. Att den dessutom ska vara en hawaiisk twist på Chi Chi på 60-talet bidrar med en extra tropisk aura.
Inget jag kommer dricka varje helg, men nästa gång jag vill ha en drink som är så matig att man kan hoppa över middag - då väljer jag den här.

Macadamia Nut Chi Chi

6 cl vodka
3 cl macadamianötlikör
3 cl Coco Lopez Cream of Coconut
12 cl ananasjuice

Mixa med rikligt med iskuber till önskat slushig konsistens och häll upp i ett rymligt highballglas.

(Recept från Beachbum Berry Remixed, Jeff Berry, 2010.)