Death at the Savoy

Vi kör igång direkt med det där som är viktigast vid varje årsskifte... Årets album 2016:

2. A Moon Shaped Pool - Radiohead

2. Bottomless Pit - Death Grips

2. Jumping the Shark - Alex Cameron

...och Frank Ocean, PJ Harvey, Yung Lean, Nicolas Jaar, Beyoncé, Nick Cave and the Bad Seeds, Chance the Rapper, Swans och, för guds skull, en livebox md Kate Bush! Med flera! 2016 var ett bra år och det är så många som trängs på andraplatsen att det känns omöjligt att lyfta fram en förstapristagare. 

Och här är min nyårsdrink: Death at the Savoy. Inte alls min skola av cocktails, men mina egna försök gick så käpprätt åt skogen i år att jag var tvungen att hitta nåot nytt i sista sekunden. Receptet kommer via Cocktail Virgin Slut från ett cocktailspecial från Food & Wine och beskrivs som en hybrid mellan Corpse Reviver #2 och Death in the Afternoon. Och det är inget fel med den här, ska ni veta. Lätt, elegant och lite bubblig, som en nyårsdrink ska vara, och är ytterligare ett bevis på att gin och triple sec kan kombineras in i oändlighet även om jag mest blandar en White Lady. 

Tack för allt, inklusive nyckelbensbrott och  två månaders sjukskrivning, 2016! Skål och välkommen 2017!

Death at the Savoy

absint

3 cl gin

3 cl Cointreau

2 cl citronjuice

4 cl torrt mousserande vin

Skölj ett kylt cocktailglas med absint. Skaka gin, Ciontreau och citronjuice med is och sila ner i det sköljda glaset. Toppa med mousserande vin och arnera med ett citronskal.

(Recept från Food & Wine.)

Noël 75

Uppesittarkväll! Och jag vill bara gå och lägga mig!

Dom här årliga uppesittardrinkarna är ju i och för sig tänkta till just trötta människor som har julhandlat och slagit in klappar och gjort jansson och klätt granen och bara vill sätta sig ner med en drink utan att behöva anstränga sig. Och nä, Noël 75 är ingen konst att blanda, bara man har ingredienserna.

Du behöver gin. Men det har du ju redan. Du behöver champagne (det är ju en 75). Du behöver päronlikör. Där finns det lite att välja mellan, men jag förestår en med naturlig smak som inte heter Sourzzzz eller nåt sånt. Du behöver bitters som heter Bob's och ingenting annat. Och du behöver eau de vie av douglasgran från Clear Creek Distillery. Den är det bultande hjätat i den här drinken och du måste köpa den i USA.

När du sen har denna fina line-up kan du blanda en drink som känns väldigt mycket vinter och som doftar mer julgran än den smakar, men visst finns det toner av barr däri och det är helt ljuvligt.

Och det var allt. Julracet 2016 har gått i mål, Joyeux noël, du som läser detta.

Noël 75

3 cl gin

2 cl citronjuice

2 cl päronlikör

1 cl Douglas Fir Eau de Vie

10 droppar Bob's Cardamom Bitters

6 cl champagne

Skaka allt utom champagne med is och dubbelsila ner i ett champagneglas. Toppa med champagne och rör om lätt.

(Eget recept.)

Where Snowmen Never Melt

Jag sa ju att att vi inte skulle ses igen förrän dan före dopparedan, men med så lång tid mellan fjärde advent och själva julafton kan jag inte långa bli att slänga in en bonusdrink. Och nu ska vi hålla det enkelt och okomplext. Den som gillar långa vodkadrinkar ska få sitt även i juletid.

Saffranspannacotta med hjorton är en favoritdessert som jag alltid brukar göra vid den här tiden på året och just den smakkombinationen ville jag få in i en drink... till exempel med en orgeat och finsk bärlikör.
För en gul och fin orgeat slänger du bara ner ett paket saffran i uppkoket om du följer det här gamla receptet. Vilken vodka du använder bestämmer du själv, men jag måste ge en shout out till Norvegia. Den är ren, len och frisk som glaciärvatten och har blivit min nya favoritvodka. Jag brukar köpa den i Polen, men jag hoppas att den blir tillgänglig på Systembolaget snart.
Ska vi smakanalysera Where Snowmen Never Melt då? Mandel, saffran, hjortron... min sambo säger Zingo, men jag håller inte med... nej, det finns inga överraskningar här. Alla drinkar behöver inte överraskningar. Dom behöver bara vara goda.
Skål och, eh, gul jul!

Where Snowmen Never Melt

5 cl vodka
2 cl citronjuice
2 cl saffransorgeat
1 cl Lapponia Lakka
5 cl sodavatten

Skaka allt utom sodavattnet med is och sila över iskuber i ett collinsglas. Toppa med sodavatten och rör om lätt.

(Eget recept.)

Tiki Holiday Countdown: Yuletidal Wave

Fjärde advent, mina vänner. Redan.

Sist ut i årets Tiki Holiday Countdown är en punch som jag hittade i den fantastiska Smuggler's Cove-boken. Punch översätts väl bäst till bål på svenska och ska alltså blandas i en stor skål som alla gäster serverar sig själva ur. Men det här är inte din vanliga blaskbål på vitt vin och fruktsoda - det är en tikidrink i storformat.

Yuletidal Wave är ett litet mirakel. Den är en juldrink. Den är en tropisk drink. Den är en bourbondrink. Den är precis allt möjligt. Receptet ser väldigt spretigt ut men när bålen fått vila en stund flyter alla dom här ingredienserna ihop på ett riktigt fint vis. Stort plus är också att Martin Cate valt att räkna ner receptet till individnivå istället för att mäta i halvliter och helrör och allt. Det gör det enkelt att beräkna hur mycket punch man ska blanda. Det kanske ser ut som mycket dryck per person, men det är liksom inte en Dry Martini. En bål ska ju drickas lite i taget under en hel kväll.
Ha en underbar söndagskväll därute. Vi ses över en uppesittardrink om ett par dagar.

Yuletidal Wave

4 cl bourbon
4 cl Angostura 1919
8 cl ananasjuice
4 cl citronjuice
2 cl brandy
2 cl päronlikör
2 cl Licor 43
1 cl pimento dram

Multiplicera måtten med antalet gäster. Blanda ingredienserna i en bålskål. Täck över och ställ i kylskåp i minst en timma. Lägg en stort block is i bålen och servera i tumblerglas. 

(Recept från Smuggler's Cove, Martin Cate, 2016.)

Tiki Holiday Countdown: Kalikimaka Cocktail

Tredje advent redan? Det är ju vansinnigt. 

Precis som Krampus Swizzle häromsistens är Kalikimaka Cocktail ett sånt där recept från bloggosfären som jag haft på min att-göra-lista flera jular som som prioriterats bort för att jag har varit lite skeptisk.

Tiki Lounge Talk är kul som kuriosablogg, men det är inte platsen att surfa till för lockande drinkar (eller en snygg layout). Och med så mycket kryddad rom och kanelsyrup trodde jag att Kalikimaka Cocktail skulle vara på tok för söt och äpplepajig. Ack, så fel jag hade. Visst smakar den krydda och äpple, men på ett mycket mer balanserat och sofistikerat sätt än man väntar sig.
Äpplejuice är faktiskt den rekommenderade nödlösningen. Egentligen ska man använda mulled cider - alltså ciderversionen av glögg, typ. Men jag föreställer mig att det resulterar i för mycket av allt. Välj istället en inte så söt äppeljuice av sån där grumlig lyxig karaktär och detta blir en riktig toppendrink. Jag lovar. Mele kalikimaka!


Kalikimaka Cocktail

4 cl Sailor Jerry Spiced Rum
2 cl The Kraken Black Spiced Rum
6 cl äppeljuice
2 cl kanelsyrup
1 cl limejuice
1 stänk Angostura Bitters

Skaka med is och sila ner i ett martiniglas (ett stort martiniglas). Garnera med en kanelstång.

(Recept från Tiki Lounge Talk.)

Tiki Holiday Countdown: Krampus Swizzle

Gruß vom Krampus! På årets andra advent blickar vi åt julens mindre gulliga delar och blandar en drink som är djävulsk rakt igenom.

Krampus Swizzle kommer från Colonel Tikis blogg, som tyvärr varit slumrande sedan 2012, och har inspireratss av en sorts tysk getdemon som kommer och spöar upp ungar i juletid. Det är inte den juldrink du väntar dig. Den är lika mörk och rå som myten om Krampus.
Det är egentligen vansinne av mig att göra en sån här drink eftersom jag har problem med lakrits. Det har visserligen blivit mycket mer tolerant på området, men den här drinken smakar BARA lakrits. Och den är stor och stark. Alltså stark över zombienivå.
För mig var Krampus Swizzle roligare att göra än att dricka. Lakritsälskare hittar säkert fina nyanser i den, men jag känner bara en smak jag har svårt för. En stark 10 i bisarrpoäng får den ändå. Och man blir full av den.

Krampus Swizzle

6 cl Gosling's Black Seal 151
3 cl Opal Nera
1½ cl absint
1½ cl ananasjuice
1½ cl falernum
1 cl sockerlag
1 stänk Fee Brothers Old Fashion Bitters

Packa ett highballglas hårt med krossad is. Fyll på med ingredienserna och rör om kraftigt tills glaset är frostigt.

(Recept från Colonel Tiki's Drinks.)

Tiki Holiday Countdown: You'll Shoot Your Eye Out

IT'S THE MOST WONDERFUL TIME OF THE YEAR!!!!! 

Första advent. Äntligen tillåtet att börja fira jul. Jag har taggat sedan februari. 

Först ut i årets Tiki Holiday Countdown är... inte en tikidrink. You'll Shoot Your Eye Out är en återkommande replik i kultkomedin A Christmas Story från 1983 och en bitter, brun och rörd cocktail som jag hittade bland Imbibes juldrinkar för två år sedan.
Den har rom, den har kanel, den har apelsin... så vi kan säga att den har tillräckligt med tikiegenskaper för att kvala in i den här drinkserien även om den hör hemma på brown, bitter, stirred-sidan. Och så har den julkänsla utan att vara för bombastisk.
Det är trevligt med lite Becherovka på besök också. Den tjeckiska pepparkaksbittern åker fram väldigt sällan här hemma.
Nygräddade lussebullar. Röda gardiner. Årets första adventsdrink. En perfekt start på julracet 2016.

You'll Shoot Your Eye Out

6 cl lagrad rom
1½ cl Becherovka
1½ cl Bénédictine
1½ tsk kanelsyrup
3 stänk Angostura bitters

Rör med is och sila ner i ett kylt cocktailglas. Garnera med apelsinskal.

(Recept från Imbibe.)

Dust Devil

I ett ganska stort land på andra sidan Atlanten firas ikväll Thanksgiving. Jag har sagt det någon gång förut på bloggen, men vi kan ta det igen: jag önskar att vi firade Thanksgiving i Sverige också. Inte för att säga tack för allt till någon högre makt jag inte tror på, men för att det kan bromsa upp julen lite och fungera som ett naturligt bryt mellan höst och vinter. Hej då rotfrukter och välkommen skumtomtar. Ikväll står det faktiskt en kalkon i vår ugn, sötpotatismos på spisen och en pumpapaj är på G. Det är min sambos födelsedag. Även om vi inte vet hur man firar Thanksgiving så kan vi ändå njuta av maten. 

Förra året försökte jag göra en thanksgivingdrink med pumpatema för att, ni vet, jag älskar pumpa. Jag gjorde egen pumpasyrup och gjorde någon jävla historia med Applejack och en syrup som tog ett dygn att koka och det funkade inte alls. I år har jag gjort om samma drink utan att slå knut på  mig själv. Nu är den som jag hade tänkt mig. Utan  dyr brandy. Utan svåråtkomliga bitters. Utan hemlagat. En pumpa-Hurricane. Ja. Och det blev knappast sämre. Happy Thanksgiving y'all. Fokusera på kalkonen. Den kräver all omsorg en kan ge ikväll.

Dust Devil

3 cl vit kubansk rom

3 cl mörk jamaicansk rom

3 cl Reàl Pumpkin Puree Syrup

2½ cl limejuice

Skaka med iskuber och sila över krossad is i ett sqaullglas. 

(Eget recept.)

Wychwood Park Swizzle

Aha! En swizzle till! Se på den. 

Lektion om vad en swizzle egentligen är spar vi till ett annat tillfälle, men under min sjukskrivning var det en bra metod att blanda drinkar för att jag kunde hålla armarna stabila och bara arbeta med händerna och slapp således onödig smärta. Då blandade jag för första gången en klassiska Queen's Park Swizzle - som i princip är en stark mojito toppas med en obscen mängd Angostura. Och jag hatade den. Jag skäms nästan över det, men den funkade inte och jag vet inte varför.
Wychwood Park Swizzle är en modernare syssling till ovan nämnda drink som jag gillar desto bättre. Jag hittade den i Toronto Star. Fråga mig inte hur. Jag läser inte kanadensiska tidningar dagligen. Men jag älskar kombinationen av söt aprikos, frisk mynta och stickig agave toppat med en dos Fernet Branca som till en början bara märks i näsan, men för varje sipp tränger sig in i drinken och förändrar karaktären.
(Ja. Det här var ett tag sen. Kvällssolen som syns på bilderna är borta sen länge och myntan är stendöd.)

Wychwood Park Swizzle

blad från en kvist mynta
3 cl tequila
1½ cl Apricot brandy
1½ cl limejuice
1½ tsk sockerlag
1½ cl Fernet Branca

Muddla myntabladen i ett långsmalt glas. Packa med krossad is och fyll på med tequila, lime, Apricot brandy och sockerlag. Rör om kraftigt tills glaset är frostigt. Toppa försiktigt med Fernet Branca och garnera med färsk mynta.

(Recept från Toronto Star.)

Malström Swizzle

Happy Halloween! Eller? Jag hade svårt att bestämma mig när jag skulle posta årets halloweendrink eftersom vi fortfarande inte är på det klara när nya högtiden ska firas i Sverige. Mitt Instagramflöde visade gott om halloweenfester under helgen som var, men minst lika många kommer äga rum under allhelgonahelgen. Men idag, 31 oktober, är det officiellt halloween i USA med trick or treat och hela baletten. Här är Malström Swizzle.

1841 skrev Edgar Allan Poe novellen En nedfärd i Malströmmen. Det är i mitt tycke inte hans kusligaste berättelse och inte heller en av dom bästa (läs hellre Brev funnet i en flaska för en kolsvart skräckupplevelse till sjöss), men värd att kuriosaläsa som den första text som gjorde den norska Moskenstraumen till The Maelstrom och den mest fruktade strömvirveln i modern litteratur. 

Malströmmen passar dessutom bra in i rom- och pirattemat och leder fram till vår halloweendrink som kombinerar min favoritswizzle med min favoritgrogg - 151 Swizzle respektive Dark & Stormy. 

En högoktanig Black Seal och ingefära. Det är så enkelt och självklart. För första gången köpte jag en färdig ingefärssyrup från Renée Voltaire och, herregud, GÖR DET INTE! Jag vet inte om det var produkten eller blandningens fel, men det enda jag saknade var en bit rå fisk, för jag kunde inte sluta tänka sushi när jag drack drinken. Koka egen lag istället och det blir så mycket bättre, även om det kan vara svårt att få till  "klöset" i en hemlagad ingefärssyrup.
Fotnot: En nedfärd i Malströmmen har översatts till svenska ett flertal gånger - senast i Samlade noveller volym 1 från 2011.

Malström Swizzle

4½ cl Gosling's Black Seal 151

1½ cl ingefärssyrup

1½ cl limejuice

1 stänk Angostura Bitters

Blanda i ett högt glas packat med krossad is. Rör om kraftigt tills frost bildats på glasets utsida. Garnera med en limeklyfta och en piratflagga.

(Eget recept.)

Blue Dolphin

Jag forsätter skylla dom långa bloggpauserna på mitt nyckelbensbrott. Det håller ett tag till. Det är fortfarande svårt att skaka en drink. Jag har provat med vänsterhanden och slutade med en White Lady över hela köket. Men det finns ju andra sätt att blanda drinkar som jag lätt glömmer bort.

En draja innan maten och Manhattan efter - det fixar jag. Och jag uppskattar verkligen en fin rörd cocktail, men som hemmablandare är det inte riktigt min kategori. Det funkar ibland, men oftast inte. Jag beundrar dom som bemästrar den här konsten. Men med en mitella och armen i ett stabilt 90-gradersläge har det gått bättre än någonsin att röra en drink. 

Blue Dolphin är en av få 80-talsdrinkar som finns med i Beachbum Berry Remixed. Och 80-talet märks av; det handlar inte så mycket om hur ingredienserna passar ihop, bara dom låter snygga tillsammans. Men hur orimligt det än låter så faller det väl ut med den här lilla drinken. Den har faktiskt blivit en av mina guilty pleasures som jag blandar ganska ofta utan att våga säga det till någon.

Förresten. Blue Dolphin ska enligt receptet faktiskt skakas. Men vi vet ju att en sprit-rakt-igenom-drink enligt alla gängse normer bör röras. Även om det är en illblå vodkadrink. Det är dessutom bra för min arm och det smakar skitgott. 

Blue Dolphin

3 cl vodka

3 cl torr vermouth

1½ cl kokosrom

1½ cl blå curaçao

Rör med is och sila ner i ett cocktailglas. Garnera med en apelsinskiva... eller ett apelsinskal, va?

(Recept från Beachbum Berry Remixed, Jeff Berry, 2009.)

Norwegian Paralysis

Nu  har det blivit ett glapp mellan blogginläggen igen och det beror uteslutanden på glappet i mitt högra nyckelben. Jag kan lyfta armen någon centimeter mer för var dag som går sedan fadäsen med cykeln, men att skaka en drink är än så länge en alldeles för provocerande rörelse (min vänstra sida är helt värdelös, så jag tänker inte ens försöka). Doktorn sa också att jag inte sa blanda morfin och alkohol. Hon kan ha rätt i det.

Nu har jag åtminstone kommit tillräckligt långt i rehabiliteringen för att kunna skriva om drinkar jag HAR druckit och en av dom jag hann göra innan den förbannade frakturen var Norwegian Paralysis. Det var dessutom den första drinken jag testade ur den fantastiska Smuggler's Cove-boken som vi ska ägna lite extra tid åt en annan gång.

Akvavit och tiki är inte en självklar duo men det har gjorts förr och här - sprungen ur mer självklara Polynesian Paralysis - blir resultatet paralyserande gott. Jag är helt kär i den här drinken. Plötsligt känns det som att akvavit aldrig druckits med annat än ananasjuice och apelsin och den där lilla hinten av mandel är liksom pricken över i. Helt fantastiskt. 

Egentligen blev ju det här en Danish Paralysis. Och den kan vara Swedish också beroende på vilken akvavit du föredrar.

Norwegian Paralysis

4½ cl akvavit

4½ cl ananasjuice

4½ cl apelsinjuice

1½ cl citronjuice

1½ tsk orgeat

1½ tsk råsockerlag

Skaka med krossad is och sila ner i ett collinsglas fyllt med färsk krossad is. Garnera med en citronklyfta och ett pappersparasoll.

(Recept från Smuggler's Cove, Martin Cate & Rebecca Cate, 2016.)

Black Widow

Man måste ju ta hand om sina slattar. Den här gången var en en mindre modell Southern Comfort jag behövde förbarma mig över.

Jag minns inte när jag köpte den, men det var längesen och den har varit svår att dricka upp. Tydligen ogillar jag Southern Comfort på samma sätt som jag ogillar cola - jag fattar liksom inte vad det ska smaka. Och det är inte på ett Fernet Branca-sätt, utan bara på ett endimensionellt och tråkigt vis. En studentfirare som shottar Minttu tycker säkert att SoCo är komplex skit. Det är ungefär på den nivån den aprikoskryddade whiskeylikören ligger. 

Det konstiga är att Trader Vic verkade ÄLSKA Southern Comfort och inkluderade den i en uppsjö recept i sina böcker. Black Widow hittade jag i Trader Vic's Tiki Party! som tyvärr inte är skriven av Vic Bergeron själv (det finns många skäl att undvika den här boken, men vi tar det en annan gång).

Hur var drinken? Min sambo gillade den och jag har inga anledningaratt misstro hans smaksinne, så något gott förde den ju med sig. Själv tyckte jag det var en daiquiri som inte riktigt gick ihop. Den var frisk, mild och... ganska spretig. Men av dom få Southern Comfort-cocktails jag provat var det ändå den bästa. Ett värdigt avslut för den stackars flaskan.

Black Widow

4 cl valfri mellanmörk rom (Mount Gay Eclipse här)

2 cl Southern Comfort

2 cl limejuice

1 tsk sockerlag

Skaka med is och sila ner i ett kylt cocktailglas.

(Recept från Trader Vic's Tiki Party!, Stephen Siegelman, 2005.)

MxMo CX: Vinegar // Cheree Cheree

Hooray! Mixology Monday is back after a two month gap and the theme this time is Vinegar. Adam, of the Mr. Muddle blog, is hosting the event. Go over there and read his announcement post to get this theme explained.

On a lunch break, a couple of weeks ago, I picked a whole lot of cherries from a tree outside my work. I came home, put them in the fridge and forgot about them until I reached for the greek yoghurt only to find a bucket packed with past-their-prime cherries. Making a shrub seemed like a good idea.
On the Reclaiming Provincial blog, I found an interesting recipe for a cherry balsamic shrub and the results were great. The shrub is rich in flavor (and color) and has a little extra kick from black peppercorns.
The Cheree Cheree is dominated by ginger and maraschino-like notes of german kirschwasser. The shrub makes a nice accent without being overwhelming. Little goes a long way.
Cheree, Cheree is the hook from, well, Cheree by electro-punk pioneers Suicide. It's the Je t'aime... moi non plus of industrial music and Suicide's 1977 debut LP is truly one of the best albums ever recorded. The duo's singer passed away earlier this summer. So I raise this collins glass and say: Thank you for the music, Alan Vega.

Cheree Cheree

2 oz. kirschwasser
½ oz. lemon juice
½ oz. cherry balsamic shrub
tps. simple syrup
2 oz. ginger ale

Combine kirschwasser, lemon juice, shrub and syrup in a shaker and fill with ice cubes. Shake and strain into a collins glass filled with ice cubes. Top with ginger ale and stir lightly. Garnish with a slice of lemon and maraschino cherries.

Village Vanguard's Black Magic

Även om jag visste att recepten jag behövde redan fanns i Sippin' Safari så åkte än David J. Montgomerys Professor Cocktail's Zombie Horde fram ett par gånger under zombieprovningen. Det är en trevlig liten häftad bok. Den hade visserligen vunnit på lite färgbilder - eller bilder över huvud taget - men som kronologisk zombiedatabas är den utmärkt.

Av 86 Zombies från 1934 till 2013 upptäckte jag Village Vanguard's Black Magic redan på dom första sidorna och kände att det var något jag ville testa. Jag är torsk på papaya.

Village Vanguard är en jazzklubb i New York City som överlevt till dags dato. Deras Black Magic från 1941 har ingen koppling till Fort Lauderdale-baserade Mai-Kais välkända drink med samma namn och likheterna med en Zombie, som vi känner den, är egentligen inte heller särskilt slående. 

Black Magic är mindre än en "vanlig" Zombie, men fortfarande stark. Och framför allt ganska torr. Den enda delen man traditionell ser som sweet är mintlikören och inte ens den är särskilt söt. Jag gillar att den här blandar rom och cognac, jag gillar att minten ger ett kyligt sting i bakgrunden och jag gilllar att det ligger lite härlig papaya i botten. Men det visste jag ju liksom innan. Black Magic bjuder inte på några överraskningar. Men nu har jag testat den och jag är Nöjd.

Village Vanguard's Black Magic

4½ cl mörk jamaicansk rom

1½ cl cognac

1½ cl limejuice

1½ cl papayanektar

1 tsk vit Crème de Menthe

Skaka med is och sila över krossad is i ett glas (dubbel rocks funkar utmärkt). Garnera med ananas.

(Recept från Professor Cocktail's Zombie Horde, David J. Montgomery, 2013.)

Zombie (1950)

Vi avslutar vårat zombierace (för den här gången) med den Zombie jag kanske gillar bäst, men som har en lite tveksam historia bakom sig.
Jeff Berry har hämtat receptet från en självpublicerad Barbecue Chef-manual från 1950 där författaren tackar Donn Beach för att ha delat med sig av hemligheterna. Men denna Zombie skiljer sig markant från dom andra som vi nästan kan vara säkra på är Beachcomberoriginal. Den skakas där dom andra mixas. Den innehåller citron - som vi sällan föknippar med Donn - men inga Pernoddroppar. Och den är löjligt enkel att mäta upp.
Det är möjligt att det faktiskt är Donn Beachs recept, men i så fall är drinken specialanpassad för hemmamixare. Och det kan lika gärna vara någon annans recept.
Men i glaset landar ändå en ljuvlig Zombie. Den är friskare och fruktigare än varianterna från 1934 respektive 1956, lite mildare och mer mainstream, om man får säga så. Framför allt är den sjukt välbalanserad.
Så där har vi tre Zombies som mer eller mindre kan tillskrivas Don the Beachcomber: en kryddig, en bitter och en syrlig. Men alla stora och starka och bör hanteras med försiktighet.

Zombie (1950)

3 cl vit kubansk rom
3 cl kubansk guldrom
3 cl Lemon Hart 151
3 cl citronjuice
3 cl limejuice
3 cl ananasjuice
3 cl passionsfruktsyrup
1 tsk råsocker
1 stänk Angostura Bitters

Lös upp sockret i limejuice i en shaker. Fyll på med övriga ingredienser och skaka med en massa krossad is. Häll upp osilat i ett långsmalt glas och garnera med en kvist mynta.

(Recept från Sippin' Safari, Jeff Berry, 2007.)

Zombie (1956)

 - En Zombie ska inte vara lila, sa jag min mor som hade blivit serverad en purpurfärgad longdrink i Budapest.
Jag tar tillbaka det påståendet. Vem bestämmer om en Zombie ska vara rakt igenom rombrun eller regnbågsfärgad? Inte jag i alla fall. Om en drink överlever generationer utan att någon egentligen vet hur man blandar den - vad finns det då för regler att följa?
För att göra historien ännu mer förvirrad nöjde sig inte upphovsmannen med en Zombie. Många av Donn Beachs recept var under konstant utveckling och Zombie var inget undantag. Det hade gått 22 år mellan Zombie Punch och 1956-versionen och man tänka sig att den genomgick många fler förändringar under tiden.
Receptet från -56 innehåller något mindre rom och mer fruktjuice och söta ingredienser. Trots detta upplever jag den blandade drinken strävare och lite bitskare än 30-talsupplagan. Den har fortfarande en Beachcombertypisk romblandning som grundbult, men det som var kryddigt i den tidiga drinken har blivit bittert i den senare.
Därmed inte sagt att det skulle vara en sämre drink. Det är bara en ganska annan drink. Ungefär som Zombiesar är i allmänhet.

Zombie (1956)

3½ cl kubansk guldrom
3 cl mörk jamaicansk rom
3 cl Lemon Hart 151
4½ cl ananasjuice
2½ cl limejuice
2½ cl maraschino
1½ cl vit grapefruktjuice
1½ tsk falernum
¼ tsk grenadine
2 stänk Angostura Bitters
6 droppar Pernod

Mixa med en handfull krossad is på hög hastighet i fem sekunder. Häll upp i ett långsmalt glas och fyll upp med iskuber. Garnera med en kvist mynta.

(Recept från Sippin' Safari, Jeff Berry, 2007.)