Third Bird

Jag visste inte att Jungle Bird hade blivit en sleeper hit. För två år sedan hade jag aldrig hört talas om drinken och nu ser jag kreativa variationer av den bitterljuva tikidrinken dyka upp lite överallt. I fallet med Third Bird kommer receptet från Amaro Montenegros Facebooksida. Campari är utbytt mot, well, Amaro Montenegro och drinken har dessutom blivit lite chokladkysst. Resultatet är verkligen smaskigt.
Det är egentligen dumt att hålla på och jämföra Campari med Amaro Montenegro. Det är ju så olika drycker. Men om vi bara diskuterar strävhet så har Amaro Montenegro en mycket vänare karaktär än sin röda syssling. Därför passar det bra att använda lite mer amaro i Third Bird än man skulle ha gjort i drinken den baserar sig på (Klassas Campari som amaro, förresten? Nä?)
Man har också haft den goda smaken att skära ner rätt så duktigt på ananasjuicen som är lite övermäktig i Jungle Bird. Så okej, med lite utbytta ingredienser, justerade mått och ett påslag kakao så är det väl lite grann en helt annan drink. MEN man känner liksom varifrån den härstammar. Kanske är Jungle Bird på väg att bilda en helt egen genre ananasdrinkar som utmanar med lite beska? Den som lever och är hyfsat nykter får se.

Third Bird

4 cl Myers's Original Dark
4 cl Amaro Montenegro
2 cl Crème de Cacao
2 cl limejuice
6 cl ananasjuice

Skaka med is och sila över krossad is i ett dubbelt rocksglass. 

MxMo XCVI: Drink of Shame // Ragnar the Gentleman

Ever since I started this blog I have wanted to participate in the monthly online cocktail party known as Mixology Monday, and I think it's about darn time to overcome this fear of grammar and just do so. So here's my first post in English. April's theme is Drink of Shame and the event is hosted by Whitney over at Tipicular Fixin's. Please, read her announcement post here, but, in short, it's all about resurrecting those good bad drinks of your youth and recreate them or just leave them as they were.

Now, any Swede who turned 18 by the turn of millenium is most likely familiar with "modern classic" highball Ragnar, with its base of black currant flavored vodka and an unhealthy pour of fruktsoda (basically a Swedish 7Up). This overlong and extremely diluted drink was often served with a slice of lime and some three ice cubes floating atop the whole mess. Yes, it was totally bad, but it was also cheap, and to me and my friends undeveloped palates it tasted just fine and kept us all fuelled during our first nights out.

Today I haven't had a Ragnar in over a decade, and I would not think of drinking one again, not even for the nostalgia of it. But can a remix bring ol' Ragnar a little justice?

The original recipe goes something like: 2 oz. Absolut Kurant, ½ oz. lime juice (sometimes Rose's for an even more sugary sensation) and about 6 or 7 oz. fruktsoda (sub any lemon lime soda), all built in a highball glass with as little ice as possible. For the reconstruction of Ragnar I wanted to keep it a vodka drink, not adding too much extra to it, but only making it shorter and tighter. The crème de cassis boosts that black currant flavor that almost disappears in the original longdrink, while the Aperol retains its citrusy taste and adds a subtle bitterness that is very much welcomed.
Do I feel nostalgic while drinking it? Do I hear Shakira yell Whenever, wherever somewhere in the background? Not really, thank god. It sure has the flavors from that certain highball that I used to like, but with this incaration Ragnar has transformed from a slouchy brat into a grown-up gentleman. Perhaps I myself will do that too one day.

Ragnar the Gentleman

2 oz. vodka 
½ oz. lime juice
½ oz. crème de cassis
½ oz. Aperol
¾ oz. soda water

Shake everything - except soda water - with ice and strain into chilled cocktail glass. Top with soda water and garnish with a lime peel. 

Southern Cross

Hey guys! Bloggflödet har varit trögt ett tag nu. Jag kan komma på ett hundratal bortförklaringar till varför det blivit så. Jag har ett jobb att sköta och det är ett heltidsarbete att vara tvåkattspappa och jag har förlorat mig helt i kaktusodlingar och inredningsmagasin och så vidare. Men nu när vi träder in i ännu en högtid ska jag försöka få lite nytändning på bloggandet. 

Det är långfredag och jag ville ungefär som förra året göra en drink med lite pseudoreligiösa kopplingar. Första gången jag såg receptet till den obskyra Southern Cross var bland Wikitenders tikidrinkar. Enligt landsmän A Mountain of Crushed Ice och Trader Magnus går drinken att spåra via en svensk receptsamling av Elsa af Trolle från 1927 till punchboken The Flying Bowl från slutet av 1800-talet. Det är alltså pre-tiki, pre-prohibition och pre-det-mesta.

Jag blev nästan katatonisk över hur jag skulle centiliteranpassa måtten i Southern Cross. Det var stänk hit och tredjedelar dit, juice från en lime av okänd storlek och en sked socker (barsked eller soppslev?). Dessutom skulle basen bestå av St. Criox rum - alltså Cruzan - som är omöjlig att komma över här. Men med lite sunt förnuft och Plantation Barbados som ersättarrom blev balansen i drinken helt acceptabel.

Är den något att hänga i påskriset då? Man tippar inte av stolen precis, men det är en god och petit cocktail som inte helt överraskande påminner om Between the Sheets. Och jag gillar mixen av rom och brandy. Men alltså, Southern Cross... sug på namnet en stund. Southern Cross.

Southern Cross

3 cl Plantation Barbados

1½ cl brandy

2 cl limejuice

1 rågad tsk socker

1 tsk orange curaçao

1 tsk mineralvatten

Blanda alla ingredienser i en shaker och rör med en barsked tills sockret är upplöst. Tillsätt krossad is och rör om ordentligt igen. Sila upp i ett kylt cocktailglas.

(Recept från Wikitender.)