Corn 'n Oil

Okej, vi har trampat runt i svenska rabatter lite för länge nu. Let's take this shit to Bahamas.
Corn 'n Oil är enkel att slänga ihop när du väl gjort dig besväret att få tag i huvudingredienserna. Motivet bakom namnet är lika mycket höljt i dunkel som drinkens ursprung. Den antas uppstått på Barbados, men ingen verkar veta när, och förlitar sig starkt på Cruzan Black Strap som är en kolsvart rom från amerikanska Jungfuöarna och dessutom den enda i sitt slag när det gäller att vara tydlig i melassen. Om man talar om bränt socker och kola för att beskriva djupet i en mörk rom så är det snarare en kopp riktigt kompakt espresso man associerar till när man provar Cruzan Black Strap. Så tung är den. Ingen rom från Cruzan finns för närvarande hos Systembolaget. 

Den andra nyckeln i Corn 'n Oil är den karibiska smaksättaren falernum. Recepten brukar specifikt rekommendera John D. Taylor's Velvet Falernum. Den kan beställas på bolaget till ett överpris jag inte tänker betala. Därför använder jag min hemlagade falernum även här (och det kan du också göra).
Både falernum och Cruzan Black Strap är kraftpaket som det sunda förnuftet säger att man ska använda i små mängder för att fördjupa en cocktail, men i Corn 'n Oil är dom hela drinken. Härifrån varierar recepten. Några menar att det ska vara tre delar falernum (!) mot en del rom, andra säger precis tvärtom och jag lägger mig någonstans mittemellan. Alla enas dock om att lite lime behövs för att lätta upp smakprofilen något.
Första sippen är lätt chockerande. Det är verkligen mörka smaker. Men eftersom att det är en drink som byggs direkt i glaset kan den behöva kyla ner sig en stund, och därefter blir den riktigt behaglig. Den påminner om rom och cola, fast på ett kryddigt vis, och jag undrar om det var ungefär så här Cuba Libre smakade innan det fanns Coca-Cola på Kuba. Färgen är kanske lite lik gammal motorolja, så halva namnet går ändå att förklara, men majsen...?

Corn 'n Oil

6 cl Cruzan Black Strap

3 cl falernum

2 cl limejuice

2 stänk Angostura Bitters

Blanda samtliga ingredienser med krossad is i ett rymligt whiskyglas och rör om ordentligt. Garnera med en limeklyfta.

Gulls Just Wanna Have Fun

Den lilla referensen till fiskmåsar slank med bara för att dom är skitjobbiga men det är inte sommar utan gaphalsarna. För övrigt är namnet mäktigare än själva drinken. Till midsommar ville jag göra något som bara var banalt och anspråkslöst. 

Men låt oss prata om vodka först. Jag uppskattar vodkadrinkar när det är annat än spriten som ska sticka ut, men jag hatar att köpa vodka. Jag väljer alltid den billigaste. För vad är bra eller dålig vodka? Vad är bra eller dålig etanol? Jag har ingen aning. Men Seriously Vodka från svenska Facile var en helt ny upplevelse för mig. Även om det inte finns några nyanser att tala om så vinner den på att smaka kristallklart. Som färskt 40-procentigt källvatten. Seriously kommer seriously bli mitt nya förstahandsval när det ska handlas karaktärslös bassprit.

Gulls Just Wanna Have Fun smakar som man väntar sig när man sett flaskorna och blir en bra matsmältare till aftonen. Söt med mycket citron, fast inte ett dugg sur, och bitterstänken kryddar diskret med kamomill. Eftersom att det är en rörd cocktail får en en elegant och härlig lyster, och just som du beundrar den graciösa uppenbarelsen hoppar den upp och biter dig i näsan. Den är dunderstark och bränner till på nervägen, men om kvällen bjuder på traditionellt midsommarväder behöver vi å andra sidan all värme vi kan få.

Och från mig till alla läsare: ha en trevlig midsommar. Båda två. 

Gulls Just Wanna Have Fun

4 cl Facile Seriously Vodka
3 cl limoncello
3 stänk Bittermens Boston Bittahs

Rör alla ingredienser med is och sila upp i ett kylt cocktailglas. Garnera med en jordgubbe.

(Eget recept.)

Dögun

Jag förväntar mig faktiskt inte att någon ska göra den här drinken hemma. Åtminstone inte just nu eftersom att huvudingrediensen redan har blommat över i dom svenska häckarna, men jag ville ändå dela med mig av projektet till alla mina hypotetiska läsare. Kanske nästa år?

Om jag har förmånen att vara ledig har våra söndagar börjat bli dagen vi spanar utmed cykelvägarna och plockar något att göra syrup av. Senast var det syrenblommor vi behövde. Den klassiska bondsyrenen, som blommar i lila i var tredje trädgård under försommaren, är välsmakande och helt ogiftig så det är märkligt att vi inte tar tillvara på den bättre. Syren skulle kunna bli den nya flädern. 

Om man inte råkar ha en egen trädgård med syrenbuskar får man leta upp dom förvildats och flytt över tomtgränserna. Plocka ljusa fräscha klasar och låt bli dom som redan börjat vissna. Skaka blommorna över tidningspapper när du kommer hem så att alla insekter trillar av (våra var fulla av gröna små spindlar!). Sen kan man börja göra syrup. Syren doftar stort och ljuvligt, men skarpt. Smaken är betydligt mildare så var inte blygsam med mängden blommor i lagen - den kommer inte bli överparfymerad.

Syrensyrup

6-10 klasar blå syrenblommor

3 dl socker

3 dl vatten

Zest från en tvättad citron

Blanda blommor och citronzest i en bunke. Värm socker och vatten i en kastrull och rör om tills sockret löst sig. Häll den varma sockerlagen i bunken. Täck över och ställ i kylskåp. Rör om ett par gånger dagligen under tre dygn. Sila sedan genom en finmaskig sil och släng blommorna. Filtrera lagen igen genom kaffefilter. Häll upp i en ren glasflaska och förvara i kylskåp.

Dögun betyder gryning på isländska. Drinken är ljus och medvetet tunn, men absolut inte smakfattig. En sommarblommig aperitif. Gin framhäver det vilda hos nyckelingrediensen, men jag valde ändå att blanda med lite vodka för att inte överskugga syrensmaken. Min sambo dock en samma drink fast på bara gin och hävdade att det funkade fint, men ta då en gin som inte är alltför enbärstung. Sen får man använda fantasin till resten av all syrup. Jag ser i alla fall en syrenmargarita inom en nära framtid. Men först ska jag hälla den över en skål med glass.

Dögun

2 cl vodka
2 cl gin
2 cl limejuice
3 cl syrensyrup
6 cl kylt sodavatten

Skaka vodka, gin, limejuice och syrup med is och dubbelsila ner i ett kylt champagneglas. Fyll upp med sodavatten.

(Eget recept.)

Superhero of BMX

Det här är en tribut till långa sorglösa sommarkvällar och min första cykel, även om det låter illa att tillägna barndomen en drink, för du vet... alkohol. Målet var att fånga hur sommaren kändes när man var liten. Barfota med gräsfläckar på knäna genom en värld som var ljus och ljum och kvällarna verkade oändliga. Den känslan. Och drinken skulle smaka som en solig trädgård. En filt på gräsmattan, en iskall tillbringare och saft ur plastmuggar.
Utöver alla rabarber minns jag att mina sommarlov smakade mycket fläder. Och med så här nära till midsommar är det dags att röra om i allas favoritnubbe. Det är ingen direkt överraskning hur den färdigblandade Superhero of BMX smakar. Allt är fläderblommor och äppelträd. På väg hem genom den sena solnedgången på en väldigt liten cykel och med havsvatten i håret. Enkelt, lättdrucket och läskigt nostalgiskt.
Jag vet inte vad Freud skulle säga om den här drinken, men vi gillar den.

Superhero of BMX

6 cl Hallands Fläder
2 cl St Germain
2 cl citronjuice
12 cl grumlig äppeljuice

Blanda samtliga ingredienser med iskuber i ett highballglas och rör om ordentligt. Garnera med citron och citronmeliss.

(Eget recept.)

Mai Tai

Mai Tai är symbolen för allt som är tiki och för romdrinkar i största allmänhet. Historien om vem som skapade den är lång och infekterad. Både Donn Beach och Vic Bergeron hävdade rätten till originalet tills döden skiljde dom åt. Det fanns visserligen en Mai Tai Swizzle på Don the Beachcomber's drinklista i slutet av 30-talet. Det är fortfarande omtvistat huruvida Bergeron kände till detta eller inte, men det har ändå blivit Trader Vic's senare recept som visat vägen för hur vi blandar en Mai Tai idag. Eller rättare sagt: hur vi borde blanda en den. Mai Tai har nämligen blivit en av historiens mest perverterade drinkar.

Låt mig berätta om en fredagskväll i vintras. Jag och en väninna var på lokal för att äta middag och dricka whiskey sours. Jag dricker sällan annat än öl på krogen, så när jag ändå var igång tog jag mod och frågade:

- Kan du göra en Mai Tai?

En medelålders man bakom bardisken nickade med en suck som om han just fått världens dummaste fråga och utan ett ja eller nej började han rabbla:

- Ljus rom, mörk rom, lime, Amaretto, Bénédictine, Cherry Heering...

Det var andra gången inom loppet av en månad jag talade med en yrkesbartender som förväxlade Mai Tai med en Singapore Sling. Jag hade förståelse över att sånt händer i en stressig arbetsmiljö tills jag insåg att han inte rörde ihop recepten utan helt enkelt ansåg att Mai Tai var en drink på rom, lime och precis vad som helst. För han fortsatte:

- ...triple sec, grenadine, ananasjuice, apelsinjuice, Apricot Brandy...

Jag sa aldrig att han precis återgivit receptet på vad som kallas häxblandning för en tonåring utan blev tyst någon sekund och beställde en ny whiskey sour.

För att tala klarspråk: en Mai Tai är inget jävla skämt. Det är inget du skojar bort med tokiga likörer och allehanda juicer. Och det blev fel redan när bartendern hade yttrat ljus rom. Trader Vic's original gjordes på lime, orgeat, orange Curaçao, sockerlag och en 17-årig jamaicansk rom som inte existerar längre. Att jag har Clément VSOP och Appletons tolva på hyllorna är ingen slump - tillsammans ska dom vara det bästa substitutet för den förlorade 17-åringen i en Mai Tai. Men det handlar inte om att återskapa en svunnen rom. Målet har blivit att hitta en fin kombo mellan två romsorter och det är den blandningen som är drinkens hjärta. 

Amaretto har nästlat sig in i Mai Tai-recepten som ersättare för orgeat. Amaretto kanske har mandelsmaken, men den den kan aldrig ge samma krämiga uttryck åt drinken. Och med tanke på hur enkelt det är att göra egen orgeat så finns det ingen anledning att använda likör av aprikoskärnor istället. 

Måtten kan upplevas som ett gissel. Originalreceptet sa juice from one lime och det är exakt hur mycket då? Trader Vic använde rock candy suryp, som är en extra mättad sockerlag, så hur mycket ska man då använda av sitt vanliga hemkok? Hur står sig min orgeat mot någon annans orgeat? Men glöm inte att det är rommen som är stjärnan i Mai Tai. Dom andra ingredienserna är accenter utvecklar drinken och är justerbara. Även rommen är som sagt flexibel. Alla kanske inte gillar en agricole från Martinique och den kan bytas ut mot till exempel en demerara. Den mörka jamaicanska rommen bör dock bestå som grundbult i drinken. 

Det finns lika många Mai Tai-recept som sand i Sahara, säger en cocktailsamling i bokhyllan. Och till vilken nytta?, undrar jag. Mai Tai ska avnjutas som Mai Tai var tänkt. Ingen grenadine, ingen ananas, ingen Apricot Brandy. Bara en komplex romkombination i ett härligt sötsyrligt omsvep med en liten touch av mandel. Det är en Mai Tai!

Mai Tai

3 cl Appleton Estate Extra 12 Years

3 cl Clément VSOP

3 cl limejuice

1½ cl Orange Curaçao

1½ cl orgeat

1 cl sockerlag

Skaka samtliga ingredienser med is och sila över krossad is i ett dubbelt rocksglas. Sänk det tomma limeskalet i drinken och garnera med mynta.

Into the Woods

Första ingrediensen i det här receptet är en promenad i skogen. Naturen runt hörnet är fullt av godsaker. Där finns blåbären och lingonen, vilda hallon och kantareller. Men ännu närmare än så hittar man smaker som man kanske inte ägnat en tanke åt. Granen dignar av ljusgröna skott under våren och försommaren. Stoppar du ett sådant i munnen kommer du finna en lätt beska, lite citruskaraktär och mycket skog. Kan det kännas mer organiskt? Kanske om du äter mossa. 

Unga granskott är goda att sylta och ta fram till höstens viltkött, och vad jag hört är dom utmärkta för sillinläggning också. Och självklart går dom att göra en spännande syrup av, men du måste börja med den där skogspromenaden. Hitta en gammal gran - om du plockar skott från en ung och späd gran kan du faktiskt hindra den från att växa till sig. Länsa inte en och samma plats på skott utan arbeta dig runt grenarna och plocka sporadiskt för att inte göra trädet illa. Ta hem naturen med respekt. 

Granskottssyrup

2 dl socker

2 dl vatten

2 dl granskott

1 tsk citronjuice

2 cl vodka

Värm upp socker och vatten i kastrull och rör om tills sockret är upplöst. Ta kastrullen från värmen och tillsätt granskotten. Låt svalna under lock. Häll över allt i en glasburk tillsammans med citronjuicen. Sätt på lock och låt stå över natten. Sila genom en finmaskig sil och häll upp på en ren glasflaska. Tillsätt vodkan och förvara i kylskåp i upp till två månader.

Jag gjorde bara ett försök med Into the Woods och blev nöjd redan där. Den känns stilren och lugn - lätt träig på ett varmt vis. Bitterdropparna sätter inte bara lite krydda på drinken, utan får den också att skifta vackert i rosa. Kanske är det en höstcocktail. Vi drack den utomhus när det regnade och omgivningen var knäpptyst. Det var hur perfekt som helst.

Gin är förstahandsvalet, men jag får jag en känsla av att denna syrup borde funka med kanadensisk whisky och göra sig bra i old fashioned-variationer. Och efter gårdagens middag kan jag bekräfta att den gör succé som glaze på kycklingvingar.  

Into the Woods

5 cl gin

2 cl granskottssyrup

2 cl torr vermouth

1 stänk Peychaud's Bitters

Rör ingredienserna med is och sila upp över iskuber i ett whiskyglas. Garnera med ett färskt granskott.

(Eget recept.)

Donkey Rhubarb

Om man bor i lägenhet kanske man inte precis odlar rabarber i balkonglådorna och då är man tacksam för generösa husägare som mer än gärna skänker bort monsterstjälkarna dom bara vill spy på i sina trädgårdar. Den här historien börjar med att min sambo kommer hem från jobbet med en kasse rabarber och vill inte ha någon smulpaj. Hur en människa inte kan vara sugen på rabarberpaj är obegripligt för mig, men så var fallet och jag fick ett uppdrag att göra en drink av rabarberna istället. 

Jag var också säker på min sak: det skulle inte bli någon tillbakalutad verandasippare utan jag ville ta rabarbern ut på playan. Och ur gnistorna av det kärleksfulla mötet mellan en klassisk vårprimör och en saftig beachdrink föddes Donkey Rhubarb.

Först måste man ta plats vid spisen och koka en syrup som jag inte riktigt vågar kalla syrup. Den är inte trögflytande och supersöt, utan mer som en väldigt lite utspädd saft, för jag ville inte förlora allt det där toksura som är rabarberns signum. Spriten? Bacardi-O gör helt enkelt jobbet när det gäller fruktiga törstsläckare och det är just frukten som spelar roll här (även om rabarbern är allmänt accepterad som grönsak).

Rabarbermix

3 stora rabarberstjälkar

1½ dl strösocker

1½ dl vatten

Skiva rabarbern tunt och lägg i en rymlig glasburk. Stöt rabarbern med en muddler eller annat verktyg. Försök få ut så mycket saft som möjligt. Värm upp vatten och socker i en kastrull. Rör om tills sockret löst upp sig och slå den varma sockerlagen över rabarberna. Förslut burken och ställ i kylskåp över natten. Sila lagen genom en finmaskig sil (använd muddlern igen för att pressa ut det sista av vätskan) och häll upp i en ren glasflaska. Förvara i kylskåp.

Nej, jag har ingen aning om hur länge blandningen håller sig fräsch, men jag gissar på att den bör användas inom två veckor. Now, shake this baby up. 

Donkey Rhubarb

6 cl Bacardi Superior

6 cl rabarbermix

½ passionsfrukt

2 cl limejuice

1 cl citronjuice

1½ cl sloe gin

1 stänk Angostura Bitter

6 cl sodavatten

Skrapa kärnorna ur passionsfrukten och lägg dom i botten av en shaker. Häll i resterande ingredienser utom sodavattnet. Fyll med is och skaka. Sila över krossad i ett highballglas och toppa med sodavatten. Garnera med citronmeliss och en bastant rabarberstjälk. 

(Eget recept.)