The Garden & Tonic

Om någon mot förmodan missat det så kan jag informera om att vi är väldigt bortskämda med varma dagar just nu. Orealistiskt bortskämda. Men i väntan på det stora bakslaget som måste komma låtsas man som ingenting och lever som att det på allvar ligger sommar i faggorna.

Vi har ingen trädgård men under så här soliga förhållanden hindrar inte det oss från att bete oss som att vi har en trädgård. Det påtas i jord och sätts fröer och feta terrakottakrukor krukor lyfts ut på balkongen och sen in igen för att det kanske blir frost. Det är främst min sambo som odlar entusiasmens för skull. Jag har hittills nöjt mig med olika sorters mynta och några andra örter som jag tror att jag kan ha användning för, men visst känner jag en kontrollerad lycka när det börjar sticka upp små miniatyrväxter i trågen. 

The Garden & Tonic följer upp trädgårdstemat (namnet pekar lite på det, eller hur?). Receptet har konstruerats av The Bitter Truth själva för att marknadsföra deras Celery Bitters. Ja, det är en gin och tonic, men en gin och tonic vinner på små variationer. Här får den en subtil grönsalladskänsla och blir en longdrink som bäst avnjuts med jord under naglarna.  

The Garden & Tonic

5 myntablad
1 limeklyfta
1 gurkskiva
5 cl gin
1 cl maraschinolikör
2 stänk Celery Bitters
tonic water

Varva iskuber med mynta, gurka och lime i ett collinsglas. Bygg på med gin, maraschino och bitters och fyll upp med tonic. 

(Recept från The Bitter Truth.)

Lani-Honi

Påsken ger mig lite huvudvärk. Där julen fläker ut sig med tung kanel och kryddpeppar, och nyår fixas med bara lite bubblor, är påsken lite luddig. Visst kan den smaka gelegodis och kokta ägg, men det är inget man vill blanda en cocktail på (även om det där tillagade ägget kan låta som en utmaning). Så istället för att leta efter givna smaker blev påskdrinken mer en känslomässig grej.
Lani-Honi är en tikidrink som skiljer sig lite från andra tikidrinkar. Dels för att den bara innehåller tre ingredienser, vilket gör den praktisk om man vill blanda tikidrinkar till ett större sällskap utan att gå in i väggen, och dels mängden likör är större än mängden rom. Receptet hittade jag i Beachbum Berry Remixed och fotnoterna låter oss veta att den serverades på söderhavskryssaren SS Mariposa i början av 60-talet. Den är citrusbetonad och lätt och känns lite lyxig att klunka i sig.
Originalreceptet säger att den ska drickas ur ett mindre vinglas med krossad is, men jag valde ett annat utförande eftersom att krossad is utan sugrör är en oangenäm upplevelse för framtänderna. Bacardi funkar finfint här, men jag tror att Havana Clubs motsvarighet funkar ännu mer finfint (problemet är att flaskorna liksom blir tomma ibland). I vilket fall som helst får Lani-Honi symbolisera påsken och framför allt våren i sin ljusa enkelhet. Hau'oli Pakoa!

Lani-Honi

4 cl Bénédictine
3 cl vit kubansk rom
1½ cl citronjuice

Skaka samtliga ingredienser med is och sila upp över isbitar i ett kylt och rymligt cocktailglas. Lani-Honi övertygar utan garnering.

Foi Na Cruz

Okej. Det är långfredag och det här är långfredagens långsökta drink. Men jag ska göra mitt bästa för att förklara hur det gick till...
Att göra en drink utifrån påskens sanna innebörd faller sig inte självklart när man är skapligt ateistiskt lagd. Det enklaste är att bara hälla upp ett glas rött, alternativt ta ett fotbad och dricka vattnet efteråt, men eftersom att jag trots allt diggar Jesus och tycker han är skönlitteraturens första superhjälte borde han ändå förtjäna något lite spexigare.
Nu kommer det krystade: Foi Na Cruz betyder, grovt översatt, det hände på korset på portugisiska (det har Nick Cave lärt mig) och the original långfredagen var ingen vacker syn (det har Mel Gibson lärt mig). Cachaça kommer från Brasilien och där talar man portugisiska, eller hur? Basspriten matchar namnet. Men Kristus var aldrig i Brasilien, så vi fyller på med några väldigt röda ingredienser som kanske kan illustrera det som utspelade på Golgata. Tanken var god, men när drinken är skakad drar den mer åt grisrosa än blodrött - såvida den korsfäste i fråga inte var någon nersupen mafioso som faktiskt hade utspädd Campari i ådrorna.

Det har också, för att svära i kyrkan, varit ett mindre helvete att få den här drinken balanserad. Den blev antingen för söt, för bitter eller för Caipirinha gone insane. I slutändan lutar den fortfarande åt det söta hållet, men cachaçans eldighet och den nästan stickiga beskan från Campari bidrar med ett vuxet motstånd. Ha inte för bråttom när du dricker den - den är en sån där drink som blir bäst av att få stå i 10 minuter och verkligen bli iskall. Jag är nöjd över att ha parat ihop cachaça och Campari (och vanilj!), även om det slutar med att min "bibliska" drink helt saknar koppling till böckernas bok.

Foi Na Cruz

4 cl cachaça
5 cl blodapelsinjuice
3 cl citronjuice
2 cl demerararom
2 cl Campari
2 cl vaniljsyrup

Skaka samtliga ingredienser med is och sila upp i ett dubbelt rocksglas. Använd en vaniljstång som drinkpinne. 

(Eget recept.)