Eller egentligen var Orden "26/4 får vi flytta in!" och kom till mig i form av ett sms från sambon. Efter att ha trängts i ett rum och kök skulle vi få våra 96 kvadratmeter och den där väldigt stora balkongen. Jag hade fått klartecken från sambon redan efter visningen att få inreda en Hawaiihörna i en del av balkongen om lägenheten blev vår. Där skulle jag ha ett litet runt bord, två stolar, en palm och några kokosnötter. Där skulle man sitta i solen och dricka mojitos och Piña Colada.
Detta var i råaste midvintern 2013. Att se sig om på nätet efter någon kul detalj att ha i Hawaiihörnan var ett enkelt sätt att för ett ögonblick resa bort från svenska minusgrader, och det var här någonstans som jag snubblade över begreppet "Tiki". Kärlek vid första ögonkastet. En amerikansk hittepåkultur med rötter ända tillbaka till 30-talet och glansdagar på 50- och 60-talen, myllrande av palmblad, romdrinkar, voodoo, pirater, surf, träpärlor och orkidéer. Lika delar exotiskt, primitivt och lyxigt. Tiki beskrivs gärna som "faux-Polynesian", men det är väl halvsant. Nästan lika mycket inspiration hämtas från Västindien, och till viss del Mexiko, Sydamerika och amerikanska södern - samtliga populära mål för turistande amerikaner på mitten av 1900-talet. Hela konceptet spelar på uppskruvade föreställningar om vad det innebär att vara på en svettig solsemester. Det är det som gör det kul. Heja maximalismen!
Projektet med den anspråkslösa Hawaiihörnan tog ut svängarna. Det inhandlades bekväma fåtöljer, bambuväggar och en 90 centimeter hög plastflamingo. Snäckskal, fisknät, gamla tomflaskor, yuccapalmer och en illa grinande tikimask utgjorde dekoren. Hörnan blev till Hyddan. Och sen så var det ju själva kärnan i hela idén: drinkarna.
Colada, who? Ute i internets farvatten finns mängder av tikibloggar med spännande cocktails av både gammal och ny skola, ofta med svindyra otillgängliga romsorter och ingredienser man aldrig hört talas om. Mina barkunskaper stannade ungefär vid hur man blandar en 50/50 Gin & Tonic, så genom trail and error och mycket research har jag börjat lära mig dom små viktiga detaljerna. Det är ekonomiskt och geografisk omöjligt för mig att äga rom av varje märke och lagring från varenda holme i Karibiska havet. Och hittar jag inte ett livsmedel på eBay så kommer jag säkert inte hitta det alls. Många timmar den här sommaren har kretsat kring hur jag ersätter något jag saknar och vad jag kan koka ihop själv. Mindre rätt och fel, mer trolleri.
Här hemma finns ingen bardisk eller någon självutnämnd mixolog. Här blandar man direkt på diskbänken med katterna strykande vid fötterna. Vi har en begränsad utrustning och ett basic spritförråd. Viljan är en huvudingrediens och ribban höjs lite åt gången utifrån dom resurser som finns. Det ska vara gott, piffigt och realiserbart. Magin startar här samtidigt som tikimuggarna åker fram och marimban börjar ljuda ur Spotify.
Alla bilder i detta premiärinlägg har postats på Facebook under sommaren. Jag byter plattform för att formatet inte räcker till, och kanske lite av respekt för mina bekanta som faktiskt inte är det minsta intresserade av cocktails.
Om några dagar är det tyvärr dags att packa ner Hyddan för hösten. Temat får följa med in i lite mindre skala. Ett långt vinterhalvår ligger i bakhåll och det kan vara schysst att få semestra hemifrån lite när det behövs. Idyllen, bilden av en plats och en tid, blir utgångspunkten för drinkarna och allt som omger dom.
Och så gick det till när några kvadratmeter av en relativt stor balkong i en sörmländsk småstad blev till en väldigt liten söderhavsö.
Det bästa med plommon är att dom finns att palla i varannan trädgård på sensommaren. Men eftersom att jag i år har haft lite svårt att fatta när sommaren slutade och hösten tog vid så var säsongen redan över när jag ringde Granny och tänkte plundra hennes träd. Det slutade med att jag fick känna mig som både en idiot och miljöskurk när jag stod i kassan och skulle betala för ett litet plasttråg med italienska plommon. Om jag bara hade varit ute en vecka tidigare... Men frukterna var saftiga och goda, och det var trots allt första gången i mitt liv som ett par plommon kostat mig pengar. 
