Tiki Holiday Countdown: Yuletidal Wave

Fjärde advent, mina vänner. Redan.

Sist ut i årets Tiki Holiday Countdown är en punch som jag hittade i den fantastiska Smuggler's Cove-boken. Punch översätts väl bäst till bål på svenska och ska alltså blandas i en stor skål som alla gäster serverar sig själva ur. Men det här är inte din vanliga blaskbål på vitt vin och fruktsoda - det är en tikidrink i storformat.

Yuletidal Wave är ett litet mirakel. Den är en juldrink. Den är en tropisk drink. Den är en bourbondrink. Den är precis allt möjligt. Receptet ser väldigt spretigt ut men när bålen fått vila en stund flyter alla dom här ingredienserna ihop på ett riktigt fint vis. Stort plus är också att Martin Cate valt att räkna ner receptet till individnivå istället för att mäta i halvliter och helrör och allt. Det gör det enkelt att beräkna hur mycket punch man ska blanda. Det kanske ser ut som mycket dryck per person, men det är liksom inte en Dry Martini. En bål ska ju drickas lite i taget under en hel kväll.
Ha en underbar söndagskväll därute. Vi ses över en uppesittardrink om ett par dagar.

Yuletidal Wave

4 cl bourbon
4 cl Angostura 1919
8 cl ananasjuice
4 cl citronjuice
2 cl brandy
2 cl päronlikör
2 cl Licor 43
1 cl pimento dram

Multiplicera måtten med antalet gäster. Blanda ingredienserna i en bålskål. Täck över och ställ i kylskåp i minst en timma. Lägg en stort block is i bålen och servera i tumblerglas. 

(Recept från Smuggler's Cove, Martin Cate, 2016.)

Woolly Sweater

Det har blivit höst. Eller det har varit höst ett tag, men jag har liksom inte tänkt på det eftersom att dagstemperaturen är ungefär lika hög nu som den var låg i somras. Men det ÄR höst och det ÄR dags att börja tänka på nya smaker. Man kommer visserligen undan med tiki året om tack vare värmande kryddor i iskalla drinkar, men just nu är jag ute efter något som verkligen personifierar årstiden. Och jag älskar smaker som jag kan plocka själv precis utanför dörren (det händer sällan med ananas), så att experimentera med rönnbär föll sig helt självklart.

Rönnbären har en svårplacerad smak: Inte särskilt bäriga, utan sträva, träiga och nästan lite för naturnära. Så pass att man undrar om dom verkligen är ätliga. Men med ett dygn i frysen, extra socker och en bra partner (gärna äpple) blir dom en otämjd positiv överraskning.

Vi måste inte rada upp ett eget recept för rönnbärssyrup. Jag gjorde den enkelt med lika delar socker, vatten och bär (som varit frysta i minst 24 timmar) som jag stötte lätt sönder i en kastrull under uppkok. Massan fick svalna under lock och sedan silas genom en finmaskig sil. Lagen blir ganska grumlig och behöver skakas upp rejält när den ska blandas.

Det var frestande att kasta in lite bittert och lite kryddor i Woolly Sweater och jag gjorde det, så klart, men nä.... Det är just det där okomplicerade och jordnära som gör att den här bourbondrinken smakar ungefär som ett träd fullt av brandgula höstlöv ser ut. 

Öhm. Ja. Pekoral. God natt.

Woolly Sweater

6 cl bourbon

2 cl rönnbärssyrup

1 cl Berentzen Apfel

1 cl citronjuice

2 stänk Urban Moonshine Maple Bitters

Skaka våldsamt med is och finsila ner i ett kylt cocktailglas. Garnera med färska rönnbär. 

(Eget recept.)

Port Light

Tiki är mycket rom, men inte bara rom. Vodkan slinker som bekant lätt ner i dom tunnare drinkarna och tequila ger ananasjuicen ett hett temperament. Den gamla skolans tiki kryllade däremot inte av bourbondrinkar, men dom dom fanns och vid sidan av Eastern Sour är kanske Port Light en av dom mest kända.
Port Light, tillsammans med sin bror Starboard Light, förekom i lätt varierade former på ett flertal tikibarer och serverades, på till exempel Trader Vic's, ur särskilda mariner tumblers: Röd för babord, grön för styrbord.
Receptet vi blandar efter här kommer från Kahiki - en enorm polynesisk supper club i Columbus, Ohio, som mer liknade en mindre by än en restaurang. Två gigantiska påsköstatyer vaktade vid ingången som ledde in i en artificiell regnskog - komplett med åska och blixtar.
Tikivågen ebbade ut under 60-talet, men Kahiki blev en seglivad verksamhet om än genom olika ägare. Först år 2000, tre år efter att Kahiki hamnat i det amerikanska registret över historiska platser, stängde restaurangen för gott och rivningsarbetarna fick lyfta på taket för att få ut det enorma maoihuvudet som varit den öppna spisen.

På Kahikis cocktailmeny under storhetstiden fanns, utöver drinkar med lockande namn som Malayan Mist och Smoking Eruption, Port Light som med sin enkla blandning av välbekanta tikiingredienser gör bourbon lika självklart i en tropisk drink som en Old Fashioned. Söt, syrlig, potent och fruktig som en tikidrink ska vara. Röd och fin är den också, så varför gömma den bakom någon keramisk mariner tumbler?

Port Light

6 cl bourbon
4 cl citronjuice
2 cl passionsfruktsyrup
1 cl grenadine

Mixa med 2½ dl krossad is på hög hastighet i 5 sekunder och häll upp osilat i ett dubbelt rocksglas.

(Recept från Beachbum Berry's Grog Log, Jeff Berry, 1998.)

Arawak Cocktail

Tema: Nödlösningar.

Enligt receptet på Gary Regans bourbon-forward Arawak Cocktail (från Beachbum Berry Remixed) ska den blandas på tamarindjuice och det påpekas det att tamarindjuice är lite omöjligt att komma över om man råkar bo utanför det tropiska bältet. Som substitut föreslås Focos tamarindnektar.

När man väljer nektar framför juice får man alltid mer socker och mindre frukt. Att ersätta ¼ oz juice med ¼ oz tamarindnektar gav alltså inte mycket fjutt i mixen. Jag ökade måttet till två centiliter och fick en intressant smak, men också en mycket sötare drink än tänkt. Enkel matematik.

På det tredje försöket cyklade jag tillbaka till thaishoppen där jag hittade nektarn och köpte en burk tamarindpasta avsedd för matlagning. Det såg inte fräscht ut att vända ner en halv matsked i shakern, men visst gav det mer punch i den färdiga drinken - i ungefär fem minuter innan hela sörjan började separera sig på ett mycket oaptitligt vis.

I slutändan blir mitt förslag; Åk på en söndagsutflykt till Trinidad & Tobago istället för Ingelsta Shopping och införskaffa lite purfärsk tamarindjuice eller - för en mer realiserbar Arawak Cocktail - kör på två centiliter nektar.

Arawak Cocktail

6 cl bourbon

2 cl tamarindnektar

1½ cl torr vermouth

½ msk ananasjuice

1 stänk Angostura Bitters

Skaka med is och sila upp i ett kylt cocktailglas. Garnera med ananas.

(Recept från Beachbum Berry Remixed, Jeff Berry, 2009)

Country Road

Hej! Nej. Bloggen har inte gått och dött. Men som vi alla vet blir det inte alltid som man tänkt sig. En vattenläcka och en spontanrenovering av badrummet fick oss att fly lägenheten i panik och bli inneboende hos Granny. Lägg till några detaljer såsom utlandsvistelser, en valrörelse och megaförkylning och summan blir att tiden och kraften varit knapp för att blanda drinkar.

Och vår bourbon tog slut.

När jag trodde att valet stod mellan att vänta på en beställningsvara eller sänka mig till en halvflaska Jim Beam's visar det sig att Systembolaget har en helt färsk bourbon på hyllsortimentet. John Medley's är inte bara en nyhet - den är också sjukt billig utan att tappa kvalitet. Smaken är förvånansvärt mild och en slags baklängesupplevelse. Den liksom klöser till först i eftersmaken. Detta gör att whiskeyn kanske mer lämpar sig som ensam avec mer än drinkingrediens, men en enkel old fashioned-variant klarar den gott.
Det drar mot höst och man vill ha något som smakar därefter. Apfelkorn (som inte heter Apfelkorn längre, men ändå...) utgör sötman i stället för vanligt socker i den här versionen av en klassiker. En old fashioned kanske man helst blandar direkt i glaset, men då blir Country Road så likörkompakt att man gör den en tjänst om man spär ut ingredienserna i rörglas först och låter bourbon bli huvudsmaken.
Säsongstemat följer fint upp äppeltonerna jag tycker redan finns i John Medley's bourbon. Och med en hint av vanilj och kanel... you hear where this is goin'. Men alla älskar en god äppelpaj!

Country Road

6 cl bourbon

3 cl Apfelkorn

2 stänk Angostura Bitters

1 stänk Bittercube Cherry Bark Vanilla Bitters

1 strimma citronskal

1 strimma apelsinskal

1 kanelstång.

Rör bourbon, Apfelkorn och bitters med is och sila över iskuber i ett whiskyglas. Kläm oljorna ur fruktskalen över drinken och sänk ner dom i glaset tillsammans med kanelstången. 

(Eget recept.)

Kentucky Buck

Det verkar gå lätt inflation i jordgubbar och bourbon just nu. Kanske med betoning på "lätt" men då och då snubblar man över något nytt recept med dessa ingredienser till grund. Och det är bra! För möjligen kan just den kombon skynda på den amerikanska whiskeyns landvinningar i Sverige. 

Kentucky Buck är skapad av den San Francisco-baserade bartendern Erick Castro och har blivit så populär att Imbibe Magazine listat den som en av tio moderna klassiker. Det gör dom med all rätt. Kentucky Buck är en somrig och välbalanserad cooler där ingen smak överskuggar den andra. Den enkel att göra, ännu enklare att dricka och borde kunna attrahera även dom värsta av bourbonskeptiker. 

Förresten... Ginger beer var mycket riktigt ett slags öl en gång i tiden men säljs idag som en ingefärskryddad läsk. Pepprigheten varierar mellan olika märken, men den är alltid tyngre och starkare än ginger ale som inte är en lämplig ersättare för sin storebror i drinkar på mörk spritbas. Man ser allt oftare ginger beer i vanliga livsmedelsaffärer, och om den inte finns där så kolla på Systembolagets alkoholfria hylla för en gångs skull.

Kentucky Buck

1 jordgubbe (storlek meduim)

6 cl bourbon

2 cl citronjuice

1½ cl sockerlag

2 stänk Angostura Bitters

Ginger beer

Muddla jordgubben i en shaker och tillsätt resten av ingredienserna utom ginger beer. Fyll med is och skaka. Dubbelsila över iskuber i ett collinsglas. Fyll upp med ginger beer och garnera med en citronskiva. 

(Recept från Imbibe Unfiltered.)

Black Hearted Love

Jag känner mig lite äcklig som gör det här, men det är Alla hjärtans dag och den dagen ska ha en cocktail även om det tar emot. 

Red Stag är en serie smaksatta bourbons från Jim Beam, men dess Black Cherry ska inte misstas för en whisky. Kombinationen bourbon och körsbär är otippad vinnare men det är nästan svårt att beskriva hur vansinnigt söt den här whiskylikören är. Jag har lite svårt att hitta bra tillfällen att dricka den som den är - däremot har jag varit övertygad om att den går att blanda annorlunda drinkar på även om jag inte kommit mig för att prova förrän nu.

Först blandade jag med Coca-Cola direkt ur burken. Reslutatet blev så klart väldigt blaskigt och okoncentrerat. Att reducera colan gjorde den mer lämplig för en shortdrink. Värm helt enkelt upp valfri mängd cola i en kastrull och koka ner till en tredjedel så är den färdig att användas så snart den svalnat. 

Black Hearted Love smakar inte så oväntat väldigt mycket körsbär. Därtill kommer självklart bourbon och colan som antagit en mild kaffekaraktär efter reduktionen. Syrligheten från limen är en livsviktig kontrast mot det söta för att du inte ska dö sockerdöden. Det blev en cocktail som flörtar lite med 80-talet, men låt det inte avskräcka dig. Den försöker inte vara sexig. Den är faktiskt rätt sexig. 

Black Hearted Love

4 cl Red Stag Black Cherry

3 cl reducerad Coca-Cola

3 cl limejuice

Skaka samtliga ingredienser med is och sila ner i ett kylt martiniglas. Garnera med cocktailbär.

(Eget recept.)

Slutet på det nya året

  Hur var 2013? Hur smakade det och hur lät det? Vilka kändisar dog? Var var jag egentligen?

  2013 skrivs nog in i historieböckerna som året vi firade påsk under kärnvapenhot, pulled pork fick fredagsmysarna att slå knut på sig själv och Vatikanen ansåg att man ligger inom ramen för yngre förmåga vid 77-års ålder. För egen del var det ett snurrigt och hektiskt år i konstant rörelse. Vi kanske kan säga att det var ett utvecklingsår, men jag hoppas ändå på ett mer tillbakalutat 2014.

 Men nu över till bubblorna. Nyårsdrinkarna har mer eller mindre pressats fram. Jag vaknade upp ur juldimmorna och kom på att det är faktiskt EN TILL högtid på gång. I år igen! Jag älskar egentligen nyårsafton, men i år la jag så mycket fokus på julen att jag helt försummat vad som brukade vara min favorithelg. Vad ska jag ha på mig? Den frågan kunde inte Imbibe Magazine hjälpa mig med, men jag hittade en fin bubbelcockail där. Northern Lights har, som namnet antyder, smaker från våra egna landskap och om man justerar sockerlagen efter tranbärssåsen, så att det inte blir för sliskigt, så blir den en perfekt uppstart precis i början av kvällen. Den andra drinken är en sorts vidare utveckling av Black Manhattan, och därigenom har den fått sitt namn som till och med jag själv tycker är urtöntigt, men vadå, vi knyter ju ihop 2013 här och resan till New York var faktiskt årets näst bästa händelse (nummer ett var att bli kattfarsa). 

  Jag vet att vi kallar sånt här champagnedrinkar, men kom igen... du blandar ut det. Så ta det lugnt, välj ditt favvomousserande och spar det där kostsamma till tolvslaget istället. 

  Vi ses 2014 och lämnar helgerna bakom oss.

Northern Lights

3 cl gin
1½ cl citronjuice
½-1½ cl sockerlag
2 tsk tranbärssås
2 stänk Angostura Bitters
6 cl mousserande vin

Skaka alla ingredienser, utom vinet, med is. Dubbelsila ner i ett champagneglas och toppa med mousserande vin. 

(Recept från Imbibe Magazine.)








NY Skyline

2 cl bourbon
2 cl apelsinjuice
1 cl Punt e Mes
2 stänk Orange Bitters
mousserande vin

Skaka alla ingredienser, utom vinet, med is och sila ner i ett champagneglas. Fyll upp med mousserande vin.

(Eget recept.)

Och så årets låt förstås.

Moodboard: Lumberjack

  Gud, vad jag är sen. Den här vinjetten skulle jag kommit igång med för längesen. Men det fanns ett jätteproblem: jag kunde inte hitta någon lämplig titel till den. Jag har googlat och slagit i ordböcker, jag har krystat och hyperventilerat men inget bra kom fram. 

 Ett moodboard är ju ett sånt där inspirationscollage som är lite stökigt, men som man tittar på och ändå tänker "Aha! Jag fattar!". Och ett moodboard blev det till slut. På det här uppslaget skulle bild, ord, tid, plats, färg och smak klippas och klistras ihop till något gott att dricka.

  Det var i oktober som jag började spåna kring detta och jag letade efter ett passande hösttema. Lumberjack kändes som en bra första rubrik. Jag bildsökte och hittade den här småsexiga propagandaplanschen. Som disclaimer kan sägas att jag inte förespråkar krigföring av något slag och jag tycker för guds skull inte att man ska hugga ner en massa träd i onödan, men visst finns det något romantiskt i denna skogsröjartradition? Glöm parodiska motorsågsgalningar i helskägg och flanelljackor. Dom tyngsta yxorna begravdes visserligen under 1900-talets senare hälft, det är den gamla tidens kroppsarbetande skogshuggare som ligger till inspiration här.
  Drinkarna på temat skulle vara lite ruffa och förmedla en känsla av skog och träd. Något att avnjuta i en sliten rutig skjorta. Lönnsirap och äpple var självklara smaker. Så ta den här helgen, blanda någon av drinkarna och kräma ut det sista ur hösten innan vi startar julracet 2013!




Woodpecker

2 dl torr äppelcider
4 cl Captain Morgan Spiced Gold
en skvätt lönnsirap
socker 
kanel

Värm upp cidern i kastrull utan att den kokar. Frosta ett värmetåligt glas med socker och kanel. Blanda rom och lönnsirap i glaset och slå över cidern.

(Eget recept.)

Cook's Sour

6 cl bourbon
4 cl apelsinjuice
4 cl honungslag (1:1)
2½ cl äppelcidervinäger

Skaka alla ingredienser med is och sila över iskuber i ett rocksglas. (Upphovsmannen säger att man ska garnera med äppelskivor, men jag föreslår en klase rönnbär om säsongen tillåter.)

(Recept från Rated R Cocktails.)

Allhelgoween

  Den här veckan kommer vi helhjärtat ägna oss åt en av våra mest genomsvenska urtraditioner: Halloween. Denna djupt rotade högtid har firats i Sverige sedan ungefär år 1997 efter Kristus. 80-talisterna tröttnade på den mossiga allhelgonahelgen och ville karva monsterpumpor som i familjefilmerna dom växt upp med. Idag är butikerna proppfulla med teaterblod och vampyrtänder. Det är en stor kommers, och det står klart och tydligt att vi verkligen vill ha halloween i det här landet. Så varför är den fortfarande så trevande och förvirrad? Var är sprängkraften? Tillåt mig spekulera...

  För det första vet vi inte riktigt när halloween infaller i våra kalendrar. Är det på amerikanernas fastställda datum den 31:a oktober? Är det på själva allhelgonaafton eller kvällen innan? Eller är det bara när som helst i anslutning till höstlovet? Idag verkar halloween i Sverige spänna över en tvåveckorsperiod och kommer fortsätta att vara ett tveksamt koncept tills vi kan utropa en officiell dag för detta. 

 För det andra rör det sig om kulturkrocken. Halloween konkurrerar med allhelgona och skapar en splittring mellan generationerna. Sa jag splittring? Jag menar delning som med yxa genom en vedkubb. Halloween kom till oss på 90-talet och var inget som smög sig på - DEN BARA SKULLE IN bland våra svenska seder! Men den mötte stort motstånd av en äldre generation som ville ha sin sakrala allhelgonahelg oförstörd och hade en tydligt ogästvänlig inställning till det amerikanska jippot. Och så har det fortsatt sedan dess. Barn och ungdomar går all in för halloween och möter en oförstående vuxenvärld. Dödläget blir glasklart när Gösta och Siv, som annars tycker att påskkärringar är rätt söta, inte begriper sig på detta tiggeri som ungarna på gården ägnar sig åt. Dom har inget snask att dela ut till dörrknackare och dom kommer inte bunkra upp med något till nästa år heller eftersom att halloween inte existerar i deras värld. Dom tjusigt utspökade barnen går hem med tomma godispåsar. Halloween har misslyckats i år igen. 

  Nog med svammel. Drinkarna som presenteras på Kitchen Shamanism den här veckan ska röra sig i halloweenlandet utan att gå överstyr. Till just denna post ville jag hitta en medelväg mellan halloween och den traditionella allhelgonahelgen. Det skulle vara  cocktails som kändes kusliga och lite farliga utan att bli monstruösa. Något elegant, men ändå med teatral tvist, att smutta på när man läser Edgar Allan Poe eller ser Bergmans Vargtimmen.

 Man behöver ett soundtrack till detta och där föreslår jag Salems ultraobskyra mixtape I Buried My Heart Inna Wounded Knee (följ länken). Bilden på det Blair Witch-doftande repet här bredvid utgör "omslaget". Drinkarna? Jo, det blev en fizz med en hint av lakrits, där en svart iskub så upplyftande får representera dödens skugga, samt en gotisk version av en klassisk Manhattan. 

  Pretentious much?

Silenced by Death

4 cl gin

3 cl citronjuice

2 cl Noilly Prat

1 tsk Pernod

soda

Skaka alla ingredienser utom sodan med mycket is tills shakern är kall och immig. Sila upp i ett collinsglas och fyll upp med soda. Lägg försiktigt i 1-2 iskuber färgade med svart karamellfärg. Servera med sugrör.

(Eget recept.)

Black Manhattan

4 cl bourbon

2 cl Punt e Mes

1 stänk Angostura Bitter

en strimma apelsinskal

Rör bourbon, Punt e Mes och Angostura Bitter med iskuber i en shaker eller ett lågt glas. Plocka ur isen och häll över i ett kylt martiniglas. Pressa ut oljan ur apelsinskalet ovanpå drinken. Garnera gärna med ett rött cocktailbär i botten av glaset.

(Recept från Colonel Tiki.)