Calvaire Cocktail

Hello y'all! Jag har inte glömt er eller anslutit mig till IOGT-NTO (inget fel på IOGT-NTO, jag har bara inte anslutit mig till dom). Däremot är min Whole30-diet över och jag kan blanda drinkar igen. Till mig själv!
Calvaire Cocktail mig långfredagsdrink 2017. Det är lite svårt att hitta rätt drinkar till den här högtiden och egentligen är det inte mer än namnet som anspelar till påsk.
Cububepeppar? Den är  fantastisk i rätt sällskap. Här kombineras den med mandarin och det prickar helt rätt. Själva lagen gör du med 5 msk lätt stötta cubebepeppatkorg, 1 dl vatten och 1 dl socker. Koka upp och svalna under lock. Sila och släng skräpet, Smakar skarpt. Ta det försiktigt.
Calvaire Cocktail smakar ganska tungt och namnet syftar ju främst till kullen där Jesus korsfästes. Men Calvaire är också titeln på en jävla bra belgisk skräckfilm från cirka millenieskiftet. Bara så ni vet. Se den!

Calvaire Cocktail

3 cl cognac
2 cl Mandarine Napoleon
1½ cl klementinjuice
1½ cl limejuice
3 barskedar cubebepepparsyrup
2 barskedar sockerlag
1 stänk Angostura Bitters
4 cl champagne

Blanda allt utom champagne i en shaker och skaka med is. Sila ner i ett  cocktailglas och toppa med champagne. Garnera med klementinskal.

(Eget recept.)

Scrambled Fabergé

Som en påsktradition på den här bloggen brukar jag till långfredagen göra en cocktail men en långsökt religiös anknytning. I år tänkte jag visa hur man gör drinken Ett Glas Rött, men ångrade mig och bytte spår helt.
Istället satsar jag på något som hintar om vår. Det kanske fortfarande känns avlägset, men betänk att det är åtminstone regn som faller från himlen - inte snö.
Och vad smakar mer vår än gin och färska grönsaker? Här kommer idén från en drink som min sambo fick i Warszawa i vintras. Jag minns inte vad riktigt vad som var i den mer än gin och ruccola, samt att den var mixad och väldigt grön. Den smakade väldigt grönt också.
Scrambled Fabergé är mer nerskalad och lättare. Frisk som en påskdrink ska vara. Med en blygsam mängd bladgrönsaker och gurkbitters förmedlas en krispig smak av vegetabilier utan att ta över i en cocktail som överlag känns ganska klassisk. Men överväg storleken på ruccolabladen väl. För små blad kommer inte smaka ge någon smak alls, medan för stora blad ger en otrevlig beska som förstör hela drinken. Medium är tyvärr den bästa vägledning jag kan ge här.
Nu ska jag fira min första lediga påsk sedan 2011. Trevlig helg!

Scrambled Fabergé

3 medelstora ruccolablad
5 cl gin
2 cl Lillet
2 cl äggvita
1 cl maraschino
1 stänk The Bitter Truth Cucumber Bitters

Muddla ruccolabladen varsamt i en shaker. Fyll på med övriga ingredienser och skaka med is. Finsila ner i ett kylt cocktailglas och garnera med färsk ruccola.

(Eget recept.)

Southern Cross

Hey guys! Bloggflödet har varit trögt ett tag nu. Jag kan komma på ett hundratal bortförklaringar till varför det blivit så. Jag har ett jobb att sköta och det är ett heltidsarbete att vara tvåkattspappa och jag har förlorat mig helt i kaktusodlingar och inredningsmagasin och så vidare. Men nu när vi träder in i ännu en högtid ska jag försöka få lite nytändning på bloggandet. 

Det är långfredag och jag ville ungefär som förra året göra en drink med lite pseudoreligiösa kopplingar. Första gången jag såg receptet till den obskyra Southern Cross var bland Wikitenders tikidrinkar. Enligt landsmän A Mountain of Crushed Ice och Trader Magnus går drinken att spåra via en svensk receptsamling av Elsa af Trolle från 1927 till punchboken The Flying Bowl från slutet av 1800-talet. Det är alltså pre-tiki, pre-prohibition och pre-det-mesta.

Jag blev nästan katatonisk över hur jag skulle centiliteranpassa måtten i Southern Cross. Det var stänk hit och tredjedelar dit, juice från en lime av okänd storlek och en sked socker (barsked eller soppslev?). Dessutom skulle basen bestå av St. Criox rum - alltså Cruzan - som är omöjlig att komma över här. Men med lite sunt förnuft och Plantation Barbados som ersättarrom blev balansen i drinken helt acceptabel.

Är den något att hänga i påskriset då? Man tippar inte av stolen precis, men det är en god och petit cocktail som inte helt överraskande påminner om Between the Sheets. Och jag gillar mixen av rom och brandy. Men alltså, Southern Cross... sug på namnet en stund. Southern Cross.

Southern Cross

3 cl Plantation Barbados

1½ cl brandy

2 cl limejuice

1 rågad tsk socker

1 tsk orange curaçao

1 tsk mineralvatten

Blanda alla ingredienser i en shaker och rör med en barsked tills sockret är upplöst. Tillsätt krossad is och rör om ordentligt igen. Sila upp i ett kylt cocktailglas.

(Recept från Wikitender.)

Lani-Honi

Påsken ger mig lite huvudvärk. Där julen fläker ut sig med tung kanel och kryddpeppar, och nyår fixas med bara lite bubblor, är påsken lite luddig. Visst kan den smaka gelegodis och kokta ägg, men det är inget man vill blanda en cocktail på (även om det där tillagade ägget kan låta som en utmaning). Så istället för att leta efter givna smaker blev påskdrinken mer en känslomässig grej.
Lani-Honi är en tikidrink som skiljer sig lite från andra tikidrinkar. Dels för att den bara innehåller tre ingredienser, vilket gör den praktisk om man vill blanda tikidrinkar till ett större sällskap utan att gå in i väggen, och dels mängden likör är större än mängden rom. Receptet hittade jag i Beachbum Berry Remixed och fotnoterna låter oss veta att den serverades på söderhavskryssaren SS Mariposa i början av 60-talet. Den är citrusbetonad och lätt och känns lite lyxig att klunka i sig.
Originalreceptet säger att den ska drickas ur ett mindre vinglas med krossad is, men jag valde ett annat utförande eftersom att krossad is utan sugrör är en oangenäm upplevelse för framtänderna. Bacardi funkar finfint här, men jag tror att Havana Clubs motsvarighet funkar ännu mer finfint (problemet är att flaskorna liksom blir tomma ibland). I vilket fall som helst får Lani-Honi symbolisera påsken och framför allt våren i sin ljusa enkelhet. Hau'oli Pakoa!

Lani-Honi

4 cl Bénédictine
3 cl vit kubansk rom
1½ cl citronjuice

Skaka samtliga ingredienser med is och sila upp över isbitar i ett kylt och rymligt cocktailglas. Lani-Honi övertygar utan garnering.

Foi Na Cruz

Okej. Det är långfredag och det här är långfredagens långsökta drink. Men jag ska göra mitt bästa för att förklara hur det gick till...
Att göra en drink utifrån påskens sanna innebörd faller sig inte självklart när man är skapligt ateistiskt lagd. Det enklaste är att bara hälla upp ett glas rött, alternativt ta ett fotbad och dricka vattnet efteråt, men eftersom att jag trots allt diggar Jesus och tycker han är skönlitteraturens första superhjälte borde han ändå förtjäna något lite spexigare.
Nu kommer det krystade: Foi Na Cruz betyder, grovt översatt, det hände på korset på portugisiska (det har Nick Cave lärt mig) och the original långfredagen var ingen vacker syn (det har Mel Gibson lärt mig). Cachaça kommer från Brasilien och där talar man portugisiska, eller hur? Basspriten matchar namnet. Men Kristus var aldrig i Brasilien, så vi fyller på med några väldigt röda ingredienser som kanske kan illustrera det som utspelade på Golgata. Tanken var god, men när drinken är skakad drar den mer åt grisrosa än blodrött - såvida den korsfäste i fråga inte var någon nersupen mafioso som faktiskt hade utspädd Campari i ådrorna.

Det har också, för att svära i kyrkan, varit ett mindre helvete att få den här drinken balanserad. Den blev antingen för söt, för bitter eller för Caipirinha gone insane. I slutändan lutar den fortfarande åt det söta hållet, men cachaçans eldighet och den nästan stickiga beskan från Campari bidrar med ett vuxet motstånd. Ha inte för bråttom när du dricker den - den är en sån där drink som blir bäst av att få stå i 10 minuter och verkligen bli iskall. Jag är nöjd över att ha parat ihop cachaça och Campari (och vanilj!), även om det slutar med att min "bibliska" drink helt saknar koppling till böckernas bok.

Foi Na Cruz

4 cl cachaça
5 cl blodapelsinjuice
3 cl citronjuice
2 cl demerararom
2 cl Campari
2 cl vaniljsyrup

Skaka samtliga ingredienser med is och sila upp i ett dubbelt rocksglas. Använd en vaniljstång som drinkpinne. 

(Eget recept.)