Where Snowmen Never Melt

Jag sa ju att att vi inte skulle ses igen förrän dan före dopparedan, men med så lång tid mellan fjärde advent och själva julafton kan jag inte långa bli att slänga in en bonusdrink. Och nu ska vi hålla det enkelt och okomplext. Den som gillar långa vodkadrinkar ska få sitt även i juletid.

Saffranspannacotta med hjorton är en favoritdessert som jag alltid brukar göra vid den här tiden på året och just den smakkombinationen ville jag få in i en drink... till exempel med en orgeat och finsk bärlikör.
För en gul och fin orgeat slänger du bara ner ett paket saffran i uppkoket om du följer det här gamla receptet. Vilken vodka du använder bestämmer du själv, men jag måste ge en shout out till Norvegia. Den är ren, len och frisk som glaciärvatten och har blivit min nya favoritvodka. Jag brukar köpa den i Polen, men jag hoppas att den blir tillgänglig på Systembolaget snart.
Ska vi smakanalysera Where Snowmen Never Melt då? Mandel, saffran, hjortron... min sambo säger Zingo, men jag håller inte med... nej, det finns inga överraskningar här. Alla drinkar behöver inte överraskningar. Dom behöver bara vara goda.
Skål och, eh, gul jul!

Where Snowmen Never Melt

5 cl vodka
2 cl citronjuice
2 cl saffransorgeat
1 cl Lapponia Lakka
5 cl sodavatten

Skaka allt utom sodavattnet med is och sila över iskuber i ett collinsglas. Toppa med sodavatten och rör om lätt.

(Eget recept.)

MxMo XCVI: Drink of Shame // Ragnar the Gentleman

Ever since I started this blog I have wanted to participate in the monthly online cocktail party known as Mixology Monday, and I think it's about darn time to overcome this fear of grammar and just do so. So here's my first post in English. April's theme is Drink of Shame and the event is hosted by Whitney over at Tipicular Fixin's. Please, read her announcement post here, but, in short, it's all about resurrecting those good bad drinks of your youth and recreate them or just leave them as they were.

Now, any Swede who turned 18 by the turn of millenium is most likely familiar with "modern classic" highball Ragnar, with its base of black currant flavored vodka and an unhealthy pour of fruktsoda (basically a Swedish 7Up). This overlong and extremely diluted drink was often served with a slice of lime and some three ice cubes floating atop the whole mess. Yes, it was totally bad, but it was also cheap, and to me and my friends undeveloped palates it tasted just fine and kept us all fuelled during our first nights out.

Today I haven't had a Ragnar in over a decade, and I would not think of drinking one again, not even for the nostalgia of it. But can a remix bring ol' Ragnar a little justice?

The original recipe goes something like: 2 oz. Absolut Kurant, ½ oz. lime juice (sometimes Rose's for an even more sugary sensation) and about 6 or 7 oz. fruktsoda (sub any lemon lime soda), all built in a highball glass with as little ice as possible. For the reconstruction of Ragnar I wanted to keep it a vodka drink, not adding too much extra to it, but only making it shorter and tighter. The crème de cassis boosts that black currant flavor that almost disappears in the original longdrink, while the Aperol retains its citrusy taste and adds a subtle bitterness that is very much welcomed.
Do I feel nostalgic while drinking it? Do I hear Shakira yell Whenever, wherever somewhere in the background? Not really, thank god. It sure has the flavors from that certain highball that I used to like, but with this incaration Ragnar has transformed from a slouchy brat into a grown-up gentleman. Perhaps I myself will do that too one day.

Ragnar the Gentleman

2 oz. vodka 
½ oz. lime juice
½ oz. crème de cassis
½ oz. Aperol
¾ oz. soda water

Shake everything - except soda water - with ice and strain into chilled cocktail glass. Top with soda water and garnish with a lime peel. 

Fruktstund: Hallon

Ja. Hallonet är en frukt. En väldigt pytteliten frukt och det är helt okej att kalla den bär. Jag tror inte att hallon behöver beskrivas närmare för någon. Poängen med den här fruktstunden är snarare att påminna om att det är i detta nu som hallonen ska ätas.
Det går att köpa sig bra odlade hallon för en onödigt dyr peng under sommaren om måste ha just stora, rosa och relativt maskfria bär, men den som kan koppla bort sitt estetiska sinne, och främst vill åt smaken, har sällan långt till närmsta skogshallonbuskage.
Jag är torsk på självplock och har ett "hemligt" hallonställe som jag försöker besöka varje sommar. På grund av torkan fanns det dock i år inte en levande buske kvar när jag kom dit, så jag fick söka mig till dom mer uppenbara hallonställena utmed cykelvägarnas skuggpartier. Dom bästa bären frodas längst in i snåren tillsammans med brännässlor och mängder av insekter. Jag är en sån människa som blir panikslagen så fort en geting hörs i närheten, så man kan säga att hallonplocket inte blev årets fridfullaste stund.
Hallon förknippas kanske inte med "findrinkar", men om vi inte tar oss själva på så stort allvar för en stund så är det bara att erkänna att dom förmedlar sommar på ett härligt friskt och lagom sött vis. Muddlade i smashdrinkar eller bara pureade med bubbelvin - med hallon kommer man långt på enkla medel. Det går också att göra en fint röd syrup på bären som kan användas som ett alternativ till grenadine.
Importhallon under resten av året ska undvikas. Frysta bär är i så fall bättre. Men framför allt: Just nu, i månadsskiftet juli-augusti, finns det utsökta vildhallon i vartannat dike. Det följer med någon äcklig spindel och ett par larver, men se det som lite proteinberikning i drinken. Eller sylten, för all del.

Raspberry Mojito

½-1 dl färska hallon (efter smak)
en näve myntablad
5 cl vit rom
2 cl limejuice
2 cl sockerlag
6 cl sodavatten

Muddla mynta och hallon i ett tumblerglas. Häll över rom, limejuice och sockerlag. Fyll upp med krossad is. Rör om hastigt och toppa med sodavatten.

Q.B. Cooler

Q.B. Cooler kunde blivit en av alla tikidrinkar som följde Donn Beach ner i graven om det inte varit för att den spelade en viktig roll i dramat om vem som var upphovsman till Mai Tai. Q.B. står för Quiet Birdmen som var namnet på det hemliga sällskap för pilotveteraner från första världskriget som drinken ursprungligen tillverkades åt innan den hamnade på Don the Beachcomber's drinkmeny. Att där också serverades en Mai Tai Swizzle är egentligen en pettitess - enligt dispyterna som uppstod ska det varit smakprofilen från Q.B. Cooler som Trader Vic "stal" och blandade sin Mai Tai som vi känner den idag. 

Vi kommer aldrig få veta hela sanningen kring Mai Tai, men efter att ha sippat på en Q.B. Cooler låter inte berättelsen orimlig, för nog fan smakar den nästan som Trader Vic's Mai Tai. Hur det är möjligt är däremot helt förnuftsvidrigt. Dom enda ingredienserna drinkarna har gemensamt är lime och rom, och det är inte ens samma rom!
Ändå talar vi inte om ett alternativ till Mai Tai. Q.B. Cooler är kryddigare och även om den är väl gömd i drinken så finns där en lätt apelsinsmak. Den bygger också på Donn Beachs karaktäristiska mix av multipla romsorter och är betydligt krångligare att göra, men om man har energin att mäta upp Q.B. Coolers digra innehållsförteckningen blir man belönad med riktigt fin tikihistoria att insupa. Bokstavligen insupa.

Q.B. Cooler

3 cl jamaicansk guldrom
3 cl vit kubansk rom
1½ cl demerararom
3 cl apelsinjuice
3 cl sodavatten
1½ cl honungslag
1½ cl limejuice
1 cl falernum
2 stänk Angostura Bitters
½ tsk ingefärssyrup

Mixa samtliga ingredienser på hög hastighet (ja, inklusive sodavattnet) med en dryg deciliter krossad is i fem sekunder. Häll över osilat i en tikimugg och fyll eventuellt upp med ytterligare krossad is. Garnera med mynta.