Fruktstund: Blåbär

Nämen, titta! Efter ett års frånvaro är fruktstunden tillbaka med något som definitivt är ett bär. De horribla väderförhållanden som skakat landet "sommaren" 2015 har i alla fall gjort skogarnas blåbär stora, mörka och smakrika. 

Jag älskar blåbär. I yoghurt och paj, som sylt och saft eller bara direkt från riset. Det trista är att plocka dom. Jag hade tålamod till ungefär en halvliter den senaste gången och min rygg var inte direkt överlycklig. Men det får det vara värt, för det är bara nu på året som det är någon mening att äta blåbär. Djupfrysta bär lämpar sig fortfarande för smoothies och smulpaj, men inte mycket mer än så. Och vindruvsstora färska blåbär för 49 kr per plasttråg mitt i vintern... Vem försöker du lura? Dom smakar ingenting. Ingenting alls.

Jag har inte riktigt utforskat blåbärets användningsområde i drinkar än, men det verkar vara begränsat. Kanske för att dess stora smak krossar allt motstånd och man kan lika gärna ta ett glas blåbärssaft istället (inte mig emot, egentligen). Skalet är inte heller särskilt drickvänligt och bör muddlas mycket försiktigt om bären ska användas färska. 

Förresten: Våra blåbär (Vaccinium myrtillus) kallas billberries på engelska. Odlade amerikanska blueberries tillhör samma släkte och smakar snarlikt, men ack, same but different.

Blueberry Rum Smash

färska blåbär

2 cl citronjuice

1 msk råsocker

4½ cl vit rom

1 klunk ginger ale

Täck botten på ett dubbelt rocksglas med blåbär. Fyll på med citronjuice och råsocker och muddla bären försiktigt. Fyll glaset med krossad is och häll i rommen. Toppa med ginger ale och servera med en drinkpinne att röra med.

(Recept från The Kitchn.)

Fruktstund: Hallon

Ja. Hallonet är en frukt. En väldigt pytteliten frukt och det är helt okej att kalla den bär. Jag tror inte att hallon behöver beskrivas närmare för någon. Poängen med den här fruktstunden är snarare att påminna om att det är i detta nu som hallonen ska ätas.
Det går att köpa sig bra odlade hallon för en onödigt dyr peng under sommaren om måste ha just stora, rosa och relativt maskfria bär, men den som kan koppla bort sitt estetiska sinne, och främst vill åt smaken, har sällan långt till närmsta skogshallonbuskage.
Jag är torsk på självplock och har ett "hemligt" hallonställe som jag försöker besöka varje sommar. På grund av torkan fanns det dock i år inte en levande buske kvar när jag kom dit, så jag fick söka mig till dom mer uppenbara hallonställena utmed cykelvägarnas skuggpartier. Dom bästa bären frodas längst in i snåren tillsammans med brännässlor och mängder av insekter. Jag är en sån människa som blir panikslagen så fort en geting hörs i närheten, så man kan säga att hallonplocket inte blev årets fridfullaste stund.
Hallon förknippas kanske inte med "findrinkar", men om vi inte tar oss själva på så stort allvar för en stund så är det bara att erkänna att dom förmedlar sommar på ett härligt friskt och lagom sött vis. Muddlade i smashdrinkar eller bara pureade med bubbelvin - med hallon kommer man långt på enkla medel. Det går också att göra en fint röd syrup på bären som kan användas som ett alternativ till grenadine.
Importhallon under resten av året ska undvikas. Frysta bär är i så fall bättre. Men framför allt: Just nu, i månadsskiftet juli-augusti, finns det utsökta vildhallon i vartannat dike. Det följer med någon äcklig spindel och ett par larver, men se det som lite proteinberikning i drinken. Eller sylten, för all del.

Raspberry Mojito

½-1 dl färska hallon (efter smak)
en näve myntablad
5 cl vit rom
2 cl limejuice
2 cl sockerlag
6 cl sodavatten

Muddla mynta och hallon i ett tumblerglas. Häll över rom, limejuice och sockerlag. Fyll upp med krossad is. Rör om hastigt och toppa med sodavatten.

Fruktstund: Jordgubbar

Min syster påstår att hon inte gillar jordgubbar. Därför skriver vi detta med utgångspunkt att alla älskar jordgubbar - utom hon. Vi vet att jordgubbar är mumma med glass och grädde. Dom utgör fantastiska pajer och desserter och helt fantasilösa drinkar. Muddlade eller mixade gubbar må vara sommar i ett glas, men står sällan för något oväntat. Liksom: Åh! En mojito med jordgubbar! En margarita... med jordgubbar! Och så vidare.

Frozen Strawberry Daiquiri är inte bara den folkligaste jordgubbsdrinken utan har även blivit så intimt förknippad med daiquirin över huvud taget att man faktiskt tror att Hemingway satt nere i Havanna och blev aprak på jordgubbsmos. Jag ska inte baktala den slushiga daiquirin - den är god och fin att se på, men är mer en efterrätt än en cocktail. Och den smakar som man förväntar sig: jordgubbar och lite billig sprit. Men man kanske inte vill bli överraskad heller? Vi lever för våra färska jordgubbar under sommaren och vill att det vi blandar på dom ska smaka just färska jordgubbar? Personliga preferenser, som alltid. Själv tar jag gärna en Kentucky Buck till.

Det går inte att tala om jordgubbar utan att komma in på den slumrande patriotism som väcks i landet från midsommar till skolstart. Alla hävdar att svenska jordgubbar är bäst. Det är en osanning som inte är helt felaktig. Om du äter grekiska jordgubbar när dom är i säsong i Grekland kommer dom antagligen vara minst lika goda som svenska. Om du däremot köper belgiska anabolagubbar mitt i vargavintern så, ja, då vinner våra närproducerade sommarbär. Den importerade varianten smakar som en munfull luft och bör undvikas till varje pris om det inte är en tårta som ska dekoreras. Det djupfrysta alternativet är ett bättre val om man är sugen på jordgubbar under vinterhalvåret. Dessa funkar bra i smoothies och (you guessed it!) Strawberry Daiquiris.

Strawberry Basil Smash

2 jordgubbar

en nypa basilikablad

5 cl vodka

3 cl agavesirap

1½ cl limejuice

Muddla jordgubbar och basilika i ett tumblerglas. Blanda i övriga ingredienser och rör om. Fyll upp med krossad is.

(Recept utklippt ur DN sommaren 2013, borttappat och återskapat ur minnet.)

Update: Hittade receptet och det säger det lyder 3 jordgubbar, 7 basilikablad, 5 cl vodka, 2½ cl citronjuice, 2 cl agavesirap. So close, yet so far out... 

Fruktstund: Citron

Det är lätt att mosa citronen under superlativ. Ja, den är älskad, fantastisk, ett oumbärligt verktyg för en balanserad cocktail... och ändå ganska ospeciell. För vad smakar den egentligen? Alla som har bakat muffins på citronzest vet att det visst finns en tydlig smak och doft där, men själva juicen är sur som stryk och inte mycket mer. Men det är ju det vi vill åt. Citronjuice har den mest neutrala syran i citrussläktet. Det är den som gör en sour sur, jämnar ut sötma och ger en frisk fläkt till vilken tungviktare den än kommer i närheten av.

Citronens yttre skal är fullproppat med aromatiska oljor och är inte bara dekorativt som garnering utan fyller också en funktion i själva drinken. Där är det viktigt att få med så lite som möjligt av det tjocka vita lagret som ger en besk och otrevlig bismak. Detta gör citronen mindre lämplig för muddling än till exempel lime.

Det finns en uppsjö variationer av citron, men i Sverige är det sällan vi har olika sorter att välja mellan när vi går och handlar. Däremot finns det oftast ekologiska alternativ. Vi avslutar med den gamla vanliga ramsan: Pressa din egen juice! Att köpa små gula klämflaskor är ett effektivt sätt att totalförstöra din drink. Det spelar ingen roll vad som står på etiketten - det är inte citronjuice. 

Ti'Punch

2 citronklyftor
6 cl ljus rhum agricole
1 stänk sockerlag

Kläm juicen ur citronklyftorna direkt i ett tumblerglas. Lägg skalen i botten och fyll upp med iskuber. Häll i rom och sockerlag och sväng glaset i handen för att blanda.

Fruktstund: Lime

När det handlar om vilken som är den viktigaste cocktailfrukten kommer det nog alltid vara ett dött lopp mellan citronen och limen. Ibland talas dom om nästan som tvillingar. Båda gör sitt jobb i vilken syrlig drink som helst och i exempelvis Margarita är det vitt accepterat att använda den av dessa citrusfrukter som finns närmast till hands. Men är dom så lika varandra egentligen? Inte så värst. Där citronen har som huvuduppgift att bara vara chockerande sur är limen betydligt mildare och tappar inte karaktären i sin egen syrlighet. Valfri sour med lime kommer alltså förmedla mer frukt än valfri sour med citron. Den exotiska känslan harmoniserar också inte så oväntat med andra tropiska smaker och gör den oumbärlig till tikidrinkar.
Jag äger en ganska kass cocktailbok från 80-talet där limen beskriv som svåråtkomlig och dyr för svenskar. Mycket har uppenbarligen hänt sedan dess och idag kan vi köpa lime för några växelmynt året runt. Lime förblir dock en importvara som ofta skeppats från central- eller sydamerika, så det är missvisande att säga att den egentligen har någon säsong i Sverige. Limens skal är rikt på smak och gör den populär att muddla, men skrubba för guds skull frukten i varmt vatten först om du inte tycker att bekämpningsmedel är nyckelingrediensen i en Mojito. Och det finns inga ursäkter att inte välja ekologiskt odlad lime vid dom tillfällen dom poppar upp i fruktdisken.
Behöver vi ens nämna att lime alltid ska vara färskpressad? Så kallad limejuice från små gröna flaskor kan i bästa fall smaksätta ditt bordsvatten men hör inte under några omständigheter hemma i en drink.
Annars är det rätt svårt att misslyckas med denna gröna sköning. För alla älskar lime och limen älskar dig.

Caipirinha

½ lime
1 msk rårörsocker
6 cl cachaça

Skär limen i mindre delar och muddla med socker i ett tumblerglas. Fyll på med cachaça och krossad is.

Fruktstund: Grapefrukt

Idag den 25:e februari, nådens år, är Grapefruktens dag. Ja, det är sant och det är inget jag hittat på själv. Grapefruktens dag är en av våra mycket viktiga matdagar vid sidan av Grynkorvens dag 17/10 och den lite mer suggestiva Måltidens dag 18/10 (det är alltså dagen då man äter en måltid).
Denna dunderklump bland citrusfrukter står, trots sin storlek, fortfarande i skuggan av limen och citronen som basingrediens och får sällan spela huvudroll i en drink till skillnad från apelsinen. Vad är problemet? Varför hanteras inte grapefrukten som en "riktig frukt"? Antagligen för dess avvikande beteende: den är besk. Någon nedärvd fördom säger att en frukt som ser ut som en apelsin bara inte ska smaka så.
Men strävheten ger grapefrukten en fördel. En klassisk cocktail bygger ju, vid sidan av spritbasen, på fördelningen mellan sött, syrligt och bittert - precis dom smaker vi hittar i en grapefrukt. En skvätt grapefruktjuice kan därför helt ensam rädda en drink som råkat bli lite obalanserad.
Fruktköttets färg spänner från vit till djupt röd. Den vita varianten är eftertraktad som drinkingrediens men kan vara knepig att hitta även när grapefrukten är i så kallad säsong. Färgen i sig påverkar dock inte smaken som snarare avgörs av fruktens mognadsgrad. Vilken färg och sort man än väljer ska man vara medveten om att det egentligen aldrig är säsong för grapefrukt på våra breddgrader. Frukterna vi köper kommer ofta från USA eller med lite tur från medelhavsområdet. Man kan säga att det är just nu man köper dom minst miljövådliga grapefrukterna. Men just idag, och några andra dagar, är det det helt okej att unna sig en stor frukt som gör små underverk.

Gantt's Caipirissima

¼ grapefrukt, skuren i mindre delar
3 cl kanelsyrup
6 cl rhum agricole (Clement VSOP)

Muddla grapefrukt med kanelsyrup i ett dubbelt rocksglas. Fyll upp med krossad is. Tillsätt rom och rör om.

(Recept från Colonel Tiki.)

Fruktstund: Apelsin

Ett glas färskpressad apelsinjuice på morgonen gör hela dagen. Så fräscht och enkelt. Även om denna citrusfrukt inte är riktigt lika cocktailessentiell som lime och citron spelar apelsinen ändå en huvudroll många omtyckta drinkar. 

En apelsin är en apelsin. Eller? Det finns en ohygglig massa sorter i världen och alla har sina särdrag. När man pressar juice för att blanda är det främst två typer av apelsiner man bör hålla koll på: dom som har navel och dom som inte har navel. Naveln är den siamesiska apelsintvillingen inuti frukten. Den lilla utväxten under skalet högt upp på apelsinen är alltså början till en ny frukt. Apelsiner med navel är lätta att skala och goda att äta, men dom är inte odlade för att göra juice av. Saftigare och smakrikare juice får du ut av dom utan navel, men den soliga färgen som gärna förknippas med apelsinjuice får antagligen stryka på foten för en mörkare ton (men hallå, en orange är faktiskt orange). Navelfria frukter saluförs ofta som just juiceapelsiner och fyller sin funktion väl.

Apelsinen är även undantagens citrusfrukt. Där lime, citron och grapefrukt alltid (ALLTID!) ska vara färskpressad finns det omständigheter kring apelsinen som gör det legitimt att köpa färdig juice. Lathet är fortfarande ingen ursäkt, men under sommarhalvåret när apelsiner är off-season kan man göra sig en vinst på att välja en färdig produkt istället för att köpa träiga "färska" frukter. Juicen i fråga bör inte vara från koncentrat och den kan vara värt lägga ut några extra slantar för en autentisk smak. Håll utkik efter juice gjord av Valenciaapelsiner från USA.

Men vid den här tiden på året är apelsinerna som allra bäst och den är inte svårt att hitta fina sötsyrliga apelsiner från medelhavsområdet, både med och utan navel. Välj frukter som känns tunga för sin storlek och har ett tunt och lite grönaktigt skal så ska du nog få till en fin juice. Och du, glöm inte att sila juicen. Ingen vill ha en drink full av fruktköttslamsor!

Screwdriver

4-6 cl vodka

apelsinjuice

Fyll ett högt glas med isbitar. Häll över vodka och fyll upp med apelsinjuice. Rör om med valfritt verktyg.

Fruktstund: Druvor

  Det här blir en kort fruktstund. För vad kan vi säga om vindruvor? Jo, man gör vin på dom. Och eftersom jag är en ganska kass vinkännare hänvisar jag den som vill lära sig om en massa olika druvsorter till någon annan bloggare som vet vad hen pratar om.

 Vad jag däremot vet är att druvorna vi köper färska är en piss i havet (ursäkta min franska) av världens enorma vinproduktion. Ofta odlas särskilda bordsdruvor som är så överbesprutade att Naturskyddsföreningen har klassat dom som rent hälsovådliga. Som tur är finns ekologiska vindruvor tillgängliga för den som månar om sig själv och miljön men ändå tycker det är klassigt att ha en klase druvor på fruktfatet. Själv köper jag bordsdruvor kanske en eller två gånger om året. Jag tycker helt enkelt att dom är för smakfattiga för att bli prisvärda. 

   Sätter vi vin och sprit åsido har inte vindruvor något jättebrett användningsområde i drinkar mer än som dekoration. Dom är tjusiga i fruktbål, på en cocktailpinne eller draperade över glaset, och så ska man ju ha ett par russin guppande i en Gröna Hissen. Så varför väljer jag druvorna som fruktstund nu och inte om ett år när fantasin börjar tryta? För att det är allhelgoweenvecka och jag ville göra den här simpla lilla hyllningen mitt favoritspöke...

Slimer

4 cl ljus rom
limeläsk
gröna vindruvor (skalade och frysta)

Fyll ett tumblerglas till hälften med frysta druvor. Häll över rom och fyll upp med läsken. 

(Recept från Rum Therapy.)

Fruktstund: Äpplen

  Du gillar äpplen. Det måste du göra för jag har aldrig träffat en människa som inte äter äpplen i någon form alls (och som inte är allergisk förstås). Själv får jag sällan riktiga äppelcravings och dom gånger jag vill ha ett rent äpple har jag inga problem att betala pengar för ett stort och blankt grönt sådant, men just nu bågnar träden därute av små buckliga frukter som inte kostar något. Och allt man kan plocka själv ska man ju ta vara på. I söndags cyklade jag och sambon ut på äppeljakt. Två av hållplatserna bar inte mycket till skörd, men det tredje trädet var fullt av fina röda äpplen. Dessa satt kvar på sina grenar allra högst upp och lyckan var fullkomlig när jag fick apa mig upp i trädkronan. Sambon, som stod nedanför för att fånga fallande frukt, klarade sig med livet i behåll när en hel släppte och vi fick ihop mycket mer än tillräckligt med äpplen för den tilltänkta pajen. 

  Det verkar faktiskt inte finnas några begränsningar för vad man kan göra av äpplen. Mos, kompott, kräm och gelé eller paj, muffins och kakor i alla tänkbara varianter är några exempel. Man ha dom i salladen eller bokstavligen i maten (typ upptryckta i en anka). När det kommer äpplen i flytande form hittar vi även där ett brett spann med allt ifrån koncentrerad juice för fyra spänn till dyr calvados, och däremellan finns sånt som must och cider, likörer, applejack och snorgröna mixer med tvivelaktig halt av äkta vara. Även färska äpplen kan användas i cocktails, men oavsett om det är som ingrediens eller dekoration bör man komma ihåg att dom oxiderar snabbt och ger ett brunt och otrevligt intryck. Lite citronsyra behövs alltid för att hejda den här processen lite.

  Plocka dina äpplen medan dom är gratis, experimentera och ha kul. Av frukterna vi har kvar hemma blir det nog en paj även denna söndag. Äppelpaj som simmar i vaniljsås är kanske det bästa som finns.

Sinister Cider

ett urkärnat äpple

½ lime

6 cl vodka

3 cl äppelcider

3 cl lönnsirap

soda

Dela äpplet och limen i småbitar och muddla i en shaker. Häll över vodka, äppelcider och lönnsirap och fyll upp med is. Skaka i en minut och sila upp i ett martiniglas. Toppa med en skvätt soda.

(Recept från Martha Stewart.)

Fruktstund: Plommon

  Det bästa med plommon är att dom finns att palla i varannan trädgård på sensommaren. Men eftersom att jag i år har haft lite svårt att fatta när sommaren slutade och hösten tog vid så var säsongen redan över när jag ringde Granny och tänkte plundra hennes träd. Det slutade med att jag fick känna mig som både en idiot och miljöskurk när jag stod i kassan och skulle betala för ett litet plasttråg med italienska plommon. Om jag bara hade varit ute en vecka tidigare... Men frukterna var saftiga och goda, och det var trots allt första gången i mitt liv som ett par plommon kostat mig pengar. 

 Plommon i ojäst form är kanske inte den vanligaste drinkingrediensen.  Däremot att dom fantastiska att att göra en enkel kompott eller marmelad på, eller lägga in och äta till glass. Eller så gör man som jag, om jag nu inte hade varit så trög i år, en chutney kryddad med kanel och chili att ha till fläskkött och massa gräddsås. Men framför allt är plommon smaskigast att plocka upp direkt från gräsmattan och tugga i sig au naturel. Alla som tycker plommon är lite för gott känner dessutom till dess smörjande effekt på matsmältningssystemet. Men det är ju en annan och ganska osmaklig historia. 

Plum Prosecco

ett plommon

1 tsk florsocker

1 msk vatten

kall Prosecco

Hacka plommonet i mindre bitar och avlägsna kärnan. Mixa tillsammans med florsocker och vatten till en jämn massa och fördela i två champagneglas. Fyll upp med väl kyld Prosecco.

(Recept från Food Network)

Fruktstund: Ananas

  Jag hyser en uttalad hatkärlek till ananasen. Jag är fullkomligt förälskad i ananasens uppenbarelse. Den är helt bisarr. Den ser inte klok ut med sitt skrovliga huvud och sin spretiga frisyr. Ananasen är en rolig frukt och att låta den stå framme och bara vara knäpp är en stämningshöjare i köket. Men jag äter inte ananas. Inte i fruktsallad, inte till glass, inte på pizza och absolut inte rakt av. Jag har aldrig tyckt att den smakar bra.

  På senaste tiden har jag dock kanske börjat försonas med den märkliga frukten, och mer än att tycka den smakar illa så tycker jag att den smakar konstigt. Ja, den smakar ananas. Men så förmedlar den också en så exotisk känsla att jag ändå vill ha smaken där - fast med måtta. 

  Ananas härstammar från Bolivia och Brasilien, men den vi köper i Sverige är oftast odlad i Centralamerika. Man ska vara medveten om att odlingen kräver stora mängder bekämpningsmedel och långa transportsträckor. Tyvärr har jag aldrig sett en ekologisk ananas i mina lokala fruktdiskar.

Bra naturtrogen ananasjuice.

  I det här landet brukar vi ananas i tre huvudsakliga former: färsk, juice och konserv. Den sistnämnda får mig att rygga tillbaka på samma sätt som en annan reagerar på en burk surströmming. Den konserverade varianten bör inte användas i cocktails. Annars är är ananasen essentiell i tropiska drinkar. Det är fullt möjligt att pressa saften ur en ananas i en vanlig citruspress. Att muddla eller mixa fruktköttet och pressa genom en sil är en annan variant, eller så släpar man fram sitt odjur till råsaftcentrifug. Det beror på hur mycket man orkar bråka för dom kanske 8 cl juice som drinken kräver.

Dålig juice av nyansen "sankmark".

  Så jo, jag köper färdig juice. Och det är helt okej att göra så  om man har två saker i minnet: det ska vara ren ananasjuice, inte mulitivitamindryck med 99 andra frukter på förpackningen, och den ska vara osötad. Man vill ju att produkten ska efterlikna den färska varan så mycket som möjligt. Fontana producerar ett prisvärt alternativ som åtminstone ser skapligt nypressad ut. Ett par droppar citron i mätglaset kan dämpa den där lite överdrivna smaken som dom flesta köpta juicer har. Smakar den fortfarande för dominant kan man minska mängden något och ersätta med något syrligare, till exempel Sweet & Sour Mix (en lag av lime och citron, så ställ tillbaka thaisåsen!).

  När man garnerar med ananas är det mest den egna fantasin som sätter gränserna. En liten bit på en drinkpinne, en redig skiva på kanten  eller hela toppen nedtryckt i glaset - allt är tillåtet!