Tiki Holiday Countdown: The Gloegg

Sist ut i årets Tiki Holiday Countdown är min egen mash-up av tikifeeling och traditionellt nordligt julfirande. Vanlig glögg var utgångspunkten. Eller snarare: Hur skulle glögg smaka om glögg var en tikidrink? Och ur den frågeställningen föds The Gloegg.

Tanken är alltså inte att efterapa riktig glögg. Ingen ska dricka drinken och tänka Mmm, iskall skakad glögg... Det är en romdrink som står på egna ben, även om den råkar ha en fot på valfri söderhavsö och den andra stadigt förankrad i det svenska vardagsrummet.

Vi har våra julkryddor, men det ska till något mer för att skruva till drinken. Något som blir den felande länken mellan tiki och svenssonjul. Tranbär, någon?

Tranbär förknippas gärna med ljus sprit och allra mest vodkadrinkar. För att passa in i en djup bas av mörk rom kommer vi använda torkade bär och koka en syrup. Tranbären får fint sällskap av bittra pomeransskal som ger lite schysst klös. Så fram med kastrullerna!

Tranbär- och pomenranssyrup

2 dl vatten

2 dl socker

1 dl torkade tranbär

4 torkade pomeransskal

Hacka tranbären grovt och blanda med övriga ingredienser i en kastrull. Koka upp under omrörning tills sockret löst sig. Låt svalna under lock och ställ i kylskåp över natten. Sila genom en finmaskig sil. Tryck lätt på massan med en sked för att få ut så mycket vätska som möjligt. Häll upp lagen i en ren glasburk och förvara i kylskåp i ca 2 veckor.

Det var den jobbiga biten. Härifrån är den tjusigt röda drinken är barnlek att göra. Den ska inte ens garneras. Och på det eleganta sättet markeras fjärde advent och slutet på Tiki Holiday Countdown för den här gången.

The Gloegg

6 cl Flor de Caña 4 Year
2½ cl tranbär- och pomeranssyrup
2 cl portvin
2 cl limejuice
2 cl vit grapefruktjuice
1 tsk kanelsyrup
1 tsk pimento dram
3 stänk Peychaud's Bitters

Skaka allt med krossad is och dubbelsila ner i ett kylt cocktailglas. 

(Eget recept.)

Pumpkin Gets a Snakebite

Medan vissa av oss (inga namn) redan hunnit julpynta sina fönster med häpnadsväckande smaklöshet firas i detta nu thanksgiving på en annan sida av Atlanten. Mest förknippas högtiden med kalkon, tranbärssås och sötpotatis, men thanksgiving är också sluttampen på den långa amerikanska pumpasäsongen. Och det tänker köket anamma för att bromsa upp julnojan en aning.

Receptet på Pumpkin Gets a Snakebite skulle kunna bli precis hur långt som helst. Inte för att drinken är krånglig att blanda eller att det är svårt att göra syrup av pumpa, utan för att pumpan måste vara krämig och slät som barnmat. Nu har jag hört ryktesvägar att flera stora livsmedelskedjor i Sverige säljer pumpapuré på burk, men jag har aldrig sett någon. 

Det är betydligt fler etapper mellan en knubbig pumpa och färdigt mos än man tror, och det kräver både tid och utrymme. Men istället för att återge steg för steg tänker jag bara länka till den här illustrerade manualen från Serious Eats som var mig väldigt behjälplig i detta.

När purécirkusen väl är över är det dags att koka pumpasyrup. Eller låt oss kalla det Pumpkin Spice Syrup, för den är tungt smaksatt med kryddorna som är norm tillsammans med pumpa i diverse bakverk. Av den syrup som inte används som drinkingrediens får jag en känsla av att den är väldigt trevlig i varm choklad.

Pumpkin Spice Syrup

2 dl vatten

2 dl socker

3 msk pumpapuré

1 tsk färsk riven ingefära

½ tsk vaniljextrakt

½ tsk nymalen muskotnöt

1 krm malda kryddnejlikor

Rör socker och vatten under uppvärmning och sänk temperaturen när sockret löst upp sig. Tillsätt kryddorna och pumpapurén och sjud i 15 minuter. Låt svalna under lock. Sila blandningen genom ostduk (alt. kaffefilter) och släng kladdet som blir över. Häll lagen i en ren glasflaska och förvara i kylskåp i cirka 3 veckor. 

Den färdiga drinken är ett härligt möte mellan den hemtreliga kryddmixen och lite mer utmanande sydamerikanska smaker. Men den är inte uppkäftig på något vis, utan len och söt och passar som en after dinner. Och Kahlúa?! Ja, jag insisterar. Den där minimala hinten av kaffe knyter faktiskt ihop hela drinken och ger ett värdigt avslut på hösten.

Pumpkin Gets a Snakebite

6 cl reposado tequila

2½ cl pumpkin spice syrup

½ tsk Kahlúa

3 stänk Amargo Chuncho Bitters

en strimma apelsinskal

Rör allt (utom apelsinskalet) med is och sila över iskuber i ett whiskyglas. Sänk ner apelsinskalet i drinken. 

(Eget recept.)

Hell on the French Riviera

Mon Dieu.

Efter att ha spenderat ett drygt år med bocka av namn på listan över måste-ha-flaskor har jag kommit fram till en av dom mest esoteriska dryckerna hittills. En kanske känner igen grön Chartreuse från sin farmors barvagn. Ni vet, den där dunderstarka gräsfärgade likören gjord i ett franskt kloster på 130 (!) ingredienser som är så superhemliga att bara två munkar åt gången får känna till den exakta tillverkningen. Ja, det är störtlöjligt exklusivt, men så får man också betala för traditionen. Bara en halvflaska kostar 300 spänn på bolaget och med en sån centiliterkostnad vill man inte slarva bort sin Chartreuse i misslyckade blandningar. Jag var tvungen att ha en klar bild av vad jag ville med den här drinken. 

Det hade jag. Det skulle inte blir en stilren straight up, utan en kul och lång beachdrink där söderhavet möter den europeiska kontinenten. Och det är en tvåstegsdrink, så man måste börja med att göra...

Citronmelissyrup

1 dl socker

1 dl vatten

1 dl citronmelissblad, hårt packade

Värm socker och vatten i en kastrull utan att det kokar och rör om tills sockret löst sig. Hacka citronmelissen och rör ner i den varma lagen. Stöt bladen lätt med en sked mot kastrullens insida. Låt svalna under lock. Sila lagen genom en finmaskig sil och häll upp i en ren glasburk. Förvara i kylskåp.

Med citronmeliss, Chartreuse och en jordig rhum agricole är det ingen överraskning att det är en översvämning av örter i drinken. Det rundas av med frisk citrus och fyllig druvjuice innan kryddväxterna rikoschetterar och lämnar en lättare lakritsfinish som till och med jag tycker är behaglig. Hell on the French Riviera balanserar mellan kaos och ordning. Den lyckas vara tung och uppfriskande på samma gång, fruktig och krispig, förförisk och svekfull, färgstark och... ni fattar. Se bara till att den är ordentligt iskall. 

Hell on the French Riviera

4 cl Clément VSOP

3 cl citronjuice

2 cl grön Chartreuse

2 cl citronmelissyrup

10 cl druvjuice

Skaka med is och sila över krossad is en ett hurricaneglas. Garnera med ananas och vindruvor. 

(Eget recept.)

Dögun

Jag förväntar mig faktiskt inte att någon ska göra den här drinken hemma. Åtminstone inte just nu eftersom att huvudingrediensen redan har blommat över i dom svenska häckarna, men jag ville ändå dela med mig av projektet till alla mina hypotetiska läsare. Kanske nästa år?

Om jag har förmånen att vara ledig har våra söndagar börjat bli dagen vi spanar utmed cykelvägarna och plockar något att göra syrup av. Senast var det syrenblommor vi behövde. Den klassiska bondsyrenen, som blommar i lila i var tredje trädgård under försommaren, är välsmakande och helt ogiftig så det är märkligt att vi inte tar tillvara på den bättre. Syren skulle kunna bli den nya flädern. 

Om man inte råkar ha en egen trädgård med syrenbuskar får man leta upp dom förvildats och flytt över tomtgränserna. Plocka ljusa fräscha klasar och låt bli dom som redan börjat vissna. Skaka blommorna över tidningspapper när du kommer hem så att alla insekter trillar av (våra var fulla av gröna små spindlar!). Sen kan man börja göra syrup. Syren doftar stort och ljuvligt, men skarpt. Smaken är betydligt mildare så var inte blygsam med mängden blommor i lagen - den kommer inte bli överparfymerad.

Syrensyrup

6-10 klasar blå syrenblommor

3 dl socker

3 dl vatten

Zest från en tvättad citron

Blanda blommor och citronzest i en bunke. Värm socker och vatten i en kastrull och rör om tills sockret löst sig. Häll den varma sockerlagen i bunken. Täck över och ställ i kylskåp. Rör om ett par gånger dagligen under tre dygn. Sila sedan genom en finmaskig sil och släng blommorna. Filtrera lagen igen genom kaffefilter. Häll upp i en ren glasflaska och förvara i kylskåp.

Dögun betyder gryning på isländska. Drinken är ljus och medvetet tunn, men absolut inte smakfattig. En sommarblommig aperitif. Gin framhäver det vilda hos nyckelingrediensen, men jag valde ändå att blanda med lite vodka för att inte överskugga syrensmaken. Min sambo dock en samma drink fast på bara gin och hävdade att det funkade fint, men ta då en gin som inte är alltför enbärstung. Sen får man använda fantasin till resten av all syrup. Jag ser i alla fall en syrenmargarita inom en nära framtid. Men först ska jag hälla den över en skål med glass.

Dögun

2 cl vodka
2 cl gin
2 cl limejuice
3 cl syrensyrup
6 cl kylt sodavatten

Skaka vodka, gin, limejuice och syrup med is och dubbelsila ner i ett kylt champagneglas. Fyll upp med sodavatten.

(Eget recept.)

Into the Woods

Första ingrediensen i det här receptet är en promenad i skogen. Naturen runt hörnet är fullt av godsaker. Där finns blåbären och lingonen, vilda hallon och kantareller. Men ännu närmare än så hittar man smaker som man kanske inte ägnat en tanke åt. Granen dignar av ljusgröna skott under våren och försommaren. Stoppar du ett sådant i munnen kommer du finna en lätt beska, lite citruskaraktär och mycket skog. Kan det kännas mer organiskt? Kanske om du äter mossa. 

Unga granskott är goda att sylta och ta fram till höstens viltkött, och vad jag hört är dom utmärkta för sillinläggning också. Och självklart går dom att göra en spännande syrup av, men du måste börja med den där skogspromenaden. Hitta en gammal gran - om du plockar skott från en ung och späd gran kan du faktiskt hindra den från att växa till sig. Länsa inte en och samma plats på skott utan arbeta dig runt grenarna och plocka sporadiskt för att inte göra trädet illa. Ta hem naturen med respekt. 

Granskottssyrup

2 dl socker

2 dl vatten

2 dl granskott

1 tsk citronjuice

2 cl vodka

Värm upp socker och vatten i kastrull och rör om tills sockret är upplöst. Ta kastrullen från värmen och tillsätt granskotten. Låt svalna under lock. Häll över allt i en glasburk tillsammans med citronjuicen. Sätt på lock och låt stå över natten. Sila genom en finmaskig sil och häll upp på en ren glasflaska. Tillsätt vodkan och förvara i kylskåp i upp till två månader.

Jag gjorde bara ett försök med Into the Woods och blev nöjd redan där. Den känns stilren och lugn - lätt träig på ett varmt vis. Bitterdropparna sätter inte bara lite krydda på drinken, utan får den också att skifta vackert i rosa. Kanske är det en höstcocktail. Vi drack den utomhus när det regnade och omgivningen var knäpptyst. Det var hur perfekt som helst.

Gin är förstahandsvalet, men jag får jag en känsla av att denna syrup borde funka med kanadensisk whisky och göra sig bra i old fashioned-variationer. Och efter gårdagens middag kan jag bekräfta att den gör succé som glaze på kycklingvingar.  

Into the Woods

5 cl gin

2 cl granskottssyrup

2 cl torr vermouth

1 stänk Peychaud's Bitters

Rör ingredienserna med is och sila upp över iskuber i ett whiskyglas. Garnera med ett färskt granskott.

(Eget recept.)

Your Anise

Jag är ingen laktritskille. Det är mer betungande än man kan tro, för jag kan inte få en greklandssemester riktigt fulländad eftersom att jag inte dricker ouzo. Jag måste alltid utelämna dom där viktiga dropparna Pernod när jag blandar en Zombie och jag kan inte påstå att jag ärligt uppskattar en Sazerac.
Vad som gör det ännu jobbigare är att jag med jämna mellanrum tror att jag börjat tycka om lakrits och blir lika besviken varje gång jag får bekräftat att fallet inte är så. Lakrits är ju en häftig smak egentligen och jag vill verkligen gilla det. Jag vill!
Stjärnanis blir min räddning här. Den smakar mycket riktigt lakrits men utan att provocera mig. I Your Anise har jag blandat stjärnanis med mörkt muscovadosocker, som ju också har naturliga lakritsnyanser, och fått till en riktigt fin kaffedrink. Smakar den lakrits då? Nja. Den är krämig och lite nötig med en lätt apelsinsmak. Stjärnanisen och muscovadosockret lägger visserligen en mörk grund i drinken men är knappast någonting som hoppar upp och biter dig i näsan. Och det är nog så jag vill ha min lakrits i dagsläget: som en smak bland många andra.
Kaffet väljer man naturligtvis efter eget tycke. Jag tog ett mellanrostat kaffe för att jag ändå dricker minst två kannor svart mörkrost om dagen och ville vid det här tillfället eftersträva någon form av lätthet. Det är i vilket fall som helst en fyllig och söt kaffedrink som kan ersätta desserten efter en middag eller att dricka efter en dag i pulkabacken när du annars tänkte göra en vanlig Irish.  Och ja, det är en tvåstegsdrink igen. Så fram med kastrullen.

Stjärnanis- och muscovadosyrup

1 dl mörkt muscovadosocker
1 dl vatten
4 hela stjärnanis
1 strimma apelsinzest, ca 3 cm lång

Koka upp samtliga ingredienser under omrörning. Sänk värmen och sjud i 10 minuter. Låt svalna under lock. Sila av och häll upp i glasburk. Låt gärna en stjärnanis få ligga kvar i burken. Förvara i kylskåp.



Your Anise

4 cl konjak
4 cl stjärnanis- och muscovadosyrup
1 cl Crème de Cacao
1 stänk Orange Bitters
hett kaffe (mellanrost)
vispad grädde

Blanda konjak, syrup, creme de cacao och bitters i en mugg. Fyll upp med hett kaffe och toppa med en rejäl klick vispgrädde.

(Eget recept.)

Navy Grog

  Vi har fortfarande inte rustat ner Hyddan för hösten. Det har visserligen varit några riktigt ruggiga dagar i veckan och palmerna har fått flytta inomhus, men så emellanåt skingrar sig den här grå massan på himlen och balkongtermometern pekar upp över 20 grader och så länge det varar står sig Hyddan åter som ett litet tropiskt paradis även om vi snackar  lågsäsong.

  För den som känner sig förvirrad i denna brittsommar (Vad är det för månad egentligen? Vad är klockan? När börjar Idol?) kan en Navy Grog ge en fingervisning om var vi befinner oss. Den är en exotisk och svalkande tikiklassiker med en kryddning som rör sig mot betydligt kyligare tider - kanske till och med mot jul.

   Någon grogg är det inte. Navy Grog kräver lite förberedelser. Kryddpeppar är nyckelingrediensen här och det råder olika åsikter om i vilken form den ska förekomma. Pedanten använder en särskild kryddpepparlikör (känd som Pimento dram eller bara Allspice liqueur) medan andra menar att det går lika bra att brygga syrup på kryddan. Pimento dram kan man göra hemma, och om jag hade börjat igår skulle jag kunna servera en Navy Grog om cirka en och en halv månad. Kryddpepparsuryp är däremot ingen konst att tillaga och den är klar på en förmiddag.

   Börja med att mortla tillräckligt med hela kryddpepparkorn för att få ihop fem rågade matskedar mald krydda. Koka upp i en liten kastrull tillsammans med 1 dl socker och 1 dl vatten, och sjud ett par minuter. Låt lagen stå och svalna under lock i minst två timmar. Filtrera genom kaffefilter ner i en ren glasburk eller flaska. Blandningen borde överleva 2-3 veckor i kylskåp om man skulle vilja göra fler sjömansdrinkar eller bara ha en droppe i kaffet.

  Den som vill dricka sin Navy Grog så som Donn Beach avsåg den sippar genom ett sugrör beklätt med ett mindre isberg. Den konformade infrysningslådan finns att köpa ute i etern, men krossad is, ett vanligt sugrör och rikligt med mynta till garnering räcker långt för oss hemmafixare. 

Navy Grog

3 cl ljus rom

3 cl jamaicansk guldrom

3 cl Demerararom

2 cl limejuice

2 cl kryddpepparsyrup

1½ cl grapefruktjuice

1½ cl sockerlag

Skaka samtliga ingredienser med mycket krossad is och häll över osilat i ett lågt rymligt glas.