DIY: Grenadine

Att färglägga sin drink med ett stänk grenadine är den snabba vägen till en plastig cocktail eftersom att dom mest tillgängliga flaskorna är rakt igenom artificiella och rakt igenom fruktansvärda. Saturnus grenadine är den man oftast ser i snabbköpen. Den kan verka lockande röd, men innehåller inte ett uns av vad den borde göra och smakar så kemiskt att jag undrar om ens sockret är äkta. 

Försvenskat skulle grenadine kunna kallas granatäppelsirap. Dom billiga varianterna har ingenting med granatäpplen att göra och dom dyrare som kanske håller måttet är svåra att hitta. Om du inte vill spela rysk roulette gör du din egen grenadine och då behövs två saker: granatäppeljuice och socker. That's it! Allt annat man slänger med i mixen sätter personlig prägel på din grenadine men kan uteslutas utan problem. 

Det finns olika vägar till granatäppeljuice. Du kan pressa färska granatäpplen om du känner dig rik och dessutom kan avvara en t-shirt till detta, för du lär inte kunna tvätta bort fläckarna efteråt. Eller så köper man färdig juice av 100% granatäpple. Jag har sett inte-från-koncentrat-granatäppeljuice på ICA vid ett par tillfällen och då verkar det kommit in som överskottspartier. Det kan också finnas i lite mer exotiska livsmedelsbutiker. Sista alternativet är juice från koncentrat, som vi använder här idag, och det kommer ändå smaka hundra gånger bättre än den skämtgrenadine som står bredvid Strawberry Daiquiri-mixen. 

Hemlagad grenadine får inte den konstgjort klarröda färg som oäktingarna har just för att den inte är konstgjord. Man kan förstärka färgen något genom att slänga med några färska granatäppelkärnor eller torkade hibiskusblommor i uppkoket (glöm då inte att sila av ordentligt). Jag väljer hibiskus och spetsar även med ett par droppar apelsinblomsvatten eftersom att min grenadine främst kommer användas i tikidrinkar men, som sagt, det är moment man kan hoppa över. Här har du ett bra basrecept. 

Grenadine

4 dl äkta granatäppeljuice (så färsk som möjligt)

3 dl strösocker

Sjud 3 dl granatäppeljuice i en kastrull och ta bort från värmen när det reducerats till hälften. Tillsätt sockret och rör om tills det löst sig och avsluta med att hälla i den sista decilitern granatäppeljuice. Häll upp i en ren glasflaska och låt svalna. Förvara i kylskåp. 

DIY: Orgeat

Vi har återkommit till orgeat i ett par recept nu och jag hoppas du börjat undra vad det är för något. Jag tillhör inte dom som läste franska i högstadiet och av rädsla för att uttala något fel brukar jag säga mandelmjölk istället. Denna flytande marsipan var en vanlig komponent i en rad klassiska drinkar innan förbudstiden och blev också essentiell för tikibaren där den framför allt gjort sig känd som nyckelingrediens i Mai Tai. 

Det finns fortfarande kommersiell orgeat att köpa, men chansen att du kommer över en flaska under fredagshandlingen är ganska osannolik. Det är dock inga större häxkonster att göra sin egen orgeat. Lite kladdigt blir det alltid. En tratt och en slickepott kommer vara dig behjälpliga i processen. Och den behöver  några dagars vila i kylskåpet, så behovet av en anständigt blandad Mai Tai får inte vara alltför akut.  

Som vanligt med dessa recept får du en mycket större sats än troligtvis behöver. Detta ger ungefär en halv liter orgeat. Jag brukar halvera måtten och klara mig med god marginal. Den extra smaksättningen med apelsinblomsvatten är inte livsviktig, men absolut trevlig för en lite mer exotiskt känsla om det är just tikidrinkar som ska blandas. Orgeat smakar förresten mandel, om du fortfarande undrar. För dom flesta innebär det inga problem, men till din vän som brukar äta blandsemlor ska du kanske vara lite sparsam med centiliterna. 

Orgeat

100 g sötmandel

50 g bittermandel

3 dl strösocker

3 dl vatten
ev. ½-1 tsk apelsinblomsvatten 

Skålla mandlarna och finhacka för hand eller i matberedare. Blanda dom hackade mandlarna med socker och vatten i en kastrull och värm upp hastigt under omrörning. Ta kastrullen från plattan precis när det börjar koka. Låt svalna något och häll över hela blandningen i en ren glasburk. Låt stå tre dygn i kylskåp och skaka burken när du har vägarna förbi. Töm sedan ut innehållet (allt ska med!) på en ren kökhandduk och krama ur så mycket vätska som möjligt ner i en glasflaska. Tillsätt eventuellt apelsinblomsvatten. Släng det överblivna mandelkrosset. Din orgeat klarar sedan ungefär en månad i kylskåpet (lite längre om du tillsätter ett par centiliter vodka). 

Quickie #2

 Sloe ho ho! Minns ni min pyttelilla sats slånbärsgin som påbörjades i höstas? Den är färdig nu. Vi har provsmakat och konstaterar att den är fin och acceptabel som första försök. Men den är också väldigt, väldigt söt. Alltså vrålsöt. Den lär nog inte drickas straight up något mer, men ska bli rolig att testa i drinkar. 

  Så till nästa år: mindre socker och framför allt mer bär.

DIY: Falernum

  Falerum är en tätort i Åtvidabergs kommun med drygt 200 bosatta. Falernum är någonting helt annat som dyker upp med hög frekvens i både gamla och nya tikidrinkrecept. Men vad ääär det för någonting konstigt? Och var får man tag i det?

  Falernum är en mycket söt och stabbig vätska av karibiskt ursprung vars smak kretsar kring lime, kryddnejlika och gärna ingefära. Meningarna går isär huruvida falernum är en syrup eller en likör. Den görs med eller utan alkohol och en bra alkoholhaltig falernum kan mycket riktigt avnjutas on the rocks, men i dom allra flesta fall används den i drinkar och då oftast i lite mer avancerade sådana.

 Klarar jag mig utan falernum?, undrar du. Mja. Man klarar sig utan rätt mycket, men då bör man ockå stå över många fina drinkar. Eftersom att falernum oftast förekommer i ganska liten mängd i förövrigt långa ingredienslistor ligger det nära till hands att tro att det är någonting man bara kan tänka bort. Men falernum ger den slutgiltiga exotifieringen på din tikidrink och är minst lika viktig som ett stänk bitter i klassiska cocktails.

  Här i Sverige går falernum, producerat av tyska Bitter Truth, att beställa på Systembolaget och kan bara hämtas ut i Stockholm. Men varför gå den vägen? Det är ingen större konst att göra sin egen falernum. Visst, det blir lite pyssel och pill för stunden, men det är ju faktiskt halva nöjet med att blanda tropiska drinkar. Nu finns det egentligen inget allmänrådande recept på falernum. Det som återges här är mest en utgångspunkt för egen experimentlusta så länge kärnan av lime och nejlika består. 

Dag 1

Zest från åtta limefrukter

3 dl ljus rom (vodka eller renat funkar också)

20 kryddnejlikor

1/2 dl skivad ingefära

(Här finns utrymme att sätta personlig prägel på sin falernum. Jag valde den här gången att slänga i två stjärnanis och en bit vaniljstång. En skvätt mörk rom, några kaffebönor eller kryddpeppar kan vara andra förslag.)

Blanda alla ingredienser i en ren glasburk. Låt dra i ett dygn och skaka burken när du har vägarna förbi.

Dag 2

4 dl sockerlag

1 dl limejuice (eller 3/4 dl limejuice och 1/4 dl citronjuice)

Knappt ½ tsk mandelarom

Filtrera blandningen från burken genom kaffefilter och filtrera sedan en gång till för en så klar vätska som möjligt. Tillsätt sockerlag, juice och mandelarom. Häll upp i en steriliserad glasflaska och ruska om ordentligt. Förvara i kylskåp 1-2 månader.

And there you have it! Din egen falernum! Om du varit receptet bokstavstrogen så har du nästan en liter färdig falernum att använda. Jag själv gör aldrig så stora mängder längre eftersom att den hinner bli dålig innan flaskan är tom. Minska (eller öka) måtten utifrån hur mycket falernum du tror kommer att gå i just ditt hushåll. Nästa gång vi ses ska vi blanda någonting på ditt hantverk också.

DIY: Sloe Gin

  Slånbäret är ett nästan bortglömt höstbär som växer i stora klasar lite överallt utmed cykelvägarna i Mellansverige. Jag minns från barndomen att jag och mina kusiner skickades in i dom snåriga taggbuskarna för att plocka dessa king-size blåbär. Det var nog inte för att det skulle varit svårt för dom vuxna att komma åt, utan helt enkelt för att vi tyckte det var roligt och spännande inuti buskagen. Det dyker också upp något vagt minne av att vi en gång hittade en död katt därinne. Hur som helst: när hinkarna var fyllda gjorde Granny god saft på bären som hon fryste in i plastflaskor så att det räckte till nästa år. Eller så har barndomsminnena tagit ut svängarna med åren och vi kanske egentligen inte hade mer än armarna inne i buskarna, flaskorna räckte ett par månader och den döda katten var bara en gråsparv. Men att saften var god - det råder det fortfarande inga tvivel om.

  Nu ville jag göra vuxensaft och begav mig ut för att plocka slånbär för första gången på 20 år. Sloe Gin är ursprungligen ett brittiskt hantverk som innehåller fyra ingredienser: slånbär, gin, socker och tålamod. Numera finns likören i Systembolagets beställningssortiment, men det är alltid roligare att göra saker själv och man får frisk luft på köpet. Men hur var det med dom stora klasarna och enorma mängder bär som går att plocka? Varför kom  jag hem med knappt en deciliter? För det första var jag kanske ute lite försent igen. Slånbär har visserligen sin säsong augusti-oktober, men toppen hade nog passerat. För det andra var det uppenbart att någon hade varit där och länsat buskarna före mig. Den bristande motivationen bidrog också till mina futtiga kvantiteter eftersom att bären som inte var helt ruttna satt väldigt högt upp, grenarna var taggiga och hemska och det blåste full storm ute. 

 Utgångsreceptet säger att det går 250g socker och en liter gin på ett halv kilo slånbär. Min lilla näve motsvarar ungefär 5% av det. Men det går fler tåg och om den här provsatsen blir lyckad så kan jag göra ett mer helhjärtat försök nästa år. Den fjärde ingrediensen - tålamodet - tillsätter du efter eget tycke och smak. Två månaders väntan är minimum, men vill du göra din slånbärslikör efter brittisk tradition är det ingen underdrift att tala om decennier innan man kramar ur bären. 

Min burk ska nu skakas dagligen tills sockret har löst sig och sen förvaras mörkt och svalt, men jag tänker inte vänta längre än till jul innan jag öppnar den igen.