Labbrapport: Bakon

Jag kommer inte ihåg hur jag fick nys om att Bakon existerade, men när jag gjorde det blev det hög prioritet att få med en flaska hem från USA. Bakon Vodka is in very limited distribution in New York, går det dock att läsa på den officiella hemsidan. Men den fanns på Park Avenue Liqour Shop och var i princip det första som mötte oss i dörren när vi väl hittade dit.
Så vad är det här egentligen? Det är ett brännvin framställt av potatis och smaksatt med [trumvirvel] bacon. Japp, kött och potatis - äntligen som groggvirke. Och den både doftar och smakar som den äkta varan. Lyckat hittills alltså. Sen kommer några bekymmer. Den är väldigt rund och mild. Det borde inte vara ett minus, men det saknas lite klös. Bakon har en alkoholhalt på 35%, vilket är lite väl snällt för en vodka (den skulle inte ens få kallas "vodka" i Sverige). Dessutom är den karaktäristiska sältan som bacon har i sin traditionella form väldigt blygsam. Lite extra salt vid användning kan få drinken att lyfta. Jag önskar också den brända krispiga smaken, som gör att alla älskar bacon, hade tagits mer tillvara på. Den känns liksom lite underkokt. Ett annat problem med Bakon är att den lätt blir för utspädd. Mängder av is i shakern blir A och O för att smaken ska hålla sig koncentrerad. Blaskig bacon attraherar ingen. När dricker man förresten en bacondrink? Jag vet inte riktigt. Kanske när du annars skulle tagit en öl och en skål chips?

Det man kanske undrar mest är väl ändå om det här verkligen är gott på riktigt? För mig spelar det egentligen ingen roll. Baconvodka hör liksom hemma i ett annat universum. Självklart är det en vågad drinkingrediens och kommer inte tilltala alla, men din köttcocktail lär absolut bli ett samtalsämne när du bjuder på den.

The Bed & Breakfast

4 cl Bakon

4 cl Advocaat
½ tsk lönnsirap

Skaka med is och sila upp i ett kylt cocktailglas.

(Eget recept.)

Hamburger Lady

5 cl Bakon

2 cl tomatjuice

2 cl De Kuyper Spicy Chili

2 cl äggvita
svartpeppar

Skaka alla ingredienser utom pepparn med is och sila upp i ett kylt martiniglas. Mal lite svartpeppar över drinken och garnera med en skiva knaperstekt bacon.

(Eget recept.)

Labbrapport: Crème de Violette

Likörer som inleds med Crème de följt av ett pompöst elegant fransk uttal av sin huvudsakliga arom har ett rykte om sig att på något vis fördumma en drink. Kanske beror det på överdådet av socker eller att utbudet av smaker är ungefär desamma som du hittar i en större glassdisk. Låt oss inte skylla på likörerna per se, men vi kan enas om att dom missbrukas i drinkar som personifierar tacky på ett sätt som inte har en chans att ens bli lite ironiskt hippt.
Crème de Violette har dock klarat sig undan barnkalasstämpeln - troligtvis genom sin blotta frånvaro. Viollikör går att spåra tillbaka till tidiga 1800-talet och ett sekel senare var den kanske inte direkt mainstream, men ändå en ingrediens som förekom i klassiska drinkar innan förbudstiden - framför allt som en färgklick i Aviation. Sen försvann den mer eller mindre och förblev obskyr i nästan 100 år. Crème de Violette började bli tillgänglig igen för några år sen och nu finns det en handfull tillverkare som producerar viollikör i olika prisklasser.
Just den här flaskan kommer från Rothman & Winter. Frukt- och bärlikörer kan gärna sluta som en ungefärlig uppskattning av vad dom borde smaka. Om så är fallet här har jag svårt att säga. Det är lättare att bedöma äktheten på en hallondryck eftersom att jag vet hur färska hallon smakar, men det är sällan, eller aldrig, jag går och äter violblad direkt från någon berghäll. Däremot smakar Crème de Violette viol på samma vis som turkosa skumelefanter (djupt saknat lösviktsgodis) gjorde. Den känns något torrare än andra crème-de-nånting och funkar inte helt otippat fint med gin och vodka, men bör användas med eftertanke då den speciella smaken lätt tar över scenen.
Men färgen då? Färgen?! Tyvärr. Crème de Violette är inte i närheten av så drömskt lila som jag hade hoppats på och blir snarare lite grådaskig när den blandas. Men kanske är det bristen på neon som tyder på att det här är en äkta vara. Huvudsaken förblir ändå själva violen - en egendomlig smak som vi nästan glömt bort och som förtjänar en renässans.

Aviation

5 cl gin
2 cl citronjuice
2 cl maraschinolikör
1 tsk Crème de Violette

Skaka med is och sila upp i ett kylt cocktailglas. Garnera med citronskal.

Holy Moon

4 cl Absolut Hibiskus
2 cl limejuice
1 cl Crème de Violette

Skaka med is och dubbelsila över iskuber i ett whiskyglas.

(Eget recept.)

Labbrapport: Absolut Hibiskus

 Aloha y'all! Idag inför vi en nyhet på Kitchen Shamanism. Under rubriken Labbrapport kommer vi att undersöka möjligheterna att blanda drinkar utifrån en nyckelingrediens som känns ny, intressant, innovativ eller bara konstig. För att få hamna i labbrapporten ska ett par enkla kriterier uppfyllas:

1. Det ska handla om en dryck. Den kan vara högprocentig eller alkoholfri, men den ska vara flytande från start. Även om snabbköpet till exempel har tagit in en jättespännande frukt jag aldrig sett förut så hör den inte hemma i rapporten. Kryddor, sötningsmedel och annat förvisas också till andra forum.
2. Drycken kan vara gammal eller ny på marknaden, men den ska sakna motstycke på hyllan där den står. Den finns en ny gin på bolaget? Kul, men det väcker ingen experimentlusta direkt. Det finns en ny gin med smak av smörpopcorn på bolaget? HALLÅ! Rapportämne! Det ska vara dryckens väldigt specifika egenskaper som lockar.
3. Tanken om drycken som drinkingrediens måste vara primär. Det är därför den köps.
4. Bitterdroppar faller under en annan kategori. Dom finns visserligen i alla möjliga roliga utföranden, men dom är trots allt fortfarande drinkens salt och peppar mer än huvudingredienser.

Lotus goes luau.

  Och med det klargjort rullar vi ut en flaska Absolut Hibiskus som den första labbrapporten. Först hade jag inte ens tänkt att köpa den. Den stod hela sommaren bland övrig vodka på Systembolaget och jag tyckte den mest verkade vara ett trendigt marknadsföringspåhitt eftersom att tropikerna har varit på tapeten i år. Men habegäret tog över och jag blev rädd att den kanske bara såldes tillfälligt och skulle ta slut. 

  Etiketten berättar att vodkan är smaksatt med hibiskus och granatäpple. Doften är faktiskt rätt fantastik och påminner mig om något oidentifierbart godis i färgglad plastförpackning från barndomens 90-tal. Den smakar absolut mer frukt än blommor, eller liksom lite hallon-ish, men den är fräsch och inte sliskig på något vis. Framför allt känns den rolig och man kan säkert hitta många användningsområden om man har lite sunt förnuft. Att byta ut den vanliga vodkan mot Absolut Hibiskus i valfri fruktbetonad drink borde ge ett extra soligt uppsving, men att göra detsamma i en Bloody Mary är nog en dålig idé. 

  Även om jag saknar just hibiskus i hibiskusvodkan så triggar bara själva flaskan fantasin. Honolulu! Luau! Beach party! Associationerna till hotellkomplex och storblommiga skjortor blir oundvikliga och hela Hawaiitemat satte tonen för mina första blandningar. Vad som kom ut av det var lite mer exotisk variant av en viss Harvey och ordentlig förstärkning av granatäpplet. Pynt av plast och papp och stora fruktbitar på glaset är ett måste!

Hawaii Wallbanger

5 cl Absolut Hibiskus

2 cl Galliano

blodapelsinjuice

Fyll ett högt glas med iskuber. Häll över Absolut Hibiskus och Galliano. Fyll upp med blodapelsinjuice och rör om hastigt. 

Garlands

1/2 granatäpple

4 cl Absolut Hibiskus

2 cl Passoã

2 cl limejuice

1 cl sockerlag

Skrapa ut kärnorna ur granatäpplet och lägg dom i botten på en shaker. Fyll på med övriga ingredienser och skaka med krossad is i ca en minut. Sila över krossad is i ett hurricaneglas.